onsdag 24 december 2014

När är det fel att låta svenska folket, i val, säga sin mening?



Det påstås att strider där möjligheterna till seger är ringa skall man avstå från! Hade Löfven aldrig hört talas om de orden eller hade hans kunskapare undanhållit dessa visdomens ord?

De senaste dagarnas rykten om hemliga förhandlingar som eventuellt kunnat stoppa ett extraval måste vara ett utslag av desperation från Allianspartierna och allt medan Löfvens siffror pekar uppåt måste nog sannolikheten för beslut om extraval den 22 mars anses stor.

Det konstiga i denna röra av färger måste nog vara att Löfven inte avgick då hans budget föll. Han hade ju likt Carlsson kunnat komma igen. Denna gång utan miljöpartiet som med största sannolikhet hade möjliggjort samarbete med Allianspartierna. Att det inte är realiteter utan känslor som avgör hur ett samarbete skulle kunna bli visar Löfvens absoluta motstånd med det parti i Alliansen, Moderaterna, som politiskt står närmast Socialdemokraterna just nu.

Eller var det så att Löfvens främsta mål var att få vara statsminister? Han sågs nyligen på Hermes i Stockholm där han ekiperade sig för en lärares årslön (netto) enligt uppgift!

Och för att citera en av de klokaste journalisterna, Lotta Gröning, nyligen; hur länge skall vi vänta, tills de når 20% eller 30%


tisdag 9 december 2014

Min son! Om du visste med hur ringa vishet riket styrs!

Rubriken till detta inlägg lär ha sagts av Platon någon gång för mycket länge sedan. Tyvärr är yttrandet lika relevant i dag som då.

Redan då talmannen började sin sondering med de olika partiledarna efter att valresultatet var klart och Reinfeldt tillkännagivit sin avgång började journalistkåren att ifrågasatte talmannens fråga till Löfven huruvida han trodde att han skulle kunna få Riksdagen att godkänna hans budget. Löfven som måste ha varit uppfylld av förväntan att en gång få bli statsminister såg inga som helst problem med detta.

Att han sedan med utsträckta händer till Folkpartiet och Centerpartiet erbjöd samarbete samtidigt som han lät Miljöpartiet få ett inflytande som inte på något sätt kan anses rimligt för ett 6% parti måste betyda att något samarbete inte var önskvärt. Och som inte detta hade varit nog låter han Vänsterpartiet få igenom sin huvudfråga angående förbud om vinster i välfärden. (Vinster i välfärden blev ett begrepp som klingade fint och betydelsen brydde sig ingen om. Hur hade det låtit om man sagt "förbjud alla vinster av skattefinansierad verksamhet"? Ett litet men ack så viktigt steg mot ett statskontrollerat samhälle baserat på planekonomi.) Efter denna kraftiga vänstergir förväntar sig denne "mästare" i förhandlingsteknik att han skall locka över två av de fyra allianspartierna.

Att ett parti som pekat finger på en fråga som alla andra partier vägrat diskutera och där miljöpartiet skickligt och med stor grad av internationell humanism formulerat en förordning innebärande att migrationsverket helt och hållet följer ett regelverk som inte i något avseende tar hänsyn till vilka volymer ett litet land som Sverige har förmåga att klara av, avfärdas med att detta parti har en fruktansvärd människosyn, är fascistiskt och nynazistiskt.

Att Miljöpartiet dessutom anser att det svenska försvaret skall avvecklas kan inte betyda annat än att man anser att nationsbegreppet är föråldrat och skall fasas ut. Extremt? Ja, men skickligt inlindat i rädsla för en klimatförändring som kommer att drabba kommande generationer!

Och det är klart att 87% låter mycket bättre än 13%. Nu är väl inte dessa siffror helt korrekta eftersom de som röstat blankt inte med säkerhet röstat på Löfven. Det blir lite svårare att påstå att SD:s cirka 800 000 väljare är nynazister.

På vilket politiskt parti skall man lägga sin röst om man anser att den svenska flyktingmottagningen, anhöriginvandringen, integrationen och möjligheter till att få jobb och försörja sig på som nyanländ måste förändras?

Sverige skall naturligtvis kunna fortsätta och visa humanism i omvärlden. Men det måste göras på ett mycket effektivare sätt.

Att Löfven i stället för att avgå, som han lovade om hans budget föll, valde att sitta kvar och annonsera ett utlysande av nyval kan inte tolkas på annat sätt än att han var livrädd för att ge alliansen en chans att återta regeringsmakten.

Men det är fortfarande inget slut på den "ringa visheten". Samtidigt som Moderaterna utser en ny partiledare och statsministerkandidat vid extravalet verkar det som om Reinfeldt som försvann med svansen mellan benen nu vill sänka sitt gamla parti ytterligare genom att i en intervju i Danmark tala om hur många fler flyktingar Sverige kan ta emot. Han lär ofta ha flugit över Sverige och uppfattat att det finns gott om plats. Antagligen flög han inte över Pajala och Kaunisvaara där Northland Resourses just meddelat att man tvingats begära sig i konkurs. Detta innebär att en hel bygd nu drabbas av arbetslöshet och tvingas flytta söderut. Så nog kommer det att finnas plats i Sverige. Att Reinfeldt personligen drivit en linje som han är ganska ensam om när det gäller flyktingmottagning och migration borde han inse nu.

Man kan inte påstå att jobb "skapas bara man är tillräckligt många" utan att förklara hur det hänger ihop.
Hade vi varit ett land med bördiga jordar som väntade på att bli uppodlade hade det varit förståeligt. Nu är det inte så. Det fick våra utvandrare till Amerika uppleva. Nu är Sverige ett land i hög grad beroende av export. En export som förutsätter människor med bra utbildning, innovationsförmåga och entreprenörskap.

Nu skulle jag bara vilja förstå hur jobb skapas av att fler människor kommer till Sverige utan kunskap i svenska språket, utan bostad, med bristande utbildning och som utan krav på försörjningsförmåga får ta hit sina anhöriga.     

Att sedan förneka att denna elefant som står mitt i rummet, är mycket större än de små elefantungarna i våra grannländer och att den inte kostar oss något,  kan inte betyda något annat än att vishet saknas.

Nu hoppas jag att vår flykting-, migrations- , och integrationspolitik får diskuteras förutsättningslöst och att detta leder till en högre grad av vishet!

Om inlägget är nynazistiskt, fascistiskt, rasistiskt, främlingsfientligt, eller ett exempel på vår yttrandefrihet och en icke tillrättalagt belysning av med hur ringa vishet riket styrs, emotser jag gärna upplysande kommentarer!

Addendum

Intressant att höra Anna Kindberg Batra säga att fler länder måste ta sitt ansvar för att ta emot flyktingar. Att Sverige skulle minska volymen eller ens ställa försörjningskrav för att få ta emot anhöriga, trots en moderat motion i ärendet, vill hon inte tala om. Nu borde ett större ansvar för asylflyktingar i övriga världen, främst EU och övriga Norden, innebära förre flyktingar till Sverige. Det borde ju vara kommunicerande kärl.

De internationella samfundens mål måste vara att inte bekämpa symptomen utan orsaken. Det vill säga, ingen skall behöva bli flykting från sitt eget land. Ingen skall behöva fly från förföljelse, våld, krig och andra hemskheter. Men att ta hand om alla de som flyr från fattigdom och försöker finna ett bättre liv kan inte vara en enda nations ansvar, oavsett hur mycket plats som finns i det landet.

onsdag 19 november 2014

Återinförande av allmän värnplikt - en samhällsinsats eller en höjning av svensk militär förmåga?

I dag höjs fler och fler röster för ett återinförande av en allmän värnplikt. I resonemangen underförstås att detta skulle innebära en höjning av den militära förmågan. Att den svenska militära förmågan, i den omvärldssituation vi upplever i dag, är otillräcklig behöver inte diskuteras.

Tyvärr, och det erkänns öppet av våra politiker idag, gjordes förändringen från ett värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar huvudsakligen för att underlätta internationella insatser och inte för att höja kvaliteten på det svenska försvaret. Begreppet yrkesförsvar ansågs dessutom så politiskt laddat att begreppet frivilligförsvar användes.

Vi var många som välkomnade förändringen och hoppades att detta skulle höja kvaliteten på alla, men främst de lägsta nivåerna (soldatnivån) som eftersatts alltefter utbildningstiden blivit kortare och kortare medan hemresor och ledigheter blivit längre och längre.
Att yrkesförsvaret av många betraktades på samma sätt som det tidigare värnpliktsförsvaret var en av orsakerna till underfinansieringen. Att soldaterna liksom övrig anställd personal skulle få ersättning för förbandsövningsdygn och övertid hade man tydligen inte tänkt på. Och resultatet blev färre och kortare övningar.
Någon konstaterade vid införandet följande; vi försöker att införa ett brittiskt system men vi riskerar att få ett irländskt.


En försvarsmakt vars militära förmåga måste balanseras mot militär förmåga i vår omvärld

Efter Sovjetuniones sönderfall och Warszawapaktens upplösning, och då det visade sig att det inte fanns någon rysk kustinvasionsförmåga mot Sverige hade det varit politiskt ansvarslöst att inte utnyttja situationen genom att minska försvarskostnaderna. Det måste i sammanhanget påpekas att när beslutet om besparingar togs formulerades också att en "återtagning" måste kunna göras om situationen förändrades.
Att detta glömdes bort eller att försvarsmaktens många enheter som ägnar sig åt att följa upp utvecklingen i vår omvärld inte påpekade detta eller om de gjorde det och inte fick politikernas gehör spelar ingen större roll. Vi vet nu att reaktionen uteblev.

Den personella kvaliteten, främst på soldatnivån, har höjts trots dåliga rekryteringsincitament. Med bättre löner, säkrare uttagning och bättre utbildning skulle denna kvalitetshöjning kunnat bli ännu högre.
Den materiella förnyelsen har fortsatt men i många avseenden fokuserats på internationella insatser och demonstratorer. Några materielprojekt har misslyckats helt eller delvis och skapat allvarliga obalanser i vår försvarsförmåga. Några exempel är modern beväpning på våra flygsystem, luftvärn och artillerisystem.
Naturligtvis har viktiga erfarenheter vunnits avseende stridsledning, taktik och personalvård, som exempel vid de internationella insatserna.
Med andra ord, försvaret av hemlandet var under hela perioden bortglömt!


En förändrad omvärldssituation och en ny form av krigföring. 

Den ryska krigsmakten har under det senaste decenniet reformerats och uppvisar nu en helt annan personell och materiell kvalitet än tidigare. Man demonstrerade under Georgienkriget att man var väl rustad och kompetent att genomföra blixtsnabba operationer inom begränsade geografiska avsnitt. Vid införlivandet av Krim och nu även under operationerna i Ukraina visar man prov på en helt ny form av krigföring. Den har kallats för den 6:e generationens krigföring och går ut på att nå de politiska målen med ytterst små insatser av våld. Detta kombineras med en omfattande ledning och uppföljning, informationskrigföring och olika former av ekonomisk krigföring, mm.

Den stora vinsten med detta är att terrorbalansen inte längre fungerar. Den andra supermakten kan inte hota eller använda kärnvapen mot en företeelse som inte med säkerhet kan identifieras som stridshandling. Och där någon statsledning kan göras ansvarig.

Märkligt nog känns många delar av denna form av krigföring igen från hur USA och NATO bedrivit sina krig mot Irak, Afghanistan, Libyen med flera stater.


Allmän värnplikt - en gigantisk samhällsinsats!

En återgång till allmän värnplikt och utbildning av alla dessa unga män och kvinnor skulle naturligtvis kräva en omfattande investering i anläggningar och instruktörer. Varje åldersklass skulle omfatta närmare 100 000 individer.
Alla som har erfarenhet från den tiden, ett sekel i vår historia, då så gott som alla friska unga män utbildades till soldater, vet hur välgörande denna tid var för dessa ungdomar. Många fick en bra yrkesutbildning som kunde ge jobb direkt efter utryckningen. Andra fick äntligen lära sig ordning och reda. Alla fick lära sig hänsyn till kamrater.
Den misslyckade integrationen av vårt stora flyktingmottagande skulle med säkerhet bli mycket bättre av en obligatorisk militärutbildning.  

Kostnaden för att utbilda 100 000 värnpliktiga under 7,5 månader, bedömer jag, skulle kosta minst 50 miljarder. Den faktiska samhällskostnaden hade sannolikt blivit mindre, kanske bara hälften, men den svenska försvarsförmågan hade fått en tveksam förstärkning under förutsättning att medel tillfördes. Om kostnaderna skulle tas inom den nuvarande ekonomiska ramen hade försvarsförmågan blivit mycket försvagad. Det svenska samhället skulle däremot ha blivit en vinnare.

Påståendet måste leda till en slutsats och den är att det mycket väl skulle vara möjligt och välgörande att genomföra en obligatorisk utbildning av alla ungdomar. Målet med den skulle vara att skapa en samhällelig folkförankring med fokus på krig och allvarliga händelser i övrigt.

Utbildningen skulle kunna genomföras under ca tre veckor och blandas med teori och praktik. Instruktörer skulle bl. a. våra yrkessoldater vara. Under dessa veckor skulle utbildning i hur samhället, försvarsmakten, rättsväsendet mfl samhällssystem fungerar. Någon vapenutbildning skulle inte genomföras.
En sådan anpassad "samhällsutbildning" under militära former skulle också vara en bra rekryteringsgrund för ett framtida yrkesförsvar.

Den så kallade 6:e generationens krigsföring som vi ser i dag, kan inte balanseras av att vi går tillbaka till en försvarsmakt baserad på volym istället för kvalitet.








söndag 2 november 2014

Några argument för att Sverige inte skall gå med i NATO

Terrorbalans - negativ fred

Den negativa fred som sedan andra världskriget upprätthållits mellan supermakterna visar att terrorbalansen fungerat.

Men efterhand som den ena supermakten försvagats har också benägenheten att starta mindre konflikter (småkrig) ökat. Särskilt har detta ökat påtagligt efter "nine eleven".

Om vi tror på en fortsatt och fungerande terrorbalans och färre "småkrig" skulle vi alltså välkomna ett militärt starkare Ryssland!?

Och visst hade USA med sina 800 militära baser runt om i världen blivit försiktigare och mer återhållsam om Rysslands militära förmåga, även med konventionella vapen, hade varit större.

Tydligen gäller inte resonemanget eller logiken på ett litet land som Sverige. När det nya försvaret är uppbyggt så kan Sverige försvara sig mot en angripare i ett geografiskt avsnitt under en vecka.

Argumentet är för övrigt totalt meningslöst då angriparens förmåga och mål aldrig anges.  När vi en gång skulle försvara oss mot ett sovjetiskt storanfall, kust- eller gränsinvasion, hade utgången med stor sannolikhet avgjorts inom en vecka!!


NATO-medlemskap för- och nackdelar 

Ett NATO-medlemskap hade inneburit att vi omfattades av den kollektiva försäkringen som anges i NATO-stadgans § 5. (Om ett NATO-land angrips är samtliga NATO-länder skyldiga att gemensamt bidraga till det angripna landets försvar)

Den angreppströskel som skapas av §5 måste anses som stor. Ett angrepp på ett NATO-land skulle med automatik innebära ett världskrig. Ett plus således!

Kostnaden i kronor och ören för ett medlemsskap är, tror jag, en förhandlingsfråga. Men någon gratis lunch är det inte fråga om. NATO skulle med stor sannolikhet ställa krav på ökad svensk militär förmåga. Ett minus som man kanske inte räknat med men som utan medlemsskap blir ett plus.

Kan man lita på att §5 kommer att tillämpas när den nya ryska angreppsformen på nationer görs genom att skapa oro och småskaliga krig/konflikter. Något som vi ser prov på i Ukraina och som i vässad version troligen skulle kunna användas mot balt-länderna.

Den största och avgörande nackdelen är trots allt att Ryssland med, ett svenskt och troligen också finskt medlemsskap i NATO, som blir följden, återigen hade upplevt detta som en provokation. En provokation som kan användas för att ytterligare beskriva omvärlden som hotfull och som motiverar en fortsatt rysk styrkeuppbyggnad.

Och åter igen.....

Målet för svensk utrikes- och säkerhetspolitik måste vara att skapa förutsättningar för att undvika militära konflikter i världen, i vår närhet och mot Sverige. 
Det gör vi genom att balansera vår militära förmåga mot den förmåga som presumtiva angripare har eller kommer att ha.

Den avsiktsförklaring som vi gjort och som innebär ett löfte att vi skall komma till bl.a baltländernas försvar om de blir angripna och att vi därför förväntar oss detsamma från dem samt de närmanden till NATO som gjorts innebär bara att vi utsätter oss än mer. 




Nästa blogginlägg blir ett resonemang om återinförande av allmän värnplikt! 

fredag 24 oktober 2014

To go or not to go eller att dra igång med ett resultat som troligen inte blir någonting är frågan!

Det finns många lärdomar att dra från 80- och 90-talens många ubåtsskyddoperationer, eller ubåtsjakter med hög eller låg ambition eller underrättelseoperationer med inga ambitioner alls.

- Det är omöjligt att bedriva någon form av ubåtsskyddsoperation om media fått kännedom om denna!

- Även om vi åter och återigen upprepar att vi måste vara uthålliga låter vi inkräktaren, som naturligen måste ha störst svårighet med uthålligheten, bli den som håller ut längst!


Men ......

Varje nation har enligt folkrätten en skyldighet att hävda sitt territorium. Territoriet avgränsas på marken av landets gränser. På havet av en terrirorialvattengräns. I Sverige är den 12, nautiska mil utanför baslinjen (den linje som binder samman de yttersta skären i skärgården. Innanför baslinjen kallas området inre vatten, vilket innebär skarpare insatsregler). I luften begränsas luftterritoriet av landgränserna i sida och i höjd till vad man kan hävda! Spaningsflygningarna med U2-flygplanen var alltså ingen kränkning förrän det amerikanska flygplanet blev nedskjutet.

Alltså .......

Är vi inte utsatta för några kränkningar av vårt territorium eftersom vi hittills inte kunnat hävda det!? Ett påstående som en inkräktare mycket väl skulle kunna använda sig av.

Men .......

Ryssarna ansträngde sig under lång tid med att utveckla vapen som skulle kunna skjuta ned de amerikanska U2-flygplanen. Till sist lyckades man och verksamheten upphörde.


Så frågan är ....

Skall vi fortsätta med ubåtsskyddsoperationer som vi vet sannolikt kommer att utmynna i ytterligare besvikelse och förlorat förtroende särskilt i dag när i stort sett allt inriktats på internationella insatser?

Eller....

Lyssna till Gudrun Schymans råd och avveckla allt militärt försvar och öppna gränserna för allt och alla?

Svaret är .......

att fortsätta med oförtruten ambition utrusta oss för att kunna hävda vårt territorium, till lands, till sjöss och i luften.

En så bra övning i ubåtsskyddsverksamhet som under en hel vecka, med en så realistisk motståndare, hade aldrig kunnat åstadkommas bättre på annat sätt. De kunskaper och erfarenheter som vunnits är värda betydligt mer än de 20 miljoner som detta kostat.

Men det är klart, en världssensation hade smakat fågel, men då måste vi nog ha minst en komplett ubåtsjaktstyrka.  Tyvärr kommer det att kosta mer än marinens musikkår! 

I detta sammanhang vill jag på det yttersta rekommendera Wisemans skrivning om de ryska reaktionerna på Sveriges ambitioner att hävda sitt territorium!

http://wisemanswisdoms.blogspot.se





tisdag 21 oktober 2014

Kan inte låta bli att ha några synpunkter på de ryska kränkningarna i Stockholms skärgård

Lite märkligt var det nog att man drog igång denna ubåtskyddsoperation så tidigt och så snabbt. Som tur var kunde man visa upp en civil iakttagelse och ett foto ganska snart.
Men något verkade inte stämma.

Uppgiften om att en stridsbåt 90 kolliderat med ett föremål som beskrivs som "huvudsändare" är sannolikt det som fått operationens att dra igång.

De lite kryptiska uppgifterna om ett nödmeddelande på ryska följt av ett krypterat meddelande som besvarats från en sändare som pejlats till Kaliningrad fyller upp mönstret.

Att man nu, på femte dygnet, anger att man fått in fem iakttagelser som klassificerats till sannolik måste sättas i samband med att man fått in hundratals mer eller mindre avfärdade rapporter från civilpersoner vill man egentligen inte nämna för att inte minska rapporteringsbenägenheten.

Ubåtsskyddsoperationer som bedrevs på 80-talet benämndes ofta av allmänhet och press som ubåtsjakt. Men eftersom alla ubåtsjakter skapade förväntningar som hela tiden grusades bestämde Försvarsmakten att kalla en ubåtsskyddsoperation med lägre ambitionsnivå för underrättelseoperation och där syftet inte var att sänka eller tvinga upp en ubåt utan istället klarlägga om främmande undervattensverksamhet pågått eller pågår. På den tiden Försvarsmakten förfogade över två ubåtsjaktstyrkor kunde inte en ubåtsskyddsoperation inledas utan att minst en av dessa två styrkor sattes in.
Nu lyckades inte ens de att sänka eller tvinga upp en främmande ubåt. Det strategiska målet var under denna period att få den främmande undervattensverksamheten att upphöra. Något man lyckades med så småningom men sannolikt inte genom egen kraft utan mer genom politiska omvälvningar i Ryssland.

Att man nu sedan ett par tre år återtar sin förmåga även på detta område är ingen överraskning utan en helt naturlig följd i det återtagande av den ryska militära förmågan.

Överraskningen är däremot mycket större att alla våra "institutioner" verkar ha blivit totalt överraskade och att vår politiska ledning så tydligt visat sådant ointresse. En underrättelsetjänst som inte vågar ropa "vargen kommer" och en ledning som tror sig förstå saker och ting bättre och kanske skapar en rädsla att ropa har också ett ansvar.

Vår nye försvarsminister har visat klokhet genom att inget säga medan vår nye statsminister redan mumlar in sig i en helt ny begreppsvärld som närmast kan liknas med den förvirring som Juholt skapade.

Det ska bli särskilt intressant att får reda på vad denna "huvudsändare" är för något. Finns det fler? Har inkräktarna skapat ett eget navigationssystem i våra skärgårdar där man skall "gömma sig en regnig dag" eller hur långt har dessa krigsförberedelser gått? Bygger ryssarna en egen förbifart Stockholm?

fredag 17 oktober 2014

Vänder blad!

Att i detalj fortsätta att följa den militära utvecklingen i vår omvärld och särskilt de ryska ambitionerna att visa sina muskler tänker jag runda av.
Som jag tidigare förutspått kommer Putin att få precis som han vill och detta med minimalt våld som i huvudsak (påstår man i alla fall) har utövats av ombud.

I stället tänker jag mer regelbundet kommentera den politiska utvecklingen i Sverige. Möjligen kommer detta att kompletteras med en "påhittad" nutidshistoria som då regelbundet kommer att publiceras med kortare avsnitt.

Så ryktet om min död är oerhört mycket överdrivet. Så håll ut!


onsdag 3 september 2014

Att ha rätt är ingen merit!? Eller lite "osynk" i slutet spelar ingen roll!

Just nu ser det ut som om förnuftet segrar i konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Vladimir hade väl lite bråttom och lät munnen uttala tanken. Att Kreml skyndsamt rättade till "felet" och snabbt meddelade att Ryssland inget har med Ukrainas "inre konflikt" att göra, betyder ingenting.

Putin och hans medhjälpare har alltsedan införlivandet av Krim skickligt hanterat situationen genom att utnyttja alla lärdomar man fått genom att studera västvärldens agerande i världens oroshärdar och målmedvetet behållit målet i sikte.

Sannolikt kommer nu Kiev att tvingas avträda en landremsa som säkerställer att Krimhalvön kan stödjas logistiskt i all framtid.

Ett okänsligt agerande mot en gammal supermakt som känner sig alltmer inträngd av NATO och ett USA med svagt ledarskap kombinerat med ett svagt och oenigt EU bäddade för detta ryska agerande! 

Att kunna förutse denna utveckling anser jag inte särskilt märkligt. Det enda som krävs är att förstå vad som händer (fakta) och inte hänge sig till önsketänkande!

tisdag 26 augusti 2014

Och visst hade man i Kreml förutsett också det ........ Fortsättning på de vita lastbilarna.

Att man till en början visade sig medgörlig och tillät kontroll av lasten för att sedan utan vidare åka in i Ukraina visar bara hur liten kontroll Kiev har av sitt territorium.

Nu verkar det som om Moskva inte bekymrar sig särskilt mycket över vilken trovärdighet man får för sina förklaringar om det ena eller det andra.

Tillvägagångssättet känns igen från flera tidigare incidenter. Inte minst U137 "oavsiktliga" grundstötning i Gåsefjärden.


Nu återstår endast möjligheten, att i förhandlingar bestämma hur stor del av Ukraina som skall avträdas eller vilka andra eftergifter som måste göras till Ryssland, för att inte fullt krig skall bryta ut i Europa!

torsdag 14 augusti 2014

De ryska vita lastbilarna - inget överraskande eller nytt!

Enligt de senaste rapporterna har den långa kolonnen med närmare 300 vita lastbilarna åter satt sig i rörelse efter att ha stått stilla i ett dygn. Nu rör sig kolonnen söderut. Sannolikt försöker man ta sig in i Ukraina längs en väg och gränspassage som behärskas av separatisterna.

Oavsett vad denna transport innehåller kan inte den Ukrainska regeringen acceptera att lastbilarna passerar in i Ukraina utan att lasten inspekterats och godkänts.

De alternativ som nu föreligger för Kiev-regeringen är
- att släppa in kolonnen och hoppas på att den bara innehåller förnödenheter som skulle godkänts,
- att påtala den otillåtna inmarschen för internationella organisationer och hoppas på stöd,
- att innan kolonnen passerat gränsen återta gränskontrollen för att där kunna kontrollera lasten eller
- att med flyg angripa kolonnen och stoppa den.


Det första alternativet är en chansning som kan gå hem om den kombinerats med ett hot om att angripa kolonnen. Ett hot som skulle kunna få ryssarna att lasta av eventuella vapen i lasten. Att inte alla 300 lastbilar tagit vägen söderut kan innebära att lasterna är differentierad.
Ett angrepp på lastbilar som vid en senare undersökning endast innehöll förnödenheter skulle visa sig förödande för Kiev-regeringen.

Det andra alternativet kan naturligtvis kombineras med alla andra alternativ och är riskfritt men tyvärr är effekten tveksam.

Det tredje alternativet är det bästa och därmed mest sannolika om det finns goda förutsättningar för att genomföra. Sannolikt har man i Kreml också insett detta och kommer att göra allt för att försvåra eller omöjliggöra detta.

Att angripa kolonnen med flygstridskrafter efter att den otillåtet passerat in i Ukraina kan ha folkrättsligt stöd men endast om det visar sig att lasten innehöll vapen och annan militär utrustning eller att personalen uppenbarligen bestått av militär personal.

tisdag 5 augusti 2014

Molnen hopar sig över Europa!

Nu har den förskräckliga skogsbranden i Västmanland fått all uppmärksamhet från media. Endast sporadiska nyhetsflashar kommer från Israels övergrepp på Gazaborna.

Just inga nyheter kommer från konflikten mellan de från Ryssland understödda separatisterna och de Ukrainska styrkorna som verkar vinna framgång.

Men den ryska björnen sover inte (mitt i sommarvärmen) och kan aldrig tillåta en total seger för Kiev-regeringen.

Redan nu är den humanitära situationen i östra Ukraina så dålig att den motiverar ett ingripande.
Ett sådant kommer Ryssland att villigt åta sig och har redan ca 40 000 soldater utplacerade nära Ukrainas gräns.

Vad händer sedan?

söndag 27 juli 2014

Insatserna i Ukraina konflikten har ökat efter den olycksaliga nedskjutningen av MH17

Tyvärr pekar den fortsatta utvecklingen i konflikten mellan Ukraina och Ryssland på att den 
kommer att intensifieras efter nedskjutningen av MH17.


Efter den olycksaliga nedskjutningen av det Malaysiska flygplanet har Putin och hans anhängare
stått inför ett svårt val. 

Att dra tillbaka sina styrkor vid gränsen och stöd till separatisterna mot att sanktionerna från väst hävs och inleda förhandlingar som möjligen kan innebära någon form av kompromiss.

Eller att öka stödet till separatisterna och till och med mer eller mindre öppet genomföra en
militär invasion.

Båda alternativen innebär risker.

Det första innebär sannolikt att Putins populäritet minskar drastiskt. Svaghet är inte vad det ryska folket vill se från sin populära ledare. Om förhandlingarna inte blir framgångsrika kan det snabbt leda till att Putin och hans regering förlorar makten.

Det andra alternativet utgör betydligt mindre risker. Oavsett utgången av en eskalerad konflikt
kommer stödet bara att öka. Den avgörande frågan (som den ryska propagandan kommer att underblåsa) är huruvida ett "fritt" Ukraina kommer att bli ytterligare en NATO-medlem.


Sannolikt kommer det lågintensiva kriget fortsätta med stöd av Ryssland. Löftet om att Ryssland inte kommer att lämna ryssar utomlands i sticket kan inte brytas och det finns uppenbara risker att just detta argumentet kommer att utnyttjas vid en inmarsch i sötar Ukraina.


Ytterligare sanktioner kan mötas av hot om (eller genomförande av) nationaliseringar av bolag som BP, Shell och IKEA med flera.


En spricka kan redan i dag skönjas mellan Frankrike och Tyskland när det gäller förbud av vapenexport till Ryssland. En spricka som kan utvecklas till något mycket större om och när
Storbritannien folkomröstar om EU-medlemskapet.





fredag 18 juli 2014

Går vi mot ett nytt kallt krig?

Känner Du igen situationen. Du har slagit in mer än femton spikar utan att någon har krökts och nu är det bara två spikar kvar. Lite trött i armen är du efter allt spikande. Lite stolt och glad känner Du dig eftersom spikandet gått så bra. Och nu ska näst sista spiken slås i. Du träffar lite snett, försöker räta upp den men det blir bara värre. Skit också, säger du och tittar på alla slagmärken. Inte bra!

Metaforen skulle spegla Putin och hans medhjälpares situation efter nedskjutningen av det Malajiska flygplanet.

Men nu gäller det något mycket mer. Efter ett "fredligt" införlivande av Krim och ett nära på lyckat övertagande av östra Ukraina samtidigt som populariteten för Putin nått sin allra högsta nivå gick det fel. Några vettvillingar sannolikt fyllda med vodka ger sig på att skjuta ned ett civilt flygplan.

Att backa nu utan att kunna visa upp en trolig syndabock kan bli en tung prestigeförlust hemma i Ryssland.
Att fortsätta och skylla på regeringen i Kiev kommer bara att ytterligare frysa ut Ryssland.

Frågan är, hur kallt kan det nya kalla kriget bli?

söndag 6 juli 2014

Nu vet vi vad politikerna vill göra med det svenska militära försvaret!?

Den svenska Törnrosasömnen

Gästinlägg av Johan Wiktorin

Skeendet i Ukraina är under förändring sedan den ukrainska armén har gått till offensiven senaste veckan och igår tagit Slovjansk och Kramatorsk. De pro-ryska separatisterna är under omgruppering för att framförallt befästa Donetsk. En av separatistledarna, Denis Pushilin, anklagade Vladimir Putin för att ha svikit separatisterna genom sin uppmuntran.
Parallellt med händelserna på marken går de strategiska turerna vidare. Utrikesministrarna från Ryssland, Ukraina, Tyskland och Frankrike ska ha någon form av förhandling de närmaste dagarna. Bara formatet är en framgång för den ryska ledningen som istället för ett samlat EU möter länder på bilateral basis. Ukrainska uppgifter gör gällande att Berlin pressar hårt för ett nytt eldupphör, vilket kan vara negativt för den nya ukrainska ledningen som riskerar att förlora initiativet på marken.
Läget är svårbedömt. Vad vill Kreml?
Många bedömare menar att den ryska ledningen är på väg att förlora. Ekonomiska förluster och bristande stöd i östra Ukraina framhålls ofta i den argumentationen. Putin kan vilja visa en beredvillighet att förhandla och peka på att han inte längre har mandatet att genomföra militära operationer i Ukraina.
Jag är dock inte lika säker. Det finns två saker som talar emot. Det ena är de militära förberedelserna. Ryssland har just avslutat en beredskapsövning i Centrala militärdistriktet, dragit igång en stor luftförsvarsövning i Västra militärdistriktet med tolv regementen och igår startade man en stor flottövning i Svarta havet. Stora förband finns i närheten av den ukrainska gränsen. Ryssland har alltså stor handlingsfrihet militärt att påbörja operationer i sin närhet med kort varsel, samtidigt som den militära kapaciteten används som påtryckningsmedel.
Det andra skälet är starkare och av psykologisk natur på två plan. En de-eskalering skulle minska rysk prestige i grannländerna. För att hålla ihop den nya tullunionen är det viktigt att upprätthålla den ryska dominansen i Kremls ögon. Vad värre är att det finns en inte obetydlig risk att Putins regim fått en Pandoras box runt halsen. Om vi betänker den svansföring, inte minst under det stora linjetalet, som ledningen haft och vilken nationalistisk yra som annekteringen av Krim utlöste i det ryska samhället, så kan fallet kännas för stort.
Det finns ingenting som skrämmer ryska ledare så mycket som en folklig resning i Ryssland. Om den ryske presidenten och hans regering upplevs ha svikit de sina i östra Ukraina kan detta utlösa negativa reaktioner. Kreml har inte råd att upplevas som svagt internt. Därför är den viktigaste faktorn hur den ryska ledningen upplever risken för öppet ifrågasättande av sitt auktoritära styre. Eftersom repressionen är stark, Putin har haft en stark ställning samtidigt som han är en pragmatiker, så borde det objektivt kunna gå att trappa ned utan större negativa reaktioner. Men som sagt, det går inte att bortse från att även den ryska regimen ibland drivs mest av sina rädslor.
Det går heller inte att utesluta att det hela är en krigslist. All krigföring är vilseledning och få behärskar den konsten bättre än den ryska eliten. Det går att regissera provokationer som presidenten måste svara på med militära medel. I ett sådant läge skulle han kunna peka på att Ryssland har trappat ned genom de öppna tillbakadragningarna som gjordes förra månaden, det tillbakalämnade tillståndet att använda militära medel och sin vilja att förhandla med Ukraina.
..........
Om det skulle komma till öppna militära sammandrabbningar mellan Ukraina och Ryssland, så kommer västvärlden att agera med ytterligare sanktioner. I det fallet finns det anledning att fundera på hur Ryssland skulle kunna svara.
Sannolikt kommer man fortsätta att öva sina kvalificerade konventionella förband liksom kärnvapentriaden (ubåtar/flyg/marksilo) som avskräckning mot militärt anfall. Det finns en uppsjö av mer offensiva aktioner som Ryssland i ett sådant läge kan göra. Jag har hittat tre särskilt intressanta och besvärliga områden för omvärlden.
Ryssland kan genom ombud genomföra cyberattacker mot ekonomiska intressen i väst. Detta innebär en viss risk, eftersom Nato häromveckan deklarerade att cyberattacker mot medlemsstaterna omfattas av artikel fem. Fjärrstyrda hackare erbjuder dock en hygglig förnekbarhet, i synnerhet om dessa verkar från andra länder än Ryssland.
Landet kan öppna andra fronter som i Moldavien, där man nu har förbjudit sändningar från den ryska TV-stationen Rossiya 24. Det finns tillräckligt med trupper i utbrytarrepubliken Transniester för att försvara denna mot Moldavien. Ett försök att destabilisera Georgien eller att manipulera relationern mellan Armenien och Azerbadijan är också möjligt. En mer avlägsen, men potentiell mycket besvärande åtgärd vore att stänga Nato:s utdragningsväg ur Afghanistan i nordlig/västlig riktning.
Givet de traditionellt goda relationerna med Tadjikistan skulle man kunna stänga gränsen förebärande lämpligt skäl. Detta skulle skapa stora logistiska problem för alliansen som tappa farten och i värsta fall få lägga om transporterna till Pakistan istället.
Det sista området är det ekonomiska området, framförallt energiområdet. Ryssland skulle kunna rikta egna sanktioner mot utvalda, enskilda länder genom stoppade/förminskade energileveranser. Smala energiattacker är svåra att stå emot, eftersom det drabbade landet skulle bli tvunget att gå emot sina vänner i Europa om beroendet är stort av rysk energi.
Bortom detta och fortfarande osannolikt skulle det vara med en rysk attack mot dollarn som reservvaluta i världen. Länder som Ryssland, Kina, Iran och i viss mån handlar allt mer i kontrakt i andra valutor som exempelvis Euro. En seriös attack mot dollarn skulle utlösa stora konvulsioner i världen och risken för ett större krig skulle öka markant vid en sådan utveckling.
............................
I vårt närområde har Rysslands agerande i och kring fått två stora konsekvenser. Dels har spänningen ökat med allt intensivare övningsverksamhet. Att Rysslands förmåga har stigit kraftigt står bortom debatt numera. Nato har ökat sin närvaro lika markant med amerikanska trupper i bland annat Estland och Polen liksom frambasering av framförallt flygstridskrafter.
Den andra förändringen är den finska regeringens öppna positiva hållning, där försvarsminister Carl Haglund och de två senaste statsministrarna tagit ställning för ett medlemskap i alliansen. Alexander Stubb lät sig intervjuas av DN och framförde att Finland kan komma att söka medlemskap utan att invänta Sverige. En sådan utveckling skulle vara ett misslyckande för Sverige, där de stora partierna gång på gång betonat vikten av samsyn med Finland avseende fundamenta inom säkerhetspolitiken.
Realiteten är att Finland egentligen bara är ett steg från en medlemsskapsansökan. På pappret är den finska befolkningen än mer avvaktande än den svenska när det gäller Nato. Men den politiska klassen har ett helt annat förtroende på området. Därför blir resultatet annorlunda när frågan ställs i perspektivet att statsledningen förordar ett medlemsskap. Då ändras attityden till frågan och en majoritet i Finland kan då tänka sig att gå med istället.
Finland har ökat sin handlingsfrihet genom att tala öppet om sin Nato-option. Genom sina uttalanden försöker den finska ledningen också att påverka den ryska och sannnolikt även vår egen, fast i motsatt riktning. Till Ryssland blir budskapet:
Er aggression kan driva oss in i Nato. Till Sverige är budskapet: Om det krävs kommer vi inte att vänta på er, så bestäm er hur ni vill ha det.
.............................
Så länge den ryska upprustningen och aggressionen i Ukraina kan fortsätta, så försämras det säkerhetspolitiska läget i vår omgivning. Där går egen militär förmåga och civilförsvar före alla andra frågor på området, även Nato. Även om det var glädjande att försvarsförmågan fick plats i hälften av partiledarnas tal (bedömer att Annie Lööf inte kommer att nämna det idag), så befinner sig det officiella Sverige i stor okunskap om hur mycket resurser som skulle behövas.
Egentligen håller vi på att genomföra det som Feministiskt Initiativ föreslog i veckan. Med utgången i Schweiz och Försvarsberedningens ambitionsökningar lagda till underfinansieringen summerar nu obalansen inom försvarsförmågan om några år till ≈10 Mdr årligen.
Beroende på hur omvärlden utvecklas den kommande tiden liksom samma omvärlds värdering av den svenska försvarsförmågan riskerar drömmarna om nedrustning att visa sig vara orealistiska och oansvariga.
Det är dags att vakna, inte att bli väckt.

Carlsson tycker vi borde kunna klara av att försvara oss själva utan att tvingas gå med i NATO. 

Det stora industristöd som beställningen av 70 nya Superjas innebär, skulle kunna ge mycket större försvarseffekt om man istället, med moderna vapen, beväpnade de flygplan man redan har och inte ens är färdiglevererade och satsade resten av de 90 miljarderna på bristerna i mark- och sjöstridskrafterna. 
En fortsatt rationalisering av en växande försvarsmaktsadministration måste fortsätta och ett anpassat pensionssystem liknande de man har i andra länder måste införas. 

söndag 22 juni 2014

Ukraina - en kamp på liv eller död!


Gästinlägg av Johan Wiktorin


Carlsson tycker att det inte kunde sägas bättre!

"The art of war is of vital importance to the State. It is a matter of life and death, a road either to safety or to ruin. Hence it is a subject of inquiry which can on no account be neglected." - Sun Tzu
För ett par veckor sedan uppmärksammades Svenska Dagbladets intervju med den ryske statsvetaren Sergej Markov. Den ryske presidentens sändebud hade budskapet att russofobin i Väst skulle kunna starta ett tredje världskrig.
Veckan efter följde DN upp med en intervju med den nytillträdde ryske ambassadören Viktor Tatarintsev om de rysk-svenska relationerna. Denna intervju hade ett annorlunda tonläge och det är det som är meningen.
Sergej Markov har nära band till FSB och spelar rollen som den hotfulle, medan den nye ambassadören är betydligt mer verserad. Med Markovs ord ringande i öronen ska vi få större förtroende för ambassadören är planen. Viktor Tatarintsev har mycket stor erfarenhet av Sverige, då detta är hans fjärde sejour här.
Det kan behövas, då Sverige fortsatt är i flera politiska intressekonflikter med Rysslandsom Oscar Jonsson skrev så träffsäkert om tidigare i veckan.
Den upptrissade stämningen har varit märkbar på och över Östersjön den senaste veckan. En period som den finska försvarsmakten betecknar som den mest intensiva det senaste decenniet.Vi har kunnat se bilder på ryska SU-27 Flanker med full last hängt på planet liksom ett företag med bland annat åtta tunga attackplan av typen SU-34 Fullback.
Västmakterna har samtidigt övat i både övningen BALTOPS liksom SABER STRIKE. så den militära aktiviteten har varit hög i regionen. Den ryska förmågan att genomföra både stora och kvalificerade övningar har överraskat de flesta. Igår beordrade president Putin ännu en beredskapsövning, denna gång i det centrala militärdistriktet. Övningen omfattar 65 000 soldater och ska pågå i en vecka.
Detta är knutet till två viktiga datum den kommande veckan. Den 22 juni 1941 anföll Hitlertyskland sin paktpartner Sovjetunionen och den 27 juni i år är det meningen att Ukraina ska underteckna avtal med EU.
Det finns tydliga tecken på att krisen i Ukraina därför kan förvärras hastigt. Det har börjat komma in rapporter om mindre konvojer i östra Ukraina med stridsfordon och enstaka raketartilleripjäser som inte tillhör den ukrainska krigsmakten. Med ukrainska märkningar skulle sådana enheter kunna användas för provokationer som beskjutning av reguljära ryska enheter i Ryssland.
En sådat manipulerat händelseförlopp skulle sedan kunna följas av en inmarsch med "fredsbevarande" trupper för att "stabilisera kaoset och efterkomma befolkningens vädjanden om skydd". För oss som försöker förstå hur den ryska politiska och militära ledningen tänker skulle detta vara en viktig indikation på detta tänkande. I den ryska militära debatten anses introducerandet av fredsbevarande styrkor vara lämpligt när det gäller att fullborda en framgång.
Att läget är allvarligt kan också läsas ur dela den ukrainske presidenten Porosjenkos utlysande av en ensidig vapenvila i en vecka samtidigt som denne fotograferas i uniform vid olika besök vid ukrainska förband. För dryga tre månader sedan publicerade Jägarchefen, Observationsplatsen och jag en bedömning av hur en utvidgad rysk operation skulle kuna se ut. Här första delen med länk till fortsättning.
För Ukrainas del ser läget svårt ut. Dess ledning har försökt att gå en balansgång mellan att inte provocera Ryssland och att göra något. Med undantaget kring oklarheterna om det ryska språkets ställning har man lyckats mycket väl, men flera faktorer talar emot ett lyckat slut.
Infiltrationen av den ukrainska säkerhetstjänsten har varit omfattande och korruptionen i landet är mycket stor. Det innebär att effektiviteten i landets åtgätder undermineras i många fall. Separatisterna kan få förvarning om planer eller ukrainska befälhavare kan överdriva motståndet eller anmäla att man behöver mera resurser för att rycka framåt.
Det största problemet är dock att landet är uppe mot stormakten och grannen Ryssland. En vanlig generalisering i tänkandet kring upprorsbekämpning är att det är helt centralt att skära av gerillans logistiska stöd från utomstående. Eftersom Ukraina har en gräns på 230 mil med Ryssland innebär det att den uppgiften är övermäktig och att Ryssland därför i stor utsträckning kan reglera flödet av vapen och människor.
Har Kreml i det här läget dessutom ett negativt mål som att förhindra ukrainsk kontroll över de östra delarna av landet, så blir det ännu svårare för Ukraina att gå segrande ur detta på kort sikt och medellång sikt. Det betyder inte att Ukraina ska ge upp eller lägga ned vapen, snarare tvärtom. Det handlar mer om att förstå på djupet hur krävande det kan bli att stoppa den ryska aggressionen, så att man mentalt är inställd på denna kamp.
Det är man i Ryssland. När den nya åldersklassen skulle rycka in till värnpliktstjänstgöring i början av juni passade den ryska krigsmakten att kalla in en stor del av sina parlamentsledamöter till reservofficersutbildning.
Syftet med inkallelsen sades vara att visa de patriotiska känslor som Dumans och senatens ledamöter har. Utbildningen omfattade förutom fysisk träning och skjutning med olika vapen, även föreläsningar om global utveckling, informationssäkerhet och de senaste militärstrategiska koncepten. Deltagare i kursen var bland annat kommunistpartiets ledare Gennadij Ziuganov och Vladimir Zjirinovskij, ledaren för det populistiska nationalistpartiet Liberaldemokraterna (!).
........................................
Ett perspektiv i försvarsdebatten här hemma när det gäller den ryska förmågeutvecklingen och ledningens avsikter är att det sällan utkrävs något ansvar av de som har haft fel gång på gång i sina bedömningar av dessa. Man slätar över, talar om låg nivå, säger något pliktskyldigt om skydd för civilbefolkningen eller att Ryssland gjorde fel när man annekterade Krim. Sen fortsätter man med samma energi i samma TV-soffor att argumentera för att nu kommer det att lugna ned sig och att Ryssland inte kan vara så dumt att det drar på sig sanktioner.
En del av detta är en funktion av att man upplever att det finns andra, mer prioriterade behov. Man vill att denna mardröm för den europeiska säkerheten ska försvinna, om vi bara kunde tala Kreml ur detta.
Men, gör inga illusioner. För den ryska statsledningen, som läst sin Sun Tzu, är hela skeendet, hela tillvaron en kamp på liv och död.

tisdag 3 juni 2014

I östra Ukraina - intet nytt?

Nyhetsförmedlingen från Ukraina har av naturliga skäl blivit glesare och glesare. I går fick vi emellertid se bilder från hur separatister genomförde en "operation".

Att detta var en samling, just pro ryska separatister, märktes på det valhänta handhavandet av de (något) äldre vapen man hade. Sannolikt hade pressen inte fått någon "uppvisning" från andra enheter med tydligare (rysk)nationell tillhörighet.

Att man från officiellt ryskt håll nu arbetar på samma sätt som USA och västvärlden tidigare gjort är påfallande och med säkerhet ett viktigt led i propaganda kriget. Jag tänker då i första hand på utspelet i FN, där man begär en humanitär korridor där civila skulle kunna föras ut. Denna korridor skulle, på traditionellt USA/NATO-vis bemannas av de egna (ryska) styrkorna!


 

tisdag 27 maj 2014

Vad händer nu? Efter presidentvalet i Ukraina!

Valet av president är klart! En ny folkvald president är vald. Han säger att hans första uppgift är att inleda förhandlingar med de separatister i östra Ukraina.

Putin har också "lovat" att respektera resultatet av folkomröstningen. Han har också lovat att de ryska trupperna skall dra sig tillbaka. Trots detta verkar det sannolikt att "ryska" eller  tjetjenska enheter  varit inblandade i de separatistiska operationerna.

Sannolikt handlar det hela om att Putin vill åstadkomma en kompromiss där delar av Ukraina ges möjligheter att själva välja sin framtida nationella tillhörighet.

Det hela måste ändå ses som en positiv utveckling. Kompromissen blir sannolikt en delning av Ukraina, där den för Ryssland så viktiga östra delen kommer att tillhöra Ryssland. Om detta speglar folkviljan eller ej är naturligtvis diskutabelt men hur många människoliv är en annan utveckling värd?

En annan märklig iakttagelse är hur en av våra svenska TV-reportrar formulerar sig; om striderna och förlusterna blir för stora kan Ryssland se sig tvingad att gå in i Ukraina och då ..........








onsdag 21 maj 2014

Industristöd eller omtanke om vårt lands säkerhet?

    Visst blev vi överraskade när konceptet Super JAS presenterades. Och överraskningen blev inte mindre när det nya flygplanet skulle ha en flygplanskropp med större area för att kunna innehålla en större radarskärm, starkare motor och en hel del andra egenskaper som man tidigare valt att inte ha i det tidigare konceptet för att minska radarsiluetten, minska driftkostnaderna, mm, mm.  Internationaliseringen med bl.a. möjligheter till lufttankning. Övergång till fot och knop i stället för meter och kilometer i timmen var redan gjort i de senare versionerna av JAS.
Och långt innan de sista flygplanen av de beställa 204 hunnit levereras presenteras ett helt nytt koncept.

Att flygstridskrafter med de rätta egenskaperna och rätt beväpning är ett utomordentligt medel för att balansera den militära förmåga som nu finns i vår omvärld är för mig självklart och behöver inte diskuteras.

Men flygplanen är "bara" en plattform för att bära vapen och det hade varit intressant att veta vilka nya och sofistikerade vapensystem man hade kunnat utrusta de JAS-flygplan som snart är färdiglevererade? Och skulle inte SAAB överleva med att ägna sig åt ubåtsbyggnad och fortsatt hemligt projekt med en obemannad plattform för framtiden.

Den tråkiga sanningen är att JAS 39 Gripen introducerades då Viggensystemet hade åtskilliga år kvar i sin livscykel. Samma situation förelåg även när Viggensystemet avlöste Lansen och Draken.

Super JAS beställdes med förutsättningen att utvecklingskostnaderna skulle delas med Schweiz. Detta kan möjligen göras bättre med Brasilien. Men utan partner kommer försvarsbudgeten återigen att i huvudsak bli ett industristöd.

Försvarsberedningen skriver, "Anskaffningen av JAS 39E är beroende av att en strategisk partner beställer flygplanstypen"

Det är lätt att räkna ut vilken försvarseffekt vi skulle få med ytterligare 90 miljarder under tio år (den tid  Super JAS produceras och levereras) genom att utrusta JAS 39 C/D med moderna vapen och  fördela resten på nödvändiga satsningar på våra sjö- och markstridskrafter.  





fredag 16 maj 2014

Det kan inte längre uteslutas att Sverige kan bli indraget i en konflikt i vårt närområde!

Uppdaterat 17/5

Försvarsberedningens skrivning innebär en gigantiskt omsvängning. Formuleringen återfinnas senast under kalla krigets sämsta dagar. Skillnaden var då att vi menade att det alliansfria Sverige aldrig ensamt skulle kunna utsättas för ett anfall av Sovjetunionens hundratals divisioner. Huvuddelen av Sovjets krigsmakt skulle vara inriktad mot NATO i Europa antingen som gard eller i en huvudanfallsriktning.

Hur var det då?

Sovjets militära förmåga - som vi bedömde den då !

I norr skulle ungefär tre till sex divisoner (600 -1200 stridsvagnar) nötas ned till grus i Kalixlinjen och sedan slås (förintas) i Luleälvdalen.

I mellersta Sverige skulle hela det sovjetiska landstigningstonnaget, som antogs kunna transportera några marininfanteribrigader,  antingen göra en kustinvasion norr eller söder om Mälaren. Detta skulle sedan följas upp med ytterligare divisioner när man säkrat hamnar.

I söder skulle en liknande kustinvasion som i mellersta Sverige kunna göras. Men inte samtidigt.

Allt skulle naturligtvis föregås av en omfattande förbekämpning av bomb- och attackflyg. Invasiosnflottan skulle eskorteras och senare understödjas av marina enheter och flyg.


Vår försvarsförmåga som vi ansåg oss ha då!

I norr skulle, förutom det finska försvaret, 48 svenska stridsvagnar utan torn möta dessa 600. 

I mellersta Sverige skulle ett utbyggt kustartilleri, två pansarbrigader (144 stridsvagnar), mm, i tid ha fattat beslut om att avvärja anfallet norr eller söder om Mälaren. Ett felaktigt beslut hade inneburit ett svenskt misslyckande. 
Förstärkningen av Gotland, som planlagts noggrant, skulle som alltid ha skett för sent! 

I söder skulle ett stort antal infanteribrigader gräva ned sig på stränderna och snabbt bli nedkämpade av den sovjetiska marinens förbekämpning. Tre till fyra pansarbrigader skulle sedan avvärja landstigningen.

Alla dessa planlagda och förberedda försvarsförberedelser skulle understödjas av ubåtar som påpassligt kunde bekämpa invasionsflottan redan utanför utskeppningshamnarna. Ytstridsförbanden var redan då hopplöst underlägsna de sovjetiska motsvarigheterna avseende radarräckvidder och skjutavstånd och kunde möjligen störa Sovjetmarinen i skärgården.
Flygstridsförbanden hade en stor uppgift att hävda luftrummet med jaktflyg och att bekämpa invasionsflottan på havet och på stränderna, särskilt innan luftherraväldet antogs ha blivit förlorat. 
  

Hur var den svenska förmågan avvägd mot den ryska militära förmågan?

En fråga som är omöjlig att besvara utan att ha facit. En facit som vi inte önskar oss. Jag anser nog att vi oavsett hur prioriterat krigsmål vi hade utgjort hade haft stora bekymmer. Men vi spelade redan då under täcket med USA och NATO. Sannolikt utgjorde "hangarfartyget" Gotland det pris Sverige fått betala för att få USA:s och NATO:s hjälp. Hur länge det svenska försvaret skulle kunna stå emot kustinvasioner i söder eller i mellersta Sverige diskuterades inte men om en angripare inte hade kunnat nå ett avgörande inom två veckor hade han nog misslyckats!
Om försvaret i norr hade klarat av mer än två veckor eller inte kan bara klarläggas med detaljerade spel.
Men i det informationssamhälle vi lever i idag är jag rädd för att de svenska förlustsiffror vi hade tvingats till under fördröjningsstriden skulle ha fått  hemmafront och politiker att ge upp innan de mest kvalificerade svenska förbanden ens hade kommit till användning i den planerade avvärjningsstriden.



Hur är det nu?

Rysslands krigsmakt har moderniserats. Övergången till ett yrkesförsvar har inneburit att volymen har reducerats påtagligt medan kvaliteten har höjts både på materiel och personal.  

Ryska krigsmaktens förmåga i dag.

Ett anfall i norr där målet är de svenska gruvorna och i en förlängning möjligheter att nå Nordnorge genomförs inte längre med tre till sex divisioner som först skall marschera genom norra Finland och därefter med stor möda säkra en flank i Luleälvdalen.
Anfallet görs istället med luftlandsatta förband som snabbt besätter Luleå, Boden, Gällivare och Kiruna. Detta kan göras med tre till fem bataljoner. 

Ett anfall mot Stockholmsområdet med syftet att överta den svenska statsledningen görs sannolikt bäst med en kombination av en massiv insats av "diversionsförband", marina enheter och slutligen trupp för att upprätthålla "ordningen"!

Ett anfall mot södra Sverige är lite svårare att genomföra med okonventionella metoder. Men å andra sidan uppnås all tänkbara syften med ett övertagande av statsledningen.


Hur kan då försvarsberedningen ha resonerat?   

Att hävda territoriet görs bäst och effektivast med övervakning, radarsystem och jaktflyg. Satsningen på ytterligare 10 stycken JAS 39 Gripen med erforderliga vapen, personal och flygtid är därför bra.
Att detta samtidigt är ett stöd till den svenska försvarsindustrin gör inte saken sämre bara det inte blir huvudargumentet.
Ytterligare en ubåt, med personal, sjödygn och vapen förstärker vårt förvarningssystem vilket också är bra.
Nytt medelräckviddigt luftvärnssystem verkar vara en dålig kompromiss. Våra sjöstridskrafter måste utrustas med ett tillräckligt bra luftvärn både för eget skydd och för att kunna uppträda operativt. Ett markbaserat luftvärn med lång räckvidd måste finnas och i fredstid kunna förhandslagras på Gotland. Övriga åtgärder verkar också bra. Problemet är som alltid om det är tillräckligt finansierat. Kanske hade det varit bäst om Försvarsmakten fick köpa in och att räkningarna skickades till Försvarsdepartementet.

Ligger vi bättre till nu?

Svaret är återigen alltför svårt att besvara. Inte ens Försvarsberedningen med tillgång till rikets samlade resurser av analytiker, skrivkunniga akademiker, m.fl. har med ett enda ord berört frågan. Ytterligare tio nya JAS gör  ingen skillnad, men 70 nya JAS  med en beväpning som är "state of the art", luftvärn med erforderlig räckvidd, nya sjömålsrobotar, bataljonsartilleri, ekonomiska förutsättningar för rekrytering och anställning, mm, mm, kanske gör att vi kan balansera den ryska förmågan.

En helt annan fråga är den svenska polisens status. Efter en mycket kort diskussion lagstadgades att den svenska polisen ej skulle vara kombattanter (dvs stridande) I stället skulle polisen skydda civilbefolkningen och upprätthålla ordningen i samhället och stödja ockupationsmakten.   

Är det inte dags att ompröva om inte våra 25 000 poliser också borde betraktas som kombattanter vid ett militärt angrepp?

En liten rad få observerat men som ger en pensionär lite hopp lyder ungefär så här; möjligheter till karriärväxling till civilt arbete skall .......  kan detta också gälla äldre yrkesofficerare som endast tynger administrationen och belastar ekonomin?


Och glöm inte! 

Militär förmåga går fort att rasera men tar tid att bygga upp! Om överlägsen militär förmåga finns i vår närhet kan ett militärt hot uppstå över en natt! 








söndag 11 maj 2014

Folkomröstningen i östa Ukraina genomförs och propagandakriget om världsopinionen blir allt intensivare.



Folkomröstning genomförs trots Putins önskan om att ställa in!

I dag genomförs folkomröstningen i delar av östra Ukraina. Valsedlarna har endast alternativen, ja och nej. Vare sig röstlängder där en ordentlig kontroll på vilka som röstat eller någon kontroll av genomförandet verkar inte ske. Och även om uppsåtet hade varit att genomföra en, i alla avseenden, korrekt folkomröstning, hade sannolikt inte tiden räckt till för att förbereda detta.
Nu fortsätter spelet för galleriet.

Uppdaterad 12/5

Putin anser att resultatet av folkomröstningen skall respekteras och implementeringen skall göras på ett civiliserat sätt! 

Resultatet av sammanräkningen anges nu till att 78% svarat ja på att östra delen av Ukraina skall skiljas från Ukraina. Huruvida detta innebär en självständig stat eller en del av Ryssland är ännu inte klart.
Sannolikt kommer det ryska inflytandet att bli omfattande!

Uppgifter om en beredskapsövning vid de strategiska robottrupperna - den mest omfattande på flera år!

Uppgifterna har inte kunnat bekräftas. Det kan röra sig om en övning där bara signalsystemen används i syfte att markera aktivitet för omvärlden. Det finns heller inga uppgifter på hur långt denna "övning" har drivits. Att Putin blinkar med sina strategiska kärnvapen är oavsett om övningen genomförts eller ej, är klart.

Ryska SU-24 stör ut den amerikanska jagaren Donald Cook i Svarta Havet som lämnar området.

https://medium.com/war-is-boring/8b58c9b56515

För ett par dagar sedan kunde man läsa i ryska medier att en amerikansk jagare av Aegisklass, Donald Cook, gått in i Svarta Havet. Ett antal ryska SU-24 (tungt attackflygplan) upptäcktes av jagarens radarsystem på stort avstånd. Under den fortsatta anflygningen släcktes plötsligt jagarens system ut av rysk störning. Efter ett stort antal förbiflygningar återgick de ryska flygplanen och den amerikanska jagaren lämnade området. Enligt ryska källor skulle också 24 amerikanska sjömän ha mönstrat av på grund av rädsla.
Amerikanska källor förnekar att jagarens system störts ut. Att jagaren var fullt kapabel att försvara sig själv och att inga sjömän valt att mönstra av.

Händelsen verkar ha ägt rum och oavsett huruvida man lyckats störa ut jagarens system så verkar ryssarna uppträda mycket mer aggressivt än tidigare.

Uppgifter om att 400 legosoldater ur Academi stöder Kievregeringen

Ryska källor uppger att 400 amerikanska (internationella legosoldater) från samma organisation som tidigare anlitats av USA i Irak och Afghanistan är de som genomför attackerna mot de pro ryska separatisterna.

Rysk tystnad angående sitt utlovade trupptillbakadragande

Trots att USA m.fl. åter uppmanat Putin att dra tillbaka sina trupper från gränsområdet möts detta med tystnad.


Nu föreligger egentligen bara ett stort hinder för att Putins Ryssland skall fortsätta sitt "modus operandi" och ta hand om resten av Ukraina. Hindret är Ukrainas dåliga ekonomi. Det kan bli både dyrbart och påverka opinionen på ett ytterst kännbart sätt när de ryska löftena om högre pensioner och mer av allt inte kan uppfyllas.



torsdag 8 maj 2014

Putin backar och avslöjar vilken makt han har över de ukrainska separatisterna - men vad leder detta till?

Varje dödsoffer som sparats i denna konflikt är ytterst glädjande. Och hittills, med undantag för alla offer på Majdantorget, har förhållandevis få dödsoffer krävts under konflikten.

Putins vädjan till separatisterna att ställa in eller senarelägga folkomröstningen i östra Ukraina och att de ryska förbanden lämnat gränsområdet (vilket tydligen inte är korrekt) är sannolikt ingen eftergift från Putins sida.

Uppdatering 8/5 kl 1600

Efter att separatisterna nu ej hörsammat Putins vädjan vill man tydligen visa hur lite kontroll Putin och den ryska ledningen har över separatisterna.

Ledigheten för de ryska förbanden blir sannolikt kortare.

Oavsett utgången av denna konflikt har Putin visat ett nytt koncept på diplomati, stödd av "folkopinion" som i sin tur stötts av "specialtrupper"!

söndag 4 maj 2014

Många osäkerheter föreligger men är målet hela Ukraina?

De proryska aktionerna har fortsatt och med stor sannolikhet är dessa understödda av Ryssland. Samordningen, professionalismen  och beväpningen tyder på detta.

Ett desperat försök att stoppa Rysslands övertagande av östra Ukraina gjordes (sannolikt hade man läst tidigare inlägg i denna blogg :) ) i och med att Kiev föreslog en folkomröstning i delar av Ukraina där frågor om framtida tillhörighet skulle ställas. Moskva avvisade en sådan lösning.

Nu återstår inga andra alternativ för den tillfälliga regeringen i Kiev än att med alla medel (inklusive militära) återställa lag och ordning i hela landet.
Denna mycket besvärliga operation måste genomföras mycket balanserat så att Moskva inte får anledning att dra igång sin "humanitära hjälpaktion"

Det påstås att Putin är mycket intresserad av historia. Tyvärr finns det mycket att lära av hur västvärlden agerat för att införa demokrati (eller tvinga fram större "CocaCola"-marknader)

Tyvärr har jag inga större förhoppningar på att Kiev kommer att lyckas - sannolikt är den ryska "humanitära" operationen redan planlagd och beslut om genomförande fattat.

Om nitton dagar är det val till EU-parlamentet och till Ukrainas president.

Om och när en president har valts i Ukraina kan inte Ryssland längre hävda att att Ukrainas ledning är illegal. Därför är det sannolikt att sista ronden går före den 24 maj.


söndag 27 april 2014

Är det många sega gubbar eller ett högteknologiskt försvar som skall kunna möta, avvärja och skapa en trovärdig och avhållande tröskel mot militärt angrepp vi behöver?

Uppdaterad 04-28

Det är lätt att tro att många enkelt utrustade och utbildade soldater kan ge den erforderliga försvarsförmåga som vi idag behöver för att vi med tillräcklig säkerhet skall kunna undvika ett militärt angrepp.

Med en återinförd värnplikt skulle minst 50 000 unga män och kvinnor kunna utbildas till soldater. Om vi antar att dessa skulle kunna stå kvar i en krigsorganisation under tolv år hade vi haft en styrka på 600 000 man. Detta motsvarar ungefär den numerär det svenska försvaret hade några år efter andra världskrigets slut.
Vid samma tid hade de beställningar av försvarsmateriel som gjordes under och efter kriget levererats och Sverige ansågs ha världens tredje starkaste flygvapen. Marinen (Kustartilleriet) byggde ut kustbefästningar som aldrig förr medan armén tog hand om de stora volymerna värnpliktiga. Man skulle kunna säga att vi hade anammat en kontracyklisk anpassningsdoktrin.

Många "framstående" analytiker säger ofta att det inte går att förutsäga hur det framtida kriget kommer att se ut mer än att det inte kommer att bli som vi tror!??

Inte är uttalandet särskilt modigt. Inte särskilt insiktsfullt heller. Även om förutsägelser är svåra kan konstateras att några viktiga faktorer förändrats. Dessa kommer att vara avgörande för det framtida kriget.

Supermakternas kärnvapen och andraslagsförmåga (dvs man har så många och så skyddade vapen att även om man blir beskjuten först så kommer tillräcklig många vapen att finnas kvar för att åstadkomma en mycket kännbar vedergällning) har fått den effekten att storanfallet som ofta leder till ett totalt- och utnötningskrig nu blivit föremål för historieforskare.

Informationssystemens utveckling har fått följden att informationskriget och folkopinionen är en mycket viktigare faktor än någonsin, kanske den avgörande.

När Argentina, enligt brittisk förebild, ockuperade Falklandsöarna och skickade hem den brittiska garnisonen i första klass trodde man att saken var klar.
Förvåningen var stor när britterna rustade en flottstyrka som begav sig till andra halvan av jordklotet för att återta öarna. Den argentinska ledningen överförde då drygt 10 000 man till öarna bara för att ge britterna ett tydligt budskap att deras försök att återta öarna skulle vara meningslöst.

Tydligen förstod man inte budskapet i London och då de 10 000 soldaterna var nyinryckta värnpliktiga med bara några dagars utbildning blev de efter en kort tid bara ett gigantiskt logistiskt problem för den argentinska ledningen och så gick det som det gick.

Det är också lätt att snegla på finnarnas erfarenheter under vinterkriget och fortsättningskriget. Det intryck som ges är att de finska soldaterna var mycket illa utrustade men sega och uthålliga. Jag har inga synpunkter på detta men påstår att det som räddade Finland var det finska artilleriet, som var dåtidens "hightech".

Morgondagens konflikter (eller dagens) som involverar militära medel kommer i det längsta att avstå från våld och ödeläggelse av infrastruktur. Behovet att behärska territorier är heller inte lika viktigt eftersom det kräver resurser  för att hålla den "tagna terrängen".  I stället kommer striden att vara inriktad på att neutralisera motståndarens försvars- eller krigsmakt, statsledning och administration.  

Vi behöver i dag en försvarsmakt bestående av markstridsförband med stor rörlighet, eldkraft och skydd. Tyngre delar (stridsvagnsförband, mm) måste vara utgångsgrupperade med hänsyn till den aktuella hotbilden medan övriga delar med välutbildade soldater snabbt skall kunna sättas in mot en angripare.
Marina enheter som ubåtar och övriga sjöstridskrafter måste avvägas så att vi både kan få förvarning, skapa en angreppströskel och understödja annan strid. Detta förutsätter naturligtvis att dessa förband utrustas med vapen.
Våra flygstridskrafter som är de snabbaste och i viss mån också mest eldkraftiga av alla system måste finnas i erforderlig omfattning. Detta förutsätter naturligtvis att de också är beväpnade. Att utrusta JAS Gripen med någon form av intelligent långräckviddigt attackvapen är ett måste i dagen miljö.

Dessa resurser som alla måste kunna mäta sig (med avseende på underrättelsesystem, räckvidder, eldkraft och skydd) med en framtida motståndare.

Detta kostar naturligtvis pengar. De pengar som nu går tillbaka till finansdepartementet genom att Försvarsmakten länge betalat oskäliga hyror för sina lokaler kan vara ett första steg i finansieringen efter principen krona för krona.

Det fanns många bra saker med allmän värnplikt. Unga män fick en bra utbildning och ledstång ut i livet. Tyvärr blev utbildningen kortare och kortare medan ledigheterna och hemresorna blev längre och längre. 
Hur skulle tio tusen man på Gotland kunna hindra en välutrustad rysk kustinvasion, understödd av flyg och marinstridskrafter. Möjligen kunde man ha påverkat världsopinionen - förutsatt att internet tillåtits fungera på ön!



lördag 26 april 2014

Kan man då inte få stopp på denna upptrappande konflikt?

Jag har funderat i ett par dagar på hur man skulle kunna få stopp på denna eskalerande konflikt. I morse läste jag en liten artikel i den lokala tidningen där en namngiven tidigare chef för arméns underrättelseskola uttalade kritik mot den ukrainska regeringens sätt att agera mot de separatisternas ockupationer. Han menade att man var alldeles för försiktig och avvaktande.
Tidigare har jag försökt belysa den balansgång som den ukrainska regeringen har att behärska. Att få stopp på ockupationerna samtidigt som man vill undvika att ge den ryska regeringen anledning att gå in i Ukraina.
Att denne före detta namngivne officer villigt utgett sin namn får mig att erinra talesättet inom de allra hemligaste av hemliga; "det finns ingen anledning att vara hemlig om ingen känner till det".

Det utmärkande "modus operandi" för Putin och hans medarbetare har hela tiden varit att agera på demokratiska (betyder folkvälde) premisser. Tidigt, mycket tidigt, tillkännagav man att folkomröstningar skulle genomföras. Och med stöd av dessa skulle fortsatt agerande göras.

Kanske är det precis det vapen som skulle kunna vända på utvecklingen i denna så riskfyllda konflikt. Ytterligare sanktioner för oss bara tillbaka till ett kallt krig och kanske värre än så?

Men att inleda förhandlingar inom FN-ram och genomföra folkomröstningar som övervakas och låter sig genomföras på ett korrekt sätt och i bästa samförstånd dela Ukraina enligt det resultat som folkomröstningen utfaller i, skulle kunna vara det enda sättet som just nu kan desarmera denna farliga konflikt.

Det kan inte vara en katastrof om delar av Ukraina väljer att tillhöra Ryssland i en federation eller på annat sätt. Delningen av Tjeckoslovakien är en bra förebild.   

onsdag 23 april 2014

Ryske utrikesminister hotar med ryskt svar enligt "internationella regler"

Konceptet är tydligare än någonsin. Begrepp som "legitim" och "internationell rätt" eller regler tolkas enligt praxis.

Mycket av detta handlar om att nu ta tillbaka det inflytande (geopolitiska) man förlorat till väst. Alla de brutna löften om att inte ansluta tidigare sovjetstater till Nato används framgångsrikt i den ryska propagandan och det ryska ledarskapet vinner i popularitet.

Hoten om sanktioner avvisas enkelt med att detta bara gynnar ryska intressen som slipper dyr import.

Ukraina tvingas sannolikt möta de ryska kraven med att låta östra Ukraina bli en federation i Ryssland.

Här hemma reagerar vi som vanligt.

När behovet är som störst är vår försvarsförmåga som lägst och när behovet är lågt är förmågan som störst!   

Kanska inte det bästa sättet för ett land som (tillsammans med Finland) utgör en alliansfri zon mellan supermakterna i östersjöområdet.

Nu får vi tio nya flygplan, beväpningen talas inget om, några ubåtar och fartyg. Detta skall ske stegvis och vara uppe i ett tillskott på 5,5 miljarder om tio år. Hur mycket det blir nu sägs inget om. Däremot skall det betaldas med högre bötesbelopp. En anledning för försvarsvänner att fundera över att övergå till en kriminell verksamhet - som avslöjas och beläggs med böter!?

söndag 20 april 2014

Ukrainas "legitima" regering fortsätter sin försiktiga politik men Putin blir alltmer otålig.

Uppgifter (visserligen obekräftade och vars källa är den ryska statliga televisionen) uppger nu på morgonen att pro ryska separatister blivit angripna vid en vägspärr som de upprättat och att et flertal dödsoffer (på den pro ryska sidan) krävts.

Samtidigt uppges att förstärkningar av amerikanska markstridsförband överförs till Polen. Tidigare har också NATO påbörjat större närvaro i Östersjön.

Tyvärr är krisen i Ukraina långt ifrån över! Och nu begär separatisterna att Ryssland med fredsbevarande styrkor skall svara för säkerheten i Ukraina! 
Ryska utrikesdepartementet reagerar "med vrede" och separatisterna inför utegångsförbud mellan 2400 och 0600 i natt.

fredag 18 april 2014

Och så gick det med det ......

Eftersom Ryssland förnekat all inblandning i separatisternas ockupation av byggnader och institutioner var det enkelt att träffa en överenskommelse med USA och EU om avväpning av dessa grupper.

Nu vägrar dessa grupper att låta sig avväpnas och ger ........ anledning att hjälpa till. Putins önskan om att slippa ta till våld för att lösa krisen i Ukraina kanske inte uppfylls!

torsdag 17 april 2014

Lite för lätt och oroande att man talar om att icke legitima styrkor skall avväpnas!

Det skulle inte förvåna mig särskilt mycket om man från rysk sida menar att icke legitima styrkor är de som har ukrainska flaggor och emblem.

Visserligen har den strategi med "flexible respons" varit någorlunda framgångsrik och inte minst har demonstrationen för Ukraina samlat fler deltagare än vad som väntats men sannolikt är detta inte slutet på historien.

Redan i morgon får vi se åt vilket håll det lutar.


tisdag 15 april 2014

Ingen lätt uppgift - använda våld och riskera att provocera eller avvakta och förlora medborgarnas förtroende?

Den tillfälliga ukrainska regeringen har ingen lätt uppgift. Agerar man med våld och slår ner de pro ryska demonstranterna, som nu stöds av ryska trupper, kommer med säkerhet detta att innebära en rysk inmarsch.

Avvaktar man förlorar man sina medborgares förtroende och sakta men säkert kommer den ryska infiltrationen att fortsätta enligt den gamla salamidoktrinen. Det betyder att man tar Ukraina bit för bit och till sist kan man påstå att nu återstår så litet att man tar det också.

Att försöka använda någon form av "flexible respons" dvs att använda det minimala våld som erfordras för att återta myndighetsbyggnaderna är oerhört tidsödande och kan innebära att tålamodet på bägge sidorna brister.

Någon hjälp från väst lär inte komma. Hjälpen kommer sannolikt från annat håll och eventuell kritik kommer att avfärdas med hur USA och västvärlden agerade (stödde) det kosovoalbanska upproret.

                                          Foto SvD

söndag 13 april 2014

Kan Ukrainas "krigsförklaring" till Ryssland få följden att hela Ukraina förloras?

Den hittills mycket kloka och försiktiga hållningen till den ryska aggressionen har nu förbytts till att sätta in hela den ukrainska armén mot de proryska ockupanterna.
Att alla tålamod har en bristningsgräns kan förstås men kan denna retoriska upptrappning var ett sista rop på hjälp?

Några frågor måste få ett svar innan en bedömning av hur utvecklingen kommer att bli och vad detta slutligen kommer att leda till.

Lojaliteten

Den första frågan är lojaliteten inom den ukrainska armén (och övriga försvarsgrenar)? Många officerare har lång tid och starka band till den sovjetiska tiden och kanske inser att ett militärt motstånd bara leder till stora mänskliga och materiella förluster och slutligen bara kommer att innebära en total kapitulation.

Risken för eskalering till ett kärnvapenkrig

Oavsett om, vilket är osannolikt, ett stöd från NATO skulle kunna hjälpa upp situationen har man på ett mycket påtagligt sätt medverkat till att höja risken för ett tredje världskrig som mycket väl skulle kunna utvecklas till ett kärnvapenkrig vilket alla officerare till varje pris måste försöka undvika.

Den ryska målsättningen

Kommer ryssarna att vara nöjda med att införliva östra Ukraina i linjen öster Dnepr eller kommer man att utnyttja situationen (Ukrainas "krigsförklaring") och fortsätta västerut för att sedan ha bättre förhandlingsutrymme.

Just nu måste svaret sökas i Putins huvud!


fredag 11 april 2014

Hur mycket är Ukraina (östra) värt för USA och västvärlden?

De ryska truppsammandragningarna vid Ukrainas östgräns, Rysslands hot om att strypa gasleveranserna och kräva in skulder från Ukrania, Kinas och Rysslands hot om att överge dollarn som handelsvaluta, mm, mm, riskerar att allvarligt stoppa upp den spirande upphämtning av konjunkturen som nu kan skönjas.

De inbussade demonstranterna har trots vodka och andra påtryckningsmedel inte givit den effekt som man hoppats på i Moskva. Det blir också allt svårare, ju längre tiden går, att utan vidare göra ett militärt "angrepp" på östra Ukraina eller vad det kommer att kallas.

Det ligger ytterst nära att Ukraina (östra) offras till förmån för att inte låta vare sig handelskrig eller krig med skarpa vapen skall bryta ut. Troligen är det redan försent att undvika handelskriget, möjligen kan eftergifter begränsa skadorna?

Tiden håller just nu på att rinna iväg för Vladimir i Moskva. De närmaste dygnen kommer att ge besked.



Kanske skall vi vara glad för att vi inte har en "triggerhappy" cowboy i Washington eller hade en sådan avhållit Vladimir från sina äventyr?

tisdag 8 april 2014

Putin avvaktar inte länge till!

 Kanske lite för allvarligt att skämta om .....
 men å andra sidan ......
 Eftertankens kranka blekhet .........







I ett krig finns bara förlorare!