onsdag 26 september 2018

Äntligen fick folkstyret (demokratin) betydelse


Det är 108 år sedan S fick så få röster som i 2018 års val. Inte undra på att Stefan Löfven är förvånad och förvirrad. Att han dessutom skulle bli bortröstad ser han fortfarande som en parentes, S är ju fortfarande det största partiet.

Att våra politiska representanter fortfarande inte verkar vara några matematiksnillen är uppenbart. Och det är  ju inte så värst många år sedan man inte förstod att 50% av 350 är 175, det vill säga jämt delbart. Men att detta skulle få betydelse under en hel mandatperiod och Sverige regerades med hjälp av lottning då voteringar många gånger hamnade på 175 för och 175 mot, trodde inget av dessa snillen.
Så varför tror Löfvén att han skall kunna bli statsminister igen. Hans 100 mandat plus Mp:s 16 och V:s 28 blir bara 144 mandat. Således saknas 31 mandat för att uppnå egen majoritet. Att det just skulle saknas 31 mandat är just det antalet mandat som Annie Lööf sitter på. Och visst innebär en fantastisk förhandlingssits för vår Annie.
Men, det finns oftast ett men, hennes och hennes partis uppfattning i migrationsfrågan kan ställa till det men mycket svårare kommer Centerns fasta uppfattning om hur svenskt näringsliv skall utvecklas. Där finns den uppenbara konflikten mellan fackföreningsmänniskan Löfvén och Centerpartiets tydliga linje och förståelse för hur viktigt näringslivet är som motor för den svenska ekonomin.

Att M + Kd i en regering samt stöd från SD och C ger 185 mandat är nog vad vi kan hoppas på. Liberalerna får vårda sina 20 mandat, slipper skolfrågan som inte varit särskilt lyckad och behöver inte riskera att hamna under 4% vid nästa val eller ett tidigare extraval.

Och som alltid när man förlorat söks en syndabock samtidigt som en kronprins eller prinsessa utses. Anders Ygeman som både blivit avsatt som minister, gått kurs i talekonst och blivit gruppledare framstår som klart alternativ till Löfvén. Synd bara att han inte kan överta Löfvéns fantastiska kostymer! (som enligt anonyma källor inköptes på Hermés då statsminsterutnämningen blev klar)








Att klimatförändringarna orsakas av globala utsläpp och om vi tog bort hela Sverige från jordklotet, med människor, bilar, kor, skogar och allt annat, så hade detta inte haft större påverkan än några promille på den globala klimatförändringen, börjar fler och fler att förstå. Mp valresultat ger en fingervisning om detta. Åtminstone hoppas jag det.

Nu börjar dessutom sanningen att sippra fram angående miljön. Vår planet är redan överbefolkad och prognoserna för befolkningstillväxten är minst sagt oroväckande.


fredag 14 september 2018

Om den politiska makten och dess vanebildande egenskaper


Jag förstår inte hur och varför massmedia försöker påverka svenska folket angående frågan om hur Sverige skall regeras.






Borde man inte förklara att en statsminister väljs av riksdagen som består av 349 ledamöter. Valet sker genom att statsministern väljs om denne inte får en majoritet (minst 175 röster) mot sig. Eftersom SD med sina 62 mandat och Alliansen med sina 143 mandat sannolikt kommer att fälla Löfven är det svårt att förstå varför inte Löfven redan avgått. Möjligen vill han behålla makten så långt som möjligt och kanske försöka verka som talman. Landet måste ha en regering och regeras säger Löfven. Men resonemanget haltar eftersom den avgångne statsministern kommer att fortsätta regera med en expeditionsregering som har alla regeringens befogenheter med ett undantag, att man inte kan utlysa extraval. (Och kanske just det är motivet?)
Så Löfvens påstående är felaktigt och rent struntprat. Avsiktligt eller ej? Löfvens bristande kunskap om konstitutionen är fortfarande påtaglig.

Den andra frågan en ny talman måste ställa till de presumtiva regeringsbildarna är hur de kommer att kunna få igenom sin budget i riksdagen. Även i den frågan framstår en Alliansregering,  som kunnat accepteras av SD eller en M + KD regering i minoritet, som de alternativ som skulle ha störst möjlighet att få riksdagen att godkänna sin budget.

Så varför skriver massmedia upp den politiska situationen som komplicerad, svår, kaotiskt och ännu värre, om inte det handlar om att sälja lösnummer och öka sitt inflytande. Men nu, inte som en demokratisk bevakande faktor, utan mer som odemokratiskt påverkande faktor!?

Och om makten och möjligheterna att få umgås med presidenter, generalsekreterare och andra storheter inte är det väsentliga för Stefan Löfven kommer  han i fortsättningen inte att ha någon användning av sina fantastiskt snygga kostymer!

Men det är kanske så att vår utrikesminister Margot Wallsten vill kunna underteckna det kontroversiella kärnvapenförbudet i FN samma dag som Löfven röstas bort i Sveriges Riksdag?

Möjligt? Visst! Parlamentariskt? Verkligen inte! Odemokratiskt? I högsta grad! Feministiskt?
fundera själv!

måndag 10 september 2018

Lyckades Socialdemokraterna genomföra en ny Perssonmanöver (Maxtaxa och den extra ledighetsveckan)?


Nu är valet avslutat. Några röster återstår att räkna och det är långtifrån otroligt att resultatet kommer att bli 143 - 143 i mandatfördelning mellan Alliansens fyra partier och regeringens två partier plus Vänsterpartiet.
Men vem har egentligen vunnit valet och vem har förlorat? Just nu har Alliansen ökat med 2 mandat medan S + Mp + Mp minskat med 15.

"Nu visar SD sitt verkliga och fula tryne" sa Löfven efter Åkesson uttalande i slutdebatten. Kanske men gamle statsministern (eller mobboffret)  Göran Persson går till kraftigt angrepp mot Kristersson när han tycker att denne saknar karisma!

Olyckligt valresultat eller ett perfekt valresultat som ställer det hela på sin spets? Det är omöjligt att just nu ge svar på.

Men en annan mer resonerande fråga är vari ligger skillnaden mellan att föreslå 3000 röster mot en tomtmark och bygglov för en moské och att utlova en extra ledig vecka till alla barnfamiljer några dagar innan valdagen?

Något att fundera över. Försök samtidigt att lista ut vem som kom med förslaget. En tidigare statsminister som gjort samma sak med framgång eller en sittande statsminister?




 Och förresten, varför tycker våra ledande politiker att yttrandefriheten inte gäller alla i vårt land när man utesluter 18% av våra medborgare?

Att SD:s företrädare många gånger redan har blivit av med sin familj, vänner, jobb och är på god väg att bli rättshaverister innebär att de inte riskerar allt detta de redan förlorat genom att officiellt ställa upp för en politik som gillas av så många som knappast kan vara allt det som partiet anklagas för.

Och är det inte så? Och hur har detta åstadkommits?

Hur som helst. Oddsen ligger kvar på mycket höga nivåer att Löfven är namnet på vår statsminister om två veckor!

Håll ut! Det är aldrig försent att ge upp!