Den negativa fred som sedan andra världskriget upprätthållits mellan supermakterna visar att terrorbalansen fungerat.
Men efterhand som den ena supermakten försvagats har också benägenheten att starta mindre konflikter (småkrig) ökat. Särskilt har detta ökat påtagligt efter "nine eleven".
Om vi tror på en fortsatt och fungerande terrorbalans och färre "småkrig" skulle vi alltså välkomna ett militärt starkare Ryssland!?
Och visst hade USA med sina 800 militära baser runt om i världen blivit försiktigare och mer återhållsam om Rysslands militära förmåga, även med konventionella vapen, hade varit större.
Tydligen gäller inte resonemanget eller logiken på ett litet land som Sverige. När det nya försvaret är uppbyggt så kan Sverige försvara sig mot en angripare i ett geografiskt avsnitt under en vecka.
Argumentet är för övrigt totalt meningslöst då angriparens förmåga och mål aldrig anges. När vi en gång skulle försvara oss mot ett sovjetiskt storanfall, kust- eller gränsinvasion, hade utgången med stor sannolikhet avgjorts inom en vecka!!
NATO-medlemskap för- och nackdelar
Ett NATO-medlemskap hade inneburit att vi omfattades av den kollektiva försäkringen som anges i NATO-stadgans § 5. (Om ett NATO-land angrips är samtliga NATO-länder skyldiga att gemensamt bidraga till det angripna landets försvar)
Den angreppströskel som skapas av §5 måste anses som stor. Ett angrepp på ett NATO-land skulle med automatik innebära ett världskrig. Ett plus således!
Kostnaden i kronor och ören för ett medlemsskap är, tror jag, en förhandlingsfråga. Men någon gratis lunch är det inte fråga om. NATO skulle med stor sannolikhet ställa krav på ökad svensk militär förmåga. Ett minus som man kanske inte räknat med men som utan medlemsskap blir ett plus.
Kan man lita på att §5 kommer att tillämpas när den nya ryska angreppsformen på nationer görs genom att skapa oro och småskaliga krig/konflikter. Något som vi ser prov på i Ukraina och som i vässad version troligen skulle kunna användas mot balt-länderna.
Den största och avgörande nackdelen är trots allt att Ryssland med, ett svenskt och troligen också finskt medlemsskap i NATO, som blir följden, återigen hade upplevt detta som en provokation. En provokation som kan användas för att ytterligare beskriva omvärlden som hotfull och som motiverar en fortsatt rysk styrkeuppbyggnad.
Och åter igen.....
Målet för svensk utrikes- och säkerhetspolitik måste vara att skapa förutsättningar för att undvika militära konflikter i världen, i vår närhet och mot Sverige.
Det gör vi genom att balansera vår militära förmåga mot den förmåga som presumtiva angripare har eller kommer att ha.
Den avsiktsförklaring som vi gjort och som innebär ett löfte att vi skall komma till bl.a baltländernas försvar om de blir angripna och att vi därför förväntar oss detsamma från dem samt de närmanden till NATO som gjorts innebär bara att vi utsätter oss än mer.
Nästa blogginlägg blir ett resonemang om återinförande av allmän värnplikt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar