torsdag 23 september 2010

Tänkte inte på det eller "rasister äro vi alla"?

"Vi kommer inte att ta i dom med tång" får man tydligen säga både som oppositionsledare och som statsminister när man avser en grupp på cirka 400 000 röstberättigade svenska medborgare.
Hade någon sagt detta om en annan grupp människor, flyktingar från Iran, Somalia eller en grupp Romer hade det med säkerhet lett till åtal för racistiskt uttalande.

Man kan fråga sig hur det är ställt med demokratin i landet. Demokrati betyder folkstyre och i en vidare mening yttrandefrihet, rätt till politiska åsikter, rätt att bilda politiska partier och rätt att utan tvång uttrycka sin politiska åsikt i fria och hemliga val!

Att ett politiskt parti vars huvudfråga är att begränsa flyktingmottagning och invandring betecknas som främlingsfientligt kanske är korrekt. Möjligen finns andra icke så trevliga etiketter som passar. Men att hänga ut 400 000 väljare visar inte på någon större respekt för demokratin. Eller kan man rösta fel?

Det är svårt att förstå logiken i den flykting- och invandringspolitik som bedrivits under lång tid i Sverige. De förklaringar om att vi i landet har en demografisk kurva som visar på en åldrande befolkning som inte kommer att kunna klara sig utan ett tillskott på yngre, gärna välutbildade människor är påståenden som inte leds i bevis. Aldrig har en korrekt redovisning av samhällskostnaden redovisats.
Alla frågor om detta förhållande saknar svar från myndigheterna.

Att det skulle vara humanitära skäl som ligger bakom är svårt att förstå. Lättare är det att förstå att man genom denna flykting- och invandringspolitik försöker att skapa en väljarkår för sin egen politik eller för att kunna hålla sig kvar vid makten.

Någon har sagt att i Sverige räcker det inte med att byta politik - man måste också byta ut hela folket!?

När Fredrik Reinfeldt uppmanade svenska folket som ville värna om Sverige att inte rösta på Sverigedemokraterna borde han istället sagt att den som vill värna om Sverige bör rösta på moderaterna!

Slutligen: Jag kan aldrig hålla med dig eller förstå dina åsikter men jag skulle kunna offra mitt liv för din rätt att uttrycka dem!

tisdag 14 september 2010

Nya nedläggningar, överföring av medel (bantning av stödmyndigheter) eller en total översyn av Försvarsmaktens organisationstruktur?


Gästinlägg från Wiseman:

Försvarsdebatten pågår för fullt på alla möjliga håll.

För alla försvarsmaktsanställda är det nya ofullständiga avtalet utan preciserade villkor, som man nu tvingar in alla anställda i ett hett debattämne. Så här i valtider så kommer även diskussioner om förbandsnedläggningar upp till ytan igen. Det som ideligen slår mig att det näst intill aldrig förekommer något positivt inom eller runt Försvarsmakten i debatten.

Försvarsmaktens informationsdirektör Lagersten har på en något undangömd plats på Försvarsmaktens annars så ointressanta hemsida, en spalt som man kallar ”Försvarsmakten kommenterar”. Där har det helt plötsligt börjat komma lite inlägg igen. Det senaste inlägget, innan någon sannolikt fick en spark där bak, publicerades i juli….

Men ett av de nya inläggen på denna plats handlar om vad Generallöjtnant Jan Salestrand tydligen kommenterat på ett förbandschefsmöte rörande Officersförbundets debattartikel om vad de anställda anser om förmågan att klara av väpnad strid. Nu pratar vi om vår viktigaste uppgift mina damer och herrar. Resultatet blev som de flesta vet att 8 av 10 anställda inte tror sig reda ut sin egen huvuduppgift.

När man läser detta lilla inlägg så inser man ganska snart att Salestrand bildar dimma. För det är precis just ett uttalande som detta som gör att nästintill alla politiker inte reagerar över hur illa ställt det verkligen är med vår Försvarsmakt i många avseenden. Salestrand påvisar ju hur fantastiskt bra och efterfrågade FM är av allt och alla. Ett mycket smart och professionellt sätt att undanhålla de faktiska bristerna?

Salestrand skriver:

"Jag förstår att den enskilde medarbetaren kan känna sig otillfredsställd. Framför allt eftersom vi har höga krav på oss själva och vår professionalism. Jag ställer mig dock frågan om resultaten ger en rättvis bild av verkligheten.

Som en motvikt vill jag framhålla alla de olika utlandsuppdrag vi genomfört de senaste åren. Vi är och har varit i vitt skilda miljöer runtom i världen; Balkan, Liberia, Kongo, Tchad, Medelhavet, Adenviken och Afghanistan. Vi har ett odelat förtroende från de länder vi har samarbetat med, både mindre och större länder. Det är inte av politisk eller militär hövlighet utan svensk trupp är efterfrågad. Vi skulle inte klara dessa uppdrag gång efter annan och över tid om det vore det så illa ställt som resultaten i undersökningen anger.

Vi deltar i ca 750 internationella samarbetsområden, vilket är långt fler än något annat land av jämförbar storlek. Det gör vi inte för att vi bett om att få vara med. Tvärtom är vi efterfrågade för vår kunskap och professionalism.

Vi når våra uppställda mål enligt verksamhetsuppdragen. Värnpliktsrådets årliga undersökning om hur soldater och sjömän uppfattar tjänstgöringen visar att fler än någonsin har förtroende för befäl, egen och förbandets förmåga.

I sammanhanget vill jag också lyfta fram att en logisk förklaring till resultaten. Vi står mitt i en förändring där vi ska öka tillgängligheten. Insatsorganisationen har idag mycket få förband med hög beredskapsgrad och med direkta resurser knutna till denna förmåga.

Jag tror också att vi har överdriven grad av självkritik i Försvarsmakten, en kultur där vi klär oss i säck och aska. Självklart ska vi fortsatt uppmärksamma de brister och problem som finns, till exempel genom krigsförbandsvärderingen. Men det är viktigt att diskussionen sätts i ett större sammanhang."


Det Salestrand marknadsför som positivt och professionellt med FM är enbart de internationella insatserna. Detta får såklart många politiker, men även gemene man i Sverige att applådera och känna sig delaktiga. Det vill säga de som kanske inte alltid är så särskilt insatta i de viktiga detaljerna.

Nu vill jag inte på något sätt raljera över alla de som åker ut i världen i Svensk uniform och i vissa fall riskerar livet. Alla ni gör ett oerhört bra jobb, inget snack om den saken.

Men….

Det Salestrand verkar glömt (eller medvetet mörkar för politiker m.fl.) är att Försvarsmaktens i särklass viktigaste uppgift trots allt är väpnad strid och att försvara Sverige.

Denna kompetens och förmåga lyfter Salestrand inte fram. Nej, för då heter det ibland ”både och” samt några andra floskler som innebär att förbanden skall kunna göra samma saker på både hemma och bortaplan. Men reder FM verkligen ut det?

Det går inte ens att jämföra svårighetsgraden, och kravet på kompetensnivå och förmågor att jaga pirater i Adenviken med att genomföra strid till sjöss mot en jämlik angripare eller kvalificerad ubåtsjakt i ett skarpt läge.

Det går inte att jämföra att åka runt och patrullera på Balkan i en fredsfrämjande insats med att bygga upp kompetens och förmåga att möta en mekaniserad fiende i svår terräng, och kanske till och med i iskallt vinterklimat. Ja jämförelserna kan göras oändligt långa med de ställen och med den hotnivå och vilka krav på förmågor vi har på våra internationella insatser jämfört vad som kan hända i tider av oroligheter runt, och i vårt eget land. Undantaget är vår insats i Afghanistan.

Nu tänker många att dessa ”kalla kriget förhållanden” inte är relevanta. Men då måste man nog ställa sig motfrågan vilken typ av fiende man anser att FM skall vara kvalificerad att möta? Är det piraten i en fiskebåt och terroristen med hemmagjorda bomben, eller ska vi fortfarande ha förmåga att möta en jämlik, eller starkare fiende? För mig är svaret enkelt.

Försvarsmaktens egen hemsida är för övrigt en enda glädjekavalkad, där det enda verkar handla om att enbart försöka hitta det positiva i FM. Allt annat verkar ignoreras, alternativt göms på Lagerstens lilla dolda plats i små notiser.

Det är sannolikt också därför alla Försvarsbloggar som Wiseman och Chefsingenjören m.fl. lockar en så oerhört stor läsarskara. Dessa bloggar är det enda forum där alla missförhållanden, problem och förmågeglapp inom FM kan ventileras. Men där kommer en annan faktor in i bilden, nämligen sekretessen. Jag är nämligen övertygad att båda dessa bloggare och alla som kommenterar dessa bloggar sitter på ytterligare information, men som man av naturliga skäl aldrig kan yppa då det ofta berör faktiska förmågor (eller oftare brist på förmågor) och operativa förhållanden. Sådant ska självklart inte heller publiceras av olika anledningar, men den som sitter med vetskapen, blir då ännu mer förbannad och frustrerad när man läser uttalandes från FM ledning, och när de förmedlar ett budskap som ska framstå som om att allt i FM är så oerhört bra.

Även Försvarspolitikern Allan Widman lyfter fram detta på sin blogg. Men han understryker att debatten runt dessa missförhållanden är viktigare än något annat.

Försvarsmakten kör gärna en massa mantra som det numera klassiska ÖRA och annat. Men frågan är hur mycket ÖRA som verkligen råder. Bara det att alla försvarsbloggar och alla kommentarer är anonyma ger en helt annan bild av ÖRA. Det är till och med så att ÖRA har fått helt andra betydelser än vad som från början avsågs.


En helt annan sak som man i dessa dagar kan reflektera över är den senaste debatten om förbandsnedläggningar.

Klart är att det finns dokument (BU 2011 samt FM UP) där FM tydligt angivit att man tagit höjd i sin planering för en eventuell nedläggning av en flottilj, ett regemente och ytterligare några mindre enheter.

Detta har blossat upp en debatt mellan framförallt (M) och (S) företrädare där (S) lyfter fram detta som ett orosmoment som kan bli en verklighet efter valet om det nu visar sig att pengarna inte räcker till. Då går (M) till motangrepp och hävdar att man inte alls planerar för något sådant…

Men faktum är att den troliga anledningen till att FM tagit höjd för detta är (M) genomdrivna politiska projekt att avveckla värnpliktsförsvaret och införa ett yrkesförsvar. Detta medför sannolikt ökade kostnader samtidigt som Salestrand hävdar att man kommer få en överkapacitet p.g.a. att man inte längre ska utbilda några värnpliktiga.

Allt hänger ihop, frågan är hur (M) ställer sig till detta eventuella faktum att deras avveckling av värnpliktförsvaret direkt leder till överkapacitet av utbildningsplatser samt underskott i ekonomi, vilket kanske tvingar fram just…. förbandsnedläggningar…… trots att man i dagsläget inte verkar inse sambandet. För hur man än vrider och vänder på saker så hänger allt samman på ett eller annat sätt.


Tack för ordet.

Om detta tycker Carlsson!

- Att det är just behovet av kompetens (väpnad strid) som är det viktigaste skälet för införandet av ett yrkesförsvar!
- Att kostnaderna för detta är svåröverskådliga!
- Att stödorganisationer (myndigheter) som FMV, FOI, m.fl. inte på något sätt anpassat sina kostnader till behovet och att en överföring från dessa bedöms med råge kunna täcka eventuella kostnadsökningar för ett yrkesförsvar!
- Att inga traditioner eller andra "suspekta" svepskäl får hindra en utformning av en Försvarsmakt utan försvarsgrenar som utgör hinder för effektivitet, bara cementerar "socialgruppsindelningen" och är kostnadsdrivande!
- Att administrationen anpassas till behovet!

Jag tror och hoppas att den debatt som inletts i slutspurten av valrörelsen, de löften som avgivits och ett väl utfört arbete enligt ovan resulterar i att inga nya nedläggningar (med tveksamma besparingar som resultat) behöver göras!


Ett annat sätt att snabbt både åstadkomma kompetens och spara pengar är att hyra in RyanAir och lägga ner hela flygvapnet. Se Staffan Heimerssons artikel i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article7771543.ab

Att de rödgröna vill spara in 2 miljarder och återinföra värnplikten kan möjligen påverka arbetslöshetstalen men på intet sätt rätta till kompetensbristen!

Rätt eller möjlighet att arbeta till 69?


När jag fyller 65 har min arbetsgivare mycket liten nytta av mig men trots detta är man nu på väg att lagstifta om att jag skall ha rätt att fortsätta min anställning till den dag jag fyller 69!

Svenska folket har blivit friskare! En sextiåring har ofta en femtiårings fysik och hälsa. Äldre personers kompetens och inte minst erfarenhet måste tas tillvara och kan utgöra ett ovärderligt tillskott i arbetslivet. Men tyvärr finns det också motsatsen, särskilt inom den offentliga sektorn där effektivitet inte mäts med röda och svarta siffror. För att inte utgöra "bromsklossar" placeras ofta äldre "lågpresterande" på befattningar som inrättats just med syftet att ta hand om dessa.

Att lagstifta om en rättighet för arbetstagaren att kunna vara kvar på en anställning till fyllda 69 utan att arbetsgivaren har något som helst inflytande måste betyda att de som utformat förslaget inte har någon som helst arbetslivserfarenhet.

Håller med Sture Nordh!

Det är inte ofta jag sympatiserar med företrädare för fackföreningarna. I detta fall är jag helt överens med TCO-ordföranden. Möjliggör delpension från 60 eller tidigare. Låt pensionsåldern vara flexibel. I vissa fall kan pensionsåldern tillåtas vara 70 år men först efter arbetsgivarens medgivande.

Det är en katastrof för både arbetsgivare, arbetstagare och inte minst för samhället att ha människor anställda som inte är produktiva och som dessutom upplever sig så!

tisdag 7 september 2010

Kan vi lita på vårt luftförsvar?



Häromdagen ställdes all flygverksamhet in på en flygflottilj. Anledningen var det brev som alla försvarsmaktsanställda fått från sin arbetsgivare. I brevet skulle man med ett kryss i en ruta ange om man var beredd att acceptera internationell tjänstgöring eller ej. Om man inte accepterade skulle man ställas i en personalreserv och kunna avskedas med motivet arbetsbrist.

Att reaktionen blev en "vild strejk" även om arbetsgivaren inte vill kalla det så, beror sannolikt på en mängd orsaker.

Urvalssystemet

På sjuttiotalet infördes ett deltest i urvalssystemet för antagning av militära flygförare. Testet, kallades DMT som är en förkortning av Defence Mechanism Test. I testet kan man avgöra om en person är benägen att undertrycka (förtränga) farliga situationer på ett otillbörligt sätt. Man kan också säga att personer som är särskilt mycket uppgiftsinriktade gärna förminskar svårigheterna i att genomföra uppgiften.
Individer som är mycket objektiva och aldrig förtränger svårigheter ligger längst ut på vänsterskalan och kan kanske betecknas som obeslutsamma, ängsliga och improduktiva medan personer som ligger längst ut på högerskalan närmast kan betraktas som psykopater.
Var någonstans en militär pilot skall ligga har diskuterats men nog borde det vara så att en civil pilot med ansvar för flera hundra passagerare under varje flygning borde ligga till vänster om den militära piloten på skalan.
Att motivet flygsäkerhet används i sammanhang som många gånger blir skrattretande kan antingen vara en indikation på detta eller ett smart sätt att få fördelar.


Höga ersättningsnivåer

Under sextio- och sjuttiotalet hade det svenska Flygvapnet en mycket dålig flygsäkerhetsnivå. Vid införandet av J29 Tunnan och sedan A37 Viggen var haverierna många. Efter ett avsevärt flygsäkerhetsarbete förbättrades statistiken. Den särskilda ersättningen som kallades flygrisktillägg ersattes med andra ersättningar och blev år 2000 efter flera års diskussioner en ersättning baserad på vad en SAS-pilot hade i lön. Ersättningen började på 38 000 Kr och höjdes varje år med minst 600 Kr under femton år. Efter femton års flygtjänst eller tjänst i Försvarsmakten där kunskaper "om flygande förbands utveckling och verksamhet" krävs, får personen stå kvar i lönestegen och en premie betalas ut på femton basbelopp (15 x 42 300 Kr).
Lämnar personen Försvarsmakten för annan anställning innan dessa femton år blir denne återbetalningskyldig. Syftet med detta var att motverka en påstådd flykt till civila pilotyrken.
Att detta avtal slöts i ett konjunkturläge då inga piloter anställdes av flygbolagen, att lönerna för civila piloter har sänkts och att avtal slöts med piloter som var långt ifrån attraktiva för den civila marknaden brydde sig ingen om.

Att dessa kostnader som beräknades på ett fullkomligt felaktigt sätt och jämfördes med kostnader som redan var betalda fick dessutom, under några år, till följd att man inte hade pengar till flygövningar utan fick flyga simulator och spela innebandy, gjorde inte saken bättre.

Åtta till fem jobb

Det är inte bara på flygflottiljerna som militäryrket blivit ett välbetalt "sju till fem jobb" men få har klart för sig att officersyrket innebär att man valt att i en krigssituation kunna vara beredd att riskera sitt liv för den uppgift man utbildats, tränats och anställts för.
Att man använder argumentet att det kostat 40 miljoner att utbilda en stridsflygare och denne därför inte kan användas i internationella uppgifter gör att tveksamheten ökar huruvida dessa pengar är helt bortkastade - även när Sverige måste försvaras!

Hotet från dessa "välutbildade"

Hotet från dessa piloter att söka sig till den civila marknaden måste tas med ett leende. Visserligen borde de flesta ha råd att utan lån betala sin utbildning (250 000 Skr) på Airbus eller Boeing 737. Men när man upptäcker att man hamnat längst ned på senoritetslistan med en avtalsenlig lön på ca 25 000 Skr och ett framtidsperspektiv att kunna bli kapten efter femton år, lär nog krysset hamna i ja-rutan utan längre eftertanke!