Den hittills mycket kloka och försiktiga hållningen till den ryska aggressionen har nu förbytts till att sätta in hela den ukrainska armén mot de proryska ockupanterna.
Att alla tålamod har en bristningsgräns kan förstås men kan denna retoriska upptrappning var ett sista rop på hjälp?
Några frågor måste få ett svar innan en bedömning av hur utvecklingen kommer att bli och vad detta slutligen kommer att leda till.
Lojaliteten
Den första frågan är lojaliteten inom den ukrainska armén (och övriga försvarsgrenar)? Många officerare har lång tid och starka band till den sovjetiska tiden och kanske inser att ett militärt motstånd bara leder till stora mänskliga och materiella förluster och slutligen bara kommer att innebära en total kapitulation.
Risken för eskalering till ett kärnvapenkrig
Oavsett om, vilket är osannolikt, ett stöd från NATO skulle kunna hjälpa upp situationen har man på ett mycket påtagligt sätt medverkat till att höja risken för ett tredje världskrig som mycket väl skulle kunna utvecklas till ett kärnvapenkrig vilket alla officerare till varje pris måste försöka undvika.
Den ryska målsättningen
Kommer ryssarna att vara nöjda med att införliva östra Ukraina i linjen öster Dnepr eller kommer man att utnyttja situationen (Ukrainas "krigsförklaring") och fortsätta västerut för att sedan ha bättre förhandlingsutrymme.
Just nu måste svaret sökas i Putins huvud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar