Lite märkligt var det nog att man drog igång denna ubåtskyddsoperation så tidigt och så snabbt. Som tur var kunde man visa upp en civil iakttagelse och ett foto ganska snart.
Men något verkade inte stämma.
Uppgiften om att en stridsbåt 90 kolliderat med ett föremål som beskrivs som "huvudsändare" är sannolikt det som fått operationens att dra igång.
De lite kryptiska uppgifterna om ett nödmeddelande på ryska följt av ett krypterat meddelande som besvarats från en sändare som pejlats till Kaliningrad fyller upp mönstret.
Att man nu, på femte dygnet, anger att man fått in fem iakttagelser som klassificerats till sannolik måste sättas i samband med att man fått in hundratals mer eller mindre avfärdade rapporter från civilpersoner vill man egentligen inte nämna för att inte minska rapporteringsbenägenheten.
Ubåtsskyddsoperationer som bedrevs på 80-talet benämndes ofta av allmänhet och press som ubåtsjakt. Men eftersom alla ubåtsjakter skapade förväntningar som hela tiden grusades bestämde Försvarsmakten att kalla en ubåtsskyddsoperation med lägre ambitionsnivå för underrättelseoperation och där syftet inte var att sänka eller tvinga upp en ubåt utan istället klarlägga om främmande undervattensverksamhet pågått eller pågår. På den tiden Försvarsmakten förfogade över två ubåtsjaktstyrkor kunde inte en ubåtsskyddsoperation inledas utan att minst en av dessa två styrkor sattes in.
Nu lyckades inte ens de att sänka eller tvinga upp en främmande ubåt. Det strategiska målet var under denna period att få den främmande undervattensverksamheten att upphöra. Något man lyckades med så småningom men sannolikt inte genom egen kraft utan mer genom politiska omvälvningar i Ryssland.
Att man nu sedan ett par tre år återtar sin förmåga även på detta område är ingen överraskning utan en helt naturlig följd i det återtagande av den ryska militära förmågan.
Överraskningen är däremot mycket större att alla våra "institutioner" verkar ha blivit totalt överraskade och att vår politiska ledning så tydligt visat sådant ointresse. En underrättelsetjänst som inte vågar ropa "vargen kommer" och en ledning som tror sig förstå saker och ting bättre och kanske skapar en rädsla att ropa har också ett ansvar.
Vår nye försvarsminister har visat klokhet genom att inget säga medan vår nye statsminister redan mumlar in sig i en helt ny begreppsvärld som närmast kan liknas med den förvirring som Juholt skapade.
Det ska bli särskilt intressant att får reda på vad denna "huvudsändare" är för något. Finns det fler? Har inkräktarna skapat ett eget navigationssystem i våra skärgårdar där man skall "gömma sig en regnig dag" eller hur långt har dessa krigsförberedelser gått? Bygger ryssarna en egen förbifart Stockholm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar