To go or not to go eller att dra igång med ett resultat som troligen inte blir någonting är frågan!

Det finns många lärdomar att dra från 80- och 90-talens många ubåtsskyddoperationer, eller ubåtsjakter med hög eller låg ambition eller underrättelseoperationer med inga ambitioner alls.

- Det är omöjligt att bedriva någon form av ubåtsskyddsoperation om media fått kännedom om denna!

- Även om vi åter och återigen upprepar att vi måste vara uthålliga låter vi inkräktaren, som naturligen måste ha störst svårighet med uthålligheten, bli den som håller ut längst!

Men ......

Varje nation har enligt folkrätten en skyldighet att hävda sitt territorium. Territoriet avgränsas på marken av landets gränser. På havet av en terrirorialvattengräns. I Sverige är den 12, nautiska mil utanför baslinjen (den linje som binder samman de yttersta skären i skärgården. Innanför baslinjen kallas området inre vatten, vilket innebär skarpare insatsregler). I luften begränsas luftterritoriet av landgränserna i sida och i höjd till vad man kan hävda! Spaningsflygningarna med U2-flygplanen var alltså ingen kränkning förrän det amerikanska flygplanet blev nedskjutet.

Alltså .......

Är vi inte utsatta för några kränkningar av vårt territorium eftersom vi hittills inte kunnat hävda det!? Ett påstående som en inkräktare mycket väl skulle kunna använda sig av.

Men .......

Ryssarna ansträngde sig under lång tid med att utveckla vapen som skulle kunna skjuta ned de amerikanska U2-flygplanen. Till sist lyckades man och verksamheten upphörde.


Så frågan är ....

Skall vi fortsätta med ubåtsskyddsoperationer som vi vet sannolikt kommer att utmynna i ytterligare besvikelse och förlorat förtroende särskilt i dag när i stort sett allt inriktats på internationella insatser?

Eller....

Lyssna till Gudrun Schymans råd och avveckla allt militärt försvar och öppna gränserna för allt och alla?

Svaret är .......

att fortsätta med oförtruten ambition utrusta oss för att kunna hävda vårt territorium, till lands, till sjöss och i luften.

En så bra övning i ubåtsskyddsverksamhet som under en hel vecka, med en så realistisk motståndare, hade aldrig kunnat åstadkommas bättre på annat sätt. De kunskaper och erfarenheter som vunnits är värda betydligt mer än de 20 miljoner som detta kostat.

Men det är klart, en världssensation hade smakat fågel, men då måste vi nog ha minst en komplett ubåtsjaktstyrka.  Tyvärr kommer det att kosta mer än marinens musikkår! 

I detta sammanhang vill jag på det yttersta rekommendera Wisemans skrivning om de ryska reaktionerna på Sveriges ambitioner att hävda sitt territorium!

http://wisemanswisdoms.blogspot.se