torsdag 28 februari 2008

Mål, medel, syften, ansvar och hemlig prislapp för Tchad

Skall den svenska säkerhetspolitikens mål vara att Sverige inte skall bli inblandat i krig med andra länder och att hålla svenskarna utanför militära konflikter?
"Tänkte inte på det" sa väl någon hög militär eller politiker som vill att vi skall doppa fingrarna i ännu ett getingbo.
Nationsgränser suddas ut och ekonomier flätas samman även om vi behållit vår svenska krona med kungen på. Och naturligvis måste säkerhetspolitiken föras utanför landets gränser. Varför skulle vi annars betala vår avgift till EU. Men att tro att svensk säkerhetspolitik skapas genom att vi kastar oss över den ena (hopplösa) uppgiften efter den andra utan att säkerställa att vi har någon förmåga att skydda vår egen nation mot väpnat angrepp är helt fel. Nej, jag menar inte att vi skall ha en numerär på närmare miljonen soldater som vi en gång påstod oss kunna förse med uniformer och några portioner ärtsoppa. Nej, vi måste kunna ha en förmåga som balanserar mot omvärldens förmåga (och möjliga hot).
Och kanske kan den förmågan vara lika med eller ganska nära den "kritiska massan" för att vidmakthålla och utveckla de kompetenser (inom området väpnad strid) som har en framtid.
Internationella insatser måste vägas mot Sveriges säkerhetspolitiska intressen och kanske är möjligheten till kompetesnutveckling ett nog så gott skäl för de internationella insatserna även om detta inte kan uttalas av politiker.

Klart är att prislappen för Tchad blir gigantisk och hur får vi betalt av de andra nationerna för den infrastruktur vi bygger och lämnar kvar?

Jag tyckte mig höra att försvarsministern inte var nöjd med Försvarsmaktens överskridande av budget utan att ha fått någon ansvarig namngiven. -"Lycka till Sten", men det ekonomiska budgetsystemet är så inflätat med budgetmedel, internpriser, investeringar som bestämmer internpriserna att ingen någonsin kommer att kunna ställas till ansvar.

Men varför kan inte den ålderdomliga försvarsgrensstrukturen avskaffas. En helt förlegad struktur vars enda syfte måste vara att behålla socialgruppsindelningen inom Försvarsmakten. Naturligtvis innebär detta att en stor mängd generaler, amiraler, överstar, kommendörer, överstelöjtnanter, kommendörkaptener och någon major och örlogskapten blir utan arbete men organisationens trovärdighet räddas. Ett enkelt val - eller?