lördag 22 december 2007

Inga militärpornografer i vår Försvarsmakt

Äntligen lägger nu Försvarsmaktens strategichef Jörgen Eriksson fram ett förslag om att inte utnyttja värnpliktslagen i fredstid. I stället skall 4500 unga män och kvinnor frivilligt få göra en 11 månaders militär utbildning för att sedan kunna anställas i fem år.

Denna förändring är efterlängtad och nödvändig men utformingen måste göras med stor försiktighet. Att systemet med automatik skulle ha folkförankring genom den korta anställningstiden och genom att soldaterna (och sjömännen, för Guds skull) på detta sätt skulle ges hög kunskapsnivå inom området väpnad strid håller inte. Å andra sidan är socialdemokraten Anders Karlssons ständiga gnäll om folkförankring inget att lyssna på. Om logiken skulle gälla så skulle vi inte kunna ha fast anställda poliser heller.
Det finns flera andra sätt att skapa folkförankring. Ett sätt är att utbilda alla ungdomar med syftet att skapa, just folkförankring. En sådan utbildning skulle kunna genomföras på en till två veckor och omfatta försvarsupplysning, självskydd (ABC) och lite överlevnad.

Men några farhågor finns och måste framföras. Hur skall rekrytering och urval göras? Hur säkerställer vi att de ungdomar som är intresserade inte tillhör kategorien överintresserade militära personer, något som redan nu visat sig förekomma i alltför stor omfattning med den "frivilliga" värnpliktstjänstgöringen. Lösningen är, betala bra, minst 20000 i månaden och gör en uttagningstest som "säkerställer" att rätt individer anställs. Pengarna till detta kan enkelt hämtas genom att administrationen minskas bl.a genom att hela försvarsgrensstrukturen "skrotas". Något som skulle gjorts för länge sedan. En struktur uppbyggd på gamla traditioner som bara kan ha ett enda syfte, att vidmakthålla socialgruppsindelningen och jobb för generaler och amiraler. Frågan är bara vilka soldater som i framtiden skall benämnas sjömän?

torsdag 20 december 2007

Varför gör så få lumpen i dag?

För många många år sedan gjorde jag "lumpen" eller min värnpliktstjänstgöring som det heter. Att den se´n kom att vara i hela sex år är en annan fråga. Att det kallades "lumpen" fick jag höra berodde på de lumpiga kläder de värnpliktiga tvingades gå i. Och visst såg vi lumpiga ut. Särskilt vid ett tillfälle under min utbildning till officer som jag måste berätta om. Under trupptjänstgöring hemma på regementet fick vi kadetter alltid ut nya fältuniformer och skräddaren sydde på truppslags- och gradbeteckningar. Stiligt skulle det vara, man var ju befäl.
Under det här tillfället när vi var som lumpigast hade vi just kommit till gamla P1 i Enköping där pansartruppernas kadett och aspirantskola fanns. Vi skulle nu gå något som kallades Aspirantskola II och vi hade precis hämtat ut vår utrustning som var allt annat än ny. Den gröna m/59 var mera grå än grön efter alltför många tvättar och trots att vi då var ganska smärta och vältränade, var kläderna alldeles för små.
Vår kurschef, en skåning, som inte hade haft med verkligheten att göra under lång tid hade den mycket dåliga smaken att vid vår första uppställning klaga på vår skoputs.
Det var väl första gången jag bröt samman. Men det här var alldeles för mycket för mig. Jag tog ett steg ur formeringen och anmälde formellt att jag hade något att säga och jag tror att jag sa något i den här stilen, - "hur i helvete kan majoren ha synpunkter på vår skoputs när vi i övrigt ser för jävliga ut"
Men åter till min fundering. På den tiden som vi gjorde lumpen hade alla soldater permissionuniform. Det fanns till och med regler för vilken mössa som skulle bäras vid vissa tider. Fältuniform fick bara bäras på regementsområdet och i dess omedelbara närhet som tex soldathemmet och kiosken bredvid. Om någon bröt mot dessa bestämmler tillrättavisades man omedelbart med flera dagars utegångsförbud.
Numera gör väldigt få "lumpen" och mycket få bär "daglig dräkt" (permissionuniform) utanför regementet. Man reser till och med med allmänna transportmedel i fältuniform, något som hade varit helt otänkbart för några år sedan. Till och med de lärare på Kungl. Krigskolan som bytte om till civila kläder när de åkte "kommunalt" till och från skolan hade haft svårigheter att tänka sig den klädseln.
Nu sitter till och med höga officerare, brigadgeneraler, och låter sig intervjuvas i TV iklädda just grönspräcklig eller beigespräcklig fältuniform. Att få i dag gör "lumpen" vet vi men varför måste höga militärer uttala sig så att inget man säger kan tas som intäckt på en klar uppfattning. Ju högre upp desto diffusare formulering - kanske ett säkert sätt att aldrig behöva ta ansvar för vad man sagt. Annat var det förr då alla gjorde "lumpen"