fredag 7 april 2017

Ett tillfälle att ta vara på för att visa styrka eller?

Behovet att visa styrka (Uppdaterad 10/4 1015)

Efter att många människor dödats och skadats av saringas, passade President Trump på att visa världen vilken beslutsförmåga han besitter när han beordrade amerikanska flottenheter att avfyra 59 Tomahwk-robotar mot det flygfält som användes, då ett bombanfall genomfördes mot området som drabbades av saringasen.

Det är långt ifrån klarlagt, än mindre bevisat, att det syriska flyganfallet var ett anfall med saringas. Tidsförhållandena verkar inte stämma och mycket viktigare, motivet för ett sådant anfall är inte bara långsökt för den syriska regeringen, det är definitivt kontraproduktivt.

Både ryska och syriska förklaringar är att det visserligen genomfördes ett bombanfall mot området, men att gasen sannolikt spreds efter att ett ammunitionsupplag där saringas lagrats, träffats av bomber och därför spreds.

Intressant är också att dagarna innan gasen spreds, uttalade Trump att det inte längre är ett ovillkorligt krav att Assad skall avlägsnas innan förhandlingar om fred skall kunna påbörjas. Nu har Trump tvärvänt i sin uppfattning om Assad. Ryssarna har sagt upp det bilaterala avtalet mellan Ryssland (Syrien) och USA, om att alltid meddela varandra vilka flyganfall som planeras och genomförs för att därigenom undvika konflikter i luften mellan deras respektive flygstridskrafter.

Förhållandet mellan USA och Ryssland har påtagligt försämrats.




Den syriska regeringens motiv för spridning av saringas mot rebellerna

Tidigare utredningar om användning av gas har utmynnat i att båda sidor har använt gas. Många gånger enbart klorgas. Det kan således inte uteslutas att regeringssidan har använt och skulle använda dessa stridsmedel igen. Att snabbt få ett slut på striderna och tvinga fram ett avgörande skulle kunna vara ett motiv. De begränsade skadorna, trots allt, som drabbat civilbefolkning och barn, är visserligen en terrorhandling men risken för att detta skulle användas som propaganda mot den starkare parten (Assad-regeringen) skulle vara att ta en alltför stor risk.
Om regeringssidan använd gas, genom spridning från flygplan eller på annat sätt måste detta ha gjorts utan att den högre beslutsnivåns (i vart fall officiella) goda minne.

Rebellernas motiv för att sprida saringas inom eget område

Mycket långsökt, men ser man på hur liv värderas i andra sammanhang är det inte omöjligt. De uppenbara vinster man kunnat hoppas på, en upprörd världsopinion och inte minst en amerikansk reaktion som den vi nu sett måste vara "gefundenes fressen" för rebellerna. En möjlighet att uppnå egna fördelar är långt ifrån försumbar.

President Trumps motiv för att genomföra ett anfall med kryssningsrobotar

Trumps populäritet har minskat drastiskt under den sista tiden. Flera försök att genomföra sin vallöften har stoppats eller försvårats. Ett snabbt svar på något (användning av stridsgas) som hela världen fördömer och hans företrädare Obama inte "vågat" genomföra trots ultimatum skulle sannolikt visa både på beslutsförmåga och militär styrka.
Trump visar också att han litar på sina underrättelsetjänster och om en utförlig undersökning skulle visa på motsatsen kan han alltid skylla på dessa.
De försök till närmande till Ryssland och Putin har inte gillats av den "sportälskande" amerikanska nationen. En nedkylning av kontakterna skulle således öka hans popularitet.
Att gå förbi både FN, Senaten och dessutom strida mot folkrätten är en nackdel men som tidigare brott mot dessa snabbt glömts bort.

Tyvärr har det senaste dygnets händelser försvårat en politisk lösning på konflikten i Syrien. Den spänningsökning som skapats av att USA uppenbart åsidosatt både folkrätt, FN och annat kan i sämsta fall kräva att Ryssland, för att inte förlora ansiktet, måste agera. 


Tillägg och anmärkning till ovanstående!

I dag den 8/3 läste jag en blogg, 8 dagar,  där mina "spekulationer" också beskrevs. I bloggen beskrevs sarinattacken som en "falsflag" operation för att "legitimera" den amerikanska bestraffnings- attacken. Jag vill med detta bara understryka att detta är mina egna slutsatser och ingen "delad" åsikt.

De amerikanska underrättelseorganisationerna har tidigare haft ett ljumt, för att inte säga dåligt, förhållande till den nye presidenten som oförbehållsamt kritiserat dessa. Skulle detta vara ett försök och i så fall lyckat sådant, att vända Trump mot Putins Ryssland och Assad i Syrien. Och om och när en sanning kommer fram har dessa organisationer en hållhake på presidenten.

Å andra sidan kan detta vara ett sätt för Trump att sätta dessa organisationer på prov. Om resultatet av "bestraffningen" skulle slå fel kan han skylla på underrättelseorganisationerna.

Mest sannolikt är dock att detta var ett utmärkt tillfälle för den amerikanska presidenten att både visa handlingskraft och amerikansk militär styrka, både för amerikanska folket, ryssar, kineser, nordkoreaner och resten av världen.  

Så kom då terrorangreppet på Drottninggatan i Stockholm. Just nu är fyra människor döda och en handfull allvarligt skadade. 

Och redan efter två dygn startade den politiska debatten. Varför finns fortfarande 12000 människor med utvisningsbeslut och som olagligt befinner sig i landet. Den Uzbek som nu misstänks för dådet är just en sådan.
Alla kommer vi ihåg protesterna mot REVA. Då var det de mest "dumliberala" partierna som genom opinionsbildning förhindrade polisens arbete.
Efter ett beslut om utvisning kan den utvisade hålla sig dold under fyra år tills utvisningsbeslutet preskriberats, överleva  på svartjobb eller kriminalitet och sedan göra en ny asylansökan. Har man dessutom inte gjort sin identitet och hemvist sannolik kan en helt ny anledning för asyl framföras. Men både Migrationsverket och Migrationsdomstolarna gör ett rättssäkert och bra jobb.
Rätten att söka asyl känns rätt och riktigt, men skulle inte kravet på att kunna styrka sin identitet kunna vara både starkare och en lösning på problemet.

Men det finns alltid bakomliggande orsaker till terrordåd. Den i allt överskuggande orsaken vågar ingen tala om. Den är den verkliga elefanten i rummet!


fredag 3 mars 2017

Införandet av "allmän" värnplikt




Efter murens fall och upplösningen av Sovjetunionen tittade våra folkvalda ner i marken och använde den svenska Försvarsmakten, som någon, kallade "särintresse" som en budgetregulator.
Krigsorganisationen minskade, och minskade, utbildningsregementena lades ned, inkallelserna minskade i takt med behovet. Och så fort det blev bekymmer med att hålla budgeten minskades också utbildningens längd. Det enda som ökade var hemresornas och ledigheternas längd.

Några höga officerare såg möjligheten att föreslå att vi skulle ställa upp för internationella insatser och att detta, inte minst, skulle innebära platser vid de fina borden, för våra politiker.

Men svensk lag innebar att dessa soldater inte kunde vara anställda i Försvarsmakten och inte heller kunde detta göras med värnpliktiga soldater. Alla måste vara tjänstlediga och anställda i en särskild organisation, SWEDINT.

Efter några år insåg man att det hade varit bättre om alla anställda i Försvarsmakten skulle ha en obligatorisk skyldighet att tjänstgöra i insatsförband utomlands. Sveriges försvar börjar i Afghanistan och Bosnien löd devisen. Dessutom ansåg man också att om man hade yrkessoldater skulle detta underlätta rekryteringen av dessa insatsförband.
Så infördes ett yrkesförsvar, som inledningsvis kallades frivilligförsvar. Att ett yrkesförsvar skulle ge mycket goda förutsättningar för att höja kvaliteten på, inte minst, soldatnivån sades aldrig men hade varit ett synnerligen gott motiv.

Nu infördes yrkesförsvaret på ett sätt där tankarna fortfarande fanns i värnpliktsutbildningen. Det vill säga oerhört underfinansierat och med avsikten att underlätta rekryteringen till internationella insatser.

Könsneutral, frivillighet, motiverade och lämpliga

Av de ca 90 000 unga av bägge könen skall ca 13 000 tas ut för mönstring efter en webbaserad "test". De 13 000 skall inledningsvis reduceras till 4 500. Detta skall utföras av Totalförsvarets Rekryteringsmyndighet, en kvarleva av Pliktverket som tidigare än så, också benämndes Värnpliktsverket. Här fanns en gång en imponerande kompetens inte minst för att avskilja de som visade litet för stort intresse för vapen från att göra militärutbildning. Man grupperade också ungdomarna i begåvning och ledarskapsförmåga. Ofta, mycket ofta blev det mycket bra. Det fanns olika kriterier för alla befattningar, vilket innebar att alla förband slogs om de, man ansåg vara de bästa. Och så kom det sig att en pluton blivande slaktare på ett trängregemente i Skåne bestod av 22 enögda unga män.

Ersättningsnivåer

Det saknas totalt uppgifter på vilka ersättningsnivåer dessa "pliktade" rekryter kommer att få. Eller tar vi det norska systemet rakt av.

Hur blir det då?

Den frivilliga rekryteringen verkar ha misslyckats. Vad detta beror på vågar jag inte gissa. Sannolikt är det flera orsaker. Den viktigaste måste dock vara den ekonomiska ersättningen och vilken nytta soldaten har av sin tid som soldat efter sin anställningstid.

Jag föreslog för många, många år sedan ett yrkesförsvar med det främsta syftet att höja kvaliteten på alla nivåer, främst på soldatnivån.
Mitt stora problem på den tiden var, hur vi skulle åstadkomma en folkförankring utan allmän värnplikt. Lösningen blev att alla ungdomar skulle vara skyldiga att göra en kort utbildning, med syftet att just åstadkomma folkförankring. En försvarsmakt utan folkförankring har förlorat det allra viktigaste "vapnet" som utgör det viktigaste skyddet för bevarande av ett lands självständighet.

Utbildningen skulle kunna genomföras på två till tre veckor, utan hemresor, utan vapenutbildning, men omfatta det vi kallade försvarsupplysning (kunskap om det svenska försvaret), sjukvårdstjänst och självskydd. Utbildningen skulle ha kunnat utföras av de yrkessoldater som också behöver pedagogisk erfarenhet. Nu blir det ju långt ifrån alla 90 000 ungdomar som får möjlighet eller tvingas till att göra värnpliktsutbildningen. Så hur blir det med folkförankringen? Min gamla idé finns där och kan fortfarande dammas av och användas!



tisdag 31 januari 2017

Sveriges förhållande till omvärlden




Det är viktigt och förståeligt att uttalanden av en Försvarsminister blir rätt och därför blir spontanitet en bristvara.
Att en uthyrning av Slite hamnområde och tillstånd att lagra rör i Karlshamn skulle inverka menligt på Försvarsmaktens verksamhet, ger associationen att även Socialdemokraterna betraktar försvaret av landet som ett särintresse. Han borde i stället ha uttryckt sig på följande sätt. "En uthyrning av Slite hamn till Gazprom, möjliggör att dolda förberedelser kan göras för otillåten verksamhet och som allvarligt kan hota landets säkerhet. Att vidta de omfattande motåtgärder som erfordras kommer att påtagligt inverka negativt på Försvarsmaktens huvuduppgift".

När frågan om den svenska lagstiftningen som förhindrar regeringen att ingripa i det kommunala självstyret inser de flesta att lagen är orimlig. Men 200 år av fred sätter sina spår. Och här vågade Hultqvist uttrycka sin mening.

Nu erinrar jag mig att Slite hamn både hyrdes ut och byggdes ut av ryssarna när Nordstream 1 lades ut, så vad har nu blivit så mycket sämre?

Ingen vill föra fram argumentet att Sverige, genom sin hållning, kan ge Kreml argument att västländerna, och nu även Sverige, gör allt för att försämra förhållandet länderna emellan. Sant eller  inte, så kan rysk propaganda elegant använda händelsen i sin propaganda gentemot det ryska folket.

Nu vänder regeringen i frågan om Karlshamn och kanske har man både omprövat och insett att vi, utan erforderlig försvarsförmåga, tvingas att anpassa oss till den starkare!


tisdag 10 januari 2017

Viktigare att viljan att göra rätt är större än rädslan för att göra fel!


Viktigare att viljan att göra rätt är större än rädslan för att göra fel!


Kanske var detta "understatement" det som gav den största behållningen från årets Folk- och Försvarskonferens i Sälen.

Det var Annika Nordgren-Christensen som påpassligt uttalade detta under en frågestund. Och visst var det mycket av "kejsarens nya kläder" där all i någon form av beroendeställning till regeringens företrädare noga undvek att kritisera det dokument med en listning på åtta olika hot mot samhället utan några som helst beskrivna åtgärder, som Statsministern vill kalla för en nationell säkerhetsstrategi.



Försvarsminister Hultqvist fäktade tappert mot alla krav på mer pengar. Särskilt mot Jan Björklund som envist krävde en återgång till 2% av BNP.

Konstigt, blev det nog när en snabb försvarsförmåga skulle kunna åstadkommas genom att behålla de drygt 90 JAS C/D som planeras att slaktas till förmån för JAS E. Och lite lustigt blev det när Hultqvist tråcklade in sig i resonemanget om betydelsen av BNP.
Argumenten att det inte finns piloter och infrastruktur för detta är något som i likhet med allt annat som höjer försvarsförmågan är möjligt att åstadkomma på några år. Här kändes det som om det fanns tveksamheter i viljan.

Samtidigt har Aftonbladets ledarsida rubriken; "Män i Sälen ska inte skrämmas"

Det är "vikarierande" redaktören Eva Franchell som i frånvaron av Anders Lindberg tar chansen att borra huvudet så långt ner i jorden (eller snön) som hon kan och menar att det är bara männen som skrämmer upp folk för att få mer pengar till sina leksaker.

Tyvärr är det inte så. Äntligen måste alla myndigheter vars uppgifter är att värna landet, folket, statsskicket och dess ledning, börja fundera i nya riktningar.








söndag 8 januari 2017

Ris och ros till Statsministerns presentation av svensk säkerhetsstrategi!

Den med all tydlighet, snabbt hoprafsade, så kallade nationella säkerhetsstrategin bestod av en lista på åtta punkter som beskrev företeelser som skulle kunna utgöra hot mot Sverige. Endast i några fall beskrevs åtgärder i mycket grova drag!

Man får hoppas att numreringen också innebär någon form av prioritering.
Möjligen skulle listan kunna kallas för nationell hotbildsanalys. En nationell säkerhetsstrategi skall innehålla vilka åtgärder eller motåtgärder nationen förfogar över och vilka medel och åtgärder man avser att använda.
Nu saknades allt detta.  

Den ros som statsministern skall ha är det uttalade önskemålet om dialog och samarbete med Ryssland, och då särskilt med det ryska folket. Hur detta skall gå till utan att det utmynnar i rena förolämpningar återstår att se? 
Att "förbjuda" två kommuner att hyra ut hamnområden till Gazproom i samband med utläggningen av Nordstream II kommenteras endast med att lagstiftningen är felaktig. Kanske inte särskilt förtroendeskapande. 
Tydligen pågår försök att arrangera ”en fika” mellan Wallström och ryske utrikesministern Lavrov. Han lär inte komma just nu men initiativet är bra och välkommet. Kanske kommer vi att få se ett ”omtag” på Nordstreamfrågan?
Och visst finns det ett uns av sunt förnuft i att först förstärka sin militära förmåga innan man bidrager till spänningshöjning genom NATO-medlemsskapsdiskussioner i stället för att göra tvärtom.

Militära hot
Det är osannolikt att ett militärt väpnat angrepp skulle riktas mot Sverige, men;
"Den militära alliansfriheten tjänar oss väl, och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Samtidigt fördjupas våra försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Sverige stärker nu sitt försvar efter många års avveckling, och skapar en modern och sammanhållen totalförsvarsplanering, inklusive ett psykologiskt försvar anpassat efter dagens förhållanden."
Inget är dock viktigare än att Sverige kan bevara sin ........
Återigen är den så upphöjda nationella säkerhetsstrategin ett dokument ihopsaxat ur andra!

Informations- och cybersäkerhet
Inget nytt i detta. NSA som borde vara den expertorganisation i USA med den högsta kompetensen inom detta område är inte lika tvärsäker som FBI och CIA. Och visst kan detta ha förekommit. Den så kallade psyops-verksamheten pågår ständigt. 

Terror och våldsbejakande extremism
Inget nytt i detta heller. Inte en rad om en nationell strategi för att bemöta detta.

Organiserad brottslighet 
Efter en kort beskrivning av förekomsten anges här en åtgärd mot hotet. Åtgärden är större polisiär närvaro och förebyggande åtgärder. 

Hot mot energiförsörjningen
Ett tryggt och robust energisystem ska bygga på en diversifierad energimix, säkra transporter och välfungerande energimarknader.
OK, här skall tydligen var och en föreställa sig hotet men åtgärden är väl fattigt på åtgärder?

Hot mot transporter och infrastruktur
En robust infrastruktur behövs, inte minst vad gäller livsmedelsförsörjning. Vitala delar av transportinfrastrukturen behöver ett bättre skalskydd. OK när, hur och ombesörjes av vilken myndighet nämns inte med ett ord? 

Hälsohot
Ett särskilt svårt hot mot den moderna sjukvården är den ökade resistensen mot antibiotika. I Sverige behövs beredskapsplaner som övas, och resurser för hantering av olika typer av hälsohot som influensapandemier. Visserligen på näst sista plats, men jag trodde att detta var en av landstingen viktigaste uppgifter?

Klimathotet
Sverige ska stärka sin ledande roll i det internationella samarbetet för ett hejda klimatförändringarna. Den förstärks av vår egen nationella politik för minskade fossila utsläpp, och vårt utvecklingsbistånds fokus på att minska de globala utsläppen av växthusgaser. 

Hoppsan, många tårar och förbittrade yttranden kommer säkert denna jumboplacering att åstadkomma hos ett regeringsparti!?

söndag 18 december 2016

Blev den feministiska utrikespolitiken det fuktade fingrets säkerhetspolitik?

Att det inte råder konsensus mellan Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet har nog inte undgått någon. Margot Wallström verkar ha omgett sig av "likasinnade" medarbetare och dessa verkar bädda in Wallström i ett "hålla med" täcke. Att UD skall präglas av diplomati och syftet att skapa goda relationer med omvärlden är tydligen inte något som omfattas av den feministiska ideologin.

Försvarsminister Hultqvists uttalande att "en uthyrning av Slite och Karlshamns hamnar till Gazprom utgör ett hot mot Försvarsmakten" inte ett hot mot svensk säkerhet kanske beror på bristande retorisk förmåga men han fortsätter; "och äventyrar försvarsbeslutets mål".

Är det fortfarande så att svenska regeringar betraktar Försvarsmakten som ett "särintresse"? Formuleringen tyder på det.
Det sista kanske betyder att Försvarsmakten tvingas satsa  så stora resurser på Gotland och i Blekinge (Ronneby) och att det innebär ekonomiska kostnaderna som påtagligt kommer att påverka framtida utbildning och materielinköp?

En finsk statsminister fick en gång frågan om hur han såg på skillnaden mellan svensk och finsk säkerhetspolitik. Detta hände under Olof Palmes tid. Den finske  ministern svarade på sitt sjungande svenskfinska talesätt; "att skillnaden nog är att vi i Finland försöker att vara vän med alla medan man i Sverige verkar vilja vara ovän med alla".

Att nu förvägra Gazprom att använda Slite för upplag av materiel kan inte uppfattas på annat sätt än att Sverige på egen hand förstärker de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Det uteblivna svaret kanske är ett väl genomtänkt agerande och ett svar i sig från Ryssland. Vi får se!

Att Obama administrationen nu i elfte timmen gör allt man kan för att försämra relationerna mellan de två supermakterna innebär på intet sätt att Sverige måste följa efter.


torsdag 8 december 2016

Regeringens beslut angående Nordstream 2

Det halvstatliga ryska bolaget Gazprom önskar hyra Slite hamn och Karlshamn för att använda som upplag och basområde när man lägger ut den nya gasledningen.

På Gotland ser inte den politiska ledningen några större problem med detta utan välkomnar gärna intäkterna på ca 50 miljoner.

Inom EU ser man oroligt på hur Ryssland utökar sina "marknadsandelar" inom energisektorn och vill inte medverka till gasledningen.

EU-projektet som startade med kol och stålunionen mellan de gamla "ärkefienderna" Frankrike och Tyskland var ett fredsprojekt. Idén att sammanlänka länderna ekonomiskt skulle försvåra, och till och med omöjliggöra framtida krig mellan länderna.
Arbetet med handelsutbyte har fortsatt och EU har utvidgats med flera länder. Utvidgningen har gått fort, särskilt österut och handelsutbytet har också inneburit att Ryssland förlorat marknadsandelar.

Ett isolerat Ryssland, där befolkningen upplever att landet blivit orättvist behandlat, är inte en bra utveckling. Det är oerhört lätt att samla folket mot ett upplevt yttre hot. Historien borde ha lärt oss detta.

Sverige som numera gjort sig av med sina militära muskler måste  därför "ta skeden i vacker hand" och samarbeta med Ryssland angående Nordstream 2, oavsett hur starkt Margot Wallström fräser! Här kan en feminin utrikespolitik passa utmärkt.





Säkerställ att verksamheten sköts på "rätt sätt" med polis och andra medel och varför skall vi motsätta oss framtida samarbete med Ryssland - det var ju så vi ville bygga fred inom EU!?