Vad betyder stjärnorna och galonerna?

I dag har vi kunnat lyssna på nyhetsinslag baserat på Karl Ydéns doktorsavhandling om officersyrkets karriärsystem.

Enligt Karl Ydén som doktorerat på försvarets karriärsystem byter officerare uppgifter snabbt för att få högre grad och högre lön. Det har lett till att Sverige har fått allt fler administrativa skrivbordsofficerare, som inte alltid är bra på sina uppgifter.

– Karriärtrappan i sig verkar viktigare än att uppgifterna löses på ett bra sätt.

Då kan bra möjligheter till karriär för officerare spela stor roll, när man egentligen borde tänka mer på Sveriges försvarsförmåga?

– Ja, det finns en uppenbar risk att man blandar samman vad som är det egna intresset och vad som är landets och uppgiftens intresse.

Reservofficersförbundet håller i stort sett med om Ydéns kritik. Ordförande Wictor Phalén pekar på att det slagits fast att en orsak till de senaste årens allvarliga helikopterolyckor har varit bristande erfarenhet bland officerarna.

Sten Tolgfors hoppas att ett nytt tvåbefälssystem, där en grupp officerare enbart ska hålla på med soldatutbildning, ska förbättra situationen, i kombination med regeringens krav att försvaret snabbt ska kunna sättas in och vara användbart. Då måste officerarna ha rätt kompetens.

– Det är Försvarsmaktens ansvar som arbetsgivare och som myndighet, att se till att rätt personer är anställda och också att använda de anställda man har på ett korrekt sätt.

Även Försvarsmakten vet att karriärkarusellen snurrat fort. Överste Johan Fölstad vid personalstaben på högkvarteret tror att ett nytt utnämningssystem ska göra att folk blir kvar längre på sina poster, men visst finns risken för snabba byten kvar.

– Den risken kvarstår, men då gäller det också att skapa vissa andra system som vi då nu inför.

Exempelvis ska i fortsättningen fler tjänster kunna sökas öppet och det ska finnas tydliga krav på kompetensen. Det tror Fölstad ska leda till en bättre ordning.

Jag har på min blogg vid flera tillfällen påpekat just detta. Men man kan betrakta fenomenet i en helt annan dimension och ställa frågan vad betyder stjärnorna och galonerna?

Återigen speglar hela fenomenet vårt märkliga betraktelsesätt på varandra. Är vi som människor lika värda? Eller inte?

Är gradbeteckningen en spegling på vilken lön befattningshavaren uppbär. Eller är gradbeteckningen en spegling på kompetens? Eller är gradbeteckningen bara ett uttryck för status. Är kaptenen utbildad och kompetent att leda förband på kompaninivå? Är majoren utbildad och kompetent att leda förband på bataljonsnivå? Är översten utbildad och kompetent att leda förband på brigadnivå? Är brigadgeneralen m.fl. högre tjänstegrader överhuvudtaget utbildade eller ett resultat av att de innehaft ett antal administrativa befattningar under kort tid och inte gjort något fel (det säkraste sättet är inte uträttat något alls) och haft turen att hamna på rätt sida vid befordringsberedningarna.

Karriär är inget man gör utan något som blir sa en gång en general efter en befordringsberedning.

Borde det inte vara så att tjänstegraden speglade kompetensnivån. Men det är klart vilket bekymmer skulle det inte skapa vid alla internationella kontakter då den svenske överbefälhavaren skulle ligga på nivån generallöjtnant eller kanske generalmajor? Tänkte inte på det som någon sa!

En svensk överste som aldrig fått tillfälle att öva sig i befattningen brigadchef (motsv) på många år kan knappeligen inneha en kompetens som motsvarar hans tjänstegrad!

Kanske kan införandet av vita gradbeteckningar (utan befälsrätt) vara lösningen på problemet för officerare som inte kunnat vidmakthålla sin "behörighet".

När man själv skapar organisationen, vars syfte verkar vara att skapa plats för alla, helst med så många pyramider som möjligt (medger fler galoner och stjärnor - och högre lön) är det inte så konstigt att denna gigantiska administration och kan svälja alla stabsofficerare.

Att Försvarsmakten hamnat i detta bekymmer beror sannolikt på att man inte kunnat skilja på det ena och det andra.

För mycket länge sedan kunde en officer göra karriär enbart på goda truppmeriter (ett bra utfört jobb under lång tid) ända till den absoluta toppen utan vare sig högre stabskurser eller stabstjänst. För detta satte dagen stabsofficerare ett totalt stopp för att måna om sin fortsatta karriär.

Carlsson tycker: att behovet skall styra urval och befordran, och nog ser det märkligt ut med femton kaptener på en båt och inga styrmän och matroser!