Ett alldeles utmärkt diskussionsinlägg är förslaget av Maria Larsson att alla skall ha rätt att arbeta upp till 72 års ålder och att ha rätt till deltid efter 61 års ålder.
Men man kan lätt få intrycket att det bara handlar om arbetstagarens rätt och inte arbetsgivarens behov.
Om det är så att en 72 årig Volvo-arbetare gör ett lika bra jobb vid monteringsbandet som en 28 åring är det inget problem.
Men ofta är det så att arbetsgivaren tvingas anpassa både arbetsplats och uppgifter till de speciella behov den äldre personen har. Och detta kan inträffa långt före dagens pensionsålder.
Rätt till fortsatt anställning upp till 72 år kommer med största sannolikhet att innebära en förgubbning (och förgummning) särskilt inom den offentliga sektorn med gigantiska fördyringar som resultat av minskad effektivitet. Möjligheter till minskad arbetstid efter 61 års ålder kan däremot få gynnsamma effekter om den används rätt.
Att den som arbetar till 72 års ålder kommer att höja sin pension och att den som minskar sin arbetstid efter 61 års ålder sänker pension är självklart.
Carlsson tycker: Rätt till fortsatt anställning upp till 72 års ålder och rätt till deltid efter 61 år, skall vara en möjlighet där både arbetsgivare och arbetstagare måste vara överens.
1 kommentar:
Man kan undra om arbetet är till för individen eller om individen är till för arbetet?
Skicka en kommentar