Forskarvärlden ser med oro på hur skatteintäkterna kommer att minska, då färre betalar drivmedelsskatt!

Anders Roth, forskare vid Göteborgs universitet anser det sannolikt att kilometerskatten måste komma tillbaka.
I och med att fler och fler köper och kör elbilar, hybridbilar, bilar som går på metangas och bilar med mycket låg bränsleförbrukning så kommer också statens intäkter av drivmedelsskatter att minska drastiskt. Något som också Fridolin och hans supporters borde ha förutsett.



Att detta måste kompenseras är både självklart och nödvändigt. Att detta måste göras inom samma verksamhet, vägtrafiken, är också självklart. Således ligger ett införande av kilometerskatt alldeles runt hörnet.

Kan göra Sverige rundare!

Med rätt attityd till beskattning, ett rättvisare samhälle och möjlighet att göra Sverige lite rundare finns här stora möjligheter. Genom att basera kilometerskatten på vägsträcka, geografiskt område och några kriterier för fordonen skulle glesbygden, som saknar tunnelbana och busslinjer som går när han behöver dem, utan de är helt hänvisade till, kan taxan justeras så att det skulle kunna bli närmast helt olönsamt att köra bil i större städer medan körningen på landsbygden där inga alternativ inte finns skulle kunna kosta som en tunnelbana- eller bussbiljett!
Att detta strider mot 11:e budordet, som lyder, "så har vi aldrig gjort förut" är helt riktigt. Men hur skall man logiskt kunna bemöta den gamla damen som ställde frågan; "varför skall jag betala lika mycket, eller mer i skatt, här på landsbygden, som man gör i staden, när jag inte på långa vägar har tillgång till samma service?"   



Att en kilometerskatt kommer att reta upp de som har investerat i en eldriven bil för närmare en miljon och räknat hem "investeringen" på lite sikt, genom lägre driftkostnader är förståeligt och här borde våra "ärade" politiker redan i går klarlagt framtida regler för en neutral beskattning av vägtrafiken.
Nu är det inte så och de främsta förespråkarna för en fossilfri vägtrafik riskerar att bli ställda till ansvar. Å andra sidan erfordras inte så mycket klokhet för att förstå att detta måste komma.

Carlsson köpte till sist en ny liten bensindriven bil med mycket låga driftskostnader - än så länge!?

Hur är det ställt med demokratin?

Det har nu kommit fram att, till och med EU-ordföranden Donald Tusk, uttalade sig mycket märkligt angående EU-omröstningen i Storbritannien.




I en intervju nyligen berättade Tusk att ha sagt följande till David Cameron; "Why did you decide on this referendum, this - it's so dangerous, so, even, stupid, you know".

Har våra valda politiker fullständigt tappat innebörden av demokratin som vi hyllar och uppskattar så mycket.
Uttalandet påminner också om den utpräglade arrogans som vi nyligen har upplevt i vårt land. 
Så vad betyder egentligen att "makten utgår från folket" som det står i vår regeringsform.

Men säger någon, folket kan rösta fel!? Hitler tog makten i Tyskland med demokratiska medel! Sedan avskaffade nazisterna demokratin.
Ja, visst var det så, men då måste man förstå bakgrunden. De hårda villkoren i Versaillesfreden, hyperinflation, arbetslöshet, och mycket mer.

Så länge vi har vår Regeringsform kan inte folket ha fel. När politikerna anser att folket röstat fel, röstat på ett missnöjesparti borde det i stället förstås så, att politikerna gjort fel! Eller om jag har fel, så kan inte ansvar för den förda politiken avkrävas vart fjärde år?  För det är väl så den representant demokratin är tänkt att fungera? 
Under de år som väljaren kunde stryka namn på valsedeln upplevdes det så kränkande att möjligheten togs bort - av Riksdagen? Men var inte detta ett sätt att fördjupa demokratin? Eller handlade borttagandet om anställningstryggheten för riksdagsmännen?

Lycka till Sverige, beskatta allt som kan beskattas, så länge det finns  kvar.
När inga fossildrivna bilar längre rullar, när gruvindustrin lagts ned, när kärnkraften avvecklats, när våra äldre och sjuka inte längre kan få någon omvårdnad. Då införs kilometerskatt, elkraft importeras, fastighetsskatten återinförs och Sverige blir inte längre någon nettobetalare till EU. Men klimatet har inte påverkats ett enda dugg? 
Men ute i världen fortsätter produktionen av det mesta samtidigt som klimatet blir allt sämre - även för oss! 

Hur mycket är makten värd

Stefan Löfvéns balanserande på slak lina lyckades till sist. Han har lyckats upplösa Alliansen och behålla den politiska makten. Och genom att inneha statsministerposten har  han också makten att utlysa extraval.
Nu "tvingas" han genomföra en liberal politik på 73 punkter och kanske det finns en liten grupp i det socialdemokratiska partiet som inte alls är så ledsna över det och kan för sina väljare motivera högersvängen med att "till detta var jag nödd och tvungen".

Att den politiska makten är viktig för ett socialdemokratiskt parti som långsamt men säkert förlorar väljare är en förutsättning för framtida överlevnad har man sedan länge konstaterat på Sveavägen.


Endast en socialdemokratisk regering kan föra en borgerlig politik i Sverige!?

Detta påstående var ganska vanligt bland borgerliga väljare före Palmes valförlust. Att Fälldinregeringen så småningom skulle förlora makten var heller ingen stor överraskning och redan då fanns spänningar mellan det borgerliga blocket och så gick det som det gick.
Reinfeldt hade en helt annan idé. Moderaterna blev Nya Moderaterna och partiet gick långt till vänster och jobben blev den överskuggande frågan. Man började till och med kalla Moderaterna för det nya arbetarpartiet. Men efter två regeringsperioder tröttnade Reinfeldt och trots att han kunnat sitta kvar, smet han ut bakvägen och lämnade ett sargat parti i oordning.

Alliansen är numera upplöst - Löfvén har nått sina mål 

Hur man än betraktar skeendet så måste det medges att Socialdemokraterna har nått två av sina viktigaste mål. Alliansen är upplöst, möjligen vilande och makten har behållits.
Nu väntar alla med spänning på hur opinionen påverkas. Kommer Liberalerna och Miljöpartiet att orka över 4%. Vad händer med Centerpartiets siffror. Kommer Löfvén att klara av en sviktande konjunktur, särskild med flera partier och LO flåsande i nacken? Hotet om misstroendeförklaring kan enkelt kontras med hot om extraval.
Nu inleds sanningens minut - bäst att vårda sin hälsa för den som lever får se!

Globalism eller nationalism

Kommer polariseringen stå mellan globalism och nationalism i framtiden?

Socialdemokraterna under ledning av en tidigare fackföreningsledare har efter nära fyra månaders sonderingar lyckats behålla makten med stöd av två före detta Allianspartier.

Att detta gjorts med rundhänta löften om avskaffande av värnskatt, höjd brytpunkt där man börjar betala statlig skatt, och ett sjuttiotal andra borgerliga politiska frågor betyder inte så mycket mer än att "om fisken skall nappa måste man agna med rätt bete".



Men målet för Annie Lööf, Jan Björklund har bara kämpat för sin politiska överlevnad,    
har inte bara varit att hålla Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna utanför, utan för att tillfredsställa Globalisterna.

Tankesmedjan Mänsklighet bedömer att Bilderbergruppen är det största hotet mot                         det civiliserade demokratiska samhället idag. Bilderberggruppen har utvecklats till                           en hemlig världsregering, som i stort sett kontrollerar all politik i väst.

Bilderberggruppens mål: – Ingen demokrati, skapade kriser och krig, att göra Nato till          världsarmé, ett samhälle av ägare och slavar.

Gruppens beslut vid dess årliga möten påverkar alla människor i världen, men, trots detta,               så är Bilderberggruppen i stort sett okänd. Internationell media tiger om Bilderberggruppen, eftersom Bilderberggruppen äger media.

Redan 1954 började Bilderberggruppen att planera för EU-projektet, vilket syftar till att slå       sönder de europeiska ländernas självständighet och flytta makten bort från medborgarna.          Detta är planerat i gradvisa steg och fördrag, så att människor inte ska förstå det egentliga         syftet med EU förrän det är för sent. Nästa övergripande steg är att slå sönder USA:s  självständighet och att göra EU och USA till en gemensam arbetsmarknad.

Det är också anmärkningsvärt att deltagarna på Bilderberggruppens årliga möten är        demokratiskt valda statsledare, som missbrukar den tillit som de har fått från sina väljare,            utan att upplysa om deras dubbla lojaliteter och att de har en hemligt agenda i att föra fram Bilderberggruppens mål. Vid Bilderberggruppens senaste möte i juni 2010 deltog Sveriges utrikesminister Carl Bildt och Wallenberg. Vid mötet 2006 deltog Carl Bildt och                          Fredrik Reinfeldt, där Bilderberggruppen utsåg Carl Bildt till utrikesminister. När    Socialdemokraterna hade regeringsmakten, deltog Olof Palme, Mona Sahlin,                             Göran Persson och Leif Pagrotsky i  gruppens möten.

Bilderberggruppens mål nedan hämtade ur en recension på engelska av Daniel Estlins     bästsäljande bok ”True Story of The Bilderberg Group” (boken kan köpas på Bokia                       eller på     svenska på Anarchos). Daniel Estlin är en granskande journalist, som har                granskat Bilderberg-gruppen i närmare 20 år:

The Bilderberg Group’s grand design is for ”a One World Government (World Company)               with a single, global marketplace, policed by one world army, and financially regulated                    by one ’World (Central) Bank’ using one global currency.”Their ”wish list” includes:

– one international identify (observing) one set of universal values;”
– centralized control of world populations by ”mind control;” in other words,                         controlling world   public opinion;
– a New World Order with no middle class, only ”rulers and servants (serfs),” and,                             of course, no democracy;
– a zero-growth society” without prosperity or progress, only greater wealth and                        power for the  rulers;
– manufactured crises and perpetual wars;
– absolute control of education to program the public mind and train those chosen                          for various    roles;
– centralized control of all foreign and domestic policies;” one size fits all globally;
using the UN as a de facto world government imposing a UN tax on ”world citizens;”
– expanding NAFTA and WTO globally;
– making NATO a world military;
– imposing a universal legal system; and
– a global ”welfare state where obedient slaves will be rewarded and non-conformists             targeted for extermination.”

Sveriges Regeringsform; Makten Utgår Från Folket!

Sverige lär få en regering - som lurat till sig makten

Redan nu visar Stefan Löfvén att han har fundamentala luckor i sitt kunnande om den svenska Regeringsformen. Där står emellertid att "makten utgår från folket"! Den miljon väljare som nu fått reda på att de på intet sätt "jämställs" med Vänsterpartiet i frågan om få politiskt inflytande inflytande, måste upplevas som ren mobbning eller ren okunskap om innebörden av Regeringsformen.



Men, men, jag har sedan JÖK (Januariöverenskommelsen) blev känd påstått just detta.



Trots Löfvéns försök att visa ödmjukhet vägrar han att erkänna att det finns en överenskommelse mellan S och V. Det satt hårt åt men till sist sipprade det fram "jag vet väl inte vilka anteckningar som görs vid ett sådant samtal" Sjöstedt visste bättre "det finns ett hemligt dokument med vår överenskommelse"!


De fyras gäng kommer nu att styra Sverige under fyra år.
Bilden kommer sannolikt att förändras under dessa år. Några ansikten är troligtvis utbytta.




Ebba klar och rakryggad som alltid


Men precis som Regeringsformen anger att "makten utgår från folket" så får folket visserligen genom vuxenmobbning, lättlurade politiker, politiker som i första hand brys sig sitt ego, politiker som bara är ute efter makt, politiker som luras och ärliga politiker, till sist en regering.

Nu är det bara att se hur det går åt .......

Och vad händer om Sjöstedt fortfarande avser att säga nej till Löfvén

Kommer då att Löfvén fortfarande att nomineras och bli nedröstad på onsdag. Enligt regeringsformen är det fullt möjligt och dessutom är den tidsplan som Talmannen skissat så.
Att Talmannen själv önskat, möjligen bestämt, att ordningens skall följa tidsplanen. Kristersson har redan meddelat att han inte under nuvarande förhållanden inte har underlag i Riksdagen för att bilda regering.

Märkligt är också hur den S-märkta 1:e vice talmannen kritiserar Talmannen och menar att hon hade fått fram en regering på mycket kortare tid. Menar hon med det att Norlén varit för generös mot Löfvén som gång på gång fått förlängd tid?

Att Löfvén inte vill bli nedröstad en tredje gång på onsdag är tydligt. Men om Vänsterpartiet säger nej blir det så. Någon ytterligare tid kan han knappast räkna med.

Löfvén har lyckats upplösa Alliansen vilket är en stor seger. Sjöstedt kan vid ett extraval sätta Löfvén ordentligt på plats, MP kanske inte klarar spärren vid ett extraval men kan inte stoppa Kristersson. Jan Björklund kommer definitivt inte riskera ett extraval och kommer därför tillsammans med Annie Lööf att släppa fram Kristersson.
Åkesson har sannolikt mycket att vinna på ett extraval men kanske mer ändå genom rösta ja. Genom en sådan manöver kan han sakta men säkert bli ett vanligt parti.





Vid en fjärde omgång kan situationen ha förändrats fullständigt eftersom småpartierna är mycket ängsliga för ett extraval.



Alla säger att man har full förståelse för Sjöstedts reaktion. Det märkliga, eller kanske förklaringen till detta är att samma attityd har politiker, press och många, många fler ägnat sig åt när det gäller att göra ett annat mycket större politiskt parti helt osynligt och till varje pris manövrerat för att hålla 17% av väljarkåren utanför allt politiskt inflytande.

Ett förnedrat vänsterparti kommer att rösta nej?

Det är mycket som står på spel och kommer att avgöras av hur vänsterpartiet väljer att rösta på onsdag.


Om vänsterpartiet röstar nej, blir inte Löfvén Statsminister och kan bilda regering och uppgörelsen faller.

Men eftersom Talmannen har begärt förhandsbesked kommer han kl 1600 i dag förmodligen inte föreslå Löfvén. Vänsterpartiet behöver således inte trycka på röd knapp. Det räcker med partiledarens besked.

Eftersom Talmannen inte vill arrangera en statsministeromröstning om en kandidat som inte accepteras så kan han ställa in omröstningen, föreslå en annan kandidat eller bryta sitt löfte och låta Riksdagen fälla Löfvén.
Sannolikt kommer då Ulf Kristersson att få möjligheten att bilda regering vid en fjärde omröstning.

Konsekvenser vid ett nej från vänsterpartiet

Vänsterpartiet visar att man inte tar ansvar för Löfvén regeringen vilket borde gynna dem. Om detta resulterar i en M KD-regering kan vänsterpartiet åläggas ansvar även för det, även om det är mer långsökt. Vänsterpartiet har också demonstrerat sin demokratiska makt vilket måste gynna partiet.

Att C och L kommer att vara förlorare vid ett vänsternej är uppenbart. Annie Lööf har bränt alliansbron och kommer både att tappa i opinion och förtroende. Jan Björklund har trots sin långa erfarenhet i politiken förlorat mycket av sin trovärdighet och hade gärna röstat nej till Kristersson vid en fjärde omröstning men inför risken av extraval släpper han fram honom.

MP är också ett ytterlighetsparti och för mig har det hela tiden varit omöjligt att förstå varför Löfvén fortfarande vill ha med partiet i sin regering. Men i det läge som föreligger är varje mandat viktigt.

Vid en fjärde statsministeromröstning, och om den avser Kristersson som statsminister, kan endast 144 röster vara vikta för ett nej, medan 154 röstar Ja och för att inte riskera ett extraval lägger C och L och kanske också MP, ned sina röster.

Om vi kan lita på ett nej från Vänsterpartiet kan det bli en bra regering med M och KD som efter det stora nederlaget för C och L kommer att vara mycket medgörliga och agera, som man säger i detta sammanhang, dörrmatta.

Intressanta kommentarer: Jan Björklund, "om vänsterpartiet röstar nej, får de ta ansvar för att släppa fram en högerregering"

Sjöstedt: "vi kan inte låta oss behandlas som om vi inte finns!"

Har det hänt förut, och händer samma sak fortfarande i svensk politik, undrar bara?





Uppdatering kl 1530


Efter att Jonas Sjöqvist sagt nej och kräver förhandlingar eller som han uttryckte det samtal med Löfvén har Annie Lööf sagt absolut nej till förändringar i uppgörelsen. Talmannen uttryckte sin besvikelse över att inte underlaget var klart trots den långa tid som gavs.
Nu skall nominering ske på onsdag och omröstning på fredag.

Att Löfvén och socialdemokraterna inte går att lita på framstod tydligt redan vid Löfvéns pressträff. Och efter  att Talmannen gav Löfvén mer tid betyder att inte ens han går att lita på.

Så återstår endast för Annie Lööf att dra sig ur detta medan tid är. Tyvärr riskerar hon att bli helt avklädd ätandes sin ena sko. Vad Jan Björklund tar sig till är en annan fråga.

Det här handlar enbart om omsorg om sitt eget parti och ... själv!

Svenska folkets besvikelse

Opinionsbildning handlar om flera saker. Socialdemokraterna har länge lämnat ansvaret för nationen och lovar runt till alla . Det viktigaste är att behålla makten. Därvidlag har man haft problem med Sahlin och Juholt. Nu satsade man hårt på en person som i alla lägen skulle stråla ut genuin svensk utan egna skelett i garderoben.
Så långt har han infriat förväntningarna, särskilt då han haft färdigskrivna manuskrift framför sig. Han överraskade alla med att kunna prata engelska på någon, av mig okänd dialekt, vilket höjde hans intellektuella status avsevärt.
Här har Löfvén vunnit i förtroende.



Siktet inställt på 2022

Annie Lööf måste ha drabbats av någon form av syndrom när och då hennes förtroendesiffror ökade till för centerpartistiska partiledare oanade höjder. Nu har dessa höjde dalat. Sannolikt har hon siktet inställt på nästa val 2022. I detta sammanhang måste redan nu sägas eller skrivas - glöm det! Risken är uppenbar att du och centerpartiet inte uppnår 4% vid nästa val!


Trovärdighet

Alla, i alla fall, de flesta med politisk erfarenhet vet att det enda vapnet C och L har gentemot S om de inte genomför övrenskommelsen är hotet om att fälla regeringen som kommer att mötas med extraval vilket vare sig C eller l vill ha (om deras opinionssiffror blir de som många tror) så allt är bara "skoj".
Trovärdigheten för den politiska ledningen av landet får en mycket allvarlig knäck vilket med stor sannolikhet att leda till omfattande oro i landet.


Löfvens och Socialdemokraternas mål

Det har aldrig varit någon hemlighet att Löfvéns främsta mål har varit att eliminera Alliansblocket. Och kanske det hela tiden har varit huvudmålet. Alla eftergifter kan förhalas genom utredningar och historiska erfarenheter visar hur det går när S maler ner sitt röstboskap.


Hur ställer sig V

De mer hetlevrade i V  kommer säkert att önska ett nej till Löfvén. Däremot pågår förmodligen operation övertalning redan nu. Så även om inget är klart skall vi inte ha alltför höga förväntningar på V.
Å andra sidan kommer verkligheten att snabbt äta upp regeringen då konjunkturen faller och klagomålen från framförallt äldrevården blir allt högre.

Återstår endast att vänsterpartiets Sjöstedt inte accepterar överenskommelsen!

Alliansen är död (på Nationell nivå) deklarerar nu två borgerliga partiledare. Att begravningen sker redan på onsdag då Löfvén med all sannolikhet släpps fram som ny statsminister.

Att Centerpartiets partiråd eller att Liberalerna skulle svikta är inte troligt. Partipiskans vinande och förmånerna är alltför betydelsefulla för att riskera.

Federley går ut och menar att uppgörelsen innebär att man får igenom mer centerpolitik än man fick under Reinfeldtregeringen. Det kan mycket väl vara så i överenskommelsen men inget av detta är genomfört ännu.

Att det inom Liberalerna i morgon (söndag) kommer att bryta ut en öppen strid på Hotell Clarion är uppenbart. Hur den striden än slutar kommer den att skada Liberalerna allvarligt.

Möjligen kan Jonas Sjöstedt, vänsterpartiets ledare, demonstrera sin makt och stoppa Löfvén. Inte särskilt troligt men fullt möjligt.

                                             Hans tystnad tyder än så länge på detta!

Löfvén främsta mål att splittra Alliansen

Bildandet av Alliansen och socialdemokraternas fallande väljarstöd har under lång tid varit ett stort bekymmer. I flera uttalanden menar man från socialdemokratiskt håll att blockpolitiken är fördummande.
Oavsett hur Sjöstedt ställer sig till Löfvén på onsdag så har han i alla fall vunnit en stor politisk seger när han lyckats upplösa Alliansen för lång, lång tid.
Han har lyckats överlista Annie Lööf med massor av socker och för trovärdighetens skull bråkat om flygskatten. När allt detta uppdagas kommer sannolikt Annie Lööfs stjärna att falla. Kanske detta har varit Löfvéns mål hela tiden?

Under kvällen har motståndet inom V ökat. Samtidigt som Liberalernas partiledare menar att när beslutet väl är fattat måste alla ställa sig lojalt bakom det.

Jan Björklund har visserligen ett militärt förflutet där ett fattat beslut gäller även om diskussionerna varit många och höga i det forum där beslutet fattats. Men glöm allt detta, i detta sammanhang råder demokratiska spelregler och det vore oerhört odemokratiskt om inte egna åsikter fick föras fram. Jan Björklund tycker också att hans barn har rätt att påverka - honom?

Kan ett besked från V om nej till Löfvén få stenen i rullning?

Det är mycket möjligt att ett nej från V uppfattats av många liberaler och några centerpartister som att loppet är kört, fuktar fingret för att känna av hur vinden blåser och trycker på röd knapp!?

Knappast lovande att någon av Kristersson eller Löfvén kan presentera ett regeringsunderlag på måndag

Samtal pågår

 
   Står till förfogande


Så frågan återstår. Kommer Talmannen låta Riksdagen rösta om Löfvén på Onsdag eller återigen ge honom mer tid?

Om Löfvén får ytterligare tid riskerar Talmannen också en svekdebatt, kanske större än den som C och L kommer att erfara oavsett hur de ställer sig!

Vem eller vilka idkar utpressning på vem i frågan om regeringsbildningen

Löfvén lovar ytterligare eftergifter till Centerpartiet och Liberalerna för att bli Statsminister och bilda regering medan Kristersson filar på ett dokument med en klausul som innebär att Sverigedemokraterna inte skall få något inflytande.



Sakpolitiskt står M och KD mycket nära L och C utom i en fråga där M och KD står närmare S och SD, nämligen migrationsfrågan.

Löfvén har flera gånger uppvaktats av Kristersson för att komma överens om att anpassa den tillfälliga lagen till en långsiktig och hållbar permanent lagstiftning som ligger på samma nivå som majoriteten av EU-medlemmarnas. Detta gjordes före valet men Löfvén har, sannolikt beroende på hänsyn till Mp, kategoriskt avvisat en sådan överenskommelse och istället hänvisat till det arbete som förs på EU-nivån.

Nu sitter vi där med problemet i knät. Löfvén kan näppeligen åstadkomma något hållbart i den frågan utan stöd av SD fast hur blir det då med samregering med Mp och stödet från V?

Att det finns uttalanden från socialdemokratiskt håll att migranterna på lite längre sikt kan bli ett välkommet stöd till Socialdemokraterna som länge tappat väljare kanske inte var så klokt och heller inte särskilt genomtänkt framstår nu alltmer klart.

Vi kommer alla ihåg Löfvéns uttalande "vi bygger inga murar" och "Refugees Welcome" för inte så länge sedan. Den med vånda tillkomna tillfälliga lagen som närapå vållade regeringskris måste snart göra permanent eller omarbetas.

Så kommer en socialdemokratisk regering ta aktivt stöd av SD i denna viktiga fråga? Och kommer i så fall en uppgörelse med C och L omfatta denna fråga?
Om så är fallet, anser då C och L att det är bättre  att stödja en socialdemokratisk regering som får aktivt stöd av SD i stället för en moderatledd regering som gör samma sak i sakfrågor som är och har varit delar av Alliansens politik?



Mycket står på spel, inte bara för partiledare och småpartiernas existens, utan också för Sveriges framtid!

Och glöm inte att en moderatledd regering behöver inte låta sig utpressas av SD. I ett sådant fall kan mycket väl Löfvén och Socialdemokraterna skynda till för att rädda situationen - frågan är kommer de att göra det - eller är makten det främsta målet?

Annie Lööf väntar på det sockrade budet från Löfvén

I dag skall Talmannen få rapporter, på telefon, om hur arbetet med att skapa en situation där tillräckligt få av de 349 riksdagsledamöterna inte röstar emot en statsminister.

Det blir ingen presskonferens och vi måste ge oss till tåls, sägs det från Löfvéns kansli.



Ännu inget socker i botten?


Att det inte bjuds på någon pressträff måste betyda att inget är klart och att någon överenskommelse inte finns, ännu?

Centerpartiet höjer beredskapen att fatta beslut och Liberalerna ämnar följa efter trots oenighet i partiet!

Men inget har läckt ut om vilket beslutet blir!

I morgon Fredag skall Löfvén och Kristersson meddela Talmannen hur förhandlingarna har gått. Huruvida detta innebär att de bestämt vilken statsministerkandidat man ämnar släppa fram är fortfarande höljt i mörker.

Men med stor sannolikhet ämnar Löfvén bilda en minoritetsregering bestående av S och Mp och även om inget är läckt ut så kommer troligen Löfvén återigen bli föremål för Riksdagens prövning.



Det skulle bli stor sensation om han i denna omröstning inte skulle accepteras av Riksdagen. Osvuret är fortfarande säkrast, möjligheten finns att enskilda C- och L-ledamöter trycker på röd eller gul knapp.

100+16+28=144 (30) 174

70+22+62=154 (21) 175


Och även om detta är ett önsketänkande så blir det onödigt spännande vid den fjärde omröstningen!