Systemfel eller något annat?

MSB generaldirektör skyller på brandmännen för att myndigheten inte reagerade

·           Fredag 27 Jul 2018

Kritiken mot Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB gällande deras agerande sedan skogsbränderna bröt ut i sommarsverige har handlat mycket om att MSB inte varit snabba nog med att hjälpa till. Detta avfärdas av MSB:s nye generaldirektör Dan Eliasson men hans agerande tyder på att redan nu har operation mörkläggning påbörjats för att regeringen skall komma i bättre dager. Annars sitter nog inte en generaldirektör och skyller på brandmännen för att hans egen myndighet agerat senfärdigt.

En kritik som generaldirektör Dan Eliasson bara delvis håller med om trots att han anser att hela Sverige agerade mycket snabbare vid de nuvarande bränderna kontra 2014 då Västmanland eldhärjades svårt. I SVT Morgon, den 25 juli, menar Eliasson att:

– Det är alltid den lokala räddningstjänsten som har ansvaret för insatserna. Vad vi gör är att stötta och hjälpa till när länsstyrelserna behöver stöd, säger Eliasson.

Ibland kan det vara svårt för dom (de lokala räddningstjänsterna, reds anm) att förstå omfattningen av en skogsbrand. 

Vad Dan Eliasson, tämligen nytillträdd generaldirektör för MSB egentligen säger är att eftersom de lokala räddningstjänsterna inte förstår omfattningen av skogsbränder så faller det på de lokala räddningstänsternas ansvar att MSB inte fick igång sin organisation. MSB hade flera luckor i beredskapen när de stora skogsbränderna bröt ut. Och var väl införstådda om såväl risker som resursbrister. I direkt strid mot vad Dan Eliasson nu påstår. Det visar en granskning gjord av Dagens Nyheter, som gått igenom flera interna dokument. 

Redan den 25 maj skickade MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ut ett meddelande till allmänheten: 

Extremt stor brandrisk i flera områden i Sverige. 

Ett par veckor senare konstaterade de att risken för bränder på många håll var större än under den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

Tjänstemän på myndigheten slog redan innan sommaren larm om personalbrist och bemanningen beskrevs som ”extremt tunn”. Anställda larmade om att förstärkning krävdes inför sommaren, enligt ett dokument från den 12 juni som DN tagit del av. Det har även varit svårt att få in personal och sakkunniga experter till MSB. En skogsbrandsexpert söktes fortfarande den 17 juli, då den allvarliga branden i Ljusdal pågått i tre dygn. Det råder även brist på materiel, så som brandslangar och papperskartor.

Den operativa chefen på MSB beskrev sin situation under ett stabsmöte: 

”För första gången kan vi hamna i en situation där behoven hos räddningstjänsterna överstiger MSB:s kapacitet och resurser. Vi kan behöva göra tuffa prioriteringar”.

Inte heller detta är någon nyhet. Ledarsidorna.se kartläggning av kompetens och utrednigsläget får sedan stöd av regeringens utredare Aud Sjökvist som menar att Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, att krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara.

Sedan klimatutredningen 2007, sju år innan den stora skogsbranden i Västmanland, har bristerna inom räddningstjänsten i allmänhet och brandförsvaret i synnerhet varit väl kända. Samtliga rapporter sedan 2008 har entydigt påtalat ett flertal brister inom brandförsvaret:

·      Sverige står utan en egen adekvat helikopterflotta

·      Räddningstjänsten kan inte själva bekämpa större skogsbränder med egna resurser

·      MSB saknar de föreslagna samordningsmandaten som föreslagits sedan tio år tillbaka

·      Sverige förutsatte att EU skulle kunna ta en större roll

·      Det kommunala självstyret försenar alla nödvändiga operativa beslut.

Inte bara MSB skall ha kritik för sitt agerande. Regeringen lät vänta i tolv dygn innan Morgan Johansson lät kalla samman den särskilda krisledning som finns i regeringskansliet för denna form av nationella kriser. Tolv dygn. Fram till hösten 2014 låg denna funktion direkt under statsministern men flyttades från statsrådsberedningen över till justitiedepartementet. I strid mot den blocköverkridande enighet som rådde efter Tsunamin 2004 och de resultat som Johan Hirschfeldt kom fram till i SOU 2005:104. 

Det det nyinrättade säkerhetspolitiska rådet har enligt uppgift fortfarande inte kallats in.

Först efter tretton dygn sedan branden i Ljusdal konstaterats som allvarlig löste sedan regeringen ut den delegationslagstiftning som Lagen om skydd mot olyckor medger i dess tionde kapitel, första paragraf. Det är först nu som MSB i formella termer kan börja agera. Precis som Aud Sjökvist och Ledarsidorna.se konstaterat visar svenskt brandförsvar och svensk krisledning upp fortsatt påfallande stora brister. Något som förnekas av MSB:s generaldirektör.

Dan Eliasson gör systemfelen och ett svagt MSB tydliga när han lägger det största ansvaret på kommunernas räddningstjänster för att MSB själva, inte sedan i maj (långt innan bränderna bröt ut) kunnat fullgöra sitt huvudsakliga uppdrag. Systemfel? Eller något annat.

Carlsson tycker: Att både regeringen och MSB visat handlingsförlamning. Vid regeringssammanträdet den 19 juli, fanns förväntningar att MSB skulle få ett större mandat eller att krisledningen kallats in. Men efter sammanträdet meddelar Morgan Johansson att ingen begäran inkommit och därför fanns heller ingen anledning för regeringen att agera.

Foto: Erik Nylander 

Att MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap) inte har en samordnade uppgift (läs ledande) kan för många vara svårförståeligt. Men i regeringskansliet finns en krisledningsfunktion som numera ligger under justitiedepartementet i stället för direkt under statsministern. Denna om den finns och har erforderlig kompetens eller tillbringar sin sommarledighet någon annanstans hade kunnat samordna kommunernas räddningstjänst, men inget gjordes.

Att MSB rent organisatoriskt verkar ha både operativ chef och ställföreträdande sådan och nu försöker samordna verksamheten är bra men kan på intet sätt skyla över den ofattbara fördröjning som vår statsledning visat.