Att den svenska regeringen tydligt lider av kompetensbrist inom många områden står klart och tydligt men att man också har beröringsskräck när händelser liknade sommarens skogsbränder inträffar är nytt.
Hade man tidigt agerat resolut, gett MSB mandat att samordna de nationella och internationella resurserna hade Regeringen sannolikt förbättrat sina dåliga opinionssiffror, men genom ett valhänt och "taffligt" agerande blir det nog inte så.
Sent kommer jag att glömma Morgan Johanssons kommentar efter regeringsmötet den 19 Juli där han på frågan om vad Regeringen beslutat om svarade, "inga framställningar har inkommit, därför har Regeringen inte fattat några beslut"!
Finns det överhuvudtaget någon krisledningsfunktion i Sverige? Under den förra Alliansregeringen skapades en sådan som låg direkt under statsministern. Löfvén flyttade den raskt att ligga under Justitiedepartementet, men frågan som måste ställas finns den överhuvudtaget kvar?
Jag hoppas på svenska folkets klokhet när det gäller Miljöpartiets framtid. Deras försök att få oss att tro att Sverige som ett föregångsland skulle kunna vända på den globala miljöförstöringen lurar säkert många? Att klimatfrågan skulle bli den största valfrågan utan att tydligt förklara och medge att klimatfrågan är global och måste lösas globalt är vilseledande!
Befolkningsökningen är oroande, det påstås att varje kvinna i Afrika föder 4,7 barn i snitt, men att födelsetalen sjunker med högre levnadsstandard.
I nästa mening påstår "experterna" att det inte är den stora mängden människor som står för den största påverkan på klimatet utan det är de länder där utvecklingen har kommit längst i levnadsstandard som påverkar klimatet mest.
Så kan det visst vara, men vad händer när den stora befolkningstillväxten också både kräver och lyckas öka sin levnadsstandard?
Vi måste värna om den globala miljön! Men vilken faktor utgör den största påverkan på miljön? Och hur kommer vi säkrast tillrätta med den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar