På frågan om regeringsbildningen - intet nytt

Det verkar tyst, mycket tyst om de förhandlingar eller samtal som tycks pågå och inte gav Talmannen någon information om hur processen går.

Att Annie Lööf får kraftigt sänkt förtroende i Novus-mätningen kan peka åt både Löfvén och Kristersson men troligen har Centerpartiet genomfört egna undersökningar som möjligen kan ge svar på den frågan.


Det enda säkra någon kan säga just nu är att sannolikheten för ett extraval ökar!






Konsultationer pågår, men mellan vilka?

Thorvaldsen säger nej - kan detta rädda Kristersson

Ingen vet ännu!




Men när vi vet, vet vi också vilka krafter som står bakom Socialdemokraterna!

Talmannen dömde fördel Löfvén - varför?

Tråkigt att vi inte kunde klara av att välja en statsminister före jul, uttryckte en besviken Talman, efter att han ansåg att en nominerad statsministerkandidat skulle ha goda möjligheter att bli vald. Och att utse en kandidat som med stor sannolikhet skulle bli bortröstad är bara slöseri med de två omröstningar som återstår innan ett extraval blir verklighet.

Lite konspiratoriskt men kanske ändå inte, ser jag situationen som ett strålande upplägg av den gode förhandlaren Löfvén.

Att utse en ny kandidat den 16 januari 2019 gynnar påtagligt Stefan Löfvéns möjligheter att både utses och också vinna omröstningen med hjälp av C och L.

Varför det?

Löfvén påstår att han fortfarande har möjligheter att nå ett genombrott i förhandlingarna med Annie Lööf. Knäckfrågan lär bli arbetsrätten, men där finns säkert finurliga och finstilta möjligheter som, om man bara får tid kan formulera.  



Kristersson har inget att förhandla om. Centern och Liberalerna har sagt att man ställer upp på Moderaternas budget och den politik man avser föra. Här är det bara möjligheten för SD att ha inflytande på regeringen som är problemet.

Visserligen är det så, men bara om blockpolitiken består och inte Socialdemokraterna med sina 100 eller V och MP med sina 44 mandat stödjer regeringen i enskilda förslag, där man inte vill att SD skall ha inflytande!

70+22+31+20+(100)=243
eller
70+22+31+20+(28+16)=187

Slutligen så var Norlén tydlig med att han önskade att få en lösning så fort som möjligt men varför lyssnar han så ihärdigt på Stefan Löfvén. Denne skulle ha prövats av Riksdagen den 3/12 men det sköts upp och flera gånger därför att Löfvén begärde detta då han förhandlade med C och L.

Nu får Löfvén ytterligare tid att nöta ut Annie Lööf i långa förhandlingar.

Så varför denna utdragna process och varför så rädd för ett extraval? Han har en del personligt i vågskålen. Efter ett extraval skall val av Talman göras och i det valet är Norléns situation långt ifrån självklar!

Är Löfvén bara ute efter att vinna tid?

Tidigare i veckan uttalade sig Stefan Löfvén i regeringsfrågan, efter att han kommit åter från Bryssel och här hemma blivit bortröstad som statsminister och regeringsbildare. Nu menar Löfvén att Talmannen inte skall nominera någon kandidat förrän partierna ämnar släppa fram denne.
Att han själv upplevde en personlig prestigeförlust är uppenbart, när han blev bortröstad och att han valde Bryssel i stället för att uppleva samma nesa ytterligare en gång, men gör han detta uttalande för att visa omsorg om andra statsministerkandidater eller finns det någon annan anledning?

Om ståndpunkten är densamma som vid den första omröstningen finns ingen lösning, ingen kandidat kan nomineras. Detta måste innebära att, oavsett vad Stefan Löfvén säger om behovet av en snabb lösning, så blir det tillfälle för honom att fortsätta förhandlingarna med Annie Lööf. Om inte, Annie plötsligt ändrar sig angående Kristersson.

Så varför går Talmannen i Löfvéns fälla? 



Vid jultalet i Avesta försökte den sittande statsministern åter att sälja valfläsk genom att lova runt och glömde inte bort löftet om en ytterligare ledig vecka till barnfamiljer. Ett löfte som likt Perssons löfte om införande av maxtaxa på "dagis" skär rätt igenom alla partipolitiska tillhörigheter.
Han glömde inte att varna för de extrema högerkrafternas utbredning i Europa och resten av världen. Tidigare har han sagt att "vi politiker kan inte klandra väljarna för ett valresultat" men när han varnar för högerkrafternas utbredning i demokratiska länder är det inte det han gör - klandrar väljarna?

Så vad händer nu? Kanske får vi redan i morgon veta att Kristersson åter blir nomineras som statsminister och nu kanske till och med Socialdemokraterna släpper fram honom?

Vem vet?



Tycker nog att Löfvén högra ärm är lite  skrynklig - det har vi inte sett förut - betyder det att ....

Varför är en M KD-regering hänvisad åt att ta stöd av SD eller?

Alla vet vid det här laget att S+Mp+V fick 144 mandat medan M+KD+C+L bara fick 143. Det vill säga att det borgerliga blocket, den så kallade Alliansen fick ett mandat mindre än de rödgröna om man räknar med vänsterpartiets mandat.
Nu fick också ett annat parti 62 mandat och nog står väl de för en mer konservativ politik. Själva påstår de att de är ett socialkonservativt parti. Då borde väl dessa räknas in som ett stöd för Alliansen precis som vänsterpartiet räknas in som stöd för S+Mp, den tidigare regeringkonstellationen?

Eller är det bara jag som tänker fel?

Varför är det så otänkbart att få stöd för en politik som man vill föra. För mig är det fullständigt omöjligt att förstå. Men om detta socialkonservativa parti vill få igenom egna förslag som går helt på tvärs med den sittande regeringens ideologi utsätts en regering bestående av M+KD och stöds av C och L för utpressning. SD kräver att deras förslag skall gå igenom för att andra frågor skall stödjas. Är det i ett sådant fall helt otänkbart att få stöd av ett annat av de tre partierna som tillsammans fick 144 mandat?
Självklart måste ett parti med 62 mandat på alla sätt och vis försöka få igenom sina förslag men här kan ett två eller tre av partierna med de 144 mandaten ge stöd och på det viset eliminera både hot, utpressning och regeringskriser!

Eller är det bara jag som tänker fel?


Just nu verkar det som om ingen vet!

Surt sa räven - och surare lär det bli!

Läs Stefan Löfvéns inlägg på Facebook (med kommentarer i rött)

I förra veckan inleddes förhandlingar mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet för att bryta dödläget så att Sverige kan få en regering. Även om vi i utgångsläget stod långt ifrån varandra i ett antal frågor var samtalen konstruktiva. Socialdemokraterna gjorde eftergifter i frågor som vi tycker är viktiga, som skatterna och arbetsmarknadspolitiken.

När förhandlingarna avslutades i helgen fanns ett resultat att förankra internt i respektive parti.

Centerpartiet sa nej till det förhandlingsresultatet. Jag har respekt för det. Partier är demokratiska organisationer. Jag tror inte att förra veckans förhandlingsarbete varit förgäves.

Det finns därmed två tydliga alternativ. Antingen en mittensamverkan eller en konservativ högerregering som är beroende av Sverigedemokraterna. Du och S har stora möjligheter att stödja en M ledd regering, precis på samma sätt som Alliansen så många gånger stöttat din tidigare regering! Säger man nej till båda dessa är risken för extraval stor. För min del står dörren till nya samtal öppen. Jag kommer i varje läge att vara redo att förhandla för att få till stånd en mittensamverkan och en handlingskraftig regering som står fri från högerextrema krafter.

I samtal med talmannen har jag bekräftat att jag är beredd att nomineras som statsminister för en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men nu meddelas att  Du inte kommer att närvara i Riksdagen vid omröstningen om din nominering till Statsminister. I stället väljer Du att närvara i Bryssel där Du enligt uppgift inte kan ersättas!? Vi är redo att samarbeta med alla partier i riksdagen som står upp för demokratiska värderingar och bryta blockpolitiken.

Jag beklagar att de besked som de andra riksdagspartierna hittills har gett innebär att talmannens förslag inte heller den här gången ser ut att gå igenom. Men det är viktigt att processen går vidare så att Sverige så snart som möjligt kan få en regering på plats.

Idag röstar riksdagen om nästa års statsbudget. Min uppfattning är att regeringsfrågan ska komma först och budgeten sen. Och varför har det blivit så? Statsministeromröstningen var utsatt att bli den 3 december. Du har direkt medverkat till denna utdragna process inte bara nu utan också vid alla de andra sonderingarna. Därför bör riksdagen besluta om en så neutral budget som möjligt. Övergångsregeringen har lagt fram en sådan budget. Neutraliteten kan absolut diskuteras i övergpångsbudgeten!

Moderaterna och Kristdemokraterna försöker ändra ordningen och bakbinda en ny regering innan den ens kunnat formas. De lägger en gemensam reservation som kan gå igenom med Sverigedemokraternas stöd. Att S försöker att göra det nästan kriminellt att SD ger stöd för en åsikt måste jämföras med S tillgodoseende av alla Vänsterpartiets förslag.

Det står partierna fritt att göra, men det är knappast avsikten med regelverket för en tid med övergångsregering.

Istället för en genomarbetad budgetproposition riskerar vi nu att statens finanser kommer att styras av en otydlig reservation i finansutskottet med skattesänkningar för mångmiljardbelopp och oklara nedskärningar. Det leder till väldigt osäkra planeringsförutsättningar i välfärden och för myndigheterna. Ett sådant dåligt försvarstal, om reservationen skulle vara dåligt genomarbetad lär väl hela budgeten vara det!

Samtidigt vill jag betona att Sverige klarar det här. Övergångsregeringen styr riket till dess att en ny regering är på plats. Att vi nått ett skede där vi börjat prata riktig politik och förhandlar över blockgränsen är – trots allt – ett viktigt steg framåt.

Varför så ödmjuk just nu. Det hade varit ett mindre stilbrott om Du i stället använt första person, jag, i stället. För visst är det det Du menar?  

Dessutom läste jag just att L Partisekreterare Maria Arnholm menar att L inte alls eller på något sätt sagt nej till Löfvén! Och hur skall detta förstås. Upplösningen av L görs tydligen inifrån utan hjälp av svikande förtroende från väljarkåren.

Löfvén sågar M KD budgetmotion med uttrycket "det är en servettskiss!

Klart att det är en besviken statsminister för expeditionsregeringen som uttrycker  sig så. Inte kunde han regera, inte kunde han hålla Fridolin i örat, inte kunde han fullt ut göra "en Persson" och inte heller kunde han förhandla. Det verkar som det enda han kan är att vara besviken.


För Löfven och Socialdemokraterna återstår en möjlighet att låta Sverige få en stabil regering. Också han kan lämna över en "kravlista" eller en lista på vad han kan stödja en M KD regering för att inte ge SD rollen av utpressare. Att tanken inte föresvävar en sann "sosse" är förståeligt men lika fullt märkligt. Kanske strider det mot elfte budordet, som lyder; så har vi aldrig gjort förut!


Nu menar Löfvén att om M KD budgeten går igenom på Onsdag anser han att statsministeromröstningen skall göras om Kristersson i stället för om honom. Men tillägger Löfvén, "om Talmannen vill att jag skall prövas som Statsminister så ställer jag naturligtvis upp"

Att Stefan Löfvén inte vill bli bortröstad en andra gång verkar betyda mer än att följa de parlamentariska regler som vår Regeringsform anger tyder på att han inte riktigt har insikt i sin person. Att han gillar att åka runt omkring i världen visar han tydligt både med kroppsspråk och snygga kostymer men att han är så mån om sitt eftermäle och personliga prestige är ytterligare mer oroväckande. Men att han många gånger skissat på servetter har han med detta för alla avslöjat!


"En Persson" kallar jag för att i en valrörelses slutspurt erbjuda den kategori väljare som sannolikt inte tillhör den egna väljarkåren en stor förmån som få eller ingen kan motstå. Exempel på detta var när Göran Persson i valrörelsens slutskede införde maxtaxa på dagis. Något som mest gynnade mycket högavlönade familjer.

Att ha rätt är ingen merit - Löfvéns främsta disciplin höll inte!!

Lite överraskande var det nog att Annie Lööf så tydligt sa nej till Stefan Löfvén. Kanske är han inte den skicklige förhandlaren när allt kommer till kritan. Hon var mycket tydlig när hon överlämnade sin kravlista och hon var ännu tydligare när hon sa att det inte räckte. Och visst var de så att Vänsterpartiet hade fått igenom alla sina krav medan Annies lista var bantad, skulle utredas och inte kunde tillgodoses.


Bild: Vilka är personerna



Bild:  Stefan Löfvén rapporterar till Talmannen

Så hur blir det nu? Svaret är att ingen vet. Ingen vet med säkerhet om det blir en statsministeromröstning, den andra, om Stefan Löfvén. Han själv är förmodligen inte särskilt road av att ytterligare en gång bli bortröstad av Riksdagen. Han är förmodligen beredd att gå långt för att slippa prestigeförlusten. Just detta kan möjligen öppna för fortsatta förhandlingar. Men nu ligger fortsättningen i händerna på Talmannen.

Det vi vet är att den regering som sitter i regeringskansliet kommer att få regera med en M+KD
- budget.

I övrigt är vi tillbaka på ruta ett!

Inget besked från Löfvén och på onsdag sker budgetomröstningen

Göran Persson uttryckte vid ett tillfälle att Mona Sahlins främsta egenskap inte var att tänka. Hur det är ställt med Stefan Löfvéns förmåga att tänka har ingen sagt något om. Däremot påstår den ena efter den andra att hans främsta förmåga är att förhandla. Är det så eller är det bara något som många sagt, många gånger, så många gånger att det nästan blivit en sanning? Vi får kanske se så småningom.

Kanske får vi redan på onsdag en indikation om vartåt förhandlingarna är på väg när Riksdagen röstar om budgeten. Om C och L röstar för Socialdemokraternas budget vet vi vartåt det lutar. Om de i stället lägger ned sina röster efter att de egna förslagen fallit är sannolikheten stor att M, Kd budgeten vinner. Även om detta inte innebär något annat än att förhandlingarna inte ännu lett till någon överenskommelse är det ändå en indikation på svårigheter. Kanske är inte Löfvén lika het på statsministerposten längre med vikande konjunktur, en flåsande Sjöstedt, och inte minst migrationsfrågan där fyra småpartier vill återgå till en mer liberal politik.

Kanske är det bästa, för landet och dess invånare, att en M-ledd regering får regera. Och kanske en sådan lösning visar att Löfvén också är en skicklig förhandlare?  

Kan detta bli slutet för liberalerna och återstår bara en hårt sargad centerledare?

Ja, mycket tyder på att Löfvén kan mala ned Annie Lööf som inte har någon återvändo. Möjligheterna att i en Alliansregering framstå som nationens räddande ängel verkar vara borta och för Jan Björklund är det mer sannolik att både han och Liberalerna är historia.

Kanske kan Sjöstedt trots allt blir den räddande ängeln som inte heller skyr ett extraval.



Vad kan nu rädda demokratin när den parlamentariska situationen är så låst. Makten utgår från folket står det visst i Regeringsformen och vad betyder egentligen det?

SCB undersökningen skulle ju ha gett svaret, men inte kan det socialdemokratiska vallöftet om ytterligare en ledig vecka för småbarnsföräldrarna,  ha fått effekt nu eller?

Rent förnuftsmässigt borde de partier som röstade bort den sittande regeringen med SD stöd och sedan röstade mot den statsminister som skulle kunnat regera med SD passiva stöd borde väl vara de som förlorat mest på tre månaders ställningskrig? Löften, svek och politikerförakt lovade jag för länge sedan!

Så kära Annie (och Jan) ta era förnuft tillfånga, kryp tillbaka och låt oss få en ny regering med stöd av SD, passivt eller aktivt, spelar ingen roll, för det är väl ändå den förda politiken som skall ha betydelse!?

Vad innebär SCB-resultatet för regeringsbildningsförsöken?

SCB-resultatet för november 2018

(Siffror inom parentes från SCB:s partisympatiundersökning i maj 2018)

Socialdemokraterna: 30,5 (28,3)

Moderaterna: 19,2 (22,6)

Sverigedemokraterna: 18,3 (18,5) 

Centerpartiet: 8,6 (8,7)

Vänsterpartiet: 8,4 (7,4)

Kristdemokraterna: 5,4 (2,9)

Liberalerna: 4,3 (4,4)

Miljöpartiet: 4,0 (4,3)

Övriga partier: 1,2 (2,9)

Andelen osäkra väljare är cirka 9 procent.

Sannolikt växer tuppkammen på Löfvén efter SCB-undersökningens resultat. De dryga 2% som S fått i opinionsundersökningen kommer att göra det svårt för C och L att stödja en S-regering. Samtidigt ökar självförtroendet hos S som innebär att sannolikheten ökar för ett nej till Annie och Jan.

Även om det påstås vara omöjligt för dessa två att gå tillbaka till Kristersson måste ändå den lösningen innebära att "snedsteget" kan förlåtas men allra viktigast att detta är mest gynnsamt för landet!

Är detta en del i Annies plan ?

Kan Löfvén genomskåda Lööf?


Är hennes styvnackade och tuffa hållning på riktigt? Vill hon tvinga Löfvén att säga nej eller?

Att Löfvén sannolikt inte kan acceptera Annies kravlista utan justeringar verkar troligt. Men kanske är det, bara vad hon vill. Att det är en del i hennes plan för att få statsministerämbetet?


Har Ebba genomskådat Annie?

Om Löfvén efter att ha fått förlängd tid ändå inte kan få LO och socialdemokraternas verkställande utskott att gå med på kraven, tvingas Löfvén ändå att presentera en regering, sannolikt bestående av S och Mp, som med lika stor sannolikhet skulle förlora i riksdagen.

Nu, eller efter ytterligare en omgång, där Kristersson försökt och misslyckats bli statsminister med M+Kd och stöd av Sd skulle Annie Lööf få möjlighet att presentera en regering bestående av C+S+L+Mp och därmed samla 167 mandat. En trygg ledning över M+KD+Sd med bara 154 mandat.

En variant på detta, kanske mer sannolik, skulle kunna vara att S lämnas utanför en regering men ändå släpper fram en C+L+Mp regering med några löften.
Och varför  skulle Löfvén släppa fram en sådan regering? Svaret är att han, den skicklige förhandlaren, nu målat in sig ordentligt. Hans alternativ är eller var att släppa fram en M+Kd regering med stöd av Sd. Och naturligtvis återstår ett extraval samt att regera på en moderatbudget.


Hur tänker dessa?


Annie Lööfs inblandning i Bilderbergsgruppen som består av globalistiska storkapitalister kan här ha spelat en stor roll. De har sett henne som den person som väl skulle kunna ta hand om landet Sverige.
Detta tillsammans med hennes "storhetsvansinne" kan mycket väl ställa till det ordentligt i vårt land.

Dagens bästa lyckades man i God Morgon Världen med, när man i Public Service inslaget härmade Stefan Löfvén som sa; "Nu kan man ju svänga till höger även om det är rött ljus, det är i alla fall vad man sagt mig. Men det gäller förstås bara om man är ute och cyklar"

Kraftmätning pågår - om makten och härligheten!

Är avsikten med kravlistan att visa styrka, att ha prutmån, eller att tvinga fram ett nej? 

Att tvinga Löfvén att föra borgerlig politik som villkor att få fortsätta som statsminister är rätt  genialt. Om han accepterar kraven med mindre prutningar visar det hur viktig statsministerposten och makten är för Löfvén och socialdemokraterna. Något som många motståndare kan utnyttja. Annie Lööf kan också slinka ur svekdebatten genom påvisa att det är sakpolitiken som är det väsentliga.
Men de villkor som ställts kan vara alltför svårsmälta inte minst för LO. Slutsatsen av detta måste bli att det kommer att dra ut på tiden och sannolikt kommer  expeditionsregeringen att tvingas styra landet med en moderat budget!


Hur skall Annie Lööf och Jan Björklund kunna bevaka genomförandet av sina krav?

Att både Annie och Jan så hårdnackat vägrat att sätta sig i samma regering handlar sannolikt om att mildra svekdebatten som oavsett utgången av "förhandlingarna" kommer att svida. Problemet  med att bara lämna över kravlistor som inför allmänheten förhandlas och med handslag kommer överens om kan svårligen bli juridiskt bindande. Och för en statsminister och en regering finns mängder av skäl och scenarier som kan användas som skäl för att bryta överenskommelser. Visst en nyvaknad Allians kan med stöd av Sd fälla en regering men då måste större frågor komma upp på bordet.
Hade man i stället visat att man kan regera tillsammans har man avsevärt större kontroll på att villkoren uppfylls.


Hur går det då och när kan vi få en ny regering?

Det kommer att ta tid, rätt lång tid innan en statsministeromröstning kan ske. Möjligen kommer talmannen att försöka sätta fart på processen men grundtipset är att Löfvén på måndag kommer att begära mer tid. Han kommer att få ytterligare en vecka, men kommer det att räcka? Förmodligen inte.

Det finns naturligtvis en annan utveckling som är möjlig, kanske till och med sannolik beroende hur Löfvéns främsta, i alla fall enligt många, kompetens, att förhandla, inte har lyckats och att LO säger nej.
Då tvingas Löfvén ta smällen och låta sig bli nedröstad för andra gången kanske redan på onsdag. Och så är vi tillbaka på ruta ett!

Och hur tacksamt kommer det att bli att leda en borgerlig regering i den vikande konjunkturen och med alla utgifter som vi dragit på oss och inte kan låta bli att betala?   

Konsten att både ha och äta kakan - behärskar hon den?

Även om LO-basen säger att Annies kravlista visar på en öppning så är innehållet mycket svårsmält för Socialdemokraterna.
Hennes tuffa presentation och bestämda nej till att ingå i en S-styrd regering för att inte nämna hennes slutord där hon säger att hon ser det osannolikt att hon skall kunna släppa fram Löfvén vid en statsministeromröstning genom att lägga ned Centerns röster.



För Löfvén kommer S 100, Mp 16 och V 28 rösta grönt (för) medan
M 70, Kd 22, och Sd 62 rösta mot. C och L röstar gult (lägger ner sina röster). Det kommer att bli 154 mot och 144 för, vilket innebär att Löfvén förlorar.
Här finns möjligheten att L med sina 20 mandat skulle kunna avgöra, men vågar man verkligen det?

För visst sa Annie att alla dessa krav måste infrias för att Centern skulle lägga ner sina röster. Eller sa hon fel?

Att ställa upp en kravlista och erbjuda budgetsamarbete kommer möjligen att mildra svekdebatten men att ingå i en S-ledd regering hade påtagligt ökat möjligheterna att få igenom alla dessa krav!

Nu har Jonas Sjöstedt vaknat upp och kanske kommer han att avgöra det hela med sitt ovillkorliga veto mot Annies kravlista.

Den som lever får se!

Siktar Annie på statsministerämbetet 2022 och vartåt siktar Björklund?

Svaret på dessa frågor kommer den 5 december, då riksdagen skall göra sin andra statsministeromröstning.
Inte minst lär vi redan den 3 december få reda på hur Löfvéns regering skall se ut. Kommer det att bli en S+C+Mp regering som stöds av V (175) en S+Mp regering som stöds av V och C (175) eller en ren S regering som stöds av V, C och L (179)?
Allt handlar naturligvis på vilka löften Löfvén kommer att ge de tidigare så hårt anslutna allianspartierna.

Den stora, och svåra frågan om migrationen verkar för Liberalerna inte finnas kvar om man lyssnar på deras företrädare  i EU. Enligt Cecilia Wikström, liberal EU-parlamentarier,  är asylflyktingarna så få i dag, att de nästan inte förekommer alls. Och så kan man tycka om 26 000 människor, som är det antal asylsökande till Sverige, enligt migrationsverkets prognos för 2019, om man är präst, liberal eller bara naiv.   

Liberalernas partiledare försöker tillgodose vänsterfalangen som bildades och leddes av Birgitta Olsson men förstår inte att kärnan i partiet är de som fortfarande ser ett högerspöke i moderaterna och anser att Liberalerna är mera ”lagom”. Många av dessa har redan lämnat och nu riskerar partiet att bli ett 2,5% parti.

Slutsats: Jan Björklund är snart historia, hur han än gör kommer han att förlora sitt partiledarskap kanske redan vid nästa Liberala kongress.

Hur Centerpartiet kommer att förhålla sig är mer osäkert samtidigt som deras inställning är helt avgörande.
Mycket beror på regeringens sammansättning, och en regering utan Mp och L men med stöd av V klarar inte av att få egen majoritet. En regering utan C och och L, där dessa lägger ned sina röster kan bli besvärligt för Löfvén som bara får ihop 144 mot 154.
Så det återstår att se vilka eftergifter den tidigare fackföreningsmannen Löfvén kan ge Lööf när det gäller arbetsrätten och makten över lönebildningen? Men har Annie Lööf siktet inställt på 2022? Hon vet hur man siktar med struket korn!

"Som jag skrev i en debattartikel i DN för länge sedan måste en förhandling sluta med att alla får med sig någonting till de sina men också att alla måste ge med sig på någon punkt" sa Löfvén i en tidigare intervju.












Och är detta den sista bilden på Alliansen som skapades av Centerpartiet. En partiledare står rakryggad, en annan lutar svagt åt vänster, en annan lutar åt höger och bakåt. Kristersson rättar till sina glasögon medan han lutar kroppen åt vänster medan huvudet lutar åt höger.






Förlorarna är många. Politikerföraktet ökar, vårt så välbehövliga internationella anseende tar skada, ekonomin skadas och så kan upprepningen fortsätta ...........

Men de största förlorarna på denna process är det "olydiga" svenska folket som röstat efter sin övertygelse! Hur var det nu med demokrati, betyder det inte "folkvälde" och står det inte i vår regeringsform att "makten utgår från folket"?

Ska Annie Lööf bli vice statsminister

Nu  skall inga fler dörrar stängas, sa Annie och menade att hon mycket väl kan släppa fram Löfvén som statsminister inför fortsättningen på talmannens arbete efter den förväntade förlusten vid statsministeromröstningen på Onsdag.

Uttalandet väcker så många frågor. 

- vilken sakpolitik skall gälla. Hon har nämnt integrationen och där kommer hon omedelbart att krocka med den så "heliga" frågan om lönebildning som Löfvén menar att parterna skall hantera, vilket omedelbart blir en stötesten,

- hur skall majoriteten skapas, menar hon att S med sina 100, C med sina 31, Mp med sina 16 och V med sina 28 skall skapa regeringsunderlaget? Jodå det blir 175 tillsammans men att detta skulle bli en mittenregering är väldigt svårt, för att inte omöjligt att kunna urskilja. Att L med sina 22 skulle kunna ersätta Mp är möjligt men Annie talar mycket lite om det och det räcker heller inte utan V.

Här är det plats för ord om svek och andra som beskriver oärlighet.  

Intressant blir också Löfvéns reaktion på detta. Kanske är det det han räknar på?

Fast nu tillade hon också att hon inte kunde tänka sig att sitta i en regering med Stefan Löfvén som statsminister. Så då blir det inget av då? Eller hur hade hon tänkt nu? Hon kanske bara är den äregiriga småländskan som inte räds för det ena eller det andra bara för att själv nå framgång? Mycket står på spel, inget skolbarn kommer att missa att hon var den första kvinnliga statsministern i Sverige. Eller blir det ingenting av alltihopa utan extravalet rycker allt närmare och vad kommer det att förändra annat än L och Mp riskerar att få lämna riksdagen och att Sd blir ännu större!?

Försvarsmaktens nya försvarsstrategi - utplåna hotbilden!

Nu har DN i ett stort upplägg valt att presentera den observation av en misstänkt främmande ubåt i Stockholms inre vatten.
DN har ägnat en månad åt att vrida och vända på uppgifterna om iakttagelsen, för att kunna finna någon annan förklaring än att det rör sig om en främmande ubåt.
Försvarsmaktens pressekreterare, Jesper Tengroth, säger att Försvarsmakten kanske inte delar de bedömningar som DN gjort och således inte heller de som gjorts av pensionsavgångne kommendören Nils-Ove Jansson, som klassificerar händelsen som sannolik främmande undervattensverksamhet. Den näst högsta klassificeringen i skalan 1-5, där en 1:a i praktiken innebär att man skall kunna "ta på plåten". Nils-Ove Jansson är kanske den mest rutinerade underrättelseofficeren någonsin, avseende analys av just händelser som har med kränkningar av svenskt vattenterritorium.

Men det är inte första gången som en Försvarsmakt utan resurser väljer att anpassa "fienden" efter de resurser man (inte) förfogar över.

Såå.......

Men varför vill inte Försvarsmakten ta bort sekretessen från dessa observationer om de så "kompetenta" analytikerna funnit en annan förklaring till händelsen än en främmande ubåt? Det gjorde man snabbt i fallet Kviman?

Så tyvärr unge herr Tengroth, jag tror inte att du är "byxad" att hantera detta! Och kom ihåg att den som ljuger måste komma ihåg allt han sagt.

Och slutligen om jag hade fått bestämma, så skulle inte Jesper Tengroth ha fått läsa den slutliga bedömningen av händelsen. Den informationen kan ingen pressansvarig hantera på rätt sätt! Det han fått är en högre chefs uppmaning att inte säga någonting, vilket är väldigt riskfyllt!

Hultqvist visar att han har förstått när man skall hålla sig undan för att inte bränna sina fingrar och menar att allt detta är Försvarsmaktens ansvar, vilket han meddelar skriftligt! Nu skall ÖB Michael Bydén uttala sig i ärendet.

Kanske var det en svensk ubåt som man inte hade koll på? Något som man näppeligen skulle kunna erkänna! Eller?

Som katten kring het gröt - inte bara ifråga om att bilda regering

De varma ångorna från den heta gröten som ett eventuellt samarbete i form av aktivt- eller passivt stöd innebär håller Centerns- och Liberalernas katter på avstånd.
Att en regering kan bildas endast genom att politiska löften kommer att brytas framstår tydligt.
Men hur vore det med lite utbildning i demokrati för våra folkvalda politiker. Är det de politiska partierna som ansvarar för att utforma en politik som stödjer sig på en politisk ideologi. Och så får man hoppas att folket, varifrån makten utgår, skall tvingas välja. Eller är det folkviljan som utformar politiska program och ideologier?
Just nu verkar det som om endast två av tre alternativ får väljas. Luktar inte detta lite politikernas och massmedias diktatur?


Men i dessa dagar av uteblivet litteraturpris efter Nobels testamente har äntligen världens framtidsfrågor kommit till ytan. Roslings bok, Factfulness, som nu översätts till 33 språk och som skall finnas till alla studenter, ifrågasätts genom att statistik inte behandlas korrekt och att befolkningsexplosionen i Afrika inte ses som ett problem.
Varje fertil kvinna i Afrika föder i medeltal 4,9 barn. Men denna befolkningstillväxt kommer att bromsas upp, när även den världsdelen utvecklas påstås i boken. Att detta skulle innebära enorma miljöproblem "viftas bort" genom att ny teknik kommer att utvecklas. Men om man anser att transportsystemet skall övergå till eldrift tar man inte hänsyn till att batteritillverkningen är en stor utsläppskälla och att jämförelsen mellan en liten dieselbil har mindre miljöpåverkan än en motsvarande elbil under deras respektive livscykel.

Vi har stora globala utmaningar framför oss. Värst av allt är att ingen politiker vågar eller förstår att det övergripande globala miljöproblemet är mänskligt! Eller skall vi säga genom mänsklig påverkan? Där är vi överens, men varför fortsätter inte resonemanget till att även här våga tala om volym?

Sanningen är helt enkelt att vi är för många människor på planeten och problemet ökar lavinartat utan att någon verkar vilja göra något för att förhindra detta.

Äntligen fick folkstyret (demokratin) betydelse

Det är 108 år sedan S fick så få röster som i 2018 års val. Inte undra på att Stefan Löfven är förvånad och förvirrad. Att han dessutom skulle bli bortröstad ser han fortfarande som en parentes, S är ju fortfarande det största partiet.

Att våra politiska representanter fortfarande inte verkar vara några matematiksnillen är uppenbart. Och det är  ju inte så värst många år sedan man inte förstod att 50% av 350 är 175, det vill säga jämt delbart. Men att detta skulle få betydelse under en hel mandatperiod och Sverige regerades med hjälp av lottning då voteringar många gånger hamnade på 175 för och 175 mot, trodde inget av dessa snillen.
Så varför tror Löfvén att han skall kunna bli statsminister igen. Hans 100 mandat plus Mp:s 16 och V:s 28 blir bara 144 mandat. Således saknas 31 mandat för att uppnå egen majoritet. Att det just skulle saknas 31 mandat är just det antalet mandat som Annie Lööf sitter på. Och visst innebär en fantastisk förhandlingssits för vår Annie.
Men, det finns oftast ett men, hennes och hennes partis uppfattning i migrationsfrågan kan ställa till det men mycket svårare kommer Centerns fasta uppfattning om hur svenskt näringsliv skall utvecklas. Där finns den uppenbara konflikten mellan fackföreningsmänniskan Löfvén och Centerpartiets tydliga linje och förståelse för hur viktigt näringslivet är som motor för den svenska ekonomin.

Att M + Kd i en regering samt stöd från SD och C ger 185 mandat är nog vad vi kan hoppas på. Liberalerna får vårda sina 20 mandat, slipper skolfrågan som inte varit särskilt lyckad och behöver inte riskera att hamna under 4% vid nästa val eller ett tidigare extraval.

Och som alltid när man förlorat söks en syndabock samtidigt som en kronprins eller prinsessa utses. Anders Ygeman som både blivit avsatt som minister, gått kurs i talekonst och blivit gruppledare framstår som klart alternativ till Löfvén. Synd bara att han inte kan överta Löfvéns fantastiska kostymer! (som enligt anonyma källor inköptes på Hermés då statsminsterutnämningen blev klar)








Att klimatförändringarna orsakas av globala utsläpp och om vi tog bort hela Sverige från jordklotet, med människor, bilar, kor, skogar och allt annat, så hade detta inte haft större påverkan än några promille på den globala klimatförändringen, börjar fler och fler att förstå. Mp valresultat ger en fingervisning om detta. Åtminstone hoppas jag det.

Nu börjar dessutom sanningen att sippra fram angående miljön. Vår planet är redan överbefolkad och prognoserna för befolkningstillväxten är minst sagt oroväckande.

Om den politiska makten och dess vanebildande egenskaper

Jag förstår inte hur och varför massmedia försöker påverka svenska folket angående frågan om hur Sverige skall regeras.

Borde man inte förklara att en statsminister väljs av riksdagen som består av 349 ledamöter. Valet sker genom att statsministern väljs om denne inte får en majoritet (minst 175 röster) mot sig. Eftersom SD med sina 62 mandat och Alliansen med sina 143 mandat sannolikt kommer att fälla Löfven är det svårt att förstå varför inte Löfven redan avgått. Möjligen vill han behålla makten så långt som möjligt och kanske försöka verka som talman. Landet måste ha en regering och regeras säger Löfven. Men resonemanget haltar eftersom den avgångne statsministern kommer att fortsätta regera med en expeditionsregering som har alla regeringens befogenheter med ett undantag, att man inte kan utlysa extraval. (Och kanske just det är motivet?)
Så Löfvens påstående är felaktigt och rent struntprat. Avsiktligt eller ej? Löfvens bristande kunskap om konstitutionen är fortfarande påtaglig.

Den andra frågan en ny talman måste ställa till de presumtiva regeringsbildarna är hur de kommer att kunna få igenom sin budget i riksdagen. Även i den frågan framstår en Alliansregering,  som kunnat accepteras av SD eller en M + KD regering i minoritet, som de alternativ som skulle ha störst möjlighet att få riksdagen att godkänna sin budget.

Så varför skriver massmedia upp den politiska situationen som komplicerad, svår, kaotiskt och ännu värre, om inte det handlar om att sälja lösnummer och öka sitt inflytande. Men nu, inte som en demokratisk bevakande faktor, utan mer som odemokratiskt påverkande faktor!?

Och om makten och möjligheterna att få umgås med presidenter, generalsekreterare och andra storheter inte är det väsentliga för Stefan Löfven kommer  han i fortsättningen inte att ha någon användning av sina fantastiskt snygga kostymer!

Men det är kanske så att vår utrikesminister Margot Wallsten vill kunna underteckna det kontroversiella kärnvapenförbudet i FN samma dag som Löfven röstas bort i Sveriges Riksdag?

Möjligt? Visst! Parlamentariskt? Verkligen inte! Odemokratiskt? I högsta grad! Feministiskt?
fundera själv!

Lyckades Socialdemokraterna genomföra en ny Perssonmanöver (Maxtaxa och den extra ledighetsveckan)?

Nu är valet avslutat. Några röster återstår att räkna och det är långtifrån otroligt att resultatet kommer att bli 143 - 143 i mandatfördelning mellan Alliansens fyra partier och regeringens två partier plus Vänsterpartiet.
Men vem har egentligen vunnit valet och vem har förlorat? Just nu har Alliansen ökat med 2 mandat medan S + Mp + Mp minskat med 15.

"Nu visar SD sitt verkliga och fula tryne" sa Löfven efter Åkesson uttalande i slutdebatten. Kanske men gamle statsministern (eller mobboffret)  Göran Persson går till kraftigt angrepp mot Kristersson när han tycker att denne saknar karisma!

Olyckligt valresultat eller ett perfekt valresultat som ställer det hela på sin spets? Det är omöjligt att just nu ge svar på.

Men en annan mer resonerande fråga är vari ligger skillnaden mellan att föreslå 3000 röster mot en tomtmark och bygglov för en moské och att utlova en extra ledig vecka till alla barnfamiljer några dagar innan valdagen?

Något att fundera över. Försök samtidigt att lista ut vem som kom med förslaget. En tidigare statsminister som gjort samma sak med framgång eller en sittande statsminister?




 Och förresten, varför tycker våra ledande politiker att yttrandefriheten inte gäller alla i vårt land när man utesluter 18% av våra medborgare?

Att SD:s företrädare många gånger redan har blivit av med sin familj, vänner, jobb och är på god väg att bli rättshaverister innebär att de inte riskerar allt detta de redan förlorat genom att officiellt ställa upp för en politik som gillas av så många som knappast kan vara allt det som partiet anklagas för.

Och är det inte så? Och hur har detta åstadkommits?

Hur som helst. Oddsen ligger kvar på mycket höga nivåer att Löfven är namnet på vår statsminister om två veckor!

Håll ut! Det är aldrig försent att ge upp!

Så kom det då! Detta vals köp av röster. Många kommer ihåg Perssons utspel om maxtaxa! Desperationen växer!

Nu presenterar Socialdemokraterna ett förslag där barnföräldrar skall få en vecka längre ledighet, per barn, så länge man har barn mellan 5 och 16 år. Ledigheten får tas ut i samband med barnens ledighet från skolan. Ersättningen blir densamma som om man varit sjukskriven, dvs ca 80% av lönen.
Reformen skall genomföras under nästa mandatperiod under förutsättning att Socialdemokraterna fortsätter att regera. Kostnaden beräknas till ca 5 400 miljoner.

                                         
Det är svårt att hitta ett mer populistisk utspel eller vallöfte än detta. Möjligen var Göran Perssons löfte om maxtaxa något liknande. Då gick det vägen. Men är situationen densamma i dag. Mycket är inte det och väljarna som bestämt sig ändrar sig troligen inte nu.


Är det inte så att vi har brist på vårdpersonal när vi tvingas kalla in personal från sina semestrar? Ropar inte näringslivet efter kompetent arbetskraft under denna högkonjunktur? Och Du, borde inte våra barn i stället gå längre i skolan för att kompensera de dåliga studieresultaten?

Nu återstår bara att se om väljarkåren åter låter sig köpas lika lätt som 1998?

Nu glädjer sig miljöpartiets företrädare (men också Löfvén) över framstegen att kunna tillverka stål utan kol ........

Att framställa stål utan kol innebär att 10% av Sveriges sammanlagda elproduktion måste utnyttjas för vätgasframställning!


Bra, mycket bra om vi kan låta kolet ligga kvar i marken. Man varför förstår ingen (politiker) att vi inte kan stänga av två fullt fungerande kärnkraftverk i förtid.

När kommer kilometerskatten tillbaka?

Hur skall en framtida finansminister lösa problemet med att det saknas närmare 100 miljarder kronor i utebliven drivmedelsskatt och moms på den skatten när "alla" köpt elbilar?


Tillägg 24/8

Och Du, när vi alla kör elbilar måste ytterligare 10% av den totala elproduktionen användas för transportsektorn. Så fotogenlamporna, vedspisarna och gasljuset kommer kanske tillbaka om inte även miljöpartisterna och centerpartisterna omvärderar kärnkraften!?

Och nu samordnar MSB internationella resurser!

Att MSB nu samordnar brandsläckningsresurser är utmärkt. Frågan är bara varför först nu och har Regeringen ändrat mandatet för MSB?

Att den svenska regeringen tydligt lider av kompetensbrist inom många områden står klart och tydligt men att man också har beröringsskräck när händelser liknade sommarens skogsbränder inträffar är nytt.

Hade man tidigt agerat resolut, gett MSB mandat att samordna de nationella och internationella resurserna hade Regeringen sannolikt förbättrat sina dåliga opinionssiffror, men genom ett valhänt och "taffligt" agerande blir det nog inte så.

Sent kommer jag att glömma Morgan Johanssons kommentar efter regeringsmötet den 19 Juli där han på frågan om vad Regeringen beslutat om svarade, "inga framställningar har inkommit, därför har Regeringen inte fattat några beslut"!

Finns det överhuvudtaget någon krisledningsfunktion i Sverige? Under den förra Alliansregeringen skapades en sådan som låg direkt under statsministern. Löfvén flyttade den raskt att ligga under Justitiedepartementet, men frågan som måste ställas finns den överhuvudtaget kvar?

Jag hoppas på svenska folkets klokhet när det gäller Miljöpartiets framtid. Deras försök att få oss att tro att Sverige som ett föregångsland skulle kunna vända på den globala miljöförstöringen lurar säkert många? Att klimatfrågan skulle bli den största valfrågan utan att tydligt förklara och medge att klimatfrågan är global och måste lösas globalt är vilseledande!

Befolkningsökningen är oroande, det påstås att varje kvinna i Afrika föder 4,7 barn i snitt, men att födelsetalen sjunker med högre levnadsstandard.

I nästa mening påstår "experterna" att det inte är den stora mängden människor som står för den största påverkan på klimatet utan det är de länder där utvecklingen har kommit längst i levnadsstandard som påverkar klimatet mest.

Så kan det visst vara, men vad händer när den stora befolkningstillväxten också både kräver och lyckas öka sin levnadsstandard?

Vi måste värna om den globala miljön! Men vilken faktor utgör den största påverkan på miljön? Och hur kommer vi säkrast tillrätta med den?

Systemfel eller något annat?

MSB generaldirektör skyller på brandmännen för att myndigheten inte reagerade

·           Fredag 27 Jul 2018

Kritiken mot Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB gällande deras agerande sedan skogsbränderna bröt ut i sommarsverige har handlat mycket om att MSB inte varit snabba nog med att hjälpa till. Detta avfärdas av MSB:s nye generaldirektör Dan Eliasson men hans agerande tyder på att redan nu har operation mörkläggning påbörjats för att regeringen skall komma i bättre dager. Annars sitter nog inte en generaldirektör och skyller på brandmännen för att hans egen myndighet agerat senfärdigt.

En kritik som generaldirektör Dan Eliasson bara delvis håller med om trots att han anser att hela Sverige agerade mycket snabbare vid de nuvarande bränderna kontra 2014 då Västmanland eldhärjades svårt. I SVT Morgon, den 25 juli, menar Eliasson att:

– Det är alltid den lokala räddningstjänsten som har ansvaret för insatserna. Vad vi gör är att stötta och hjälpa till när länsstyrelserna behöver stöd, säger Eliasson.

Ibland kan det vara svårt för dom (de lokala räddningstjänsterna, reds anm) att förstå omfattningen av en skogsbrand. 

Vad Dan Eliasson, tämligen nytillträdd generaldirektör för MSB egentligen säger är att eftersom de lokala räddningstjänsterna inte förstår omfattningen av skogsbränder så faller det på de lokala räddningstänsternas ansvar att MSB inte fick igång sin organisation. MSB hade flera luckor i beredskapen när de stora skogsbränderna bröt ut. Och var väl införstådda om såväl risker som resursbrister. I direkt strid mot vad Dan Eliasson nu påstår. Det visar en granskning gjord av Dagens Nyheter, som gått igenom flera interna dokument. 

Redan den 25 maj skickade MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ut ett meddelande till allmänheten: 

Extremt stor brandrisk i flera områden i Sverige. 

Ett par veckor senare konstaterade de att risken för bränder på många håll var större än under den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

Tjänstemän på myndigheten slog redan innan sommaren larm om personalbrist och bemanningen beskrevs som ”extremt tunn”. Anställda larmade om att förstärkning krävdes inför sommaren, enligt ett dokument från den 12 juni som DN tagit del av. Det har även varit svårt att få in personal och sakkunniga experter till MSB. En skogsbrandsexpert söktes fortfarande den 17 juli, då den allvarliga branden i Ljusdal pågått i tre dygn. Det råder även brist på materiel, så som brandslangar och papperskartor.

Den operativa chefen på MSB beskrev sin situation under ett stabsmöte: 

”För första gången kan vi hamna i en situation där behoven hos räddningstjänsterna överstiger MSB:s kapacitet och resurser. Vi kan behöva göra tuffa prioriteringar”.

Inte heller detta är någon nyhet. Ledarsidorna.se kartläggning av kompetens och utrednigsläget får sedan stöd av regeringens utredare Aud Sjökvist som menar att Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, att krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara.

Sedan klimatutredningen 2007, sju år innan den stora skogsbranden i Västmanland, har bristerna inom räddningstjänsten i allmänhet och brandförsvaret i synnerhet varit väl kända. Samtliga rapporter sedan 2008 har entydigt påtalat ett flertal brister inom brandförsvaret:

·      Sverige står utan en egen adekvat helikopterflotta

·      Räddningstjänsten kan inte själva bekämpa större skogsbränder med egna resurser

·      MSB saknar de föreslagna samordningsmandaten som föreslagits sedan tio år tillbaka

·      Sverige förutsatte att EU skulle kunna ta en större roll

·      Det kommunala självstyret försenar alla nödvändiga operativa beslut.

Inte bara MSB skall ha kritik för sitt agerande. Regeringen lät vänta i tolv dygn innan Morgan Johansson lät kalla samman den särskilda krisledning som finns i regeringskansliet för denna form av nationella kriser. Tolv dygn. Fram till hösten 2014 låg denna funktion direkt under statsministern men flyttades från statsrådsberedningen över till justitiedepartementet. I strid mot den blocköverkridande enighet som rådde efter Tsunamin 2004 och de resultat som Johan Hirschfeldt kom fram till i SOU 2005:104. 

Det det nyinrättade säkerhetspolitiska rådet har enligt uppgift fortfarande inte kallats in.

Först efter tretton dygn sedan branden i Ljusdal konstaterats som allvarlig löste sedan regeringen ut den delegationslagstiftning som Lagen om skydd mot olyckor medger i dess tionde kapitel, första paragraf. Det är först nu som MSB i formella termer kan börja agera. Precis som Aud Sjökvist och Ledarsidorna.se konstaterat visar svenskt brandförsvar och svensk krisledning upp fortsatt påfallande stora brister. Något som förnekas av MSB:s generaldirektör.

Dan Eliasson gör systemfelen och ett svagt MSB tydliga när han lägger det största ansvaret på kommunernas räddningstjänster för att MSB själva, inte sedan i maj (långt innan bränderna bröt ut) kunnat fullgöra sitt huvudsakliga uppdrag. Systemfel? Eller något annat.

Carlsson tycker: Att både regeringen och MSB visat handlingsförlamning. Vid regeringssammanträdet den 19 juli, fanns förväntningar att MSB skulle få ett större mandat eller att krisledningen kallats in. Men efter sammanträdet meddelar Morgan Johansson att ingen begäran inkommit och därför fanns heller ingen anledning för regeringen att agera.

Foto: Erik Nylander 

Att MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap) inte har en samordnade uppgift (läs ledande) kan för många vara svårförståeligt. Men i regeringskansliet finns en krisledningsfunktion som numera ligger under justitiedepartementet i stället för direkt under statsministern. Denna om den finns och har erforderlig kompetens eller tillbringar sin sommarledighet någon annanstans hade kunnat samordna kommunernas räddningstjänst, men inget gjordes.

Att MSB rent organisatoriskt verkar ha både operativ chef och ställföreträdande sådan och nu försöker samordna verksamheten är bra men kan på intet sätt skyla över den ofattbara fördröjning som vår statsledning visat.