Tråkigt att vi inte kunde klara av att välja en statsminister före jul, uttryckte en besviken Talman, efter att han ansåg att en nominerad statsministerkandidat skulle ha goda möjligheter att bli vald. Och att utse en kandidat som med stor sannolikhet skulle bli bortröstad är bara slöseri med de två omröstningar som återstår innan ett extraval blir verklighet.
Lite konspiratoriskt men kanske ändå inte, ser jag situationen som ett strålande upplägg av den gode förhandlaren Löfvén.
Att utse en ny kandidat den 16 januari 2019 gynnar påtagligt Stefan Löfvéns möjligheter att både utses och också vinna omröstningen med hjälp av C och L.
Varför det?
Löfvén påstår att han fortfarande har möjligheter att nå ett genombrott i förhandlingarna med Annie Lööf. Knäckfrågan lär bli arbetsrätten, men där finns säkert finurliga och finstilta möjligheter som, om man bara får tid kan formulera.
Kristersson har inget att förhandla om. Centern och Liberalerna har sagt att man ställer upp på Moderaternas budget och den politik man avser föra. Här är det bara möjligheten för SD att ha inflytande på regeringen som är problemet.
Visserligen är det så, men bara om blockpolitiken består och inte Socialdemokraterna med sina 100 eller V och MP med sina 44 mandat stödjer regeringen i enskilda förslag, där man inte vill att SD skall ha inflytande!
70+22+31+20+(100)=243
eller
70+22+31+20+(28+16)=187
Slutligen så var Norlén tydlig med att han önskade att få en lösning så fort som möjligt men varför lyssnar han så ihärdigt på Stefan Löfvén. Denne skulle ha prövats av Riksdagen den 3/12 men det sköts upp och flera gånger därför att Löfvén begärde detta då han förhandlade med C och L.
Nu får Löfvén ytterligare tid att nöta ut Annie Lööf i långa förhandlingar.
Så varför denna utdragna process och varför så rädd för ett extraval? Han har en del personligt i vågskålen. Efter ett extraval skall val av Talman göras och i det valet är Norléns situation långt ifrån självklar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar