Att tvinga Löfvén att föra borgerlig politik som villkor att få fortsätta som statsminister är rätt genialt. Om han accepterar kraven med mindre prutningar visar det hur viktig statsministerposten och makten är för Löfvén och socialdemokraterna. Något som många motståndare kan utnyttja. Annie Lööf kan också slinka ur svekdebatten genom påvisa att det är sakpolitiken som är det väsentliga.
Men de villkor som ställts kan vara alltför svårsmälta inte minst för LO. Slutsatsen av detta måste bli att det kommer att dra ut på tiden och sannolikt kommer expeditionsregeringen att tvingas styra landet med en moderat budget!
Hur skall Annie Lööf och Jan Björklund kunna bevaka genomförandet av sina krav?
Att både Annie och Jan så hårdnackat vägrat att sätta sig i samma regering handlar sannolikt om att mildra svekdebatten som oavsett utgången av "förhandlingarna" kommer att svida. Problemet med att bara lämna över kravlistor som inför allmänheten förhandlas och med handslag kommer överens om kan svårligen bli juridiskt bindande. Och för en statsminister och en regering finns mängder av skäl och scenarier som kan användas som skäl för att bryta överenskommelser. Visst en nyvaknad Allians kan med stöd av Sd fälla en regering men då måste större frågor komma upp på bordet.
Hade man i stället visat att man kan regera tillsammans har man avsevärt större kontroll på att villkoren uppfylls.
Hur går det då och när kan vi få en ny regering?
Det kommer att ta tid, rätt lång tid innan en statsministeromröstning kan ske. Möjligen kommer talmannen att försöka sätta fart på processen men grundtipset är att Löfvén på måndag kommer att begära mer tid. Han kommer att få ytterligare en vecka, men kommer det att räcka? Förmodligen inte.
Det finns naturligtvis en annan utveckling som är möjlig, kanske till och med sannolik beroende hur Löfvéns främsta, i alla fall enligt många, kompetens, att förhandla, inte har lyckats och att LO säger nej.
Då tvingas Löfvén ta smällen och låta sig bli nedröstad för andra gången kanske redan på onsdag. Och så är vi tillbaka på ruta ett!
Och hur tacksamt kommer det att bli att leda en borgerlig regering i den vikande konjunkturen och med alla utgifter som vi dragit på oss och inte kan låta bli att betala?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar