Ny hotbildsbedömning och Skövde garnison i fara?

I en hemlig skrivelse som läckt gör MUST en annan och mer negativ bedömning av Rysslands utveckling. Om detta var efter den kritiska artikeln i Pravda att svenska generaler stjäl pengar eller efter långvarig och djuplodande analys får vi inte reda på.
Den ryska ekonomin är fortfarande inte större än Italiens men detta är bara ett marknadsekonomiskt mått och visst kunde man producera och visst finns det ett behov av att stärka den ryska nationella stoltheten. Segrar i ishockey och eurovisionsschlager räcker kanske inte.

Hela Västergötland verkar vara i uppror nu när man begärt att även Skaraborgs regemente skall börja räkna på nedläggning....

Men kom i håg att detta är bara Försvarsmaktens förslag på åtgärder för att komma tillrätta med bristande verksamhetsmedel. Inget är beslutat och inga förband behöver läggas ned inom den nuvarande ekonomiska ramen om istället de så kallade strukturprobelemn löses.

Men hur skall en myndighetschef kunna lägga ned andra myndigheter. Hur skall en myndighetschef kunna förändra svensk lag och komma tillrätta med anställningsformer och pensionålder inom Försvarsmakten. Möjligen skulle en myndighetsschef kunna kommendera ut alla administratörer för att bemanna nästa Battlegroup.
Volymen är tillräcklig men kompetensen kanske är för "hög".

Surt sa räven...

Förre försvarsministern Mikael Odenberg intervjuades om situationen i försvaret radioprogrammet Nordegren i P1.
Och nog kändes det tunnt när han förklarade orsakerna till sin avgång. Först i slutet av intervjun nämde han Försvarsmaktens strukturproblem. Påhopp som att Sten Tolgfors är finansministerns gisslan blev fel även om Odenberg förnekade att han hittat på Tolgfors öknamn "Tomhylsan".
Vi får hoppas att Försvarsmakten får en uppgift som går att förstå (och dessutom mätbar) och att dessa strukturproblem äntligen löses.

Och håll med om att inte ett ord nämndes om bekymmer med stödmyndigheter, personalförsörjningssystem, logistik och materielanskaffning under de tidigare försvarsministrarna!

Lösningen nära!?

Tydligen händer något i de så kallade strukturproblemen inom försvarssektorn. I en artikel i NSD 26/5-08 skriver Lena Tegström

Kostnaderna ska ned

BODEN. För första gången begär Fortverket att få göra en totalöversyn av försvarets lokaler för att minska kostnaderna och undvika stora investeringar.
När Helikopterskvadronen lades ned i Boden hävdade kritikerna att det var en stor kapitalförlust. Det hade gjorts miljoninvesteringar i Boden och en flytt innebar att nya hangarer måste byggas på annan ort.
Fortifikationsverket har begärt hos regeringen att verket ska få göra en total analys av förbandsstrukturen för att få ett effektivare lokalutnyttjande.
- Av flera skäl. Enskilda individer har inte tänkt på lokalfrågan först och främst. Det har tidigare kommit upp i efterhand. Vi har system där kostnaderna för lokalerna inte är så tydliga, säger Karl-Erik Hagström, ställföreträdande generaldirektör.
Dessutom har man hittills använt en modell, som innebär att det inte kostat något kapitalmässigt att avveckla lokaler.
- Nu finns inget beslut hur man ska göra. Men det är klart att det är lättare att flytta och bygga nytt om man inte har fullt ekonomiskt tryck på sig, säger Karl-Erik Hagström.

ÖB vill ta över

En totalöversyn kan visa på möjligheter och begränsningar och vara en variabel av flera när försvarsbeslutet ska tas. Därför vill Fortverket tillföra det underlaget.
ÖB vill ta över fastigheterna, men Hagström säger att det finns flera skäl till att inte förverkliga det. Ett är att det ger bättre hushållning med pengar att skilja ägande och brukande.
- ÖB menar att om man plockar bort oss så slipper man ett led i beställningskedjan, för man har den kompetensen i försvarsmakten. Men man har gjort en utredning för att ta bort dubbla kompetenser och har försvaret den kvar borde det i stället finnas rationaliseringar att göra där.
Han tillägger att politikerna tidigare varit eniga om att försvaret inte skall syssla med utbildning inte fastigheter

Tårarna räcker inte till, kan det vara möjligt att sunt förnuft skall börja råda? Och var kan man få tillgång till den modell som Fortverket använder och där en nedläggning av en helt nybyggd anläggning inte kostar pengar?

Populism eller reella insikter?

VÄXANDE RYSKT HOT.
Att det inte finns någon konventionell hotbild mot Sverige innebär inte att vi står fria från hotbilder. Ett växande hot från Ryssland bör inte nonchaleras. Politikerna måste bli tydligare med vad försvaret ska kunna lösa för uppgifter, skriver Isabella Jernbeck och Rolf K Nilsson, moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott.
Min kommentar till detta är att ett totalt vacuum vilket vi snart har åstadkommit skapar hotbilder. De fortsätter;

Budgetbeslut för försvaret måste vila på säkerhetspolitiska bedömningar. Den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld ska utgöra grunden för vår försvarspolitik, och vi bör kontinuerligt analysera de potentiella hot som kan uppkomma.

Att det inte finns någon konventionell hotbild mot Sverige i närtid innebär inte att vi står fria från hotbilder.

En seriös analys måste se den nya tidens utveckling i Europa och våra grannländers ekonomiska och strategiska intressen.

I såväl vårt närområde som övriga världen finns starka krafter och ekonomiska intressen när det gäller till exempel framtidens energiförsörjning. Dessa intressen påverkar sannolikt den europeiska säkerhetspolitiken och kommer att visa på starka viljeyttringar från stater i vår närhet

Allt fler framhåller den säkerhetspolitiska utvecklingen i Ryssland. Det finns goda skäl att ta uppgifterna på allvar.

Vi kan inte lugnt konstatera att risken för en rysk invasion inte är trolig och därmed avfärda alla hotbilder mot Sverige. Ett växande hot från den nya tidens Ryssland bör varken nonchaleras eller ignoreras.

Sverige har mellan år 2000 och 2007 dragit ner på försvarets budget med 20 procent medan det omvända har skett i vår närhet, där upprustning och ytterligare satsningar har gjorts av ett flertal länder i Europa.

Deras säkerhetspolitiska bedömningar har uppenbarligen varit en annan än den svenska. Den politiska ledningen måste bli tydligare med vad försvaret ska kunna lösa för uppgifter.

Försvarsmaktens verksamhet håller god kvalitet. Den svenska militära förmågan och uppfyllelse av verksamhetsmål inger gott förtroende, ett förtroende som avspeglas inte minst i försvarets goda renommé i internationella insatser.

Konsekvenserna av den pågående omställningen från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett modernt, flexibelt och insatt insatsförsvar är dock kostsamma.

Arvet från tidigare försvarsbeslut samt föråldrade personalförsörjnings- och kostnadshanteringssystem innebär ett läge med återkommande svarta hål i budgeten, där förbandsverksamheten blir lidande.

Detta måste åtgärdas, men försvarets ekonomi får inte ta överhand i försvarspolitikens inriktning.

Försvarsmakten måste bli bättre på planering, budgetuppföljning och ekonomistyrning. Men förbättringar krävs även inom Försvarsmaktens personalförsörjning.

För att lösa försvarets uppgifter ställs idag allt högre krav på soldaters förmågor, vilket visar nödvändigheten av en bra rekrytering.

Men det ställer också krav på att Försvarsmakten ska våga se över sin personalstruktur och även ta obekväma beslut för att göra effektiviseringar. Försvaret måste även vårda den personal som arbetar ute i organisationen och som nu möts av olika rykten och besked om den egna verksamheten.

Vi måste också bli medvetna om vad det vi beställer faktiskt kostar och kräver i kringorganisation och ledning: att 2000 svenska soldater i internationell tjänst också för med sig kostnader i Sverige.

Här hemma ställer våra uppsatta mål krav på utbildning, soldater i beredskap för rotation, övningar, materiel och ledningssystem. En soldat ute i dag innebär allt mer logistik, effektiv ledning, högteknologiska system, avancerade it-lösningar och sofistikerade vapensystem.

Allt detta måste med i beräkningarna när budgeten läggs så att den är realistisk och stämmer väl överens med de uppgifter försvaret är ålagda att utföra.

Förhållandet mellan inriktning och resursfördelning må vara svårbalanserat, men det krävs mer än spariver och en ekonomi i balans när vi ska göra bedömningar av hur mycket pengar som ska läggas på Sveriges försvar.


Det är så att man blir tårögd när jag läser denna artikel. Men ärade ledamoter har ni klart för er vilka svårigheter ni beskriver? Hur skall ett nödvändigt personalförsörjningssystem kunna införas utan att anställningstrygghetslagar bryts? Och varför pekar ni bara ut Försvarsmakten som ansvarig?

Hålla sin budget eller ....

Det är utan överraskning som lokalpolitiker från alla politiska riktningar nu börjar protestera mot eventuella nedläggningar av förband och inte minst reduceringar av Hemvärnet. I stället anser man att besparingar skall göras på andra håll. Men att reducera Hemvärnet, lägga ned förband och ställa in verksamhet är myndigheten Försvarsmaktens enda alternativ. Inte särskilt "listiga" men ändå de enda åtgärderna "man äger". De verkliga problemen, strukturfelen kan man i de flesta fall inte göra något åt.

Självklart måste dessa så kallade strukurproblemen rättas till!

Men vari består dessa strukturproblem? Och vilka åtgärder är möjliga för att komma tillrätta med dessa.

Pensionsålder - anställningsform

Enligt min uppfattning fanns det en politisk vilja på 70-talet att likställa militäryrket med andra offentliga anställningar. Fackföreningarna leddes också av människor i en ålder som närmade sig dåvarande pensionsålder som var 50, 55 och 60 år beroende på nivå. Utan nämnvärda protester höjdes pensionsåldern med 10 respektive fem år mot en löneklassuppflyttning. En stor mängd (överslagsmässigt 4000)administrativa befattningar inrättades och besattes.

Vid de tillfälliga försöken att minska personal i de övre åldersgrupperna har alltid dessa administrativa befattningar besatts av yngre personal.

Detta strukturfel är ett politiskt ansvar. Och rättas till genom införande av en tidsbegränsad anställningsform relaterad till uppnådd tjänstegrad (jmf utländska system)

Vidareutbildning - karriär

Ett nytt befälssystem infördes etappvis på 70-talet. Underbefäl och underofficerare avskaffades och istället blev alla yrkesofficerare. Utbildningen akademiserades för att likställas med annan högskoleutbildning. Avsikten med det nya befälssystemet var att behoven skulle styra urval och vidareutbildning men rekryteringen hade gjorts av ungdomar som förväntade sig en officerskarriär och sannolikt för att dämpa missnöjet i leden vidareutbildades många fler än behovet.
Återigen införde nya administrativa befattningar, särskilt i de högre staberna i Stockholm med omnejd. För att alla skulle få chansen att göra meriterande tjänstgöring blev två år på en befattning en normal rotation. Någon kontinuitet och gedigen kompetens kunde aldrig uppnås. I dag lär rotationshastigheten vara ännu högre.

På den tiden då vi kallade ledningsnivåerna för lägre regional-, högre regional- och central ledning sa man, lite skämtsamt, att på lägre regional utgjordes kompetensen på handläggarnivå av en överstelöjtnant, på högre regional nivå av en major och på central nivå av en assistent.

Ansvaret för detta strukturfel måste nog åläggas det militära ledarskapet - men var har den politiska insynen varit?


Stödmyndigheter utanför den militära ledningens kontroll

Att inte ha möjligheter att påverka stödmyndigheternas kostnadsutveckling utan i sista stund ständigt råka ut för "hyreshöjningar" och andra fördyringar som inte kunnat budgeterats kan inte bara vara "hyresgästens" fel. Visserligen har "hyresgästen" glatt tagit emot nya anläggningar och renoveringar av gamla utan att förstå att detta måste resultera i hyreshöjningar.

Låt oss slippa dessa oändliga och pinsamma diskussioner om en Försvarsmakt som inte kan klara sin ekonomi och istället rätta till dessa strukturproblem en gång för alla.

Och naturligtvis måste Försvarsmakten ha en uppgift som går att både förstå och leva upp till!

Sveriges försvar kompenser en viss oförmåga med en överdimensionerad ledning!

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver i en debattartikel;
Sverige har ett bra och starkt försvar. Det svenska försvarets kvalitet är långt bättre än vad som hävdas i debatten. Försvarets förmåga både vad gäller internationella insatser och värnande av landets territoriella integritet är god. De män och kvinnor som deltar i internationella insatser gör ett utomordentligt arbete.

Rubriken har skrämmande likheter med uttalanden under mellankrigstiden, Tolgfors fortsätter;

Konkret handlar det om att Försvarsmakten har 1,5 miljarder i underskott i förbandsverksamheten i år och kommande år. Som en tillfällig lösning har myndigheten föreslagit att 850 miljoner kronor ska överföras i år från materielanslaget till förbandsanslaget.
Regeringen har vid flera tillfällen under våren begärt att Försvarsmakten ska klara ut vad underskottet består i och hur de uppstått. Något som inte har förklarats tillräckligt väl. Regeringen har därför beslutat att 170 miljoner kronor, som vi kan gå i god för, ska överföras från materielanslaget till förbandsanslaget i år och nästa år.

Regeringen avser att gemensamt med Försvarsmakten och Riksdagen finna långsiktigt hållbara lösningar för att komma tillrätta med försvarets ekonomi och organisation.

I ett första steg har regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att ta fram förslag till effektiviseringar och strukturella åtgärder för att komma tillrätta med underskottet i förbands-anslaget. När de kan redovisa vidtagna och initierade åtgärder och efter att resultatet av dessa kan värderas och tidsättas kan frågan om ytterligare överföring prövas av regeringen.

Parallellt med detta omprövar vi försvarsmateriel-
försörjningen.

Genomförandegruppen, som består av representanter för allianspartierna, har fått i uppdrag att se över möjliga besparingar på materielanslaget de kommande åren i storleks-ordningen 2-3 miljarder kronor. Av de 650 miljoner kronor som har aviserats från och med 2009, har 130 öronmärkts för att öka anslaget för internationella insatser.

Det är tydligt att försvaret lider av bristande uppföljnings-, prognos- och analysförmåga samt otillräcklig finansiell styrning.

Statskontorets granskning från i april i år av Försvarsmaktens pågående omställningsarbete av sin förvaltning bekräftar i stora delar detta. Bristfällig redovisning av gjorda besparingar på förvaltningsområdet och uppenbara svårigheter för Försvarsmakten att redogöra till vad dessa pengar har använts är bara några exempel. Nu i veckan presenterar även Ekonomistyrningsverket sin rapport om "Försvarsmaktens interna styrning och kontroll". Det finns en uppenbar risk att det då framförs ytterligare kritik mot myndigheten.

Vi ska ansvarsfullt utveckla det svenska försvaret. Försvaret ska fortsätta att öka sin tillgänglighet, användbarhet och kostnadseffektivitet. Vi kommer i höst att dimensionera försvaret utifrån och in – världen, närområdet och nationen – för att det ska vara användbart i alla dessa perspektiv. Vår säkerhet ska bygga på mer gemenskap och samarbete med andra länder. Framför allt kommer det nordiska försvarssamarbetet att fördjupas.

Försvaret genomgår en genomgripande förnyelse från invasionsförsvar till insatsförsvar. I slutet av året kommer jag att lägga fram ett förslag om försvarets framtida inriktning och dimensionering. Innan dess måste försvarets ekonomiska situation ha retts ut. Annars riskerar utformningen av framtidens försvar vara ogjord redan från början och Försvarsmaktens ekonomiska framtid präglas av återkommande problem.
Sten Tolgfors (m)
försvarsminister

Att överskrida budget med 1,5 miljarder eller 50% av de påverkbara resurserna (rörliga) är inte acceptabelt. Men att ställa in "produktionen" eller lägga ned "produktionsenheter" och behålla all personal (utom de som inte står ut och begär avsked) är ingen lösning.

Eftersom man måste komma åt de fasta kostnaderna måste personal
friställas, pensionsåldern kan inte var 61 år, om inte den personalen är användbar och reella behov finns - vilket inte verkar vara fallet, kompetenshöjnande vidareutbildning kan inte fortgå utan att behoven styr, stödmyndigheter (Fortv, FMV, mfl) kan inte tillåtas "leka affär" utan konkurrens. (Tillämpa marknadsekonomiska spelregler i en planekonomi) I ESV rapport framgår att Fortverket gjort en hyreshöjning på 140 miljoner som aldig kunnat prognosticerats. I rapporten står också att man upplever att det finns två ÖB. Med det avser man inte den civila ställföreträdande överbefälhavaren. (Tyvärr finns det fler än så men det kan ta lite tid att upptäcka alla)
Dessa myndigheter kan i många fall läggas ned, personalen avskedas med motivet arbetsbrist och kostnaderna reduceras. Tyvärr har många reduceringar resulterat i att konsulter används. (Jag har själv varit en)

För något år sedan frågade jag rektorn för Försvarshögskolan, Henrik Landerholm, hur länge man tänkte att fortsätta vidareutbilda officerare till högre nivå i samma omfattning som för 20 år sedan. Han svarade; så länge ingen ger oss ett annat uppdrag!

Senare frågade jag ÖB, Håkan Syrén, hur länge vi skulle behöva dras med den gigantiska administrationen? Svaret jag fick var kort och enkelt; - Hjälp mig att bli av med den!

Den övergripande uppgiften borde vara "Långsiktig beredskap mot väpnat angrepp" och det huvudsakliga medlet måste vara att skapa en organisation vars verksamhet skulle vara att vidmakthålla och utveckla kompetensen inom området väpnad strid!

Vi får hoppas att beskrivningarna av åtgärderna resulterar i de nödvändiga strukturförändringarna som ingen vill formulera konkret!

Slutligen några konkreta frågor till Försvarsministern;
Kommer administrationen att anpassas till behovet? Kommer personal att avskedas?
Om svaret är ja! Innebär detta en lagändring eller nedläggning av hela myndigheten?

Och slutligen;
- När vågar vi uttrycka försvarsmaktens förmåga i ambitionstermer?

-
-

Deltagande i Red Flag för 27 miljoner

Det kan tyckas helt galet att Försvarsministern beordrar ett deltagande i den amerikanska övningen Red Flag som beräknas kosta 27 miljoner i en situation då man inte har pengar att låta JAS piloterna flyga tillräckligt för att bibehålla sin kompetens.

Men för det första så är deltagandet i Red Flag en naturlig fortsättning på Sveriges, sedan lång tid, stora satsning på svensk flygindustri!

För det andra så måste man se på hur kostnader beräknas. Att ställa in flygövningar sparar bara flygbränsle som staten dessutom köper in utan att betala skatter och andra avgifter. Personalen avsedd för det underhåll som är nödvändigt för att flyga är redan anställd och avlönas för annan verksamhet (innebandy) som kanske inte är nödvändig. Det underhåll (motorer och annat) som utförs av kontrakterade företag SAAB, mfl har sannolikt avtal som innebär att årsintäkterna är säkrade. Dessutom skrotas JAS-flygplan med massor av gångtid kvar på motorer och andra komponenter.

Visst är det synd om alla JAS piloter som inte får flyga men det mesta (om inte allt) av deras träning kan åstadkommas i simulator!

Varför försöker man då att spara på att ställa in verksamhet? Kanske är det för att det märks mer och blir ett bra påtryckningsmedel för kravet på mer pengar och kanske sparar man någon krona.

Vems är felet för Försvarsmaktens svindlande affärer?

Genast efter Sovjetunionen fall reviderades hotbildsbedömningarna mot Sverige. Kanske var man från militärt håll rädd att trovärdigheten skulle ifrågasättas om man inte tog i ordentligt och så var plötsligt alla militära hot mot Sverige borta - för alltid, verkade det som!?

Oron om vad detta skulle få för konsekvenser för Försvarsmakten måste under denna perioden ha varit stor och ett intensivt "tankearbete", kanske med rubriken "vad skall vi hitta på" (uttalad med en dialekt tillhörande Bert-Åke Warg) Någon "på tråden" säger internationella insatser, det är vad politikerna vill ha! Då får dom vara med i de stora sammanhangen!
Bra idé, ropar alla andra fåglarna på tråden!

Lite raljerande skulle kunna sägas att så föddes det svenska insatsförsvaret.

Ett intensivt, och kostnadskrävande arbete inleddes med att skrota materiel och anläggningar. Materiel såldes, många gånger till stora utländska uppköpare som i sin tur kunde sälja prylarna vidare.

Men allt detta räckte inte till, förband, oftast de med nyligen gjorda stora investeringar lades ned. Personalen flyttades till andra förband med stora kostnader som följd.

Den tidigare höjningen av pensionsåldern, införande av ett nytt befälssystem, överföring av fastigheter till Vasakronan och fortverket, bildandet av Pliktverket omformning av Försvarets Materielverk till egen myndighet, nedläggning av Milo- och Fostaber, bildandet av en Operativ ledning, mm, mm, gjorde att ingen hade någon som helst kontroll på vare sig verksamhet, organisation eller ekonomi.
Men i samma veva kunde man lätt ta beslut om att beställa delserie 2 av JAS Gripen.

Under två år var situationen så besvärlig att anställningsstopp infördes men åren innan lät man alla överstar, kommendörer, generaler och amiraler som tvingats avsäga sig fullmaktstjänsten som villkor för sin befordran, få samma villkor som officerare med fullmakt. Mycket få valde att gå i förtida pension. Ung nyutbildad personal valde att stanna kvar på sina hemorter och begärde avsked samtidigt som en ny generalsgrad, brigadgeneral, infördes.

Att ÖB denna gången valde att som så många gånger förut bromsa produktionen, vilket jag tidigare påpekat är lika "korkat" som om Volvo slutade tillverka bilar och istället lät personalen spela innebandy, men inte fick politiskt godkännande för åtgärden är ett politiskt hälsotecken. Men alla strukturella fel kvarstår och nedläggningarna av så många förband utan ett ord om de egentliga problemen kvarstår. Här erfordras ett samarbete mellan den politiska och den militära ledningen.

Någon har sagt "att om ser hur Försvarsmakten använder sina pengar kan man inte påstå att man har för lite pengar"

Självklart är det uppgifterna som skall vara styrande. Men vilken ambitionsnivå uttalas i regleringsbrevet? Tyvärr verkar det vara så att de internationella insatserna drivs på "löpande räkning" och det som blir över när de så kallade "stödmyndigheterna" tagit sitt är en rejäl minuspost.

Bra Sten att du försöker ta tag i detta men inte är det ÖB:s fel att han fick en hyreshöjning på 10% just före bokslutet.

No indians too many Chiefs!

Det är med stigande förvåning som jag följt de senaste turerna i Försvarsmaktens ekonomiska problem.
Efter att ÖB begärt och fått avslag på sin begäran att använda en del av materielanslaget till att finansiera verksamhet presenterades ett förslag där verksamheten i stort sett skulle ställas in. ÖB fick ett tydligt nej även på det förslaget. Förvåningen måste ha blivit stor eftersom man tidigare alltid vidtagit just den åtgärden. Men att ställa in verksamhet för Försvarsmakten vars produktion är att ”producera försvarsförmåga” vilket åstadkommes med utbildning av soldater och övningar med förband måste vara lika ”korkat” som om Volvo slutar tillverka bilar!
I stället begärde Försvarsdepartementet att ÖB skulle presentera ett förslag där långsiktiga fasta kostnader skulle reduceras. Och så kom listan på sammanslagningar och nedläggningar av förband. Förband som just genomför Försvarsmaktens produktion. Inte med ett ord nämns behovet av att reducera den i dagens perspektiv, gigantiska administrationen och annan stödverksamhet, som levt kvar sedan ”kalla krigets” eller ”invasionsförsvarets” dagar.