Det är utan överraskning som lokalpolitiker från alla politiska riktningar nu börjar protestera mot eventuella nedläggningar av förband och inte minst reduceringar av Hemvärnet. I stället anser man att besparingar skall göras på andra håll. Men att reducera Hemvärnet, lägga ned förband och ställa in verksamhet är myndigheten Försvarsmaktens enda alternativ. Inte särskilt "listiga" men ändå de enda åtgärderna "man äger". De verkliga problemen, strukturfelen kan man i de flesta fall inte göra något åt.
Självklart måste dessa så kallade strukurproblemen rättas till!
Men vari består dessa strukturproblem? Och vilka åtgärder är möjliga för att komma tillrätta med dessa.
Pensionsålder - anställningsform
Enligt min uppfattning fanns det en politisk vilja på 70-talet att likställa militäryrket med andra offentliga anställningar. Fackföreningarna leddes också av människor i en ålder som närmade sig dåvarande pensionsålder som var 50, 55 och 60 år beroende på nivå. Utan nämnvärda protester höjdes pensionsåldern med 10 respektive fem år mot en löneklassuppflyttning. En stor mängd (överslagsmässigt 4000)administrativa befattningar inrättades och besattes.
Vid de tillfälliga försöken att minska personal i de övre åldersgrupperna har alltid dessa administrativa befattningar besatts av yngre personal.
Detta strukturfel är ett politiskt ansvar. Och rättas till genom införande av en tidsbegränsad anställningsform relaterad till uppnådd tjänstegrad (jmf utländska system)
Vidareutbildning - karriär
Ett nytt befälssystem infördes etappvis på 70-talet. Underbefäl och underofficerare avskaffades och istället blev alla yrkesofficerare. Utbildningen akademiserades för att likställas med annan högskoleutbildning. Avsikten med det nya befälssystemet var att behoven skulle styra urval och vidareutbildning men rekryteringen hade gjorts av ungdomar som förväntade sig en officerskarriär och sannolikt för att dämpa missnöjet i leden vidareutbildades många fler än behovet.
Återigen införde nya administrativa befattningar, särskilt i de högre staberna i Stockholm med omnejd. För att alla skulle få chansen att göra meriterande tjänstgöring blev två år på en befattning en normal rotation. Någon kontinuitet och gedigen kompetens kunde aldrig uppnås. I dag lär rotationshastigheten vara ännu högre.
På den tiden då vi kallade ledningsnivåerna för lägre regional-, högre regional- och central ledning sa man, lite skämtsamt, att på lägre regional utgjordes kompetensen på handläggarnivå av en överstelöjtnant, på högre regional nivå av en major och på central nivå av en assistent.
Ansvaret för detta strukturfel måste nog åläggas det militära ledarskapet - men var har den politiska insynen varit?
Stödmyndigheter utanför den militära ledningens kontroll
Att inte ha möjligheter att påverka stödmyndigheternas kostnadsutveckling utan i sista stund ständigt råka ut för "hyreshöjningar" och andra fördyringar som inte kunnat budgeterats kan inte bara vara "hyresgästens" fel. Visserligen har "hyresgästen" glatt tagit emot nya anläggningar och renoveringar av gamla utan att förstå att detta måste resultera i hyreshöjningar.
Låt oss slippa dessa oändliga och pinsamma diskussioner om en Försvarsmakt som inte kan klara sin ekonomi och istället rätta till dessa strukturproblem en gång för alla.
Och naturligtvis måste Försvarsmakten ha en uppgift som går att både förstå och leva upp till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar