Den avreglerade elmarknaden - tänkte inte på det!?

Okunskap föder rädsla. Men var det rädsla som gjorde att danskarna "tvingade" oss att stänga av kärnkraftverket i Barsebäck? Ett kärnkraftverk som avsiktligt placerats nära storkonsumenterna i Skåne.

Vad stängningen kostat de svenska skattebetalarna och hur mycket det gynnat de danska vindkraftsföretagen och hur mycket smutsig el som exporterats från Danmark och övriga Europa till Sverige vill ingen vare sig försöka beräkna eller informera om.

Den avreglering som har gjorts av elmarknaden har inte fungerat så som vi konsumenter hade hoppats och trott. Och jag tror inte heller att våra styrande politiker insett konsekvenserna av detta.

En fri marknad utan fri konkurrens fungerar inte. Tyvärr finns det inte möjligheter att transportera elkraft från södra halvklotet till oss på norra halvklotet under vintern då man där under vår kallaste tid och deras varmaste tid borde ha överskott på elkraft. I stället ökar konsumtionen i Norden och norra Europa avsevärt under den kalla årstiden. Något som på en fri marknad driver upp priserna.

Den enda tröst i eländet är att vi betalar till oss själva så länge det största av våra kraftbolag är statens (vår) ägo. Tyvärr är det fler än Vattenfall som gör stora vinster på vårt kyliga klimat.

Är det de finska kärnkraftverken i norr som skall vara vår räddning i framtiden?

Kommer västvärlden att acceptera ett fritt och rättvist valresultat som ger islamisterna makten?

Demokrati är en besvärlig form att styra ett land med. Churchill uttryckte sig ungefär så här; "demokrati är den sämsta statsformen bortsett från alla andra". Demokrati (från grekiskans folkvälde) innebär att en majoritet ges makt att bestämma över en minoritet.

Demokratibegreppet har efterhand utvidgats till att också omfatta demokratiska värderingar som,
- yttrandefrihet,
- kvinnans rätt, mm, mm.

Att på ett precist sätt beskriva vad demokratiska värderingar innebär känns omöjligt eftersom innehållet tycks variera.

Den stora frågan har många gånger ställts huruvida det är "demokratiskt försvarbart" att bekämpa en på demokratisk vald icke demokratisk regering.

Med stöd av det utvidgade demokratibegreppet var det rätt att bekämpa nazistregeringen som visserligen tagit makten med demokratiska metoder men sedan avskaffat demokratin. Att västvärlden vände ryggen åt palestinierna på Gazaremsan som valde Hamas som införde en regim med tveksamt demokratiskt innehåll skulle således vara rättfärdigt.

Jag hoppas och tror att den unge befolkningen i Egypten har blivit så upplyst genom alla tillgängliga "sociala medier" att man förstår att vårda de demokratiska rättigheterna.

Demokrati betyder folkvälde. Folkvälde innebär inte rättvisa. Demokratiska värderingar kan betyda frihet och rättvisa!

Socialdemokraternas slutsats, efter ett halvt år valanalys, - det är fel på väljarna!?

Efter många interna diskussioner och "käbbel" blev till sist trycket för stort. Mona Sahlin, som älskade politiken (läs makten) mer än något annat, tvingades lämna partiledarposten.
Nu släppte alla hämningar. I sitt avskedstal avslöjade hon att hon aldrig trott på den politik hon så energiskt fört ut.

I den "haverikommission" som tillsattes gjordes allt för att hitta syndabockar samtidigt som man med ljus och lyckta försökte hitta en ny partiledare.

Inte kunde man gå längre åt höger och bli ett parti som skapade välfärd genom att först försäkra sig om att näringslivet genererade inkomster som kunde beskattas. Där fanns redan ett stort och tre mindre partier som i huvudfrågan var rörande överens.

En sammanfattning av sex månaders valanalys kan göras med nedanstående rader;

Inte var det fel på partiledaren
Inte var det fel på partiledningen
Inte var det fel på politiken
Ändå förlorade vi makten
Kanske är det fel på väljarna?

Och inte var intresset särdeles stort att efterträda Mona Sahlin. De som visade störst intresse visade med det en påtaglig brist på självinsikt och förmåga att kunna ta över ledarskapet.

Allt har blivit så mycket svårare. Huvuddelen av det svenska folket har fått en ekonomisk insikt om att man inte kan göra av med pengar utan att de finns. Det finns ingen annan som betalar. Det känns underligt att idag höra en socialdemokrat numera förklara det självklara att vård, skola och välfärd måste betalas av ett livskraftigt näringsliv som ger arbete utanför den offentliga sektorn.

Tidigare hade trollformeln för att vinna val och behålla makten varit att förbättra villkoren för arbetslösa, höja bidragsnivåerna och utöka den offentliga sektorn för att skapa jobb och när notan till sist blivit överväldigande slå till med devalveringar.

Om socialdemokratin har en ideologi annan än avundsjuka och en definition av att rättvisa är skipad när alla står sist i kön, måste man visa upp och tydliggöra den. Om sedan väljarna inte vill ha "varan" betyder det kanske att ideologin spelat ut sin roll!?

Tyvärr får jag känslan av att ideologin inte längre är viktigast. Numera är makten viktigast.

Och vad händer med en vara som ingen vill ha - den utgår ur sortimentet!

Stabilitet viktigare än demokrati.....

Med stor beundran har jag följt det egyptiska folkets kamp för sina "mänskliga" rättigheter. Och nog anser jag att det egyptiska folket visat den mognad som erfordras för att klara av övergången till demokrati.
Visserligen skiljer sig levnadsvillkoren mellan fattiga och rika på ett sätt som vi inte kan föreställa oss. Familjen som bor i en papplåda under en entré och vars viktigaste ägodel är en gammal svartvit TV har nog förväntningar att de allra rikaste med flera palats, egna jetflygplan, mm skall dela med sig av sina rikedomar.
Demokrati (från grekiskans folkvälde) är ingen garanti för att levnadsvillkoren för Egyptens unga och i stor omfattning arbetslösa befolkning skall få arbete och förbättrade levnadsvillkor.

Att västvärlden (läs USA) i vissa fall menar att de krig man tvingats föra handlar om att införa en demokrati som skall skapa en säkrare värld (Irak, m.fl.) men att man i andra områden menar att stabilitet är viktigare (Egypten, m.fl. länder i Mellersta östern) betyder bara att andra intressen än en säkrare värld.

Denna anomali kan bara förklaras av det Israeliska kravet på säkerhet i området. Och som vi vet är den amerikanska säkerhetspolitiken i Mellersta Östern "bestämd" av Israeliska krav.

Den Israeliska expansionen har trots en amerikansk retorik bara fortsatt och det Israeliska självförtroendet och arrogansen mot grannländerna har aldrig varit större.

Kanske kan de misslyckade försöken att åstadkomma fred i området få en draghjälp av ett folkstyrt Egypten som inte låter sig styras av löften om flera M1 stridsvagnar och amerikanska miljarder.

Och om jag inte minst fel uttalade en tidigare svensk statsminister, som anser sig vara Sveriges främste demokrat, att stabilitet var viktigare än demokrati, vid ett besök i ett stort betydelsefullt land!

Degradering av yrkesofficerare - en lösning!?

I en "sann" jämlikhetssträvan inleddes en politisk kampanj mot den mest auktoritära organisationen av alla, Krigsmakten. Det hela började med hälsningspliktens avskaffande 1968 och fortsatte sedan med underbelfälskårens och underofficerskårens avskaffande. Överfurirer och rustmästare blev fanjunkare och kallades plutonsofficerare. Sergeanter, fanjunkare och förvaltare blev fänrikar, löjtnanter och kaptener och benämndes kompaniofficerare. I samma veva tog förrådet av bruna handskar slut på skrädderiet.
Fänrikarna blev löjtnanter, löjtnanterna blev kaptener efter genomgången truppslagsskola, kaptenerna blev majorer efter genomgången militärhögskola och sju års tjänstgöring. Majorerna blev överstelöjtnanter och överstelöjtnanterna blev förbannade.
Dessa mer eller mindre förbannade befäl benämndes regementsofficerare.
En ny grad, överste av första graden, infördes som förberedelse för en ny generalsgrad, brigadgeneral. Ett förändring som skulle skapa full jämlikhet med Frälsningsarméns system.

Förvirringen och osäkerheten inom organisationen förstärktes några år senare då ett helt nytt befälsssystem kallat NBO (Nya BefälsOrdningen) infördes. Alla befäl från fänrik till general kallades nu yrkesofficerare.

Nu skulle endast personal med gymnasiekompetens kunna anställas. Vidareutbildning och befordran skulle endast göras med
organisationens behov som grund.

Trots att gymnasiereformen genomförts med sänkta kunskapskrav som följd anställdes ändå många unga förväntansfulla aspiranter med en dröm om en snabb och lång militär karriär.

Samtidigt som nedläggningarna gick fram över landet som en stormvind och anställningsstopp infördes under ett år, vidareutbildades yrkesofficerare i stort sett i samma omfattning som tidigare.
Möjligen klarade det militära ledarskapet inte av att i den negativa miljön av nedläggningar, svarta hål, m.m, också av att ge besked om utebliven vidareutbildning.

Resultatet av detta blev att det till de få kvarvarande utbildningsregementena, marinbaserna och flottiljerna tillfördes stora mängder av nyutbildade kaptener och majorer (örlogskaptener) som inte på långt när kunde få de befattningar som utbildningen syftade till.

Trots en enastående påhittighet att skapa en helt ofattbar struktur i den högsta ledningen där försvarsgrensstabernas uppgifter, produktionsledning, överfördes till Högkvarteret som nu, utan skam, kunde motivera en utökning av sin administration. Försvarsgrensstaberna skulle nu utöva taktisk ledning vilket naturligtvis krävde fler befattningar. På alla andra nivåer gjordes stora insatser att hitta på nya administrativa befattningar.

Vårt lilla grannland i väster som alltid tittat, förundrats och gjort om samma misstag som sitt grannland i öster var inte sena att följa efter. Men där avskedade man personal vid nedläggningarna. Ändå törs "guttarna" gå ut med förslaget att degradera sina officerare med syftet att också kunna sänka lönerna!?


Om du ger dig in i politiken
så häng inte upp dig på logiken
Håll dig bara till den rena läran
alla lika, alla, med den äran
Ger du jämlikhet den rätta klangen
kan du nå den högsta rangen

Att bara bekämpa symtomen - inte orsaken!?

Huruvida de svenska soldaterna skall vara kvar i Afghanistan eller inte har sedan förlusterna av stupade och sårade soldater de senaste dagarna vuxit i styrka och omfattning.
Mycket beror på de aktuella händelserna men också på att en proposition om förstärkning av styrkan i dagarna skall tas i Riksdagen.

Journalister och andra "experter" talar om ändrad strategi som kan utgöra grund för attackerna. Ingen talar om varför talibanerna kan rekrytera så många afghaner.
Ingen talar om hur all hjälp fördelas och vilken effekt den får!

Om man menar allvar med att återställa fred och säkerhet i Afghanistan måste man ge de opiumodlande bönderna ett alternativ som är bättre och därefter bekämpa all kriminalitet som är förknippad med produktionen och handeln med opium.

Javisst är det en gigantiskt uppgift, men i dollar och människoliv är det nog ekonomi trots allt. Det som pågår idag, en bekämpning av symptomen (talibanerna), kan svårligen lyckas så länge inte de opiumodlande bönderna ges ett alternativ.

Men kanske man inte vill...............?

Yrkesförsvar - en nödvändighet!

De som anser att det var felaktigt att överge värnpliktsutbildningen (göra värnpliktslagen vilande) måste anse att sju månaders utbildning var tillräckligt för att kunna utföra det svåraste av alla yrken, väpnad strid!
Vid de fåtal tillfällen som utbildningens längd ifrågasatts har motivet endast varit att soldaterna måste kunna hantera avancerad teknisk utrustning!?

För att vara ett land som inte varit i krig på två hundra år är ni inte alls så dåliga!

Kommentaren gavs av en brittisk officer vid ett tillfälle i samband med att ett svensk förband samarbetade med ett brittiskt förband och måste förstås som så att han uppskattade mycket av vad vi åstadkom men förstod samtidigt att vårt ledarskap och brist på "skarp erfarenhet" och traditioner endast var uppbyggt på ett liv i fred, trygghet och kollektivavtal.

Jag har full förståelse för att avsaknaden av värnpliktsutbildning, för alla, innebär en stor förlust för samhället, särskilt det multikulturella som vi nu lever i men det måste väl ändå inte vara Försvarsmaktens ansvar!

Jag inser också att urvalet inte kan vara lika stort när man rekryterar soldater på frivillig väg som när alla unga män, och för all del kvinnor, kallades till mönstring. Jag är ändå mest orolig för att urvalssystemet inte klarar av att gallra ut olämpliga så kallade "militärt överintresserade personer" .

Även om man ibland kan misstänka att övergången till ett yrkesförsvar med tillsvidareanställda yrkesofficerare och specialistofficerare och tidsbegränsad anställning av gruppchefer och meniga huvudsakligen motiverades av att man lättare skulle kunna klara av de internationella insatser som numera genomförs, är jag av uppfattningen att det främsta motivet är att på detta sätt kunna vidmakthålla och utveckla den nödvändiga kompetensen. Internationella insatser utgör en väsentlig del i detta.

De gigantiska värnpliktsarméerna som började användas i slutet av 1800-talet, fransk-tyska kriget 1870-71, första världskriget och senare det totala kriget under andra världskriget är gigantiska mänskliga katastrofer som aldrig hade varit möjliga utan värnpliktiga soldater och politiska "militära" ledare.

Krig är en alldeles för allvarlig företeelse för att kunna läggas i händerna på icke professionella soldater och ledare!

När det sedan gäller frågan om vilken försvarsförmåga vi skall ha i Sverige krävs en löpande utvärdering av omvärldssituationen för att ständigt att ha en försvarsförmåga som balanserar det aktuella hotet.
Men låt oss inte glömma att försvarsförmåga är en produkt av volym och kvalitet. En stor volym utan kvalitet utgör bara ett logistiskt problem.
Med införandet av ett yrkesförsvar från soldat och uppåt kan varje funktion (kompetensområde) ha en volym som inte tillåts underskrida den ”kritiska massan” medan kvalitén på utbildning och utrustning kan höjas avsevärt.
Att vi i det värnpliktsbaserade försvaret aldrig uppmärksammade dessa brister kan möjligen förklaras av en tvåhundraårig fred och att man utvärderade (betygsatte) sig själv.
Förmågan att ta politiskt ansvar menar jag att man visat när man vågat bryta mot det ”elfte budordet” (så har vi aldrig gjort förr) och vågat satsa på kvalitet istället för numerär.

Låt oss fortsätta på den inslagna vägen mot en professionell Försvarsmakt som ständigt kan ha en försvarsförmåga som är balanserad mot det aktuella hotet.