Efter många interna diskussioner och "käbbel" blev till sist trycket för stort. Mona Sahlin, som älskade politiken (läs makten) mer än något annat, tvingades lämna partiledarposten.
Nu släppte alla hämningar. I sitt avskedstal avslöjade hon att hon aldrig trott på den politik hon så energiskt fört ut.
I den "haverikommission" som tillsattes gjordes allt för att hitta syndabockar samtidigt som man med ljus och lyckta försökte hitta en ny partiledare.
Inte kunde man gå längre åt höger och bli ett parti som skapade välfärd genom att först försäkra sig om att näringslivet genererade inkomster som kunde beskattas. Där fanns redan ett stort och tre mindre partier som i huvudfrågan var rörande överens.
En sammanfattning av sex månaders valanalys kan göras med nedanstående rader;
Inte var det fel på partiledaren
Inte var det fel på partiledningen
Inte var det fel på politiken
Ändå förlorade vi makten
Kanske är det fel på väljarna?
Och inte var intresset särdeles stort att efterträda Mona Sahlin. De som visade störst intresse visade med det en påtaglig brist på självinsikt och förmåga att kunna ta över ledarskapet.
Allt har blivit så mycket svårare. Huvuddelen av det svenska folket har fått en ekonomisk insikt om att man inte kan göra av med pengar utan att de finns. Det finns ingen annan som betalar. Det känns underligt att idag höra en socialdemokrat numera förklara det självklara att vård, skola och välfärd måste betalas av ett livskraftigt näringsliv som ger arbete utanför den offentliga sektorn.
Tidigare hade trollformeln för att vinna val och behålla makten varit att förbättra villkoren för arbetslösa, höja bidragsnivåerna och utöka den offentliga sektorn för att skapa jobb och när notan till sist blivit överväldigande slå till med devalveringar.
Om socialdemokratin har en ideologi annan än avundsjuka och en definition av att rättvisa är skipad när alla står sist i kön, måste man visa upp och tydliggöra den. Om sedan väljarna inte vill ha "varan" betyder det kanske att ideologin spelat ut sin roll!?
Tyvärr får jag känslan av att ideologin inte längre är viktigast. Numera är makten viktigast.
Och vad händer med en vara som ingen vill ha - den utgår ur sortimentet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar