Systemfel eller något annat?

MSB generaldirektör skyller på brandmännen för att myndigheten inte reagerade

·           Fredag 27 Jul 2018

Kritiken mot Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB gällande deras agerande sedan skogsbränderna bröt ut i sommarsverige har handlat mycket om att MSB inte varit snabba nog med att hjälpa till. Detta avfärdas av MSB:s nye generaldirektör Dan Eliasson men hans agerande tyder på att redan nu har operation mörkläggning påbörjats för att regeringen skall komma i bättre dager. Annars sitter nog inte en generaldirektör och skyller på brandmännen för att hans egen myndighet agerat senfärdigt.

En kritik som generaldirektör Dan Eliasson bara delvis håller med om trots att han anser att hela Sverige agerade mycket snabbare vid de nuvarande bränderna kontra 2014 då Västmanland eldhärjades svårt. I SVT Morgon, den 25 juli, menar Eliasson att:

– Det är alltid den lokala räddningstjänsten som har ansvaret för insatserna. Vad vi gör är att stötta och hjälpa till när länsstyrelserna behöver stöd, säger Eliasson.

Ibland kan det vara svårt för dom (de lokala räddningstjänsterna, reds anm) att förstå omfattningen av en skogsbrand. 

Vad Dan Eliasson, tämligen nytillträdd generaldirektör för MSB egentligen säger är att eftersom de lokala räddningstjänsterna inte förstår omfattningen av skogsbränder så faller det på de lokala räddningstänsternas ansvar att MSB inte fick igång sin organisation. MSB hade flera luckor i beredskapen när de stora skogsbränderna bröt ut. Och var väl införstådda om såväl risker som resursbrister. I direkt strid mot vad Dan Eliasson nu påstår. Det visar en granskning gjord av Dagens Nyheter, som gått igenom flera interna dokument. 

Redan den 25 maj skickade MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ut ett meddelande till allmänheten: 

Extremt stor brandrisk i flera områden i Sverige. 

Ett par veckor senare konstaterade de att risken för bränder på många håll var större än under den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

Tjänstemän på myndigheten slog redan innan sommaren larm om personalbrist och bemanningen beskrevs som ”extremt tunn”. Anställda larmade om att förstärkning krävdes inför sommaren, enligt ett dokument från den 12 juni som DN tagit del av. Det har även varit svårt att få in personal och sakkunniga experter till MSB. En skogsbrandsexpert söktes fortfarande den 17 juli, då den allvarliga branden i Ljusdal pågått i tre dygn. Det råder även brist på materiel, så som brandslangar och papperskartor.

Den operativa chefen på MSB beskrev sin situation under ett stabsmöte: 

”För första gången kan vi hamna i en situation där behoven hos räddningstjänsterna överstiger MSB:s kapacitet och resurser. Vi kan behöva göra tuffa prioriteringar”.

Inte heller detta är någon nyhet. Ledarsidorna.se kartläggning av kompetens och utrednigsläget får sedan stöd av regeringens utredare Aud Sjökvist som menar att Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, att krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara.

Sedan klimatutredningen 2007, sju år innan den stora skogsbranden i Västmanland, har bristerna inom räddningstjänsten i allmänhet och brandförsvaret i synnerhet varit väl kända. Samtliga rapporter sedan 2008 har entydigt påtalat ett flertal brister inom brandförsvaret:

·      Sverige står utan en egen adekvat helikopterflotta

·      Räddningstjänsten kan inte själva bekämpa större skogsbränder med egna resurser

·      MSB saknar de föreslagna samordningsmandaten som föreslagits sedan tio år tillbaka

·      Sverige förutsatte att EU skulle kunna ta en större roll

·      Det kommunala självstyret försenar alla nödvändiga operativa beslut.

Inte bara MSB skall ha kritik för sitt agerande. Regeringen lät vänta i tolv dygn innan Morgan Johansson lät kalla samman den särskilda krisledning som finns i regeringskansliet för denna form av nationella kriser. Tolv dygn. Fram till hösten 2014 låg denna funktion direkt under statsministern men flyttades från statsrådsberedningen över till justitiedepartementet. I strid mot den blocköverkridande enighet som rådde efter Tsunamin 2004 och de resultat som Johan Hirschfeldt kom fram till i SOU 2005:104. 

Det det nyinrättade säkerhetspolitiska rådet har enligt uppgift fortfarande inte kallats in.

Först efter tretton dygn sedan branden i Ljusdal konstaterats som allvarlig löste sedan regeringen ut den delegationslagstiftning som Lagen om skydd mot olyckor medger i dess tionde kapitel, första paragraf. Det är först nu som MSB i formella termer kan börja agera. Precis som Aud Sjökvist och Ledarsidorna.se konstaterat visar svenskt brandförsvar och svensk krisledning upp fortsatt påfallande stora brister. Något som förnekas av MSB:s generaldirektör.

Dan Eliasson gör systemfelen och ett svagt MSB tydliga när han lägger det största ansvaret på kommunernas räddningstjänster för att MSB själva, inte sedan i maj (långt innan bränderna bröt ut) kunnat fullgöra sitt huvudsakliga uppdrag. Systemfel? Eller något annat.

Carlsson tycker: Att både regeringen och MSB visat handlingsförlamning. Vid regeringssammanträdet den 19 juli, fanns förväntningar att MSB skulle få ett större mandat eller att krisledningen kallats in. Men efter sammanträdet meddelar Morgan Johansson att ingen begäran inkommit och därför fanns heller ingen anledning för regeringen att agera.

Foto: Erik Nylander 

Att MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap) inte har en samordnade uppgift (läs ledande) kan för många vara svårförståeligt. Men i regeringskansliet finns en krisledningsfunktion som numera ligger under justitiedepartementet i stället för direkt under statsministern. Denna om den finns och har erforderlig kompetens eller tillbringar sin sommarledighet någon annanstans hade kunnat samordna kommunernas räddningstjänst, men inget gjordes.

Att MSB rent organisatoriskt verkar ha både operativ chef och ställföreträdande sådan och nu försöker samordna verksamheten är bra men kan på intet sätt skyla över den ofattbara fördröjning som vår statsledning visat.

Varför finns ingen krisledningsmyndighet

Äntligen börjar vinden vända för alla fantastiska brandbekämpare.

Och snart börjar utvärderingarna. Kanske försöker man att inte riva i såret förrän efter valet men det lär bli svårt att klia.

Ingen krisledningsfunktion

MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) är ingen krisledande myndighet. MSB har enkelt uttryckt bara en rådgivande roll gentemot kommunernas räddningstjänster vilket kan vara svårt att förstå och i viss mån har MSB uppträtt som om man har ett huvudansvar. 

Samordning genom samverkan

Den enklaste och mest rationella metoden att samordna (leda) alla typer av verksamhet görs med "befäl". Dvs en organisationsenhet är överordnad andra, har ansvaret, leder och fördelar uppgifter. 

Nu tvingades de kommunala räddningscheferna "samverka" (genom dialog komma överens om vem skall göra vad). MSB roll som rådgivande och stödjande organisation förväxlas lätt genom att tro att de har en ledande roll.   

Varför ingen egen släckningsförmåga med brandflyg

Av någon anledning gick budskapet ut att dessa flygplan från Italien och senare också från Frankrike var en gemensam EU-resurs. Var denna information kom från men kanske det låter bättre att ha ett delägarskap i en resurs än att vara utan.

Morgan Johanssons rädsla för att en sådan resurs skulle kunna bli underutnyttjad kanske kan härledas till den misslyckade sjö- och flygräddningsorganisationen som hade kunnat fungera så mycket bättre om uppdraget givits till Kustbevakningen som också på ett lämpligt sätt  kunnat ingå som en del i Marinen. Se nedan; 

Men oavsett hur dessa flygplan finansieras och baseras måste tillgängligheten i Sverige kunna vara så hög att minst ett flygplan skall kunna vara i luften då brandrisken är 5 (högsta) eller 5E (högsta extrem).



Det finns också skäl att ifrågasätta om Sjöfartsverket använder sina helikopter effektivt. På Umeåbasen till exempel hade man under 2014 bara 16 larm där man lyfte från basen. Det gick 6 månader och 10 dagar mellan två larm under vintern 2014/15. Dessutom saknar man förmåga att hjälpa samhällets övriga räddningstjänst vid till exempel olyckor i fjällen och vid skogsbränder.

Nu vill man hjälpa till med att släcka bränder. 
"Det går att montera en krok, helikoptrarna är förberedda för det. Vi måste bara veta att sjö- och flygräddningstjänsten är prioriterad och få ekonomiskt tillägg för utbildning av våra piloter och inköp av utrustning", säger direktören.

Några av Sjöfartsverkets helikoptrar har krok för vattentank så de kan släcka bränder, men inte alla. Nu öppnar verket för att fler helikoptrar kan rustas för brandbekämpning.

Sedan försvarsbeslutet 2004 har Sjöfartsverket inte längre brandbekämpning som ett av sina ansvarsområden, rapporterar Sveriges Radio Ekot. Därmed har Sjöfartsverket valt att inte förse alla sina helikoptrar med krokar för vattentankar, och har inte heller utbildat all helikopterpersonal i brandbekämpning.

Ändå finns både utrustning och utbildad personal i viss utsträckning, och de deltar nu med sju enheter i bekämpningen av bränderna.

Sjöfartsverket öppnar nu för att komplettera sina helikoptrar. Fast då måste uppdraget utvidgas, och Sjöfartsverket måste också få mer pengar för ett sådant uppdrag.

– Vi har ju talat om att möjligheten finns att montera krokar under helikoptrarna vilket de är förberedda för. Men det är ju någonting som skulle betyda en utvidgning av vårt uppdrag, säger Mattias Hyllert, direktör för Sjö- och flygräddning på Sjöfartsverket till Ekot.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) är positiv till idén att även använda Sjöfartsverkets helikoptrar.

”Regeringen tittar just nu på hur ett sådant uppdrag skulle kunna utformas. Det är viktigt att vi undersöker hur vi kan använda de resurser vi har mer effektivt i sådana här extrema situationer. Vi är beredda att pröva alla vägar för att förstärka räddningskapaciteten” skriver han i en kommentar till TT.

Slutligen tycker Carlsson att ansvaret för detta kan delas av många regeringar. Men istället för att leta syndabockar, gå framåt och gör någonting bra av situationen. Eftersom Statsrådsberedningen i denna regering inte vill ta ansvar måste den viktigaste förändringen vara att inrätta en krisledningsmyndighet.

Svidande kritiken mot svensk krisberedskap

Publicerad 22 jul 2018 kl 22.00

Regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist, riktar hård kritik mot Sveriges krisberedskap. 

Aud Sjökvist har kritiserat hur räddningsarbetet fungerade under framför allt de första dagarna den gången. 

Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara. 

Den svidande kritiken kommer från regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist.

– Jag förlorade tron på krisberedskapen, om det blir en riktig kris då ska man inte räkna med att samhället fixar att hjälpa, säger Sjökvist.

Huvudproblemet med branden i Västmanland 2014, som Aud Sjökvist har utrett, var att det sköttes väldigt taffligt de första dagarna. Man förstod först inte hur allvarligt det var, första styrkan fick dubbla koordinater och hittade till branden efter 60 minuter i stället för 20 minuter och man kom inte överens om vem som skulle leda räddningsarbetet. 

Den andra delen var att kommunen hade en krisplan som godkänts, men aldrig prövats – så den fungerade inte i praktiken. Det är några av resultaten i Aud Sjökvists utredning av hur branden kunde växa sig så stor.

– Jag blev väldigt chockad faktiskt. Jag har ändå jobbat inom domstol och myndigheter så jag vet ju hur det funkar i vissa delar, men jag har aldrig trott att det var så taffligt och illa ställt, säger Aud Sjökvist.

Utredningen begränsades

I augusti 2014 utsåg Alliansregeringen Sjökvist till särskild utredare för Västmanlandsbranden – den dittills största skogsbranden i modern tid i Sverige där en person avled och två skadades allvarligt. 

Utredningen skulle beskriva händelsen, identifiera brister och föreslå nödvändiga författningsändringar inför framtida kriser. Men en månad senare var det val och den nya regeringen begränsade utredningen till att endast beskriva händelsen och arbetet i samband med branden, och tiden för utredningen halverades.

Den förklaring Aud Sjökvist fick var att den nya regeringen Löfven ansåg att Alliansen spenderat för stor del av utredningsbudgeten.

LÄS MER: En mil lång brandgata färdigställd

– De var irriterade över att Alliansen hade tagit så stor del av utredningsbudgeten i anspråk. De ville själva bestämma vad som skulle utredas.

Morgan Johansson (S), justitie- och migrationsminister berättar så här om beslutet i ett skriftligt svar:

”Regeringen valde att ge MSB i uppdrag att bedöma om det fanns ytterligare åtgärder för att stärka samhällets krisberedskap. Eftersom MSB ska genomföra åtgärderna, så tyckte vi att det var rimligt att de också är en del i att ta fram dem. Slutsatserna från uppdraget ledde till att regeringen tillsatte en utredning av den kommunala räddningstjänsten och förslaget är nu på remiss.”

Samma brister om igen

 Men ett ännu större problem som Sjökvist menar på är att både räddningstjänst och krisberedskap har utretts hur många gånger som helst – efter varje stor kris som landet har haft.

– När man läser de offentliga trycken som jag gjorde inför utredningen – det är som att de hade kopierat texterna, det är samma brister man anmärker varje gång. Det är det som är upprörande att man inte har lärt sig och tagit till sig, att synpunkterna inte får genomslag. Det är inte bara den här regeringen, det spelar ingen roll vilken färg det är på politiken, säger Aud Sjökvist. 

När bränderna som härjar nu i sommar började likna branden i Västmanland fick Aud Sjökvist först intrycket av att man varit mer på alerten och gått hårt åt branden och begärt in mer hjälp direkt. Men det är svårt att veta med säkerhet i det här läget.

Sämre beredskap än 2014

Angående hur det kommer sig att Sverige har så stora problem med skogsbränder, när våra grannländer har det lika varmt men inte behöver hjälp utifrån så hänvisar Sjökvist till en rapport från Brandmännens Riksförbund som de presenterade under Almedalsveckan i år.

– De sa att det fattas 2 500 deltidsbrandmän och de har kommit fram till att sedan 2003 har man skurit ned på räddningstjänsten med en osthyvelprincip så att vi har en sämre beredskap än bara 2014 när det brann i Västmanland, säger Aud Sjökvist.

Det som hände 2003 var att vi fick en ny lagstiftning med målstyrning i stället för detaljstyrning. Innan fanns tydiga regler för hur många brandmän och utrustning och liknande det skulle finnas i varje kommun. 

– Tillsynen har varit oerhört tafflig och den sker på olika sätt i olika delar av landet. Det är inte heller rimligt att det är så lätt att komma undan. I och med att man gick över till målstyrning betonade man att tillsyn är oerhört viktig – men den är bedrövlig, säger Aud Sjökvist.

Skogsindustrin kan förebygga

En annan aspekt är skogsindustrins förebyggande arbete. Här hänvisar Sjökvist till Författaren och Expressen-medarbetaren Sven Olov Karlssons bok Brandvakten. Karlsson drabbades personligen av branden i Västmanland.

– Han är väldigt kritisk till att vi har monokultur, alltså att skogen ser likadan ut och lika gammal överallt och därför sprider sig elden lättare i topparna till exempel. Det är också så att man har träslag som lätt brinner. Det är en oerhört viktig synpunkt, säger Aud Sjökvist. I boken jämför Sven Olov Karlssons svenska skogsbruk med finska där man även jobbar mer med brandgator i förebyggande syfte. 

MSB – inte tillräckligt vid stor kris

Ett annat övergripande problem som Aud Sjökvist har identifierat är att alla myndigheter är självständiga och ingen – inte ens regeringen – kan säga åt någon annan vad de ska gör, om det inte är en krigssituation i princip. 

– När många av samhällets viktigaste myndigheter är inblandade måste någon kunna ta befälet.

Aud Sjökvist ger som exempel att man skulle kunna införa en krisledande myndighet som blir aktiv och tar kommandon när stora kriser inträffar. 

– Jag tycker inte att den roll MSB har är tillräcklig om det händer något riktigt allvarligt som en större terrorist grej eller vattnet blir förgiftat, det är då jag tycker att man ska ha krisledande myndighet.

Carlssontycker kommentar: Att MSB inte är någon krisledningsmyndighet utan endast en utbildande och rådgivande myndighet innebär att det inte finns någon samordnande nivå. Kommunernas räddningstjänst har det fulla ansvaret vilket innebär att samordningen måste göras på det minst effektiva sättet av alla, genom samverkan. Samverkan betyder i detta sammanhang inte samarbete utan att i dialog försöka komma överens om hur man skall hjälpas åt. En tidskrävande och ineffektiv metod som måste tillämpas när ingen är överordnad den andra.

Det diskuteras nu vem som äger och har bekostat de brandsläckningsflygplan som nu äntligen börjat åstadkomma resultat. Är dessa flygplan en gemensam EU-resurs inköpt och bekostas av EU-medel eller har några länder fått EU-bidrag för dessa?

Hur som helst, det får inte dröja flera dygn innan de kan sättas in mot bränder i Sverige! Det måste handla om minuter när brandrisken ligger på 5 eller 5E!

Partierna splittrade i frågan om svenska brandflygplan

Partierna splittrade i frågan om svenska brandflygplan

Publicerad 22 jul 2018 kl 11.50

Sveriges skogar står i lågor – och samtidigt flammar en politisk debatt upp om landets krisberedskap.

Tvisten gäller bland annat om Sverige ska ha egna brandflygplan eller inte.

En rad partiledare har besökt brandområdena de senaste dagarna. De har fotograferat sig tillsammans med brandmän och evakuerade människor.

De säger att de inte vill dra några politiska växlar på brandkatastrofen utan fokusera på släckningsarbetet. Men debatten är redan i full gång trots att bränderna inte är släckta.

Anklagelser om dålig beredskap

Redan framförs anklagelser om att landets beredskap är dålig – och flera partier anser att Sverige bör skaffa egna brandflygplan.

– Har vi den utrustning vi behöver i Sverige. Kunde vi ha stoppat bränderna snabbare om vi hade egna svenska resurser? säger Ulf Kristersson, partiledare (M).

– Jag är inte ute efter att dra politiska slutsatser just nu. Men efter den här händelsen måste vi dra långsiktiga slutsatser. Alla kan inte ha väldigt många plan samtidigt, men med plan kan man släcka i ett tidigt stadium, säger han.

Statsminister Stefan Löfven (S) är måltavla för kritiken i dag. Precis som alliansregeringen var det efter storbranden 2014, också det ett valår.

LÄS ÄVEN: Så tycker partierna om krisberedskapen 

”Vi ska ha resurser för plan”

Löfven säger att det viktigaste inte är att ha egna brandflygplan, utan att ha tillgång till plan när de behövs.

– Vi ska ha resurser för att flygplan ska finnas här. Viktigast är att ha tillgång till plan, nu har vi fyra plan här, säger Stefan Löfven.

– Nu måste vi fokusera på att släcka bränderna. Sedan ska vi göra en ordentlig utvärdering och se hur vi ska stärka oss. Låt oss dra de slutsatserna efteråt, säger han.

Fyra avancerade vattenbombplan från Italien och Frankrike deltar just nu i släckningsarbetet. Precis som under bränderna 2014 hyllas piloterna som hjältar – och många undrar varför inte Sverige kan ha egna sådana resurser.

Partierna splittrade

Partierna är splittrade i frågan och sprickan går genom blockgränserna.

Moderaterna säger att frågan om Sverige ska köpa in brandflyg eller inte får vänta tills den aktuella krisen är löst.

Bland övriga allianspartier vill Centern och Kristdemokraterna ha svenskt brandflyg. Liberalernas försvarspolitiske talesperson Allan Widman säger däremot att "egna brandflygplan för exklusivt svenskt nyttjande blir inte rationellt".

"Vi vill att regeringen omgående påbörjar införskaffning av eget nationellt brandflyg", säger C, medan KD anser att Sverige behöver egna plan eftersom landet "består av 70 procent skog".

”Bör placeras i Norden”

Socialdemokraterna tycker att det bör skaffas ”fler egna flygplan inom Europa" och en del "ska placeras i Norden”.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska köpa plan "tillsammans med nordiska och baltiska länder". Miljöpartiet anser att sådana plan bör stationeras i Norden av antingen EU eller de nordiska länderna. Om inte, bör Sverige köpa egna plan.

Sverigedemokraterna vill ”omedelbart inskaffa utrustning till våra Herculesplan för brandbekämpning”.

Carlssontycker: att alldeles för få (ingen) inser behovet av att,

1. snabbt kunna upptäcka skogsbränder

2. snabbt kunna göra en första insats som kan släcka 

3. kunna samla erforderlig resurs för eftersläckning, mm

Oron för att en nationell resurs står oanvänd tycker jag är överdriven. Om det är  erfarenheter från Sjöfartsverkets sjöräddningshelikoptrar som är så smalt nischade att man inte ens har en lastkrok kanske är anledningen. 
Men borde man inte göra ett ordentligt omtag i hela frågan. Låt Kustbevakningen bli huvudman både för Sjöräddning och den nationella brandflygverksamheten. Låt dessutom Kustbevakningen ingå i Marinen på ett lämpligt sätt. I alla andra sammanhang talas om synergieffekter men tydligen inte när det gäller offentlig verksamhet. 

Se utredningen Martim samverkan och rapport om försöken med Bombardier CL 415 genom att klicka på länkarna nedan.

Maritim samverkan, SOU 2012:48 (pdf 830 kB)

enligt Räddningsverkets rapport om ”Skopan”.

Inga framställningar har inkommit till regeringen

Vid regeringssammanträdet under torsdagen den 19/7 fanns möjligheten för regeringen att vidta alla de åtgärder som erfordrades för att alla nationella resurser skulle kunna användas och att möjligheterna att få stöd från EU, Nato och även från andra länder i vår närhet skulle begäras, men inget gjordes.

I stället hänvisades till MSB (Myndigheten för Samhällsberedskap) som plötsligt gavs betydligt större befogenheter.

Tidigare hade myndighetschefen Dan Eliasson tydligt förklarat att räddningstjänsten var och skulle förbli ett kommunalt ansvar.

Men både statsministern, generaldirektör Eliasson genomförde både en och flera förberedda pressträffar som mer liknade de ”tal som prästerna håller vid en begravning”.

Den rapport som skrevs efter den stora branden i Västmanland 2014 är mycket omfattande och tyvärr visar det sig att de som borde ha läst den, inte har läst, eller i de fall de har läst, inte förstått vad de läst.

När räddningstjänsten larmades var utbredningen 30 x 30 meter. Räddningstjänsten blev av olika anledningar försenade med 40 minuter.

Så fortsatte det och när slutligen de italienska ”vattenbombarna” anlände efter flera förseningar på grund av byråkratiskt krångel (inkompetens) kunde de inte sättas in förrän räddningsledaren, som befann sig ute i terrängen, kunde skriva under ett dokument.

Min kunskap om skogsbränder är inte stor men jag tror mig förstå att det blir lättare att släcka om man är på platsen tidigt och med tillräckliga resurser. 

Syndromet att ta i för mycket, för tidigt, måste elimineras. Ledtiderna är alldeles för långa och beslutsmandaten fortfarande osäkra. Eller så vågar man inte tillämpa dem.

Utredningen efter Estonia om sjöräddningstjänsten som då endast bestod av en ideell organisation, alla andra resurser användes på frivillig basis, resulterade tyvärr i att Sjöfartsverket blev huvudman för sjöräddningen. På det viset gav regeringen ett uppdrag till en myndighet utan någon som helst kunskap och tradition av flygverksamhet.

En parallell utredning förordade att kustbevakningen skulle bli en del av Marinen och även ansvara för sjöräddningstjänsten. Utredningens förslag förkastades. Man kan naturligtvis fråga varför och även ställa frågan varför Sjöfartsverkets helikoptrar inte har en lastkrok? 

Sverige regeras, men av vilka?

Att inte ställa det ena mot det andra - men är det inte det våra regeringar måste göra hela tiden.

Varför inte?
Därför att vi satsar så mycket på annat! I stället för subvention av elcyklar hade pengarna kunnat bekosta inköp av 3-4  flygplan!
















 
Anflygning går fort (350 km/h) ungefär dubbelt
så fort som med helikopter. Räckvidden ca 240 mil
är dessutom avsevärt längre.



Fyllning av 6 000 liter görs på några sekunder



Fireboss AT-802F Air Tractor fyller tanken men
även pontonerna med vatten på några sekunder.



Den stora mängden vatten, eller släckvätska är mer
kompakt och förångas inte lika lätt som en mindre
mängd (helikopter)

Saxat ur Expressen;

I mitten av 1990-talet lyckades dåvarande Räddningsverket och Kustbevakningen enas om ett försöksprojekt med ett flygplan som enkelt kunde tanka vatten på sjöar och vattenbomba skogsbränder. Det kunde också användas av Kustbevakningen för att exempelvis rädda nödställda till sjöss.

Flygplanet döptes till ”Skopan” och sattes in vid elva skogsbränder under några veckor sommaren 1995. Det var mycket effektivt tack vare att det lastade drygt fem kubikmeter vatten på fem-tio sekunder i en sjö. En vanlig helikopter som vattenbombar kan bara ta med sig en dryg kubikmeter vatten och försvarets senaste helikoptrar kan komma upp i två kubik vatten.

Förutom all räddad skog sparades tusentals arbetstimmar för räddningstjänstens personal under de elva bränderna. Försöket pekade på att besparingen skulle bli 16 till 27 miljoner kronor under ett år med vattenbombare i full drift som kunde användas vid omkring 300 bränder, enligt Räddningsverkets rapport om ”Skopan”. 

Men flygplanet skickades hem till Kanada.

Rapporten om "Skopan"

Efter en sommar med många bränder försökte Moderaternas riksdagsman Henrik S Järrel tio år senare väcka liv i vattenbombarna i riksdagen. Han hänvisade till ”Skopans” bevisade överlägsenhet och menade att projektet stoppat på grund av revirgränser och prestigetänkande.

Försvarsminister Leni Björklund höll med om att ”Skopan” var effektiv men hänvisade till vidare utredningar och att Sverige kunde ta hjälp av EU.

Under den katastrofala skogsbranden i Västmanland 2014 beskrevs hjälpen med vattenbombare från EU och Italien först som en framgång.

Foto: SUVAD MRKONJIC

Foto: AMANDA KARLSSON

Foto: ALEXANDER DONKA / ALEXANDER DONKA EXPRESSEN

Foto: SUVAD MRKONJIC

Men utredningen som gjordes efteråt visade att vattenbombarna kom för sent och att insatsen försenades på grund av byråkrati med alla från Försvarsmakten och MSB till Länsstyrelsen och den lokala räddningsledaren i terrängen.

Efteråt var besättningen och den lokala räddningsledningen överens om att planen gjort mest nytta under den inledande perioden av insatsen, enligt den statliga utredningen som gjordes av branden i Västmanland.

För andra gången i sommar har nu Sverige fått vänta på vattenbombare från EU och södra Europa.

Boende i drabbade områden har uppmanats utrymma och lämna sina bostäder bakom sig, skogsägare har drabbats hårt och räddningstjänsten i kommunerna går på knäna.

Det är orimligt och nu är det dags att Sverige med all skyddsvärd skog skaffar egna vattenbombare.

Förklaringen till att det dröjt bottnar sannolikt i att varje kommun har en egen räddningstjänst och att det saknas en stark ”statlig räddningstjänst”. Räddningsverket har lagts ned och det är obegripligt med tanke på hur viktig frågan är och hur många andra myndigheter som finns i Sverige.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har tagit över frågan men har blivit en olycklig blandmyndighet som nu verkar ha mest fokus på hotet om rysk påverkan av det svenska valet i höst.

Är det så att staten tvekat om vattenbombarna eftersom kostnaden för att släcka en skogsbrand inte hamnar på staten utan på kommunerna som betalar räddningstjänsternas löner? Det luktar klassisk dumsnålhet lång väg.

Den politiska långbänken, utredningarna och byråkratin i Stockholm kan också uppfattas som en symbolfråga i ett land där stad och land dras isär, där landsbygden känner sig övergiven när branden närmar sig skog och hem.

Kommentar av Carlssontycker; Inkompetens, önskan att till varje pris behålla makten genom att omge sig med ja-sägare, oförmåga eller rädsla hos departementscheferna att leda sina myndighetschefer präglar just nu hur landet regeras. "Landet måste regeras" sa Löfvén och hoppade in i en bil när frågorna började bli alltför besvärliga.

Det gjordes en utredning om sjöräddning några år efter Estoniakatastrofen. Utredaren föreslog att kustbevakningen skulle ingå som en del i Marinen där redan kunskap och erfarenhet av flygverksamhet redan fanns. Kustbevakningen skulle också ansvara för sjöräddning.

Men så blev det inte. Sjöfartsverket blev istället huvudman för sjöräddning, köpte in dyra helikoptrar från Italien medan Försvarsmakten redan hade "lämpliga" helikoptrar som skulle säljas då den civila sjöräddningen också skulle ansvara för den militära delen. Sjöfartsverket som tidigare inte hade någon erfarenhet och kompetens av flygverksamhet tvingades på kort tid skaffa (köpa in) den kompetensen. Någon krok att hänga en vattenbalja eller liknande behövdes inte!?

Försvarsmaktens helikopterflottilj som både skall stödja marin verksamhet och markstridsverksamhet fastnade i "träsket" med upphandlingen av Hkp 14 (NH90) som skulle kunna göra allt. Men tydligen är den alldeles för komplicerad för att kunna delta i vattenbombning eftersom bara Black Hawk, Hkp 15 används för vattenbombning. Hkp 15 "nödinköptes" från hyllan då man inte kunde vänta längre på leveransen av Hkp 14 och har blivit mycket omtyckt. 

Att det vid regeringssammanträdet i dag skulle fattas beslut om att kalla in all personal som erfordras för att Försvarsmaktens all tillgänglig kapacitet skulle kunna utnyttjas skulle visa på handlingskraft, men hur stor är sannolikheten för det?

Så vad håller vi på med? Och varför är massmedia så tyst om allt detta.

Tillägg Torsdag efter regeringssammanträdet: Justitieminister Morgan Johansson meddelar att ingen begäran har inkommit till Regeringen!?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I dag Fredag 20/7, har jag saxat från Lotta Grönings krönika (hoppas att Du ursäktar denna fräckhet)

Jag hörde Stefan Löfven från Ljusdal, där en av de värsta bränderna i Sverige rasar.

Drygt 9000 hektar har redan brunnit och branden är fortfarande utom all kontroll. 

Utöver det brinner det på omkring 30 andra ställen i landet och 15 av dessa bränder är utom kontroll. 

LOTTA GRÖNING

LÄS FLER: krönikor av
Lotta Gröning

Skogsstyrelsen har gjort bedömningen att värden för 600 miljoner har brunnit upp.

Har du någon vision om Sveriges framtida krisberedskap frågade reportern Stefan Löfven: 

– Jag kan inte föregripa en utredning som nu pågår, sa Löfven. 

Men han ville i alla fall öka antalet deltidsbrandmän. Det saknas tusentals deltidsbrandmän. Sedan fick Löfven också frågan om varför vi inte begär hjälp från Ryssland. De har brandplan som har kapacitet att ta upp emot 40-60 kubik vatten. 

Men det är inte aktuellt med någon hjälp från Ryssland påpekade Löfven som dels hänvisade till de två planen från EU och de ytterligare två planen som beräknas anlända till Sverige i dag, torsdag. 

Han sa också att Dan Eliasson var den som bestämde om åtgärderna vilket innebär att han alltså har rätt att kalla in hjälp från Ryssland. Det må jag säga vilken makt denna Eliasson plötsligt fick. Nyligen sa Dan Eliasson att han inte ens hade makten att kalla in de semesterlediga helikopterförarna som försvaret förfogar över. Vilket i sin tur Morgan Johansson konstaterade inte alls skulle vara några problem. Det är bara att be dem om justitieministerns kommentar. Alla, Johansson, Löfven och Eliasson är rörande eniga om att krisberedskapen ska ses över när dessa bränder väl är släckta.

Det är så dags då! 100 människor har hittills fått lämna sina hem, åtskilliga fritidshus har brunnit ner, skogsägare är ruinerade och elden sprider sig med rekordfart och landets högsta ledning passar ändå i den så viktiga frågan som handlar om hur detta elände ska stoppas. 

Jag skäms och vore jag drabbad skulle jag känna mig maktlös, frustrerad, rädd och bli oerhört förbannad.

Varför tar de så lätt på denna enorma katastrof? Torkan fortsätter, vinden blåser och hela landet går i spänning och rädsla över var nästa eld ska flamma upp. 

Just nu väller brandröken från Ljusdal in över norra Bergslagen. Hettan och brandröken ger obehagliga minnen. Det kan ju inte vara EU som ska rädda Sverige i detta nödläge. Vi måste ju själva ta beslut för att få slut på eländet. När nu Tyskland tar gas från Ryssland varför skulle då inte Sverige i denna enorma krissituation be om hjälp från Ryssland?  

Ljusdal behöver de ryska planen med enorm kapacitet för att vattenbomba. Hade jag pengar skulle jag köpa in planen själv och skicka upp dem till de värst drabbade områdena. Precis som vid branden i Västmanland behövs privata initiativ för att rädda samhällen och kulturvärden. 

Det krävs krafttag nu. Jag högaktar alla brandmän, frivilliga och hemvärnet som gör allt för att bekämpa elden. Men det räcker inte med beröm och lovord. Så jag vädjar till Sveriges regering och riksdag: gör nu allt ni kan för att få kontroll över bränderna. Då menar jag precis allt!

LÄS MER: Bara 2 av 10 helikoptrar används till bränderna

LÄS ALLT OM BRÄNDERNA SOMMAREN 2018 HÄR.