Svidande kritiken mot svensk krisberedskap
Publicerad 22 jul 2018 kl 22.00
Regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist, riktar hård kritik mot Sveriges krisberedskap.
Aud Sjökvist har kritiserat hur räddningsarbetet fungerade under framför allt de första dagarna den gången.
Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara.
Den svidande kritiken kommer från regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist.
– Jag förlorade tron på krisberedskapen, om det blir en riktig kris då ska man inte räkna med att samhället fixar att hjälpa, säger Sjökvist.
Huvudproblemet med branden i Västmanland 2014, som Aud Sjökvist har utrett, var att det sköttes väldigt taffligt de första dagarna. Man förstod först inte hur allvarligt det var, första styrkan fick dubbla koordinater och hittade till branden efter 60 minuter i stället för 20 minuter och man kom inte överens om vem som skulle leda räddningsarbetet.
Den andra delen var att kommunen hade en krisplan som godkänts, men aldrig prövats – så den fungerade inte i praktiken. Det är några av resultaten i Aud Sjökvists utredning av hur branden kunde växa sig så stor.
– Jag blev väldigt chockad faktiskt. Jag har ändå jobbat inom domstol och myndigheter så jag vet ju hur det funkar i vissa delar, men jag har aldrig trott att det var så taffligt och illa ställt, säger Aud Sjökvist.
Utredningen begränsades
I augusti 2014 utsåg Alliansregeringen Sjökvist till särskild utredare för Västmanlandsbranden – den dittills största skogsbranden i modern tid i Sverige där en person avled och två skadades allvarligt.
Utredningen skulle beskriva händelsen, identifiera brister och föreslå nödvändiga författningsändringar inför framtida kriser. Men en månad senare var det val och den nya regeringen begränsade utredningen till att endast beskriva händelsen och arbetet i samband med branden, och tiden för utredningen halverades.
Den förklaring Aud Sjökvist fick var att den nya regeringen Löfven ansåg att Alliansen spenderat för stor del av utredningsbudgeten.
LÄS MER: En mil lång brandgata färdigställd
– De var irriterade över att Alliansen hade tagit så stor del av utredningsbudgeten i anspråk. De ville själva bestämma vad som skulle utredas.
Morgan Johansson (S), justitie- och migrationsminister berättar så här om beslutet i ett skriftligt svar:
”Regeringen valde att ge MSB i uppdrag att bedöma om det fanns ytterligare åtgärder för att stärka samhällets krisberedskap. Eftersom MSB ska genomföra åtgärderna, så tyckte vi att det var rimligt att de också är en del i att ta fram dem. Slutsatserna från uppdraget ledde till att regeringen tillsatte en utredning av den kommunala räddningstjänsten och förslaget är nu på remiss.”
Samma brister om igen
Men ett ännu större problem som Sjökvist menar på är att både räddningstjänst och krisberedskap har utretts hur många gånger som helst – efter varje stor kris som landet har haft.
När bränderna som härjar nu i sommar började likna branden i Västmanland fick Aud Sjökvist först intrycket av att man varit mer på alerten och gått hårt åt branden och begärt in mer hjälp direkt. Men det är svårt att veta med säkerhet i det här läget.
Sämre beredskap än 2014
Angående hur det kommer sig att Sverige har så stora problem med skogsbränder, när våra grannländer har det lika varmt men inte behöver hjälp utifrån så hänvisar Sjökvist till en rapport från Brandmännens Riksförbund som de presenterade under Almedalsveckan i år.
– De sa att det fattas 2 500 deltidsbrandmän och de har kommit fram till att sedan 2003 har man skurit ned på räddningstjänsten med en osthyvelprincip så att vi har en sämre beredskap än bara 2014 när det brann i Västmanland, säger Aud Sjökvist.
Det som hände 2003 var att vi fick en ny lagstiftning med målstyrning i stället för detaljstyrning. Innan fanns tydiga regler för hur många brandmän och utrustning och liknande det skulle finnas i varje kommun.
– Tillsynen har varit oerhört tafflig och den sker på olika sätt i olika delar av landet. Det är inte heller rimligt att det är så lätt att komma undan. I och med att man gick över till målstyrning betonade man att tillsyn är oerhört viktig – men den är bedrövlig, säger Aud Sjökvist.
Skogsindustrin kan förebygga
En annan aspekt är skogsindustrins förebyggande arbete. Här hänvisar Sjökvist till Författaren och Expressen-medarbetaren Sven Olov Karlssons bok Brandvakten. Karlsson drabbades personligen av branden i Västmanland.
– Han är väldigt kritisk till att vi har monokultur, alltså att skogen ser likadan ut och lika gammal överallt och därför sprider sig elden lättare i topparna till exempel. Det är också så att man har träslag som lätt brinner. Det är en oerhört viktig synpunkt, säger Aud Sjökvist. I boken jämför Sven Olov Karlssons svenska skogsbruk med finska där man även jobbar mer med brandgator i förebyggande syfte.
MSB – inte tillräckligt vid stor kris
Ett annat övergripande problem som Aud Sjökvist har identifierat är att alla myndigheter är självständiga och ingen – inte ens regeringen – kan säga åt någon annan vad de ska gör, om det inte är en krigssituation i princip.
– När många av samhällets viktigaste myndigheter är inblandade måste någon kunna ta befälet.
Aud Sjökvist ger som exempel att man skulle kunna införa en krisledande myndighet som blir aktiv och tar kommandon när stora kriser inträffar.
– Jag tycker inte att den roll MSB har är tillräcklig om det händer något riktigt allvarligt som en större terrorist grej eller vattnet blir förgiftat, det är då jag tycker att man ska ha krisledande myndighet.
Carlssontycker kommentar: Att MSB inte är någon krisledningsmyndighet utan endast en utbildande och rådgivande myndighet innebär att det inte finns någon samordnande nivå. Kommunernas räddningstjänst har det fulla ansvaret vilket innebär att samordningen måste göras på det minst effektiva sättet av alla, genom samverkan. Samverkan betyder i detta sammanhang inte samarbete utan att i dialog försöka komma överens om hur man skall hjälpas åt. En tidskrävande och ineffektiv metod som måste tillämpas när ingen är överordnad den andra.
Det diskuteras nu vem som äger och har bekostat de brandsläckningsflygplan som nu äntligen börjat åstadkomma resultat. Är dessa flygplan en gemensam EU-resurs inköpt och bekostas av EU-medel eller har några länder fått EU-bidrag för dessa?
Hur som helst, det får inte dröja flera dygn innan de kan sättas in mot bränder i Sverige! Det måste handla om minuter när brandrisken ligger på 5 eller 5E!
