Och plötsligt var det både omsvängningen i migrationspolitiken och det vuxna uppträdandet som hade betydelse!

Det drar ihop sig för regeringspartierna ordentligt. Mp är ordentligt oense med S om migrationspolitiken och tycker att alla ensamkommande skall få stanna. Något som Löfvèn har svårt att godta. Ett nej är ett nej har han sagt och det måste gälla även i asylsammanhang.

Men mer häpnadsväckande är tvärvändningen hos medias representanter.
Först var det nej, nej och åter nej att återhämtningen av moderaternas opinionssiffror berodde på den nye partiledaren, sedan var det det och nu beror återhämtningen på omläggningen av politiken och då främst åtstramningen av migrationspolitiken.

Och det är klart, har man sin politiska skolning i fackföreningsrörelsen, som Statsminister Löfvén sa i sitt tal till studenterna i Uppsala, kan man inte gå med på att sänka lönerna för de enklaste jobben. Däremot har man inga som helst problem att låta fler och fler leva på andras skatter.

Märkliga förklaringar av moderaternas upphämtning i opinionsundersökningarna.

Efter att moderaterna gått upp med några procentenheter och åter tagit placeringen som Sveriges näst största parti har medias representanter många olika förklaringar till detta. Inledningsvis var det inte tal om att detta berodde på att en ny partiledare installerats. Ingen Kristersson-effekt alltså! I stället kunde detta möjligen bero på att partiet fått mer uppmärksamhet i media??

Möjligen har massmedia lite för stor uppfattning om sin betydelse.

I God Morgon Världen, Sveriges Radios uppskattade program om omvärldsläget, ansåg tvärtom panelen att uppgången var en Kristersson-effekt!

Slutsatsen av detta är således att väljarna, enligt dessa massmediarepresentanter, inte verkar bry sig ett skvatt om vilken politik partier och partiledare står för.

Det är ganska stora förändringar som klubbats under arbetsdagarna i Örebro som absolut måste ha betydelse för dessa opinionsmätningar!

Åsiktsförtyckets konsekvenser

Detta inlägg har fått "ligga till sig" någon vecka och mycket har hänt sedan dess. Hur som helst finns det fortfarande anledning att tycka lite om saker och ting.


Vad kan vi lära av det tyska och österrikiska valet?

Att det alltid är folket (väljarna) som har rätt i en demokrati och oavsett hur mycket åsikter förtrycks, ignoreras eller stigmatiseras så kommer till sist folkets röst att göra sig hörd.
Men vad skall vi då tycka om åsikter som helt eller delvis vill avskaffa demokratiska värderingar? Historiska exempel finns och det mest extrema är Hitlers övertagande av makten i Tyskland. Men också senare exempel finns, Iran och Turkiet, är goda kandidater även om dessa länder i övrigt inte skall och kan jämföras i alla avseenden.
Att uttrycka åsikter som kritiserar demokratins förespråkare och demokratiska värderingar som rätten till åsikts-, religions-, och alla andra friheter tycker vi är självklart att försvara. Men när åsikterna är sådana att åsikterna inte bara kritiserar dessa fri-och rättigheter utan rent av vill avskaffa allt detta, är det då fortfarande rätt att försvara rätten att uttrycka dessa åsikter? Svaret måste bli ett ja. Gränsen, som naturligtvis måste finnas går istället mellan rätten att uttrycka åsikter och rätten att utföra dessa åsikter.


Medlemmars och väljares inflytande

Opinionsundersökningarna duggar tätt och oavsett att det resultatet på valdagen som är avgörande för maktfördelningen så lägger de politiska partierna ner både pengar, arbetstid och vikt vid dessa undersökningar. Och visst är det ett sätt att lyssna på opinionen. Men är det inte en liten skara i toppen på partierna som formulerar de politiska förslagen som sedan "provtrycks" genom opinionsundersökningarna. Borde inte möjligheterna för medlemmar och väljare bli bättre att föra fram politiska förslag än på partistämmor en gång om året?


Varför så många "stollar" i SD

Utan tvekan finns det många "stollar" som representerar SD. Undantag finns naturligtvis och i ett missnöjesparti (det enda i svensk politik) får man också dra på "svansen".
Fundera en sekund på vad som hade inträffat om du en dag, efter ett rätt hårt resonemang om problemen med vår migrationspolitik, med dina arbetskamrater på en fikarast, att du ställt upp som representant för SD i kommun, region och riksdagsvalet.
Med stor sannolikhet hade samtalet snabbt kommit in på ett annat ämne. Senare på eftermiddagen hade du blivit inkallad till chefen och när du kommit hem vågar du inte tala om för din familj vad du gjort. Tre dagar senare möts du vid hemkomsten av din fru som frågar om du är riktigt klok. Men försöker du, vi har ju båda samma syn på migrationspolitiken. Det  spelar ingen roll, vet du vad man har sagt om mig på jobbet?

Att vara funktionär i ett parti som utmanar etablissemanget har sitt pris. Och är detta ett bevis på yttrandefrihet? Åsiktsfrihet eller ett medvetet åsiktsförtryck? Är man främlingsfientligt eller rasist för att man anser det vara en tung belastning för ett land som Sverige med att ta emot så många människor med eller utan utbildning under så kort tid?
Det är alltså de som ifrågasatt rätten till åsikter, som ägnat sig åt stigmatisering av ett politiskt parti och dess företrädare,  som har ett tungt ansvar för att så många "stollar" finns som funktionärer i SD!  


Vad är moderat politik

Och vad kommer Allianspolitik att bli? De enklaste och mest sanna svaret är att läsa respektive partis partiprogram. Ett annat och kanske enklare  sätt att svara på frågan är att beskriva skillnaden mellan politik utformad av S, Mp och V och den som M, C, L och Kd, med visst stöd av SD kan innebära.

Inom området ekonomi utgör skillnaden tydligt hur Allianspartierna vill stimulera näringslivet och incitamenten att alla som kan, skall arbeta för att kunna försörja sig och sina familjer. Skattesänkningar på löner är ett tydligt sådant medel och devisen att det allt skall löna sig ekonomiskt att arbeta än att leva på olika former av bidrag.
Att det ur samhällsekonomisk synvinkel är skillnad på arbete inom den skattefinansierade samhällssektorn och utanför denna (främst exportindustrin) nämns inte. Att det dessutom kan innebära problem att låta äldre (efter pensionsåldern) fortsätta arbeta trots att deras prestationsförmåga, oavsett lång erfarenhet, nedgått väsentligt, måste beaktas men är också en känslig punkt. Eftersom den skattefinansierade sektorn inte på samma sätt värderar effektivitet, vinst och förlust, föreligger denna risk sannolikt inom detta område.




Migration

Att migrationsfrågan är den allra viktigaste frågan för de flesta väljarna har den nye partiledaren uttalat. Han har också kritiserat Decemberöverenskommelsen och den fortsatta nedrustningen av det militära försvaret.
Att de nya reglerna, den tillfälliga lagen som bland annat innebär tillfälliga uppehållstillstånd kan bli permanent genom en överenskommelse över blockgränsen verkar möjligt. Här kan Centerpartiets ställningstagande bli mycket intressant.
Att välfärdssystemet kan komma att "graderas" verkar Alliansen vara överens om och kan bli ytterst kontroversiellt men om den genomförs kan den både innebära en stark signal till EU:s länder som vägrar ta emot flyktingar och till ekonomiska flyktingar.
Konsekvensen att tillfälliga uppehållstillstånd i någon mån försvårar integration kan vara sant men skall vi inte se till hemländernas behov av befolkning om och när man lyckats bringa ordning i dessa länder.

Och varför handlar så mycket av innehållet i de politiska förslagen om att bekämpa och möjligen lindra symptomen istället för att komma tillrätta med orsakerna?

En svensk ratificering av förbudet mot kärnvapen - blir ödesdigert för vår säkerhet!

Rädsla föds av okunskap! 

En gång i tiden trodde vi att en solförmörkelse var början på jordens undergång eller något ändå värre. Och naturligtvis skapade detta rädsla och skräck. Många var de, religionsförkunnare, trollkarlar och andra som tog tillfället i akt för att öka sin makt och inflytande. Nu vet vi bättre. 

Men fortfarande är många rädda för kärnkraft. Och visst finns det anledningar till oro men ett kärnkraftverk är långtifrån någon tickande vätebomb. Problemen skall i stället sökas vid uranbrytningen, bristande säkerhet som kan resultera i farliga utsläpp. Slutförvaring av använt bränsle är också ett problem. Å andra sidan är produktionen mycket ren och miljövänlig. 

Kärnvapen, förmågan att utveckla kedjereaktioner, innebar att sprängkraften i en enda "bomb" förstärktes i förhållande till trotyl (konventionella sprängmedel) oerhört. En kärnladdning på 1 kiloton motsvarar en sprängkraft på 1000 ton trotyl, en kärnladdning på 100 kiloton motsvarar en en sprängkraft på 100 000 ton trotyl. Den första bomben, Little boy som fälldes över Nagasaki hade en sprängkraft på 15 kiloton medan Fat boy som fälldes över Hiroshima hade en sprängkraft på ca 21 kiloton.

                       

Som framgår av tabellen har värmestrålningen störst räckvidd. Tryckvågen kan ofta ge större skador genom sekundär verkan, fallande träd, hus som rasar, och så vidare. Strålningen uppfattas i viss mån som överdriven men vare sig direkt exponering av Alfa, Beta eller Gamma-strålning har större skaderadie än värmestrålningen. 

En nukleär laddning skapar mest radioaktiva ämnen om den görs som markdetonation genom att den förorenar allt material som vid detonationen virvlas upp i atmosfären. En detonation i luften, hög eller låg sådan, ger störst effekt både av värmestrålningen men också genom en så kallar EMP-effekt som slår ut elektronik över ett mycket stort område. Vilken elektronik och hur stor radie i förhållande till laddningens storlek är oklart. 

Sedan USA skaffade sig kunskapen om dessa vapen och också använt dessa lyckades Sovjetunionen också skaffa sig dessa vapen. Hur denna kunskapsöverföring har diskuterats men att endast en stormakt skulle förfoga över detta "domedagsvapen" hade kunnat bli förödande oavsett vilken stat och regim det handlade om.

Terrorbalansen - avhållande 

Inledningsvis hade båda sidor endast bombflyg med långräckvidd som medel för att transportera dessa vapen. Snart utnyttjades Tysklands ingenjörer både i öst och väst att utveckla missiler som kunde bära kärnladdningar. Snart hade man interkontinentala robotar som kunde nå varandras territorium. Samtidigt utvecklades ubåtar som bar kärnvapenmissiler med lång räckvidd samtidigt som de interkontinentala robotarna skyddades i underjordiska silos. Nu hade USA och Sovjetunionen vardera tre olika system för anfall eller vedergällning av en nukleär attack. Oavsett om den ene skulle i ett första slags anfall avfyrade så många missiler som man kunnat mot så många mål som man kunde känna till så skulle en tillräcklig kapacitet finna kvar och kunna vedergälla med mycket kännbar verkan. Nu hade en så kallad terrorbalans uppstått. Många menar att denna balans har varit garanten för att undvika ett tredje världskrig och fortfarande fungerar. 

De "småkrig" som utbröt under kalla krigets dagar hade som regel en utpräglad öst, väst prägel men utkämpades alltid genom ombud. Ett sådant "småkrig" som utbröt någonstans och hade stöd från den ena sidan möttes ofta av ett motsvarande "småkrig" någon annan stans och stöttades av den andra sidan.

Saxat ut KKrVa all text med kursiv stil:

Det har skrivits många böcker om kärnvapen och deras roll. Det finns här inte plats för en ens tillnärmelsevis komplett analys (den intresserade kan exempelvis läsa François Géré och Lars Wedin, La politique, l’état et la guerre som kommer på Nuvis i höst).

Kärnvapen är ett politiskt vapen – det är inte avsett att användas i praktisk krigföring. De verkar genom sin enorma förstöringspotential. ”Strategiska spelare” som Putin och Kim Jong-Un och i viss mån Trump utnyttjar detta – något som kallas brinkmanship. Men tröskeln mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig är ogenomtränglig; ingen stat vågar på allvar gå över denna. Kärnvapen verkar därför som ett lock på konflikter mellan kärnvapenmakter. Att det är så visas av att ingen på allvar har diskuterat Putins kärnvapenhot mot bl a Danmark och de Baltiska staterna.

Nu kan det naturligtvis sägas att en herre som Kim Jong-Un är så oberäknelig, så hänsynslös att han är beredd att offra sig själv, sin familj och resten av sitt land i en kärnvapenduell. Men det är i verkligheten knappast troligt. Om inte Sydkorea var skyddat av USAs kärnvapenparaply vore däremot risken för ett förödande krig långt ifrån försumbar.

Denna återhållsamhet speglas inte minst i den konflikt mellan Kina och USA som utspelas i, framför allt, Sydkinesiska havet. Båda parter ”gestikulerar” men är samtidigt återhållsamma. Kina använder exempelvis företrädesvis sin kustbevakning och sin fiskeflotta (en sorts fiskande milis) i konfrontationerna med US Navy, vilket ger en lägre upptrappningsrisk än Navy mot Navy.

I en kärnvapenfri värld skulle dessa återhållande faktorer inte finnas. Precis som i upptakten till första världskriget skulle upptrappning mötas av upptrappning tills det totala kriget var verklighet – Clausewitz absoluta krig som ”för begreppet krig till dess yttersta gräns”. Ett konventionellt storkrig på exempelvis europeisk mark skulle få fruktansvärda följder.

Men, säger ”fredsivraren” det skulle (nog – vi kan ju inte veta) inte bli så utan världen skulle bli fredligare. Den franske filosofen Blaise Pascal (1623–1662) diskuterade ett motsvarande problem nämligen gudstro och frälsning i det eviga livet. Om jag satsar på att Gud inte finns och det visar sig, efter ankomsten till andra sidan, att jag hade fel – Gud fanns – så har jag förlorat min frälsning. Men om jag satsar på att Gud finns så får jag alltid rätt: antingen finns han och jag når frälsningen men om så inte är fallet så gör det ju ingenting.

Nu är risken för en total kärnvapennedrustning inte särskilt stor. Det enda som kommer att hända om Sverige ratificerar avtalet är att vi riskerar att alienera våra vänner och underlätta för vår ryske granne. Vår utrikesledning riskerar också att framstå som naiv och okunnig.

Kanske kan Världen utvecklas till en punkt där det inte längre finns några krigsrisker. Då kommer kärnvapnen att försvinna som en konsekvens härav. Men dit är det just nu oändligt långt. 

Nedrustning och ickespridningsavtal 

Det är naturligtvis förfärligt att den värld vi lever i både måste ha poliser på gatan och krigsmakter för försvar. 

Alla försök till nedrustning har ibland resulterat, främst i mindre militärt alliansfria länder, medan större länder har sett behov att fortsatt ha kapacitet för att uppträda även utanför sitt lands gränser. 

Tyvärr har det välgörande, och i alla avseenden, förnuftiga ickespridningsavtalet överträtts vid ett flertal tillfällen. Ryssland var ett föredöme när Warszawapakten upplöstes genom att omedelbart ta kontroll över sina utplacerade kärnvapen medan både Frankrike och Storbritannien behöll sina vapen.

Möjligen kan anföras att varje nation har sin fulla rätt att försvara sig och att en "terrorbalans" skulle kunna uppstå även mellan mindre länder. Har konflikten mellan Indien och Pakistan lett till användning av kärnvapen eller har konflikten begränsats och manat till förhandlingar? Problemet med ett sådant resonemang är att svårigheten att kontrollera användningen ökar katastrofalt.

Förbud mot kärnvapen 

Det förbud mot kärnvapen som antogs av FN den 7 juli har vållat oro i Sverige. Nu synas den feministiska utrikespolitiken ordentligt. Hultqvist menar att en svensk ratificering äventyrar eller omöjliggör det värdlandsavtal med USA och NATO som Sverige så väl behöver och som hänvisas till i vår utrikesdeklaration.

De länder som skrivit på är Cypern, Irland, Lichtenstein, Malta, San Marino, Schweiz, Sverige och Österrike. Inget av dessa är med i Nato och inget har kärnvapen. 

Eftersom inget land med tillgång till kärnvapen, egna eller inom en militär allians har skrivit på avtalet kommer det inte heller att ha någon betydelse. Att Nordkorea skulle göra sig av med sina kärnvapen är uteslutet.

Wallström fördömer visserligen kärnvapensprängningen i Nordkorea men menar att USA och Trump trappar upp konflikten med sina hot medan Nordkorea kämpar för sin existens.  "För Nordkorea är det här existentiellt, menar Wallström. De är konsekventa i att stärka sin kapacitet och sin förhandlingsposition." Uttalandet verkar ha redigerats i senare texter,  men vad munnen säger är det tänkta. Eller för att vara mera noga "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta".  Nu skall fördragets text noga granskas och därefter skall Riksdagen ratificera detta vilket kommer att ålägga den svenska riksdagen ett stort ansvar.

Kärnvapenförbud - en höger vänster fråga - eller bara ren naivitet 

Den svenska försvars- och säkerhetspolitiken bygger på internationellt samarbete. I praktiken innebär detta att vi förväntar oss hjälp från Nato/USA. Den svenska så kallade fredsrörelsen gillar inte detta. Massiva propaganda- och eller desinformationskampanjer pågår exempelvis nu mot höstens militära storövning Aurora. Däremot är fredsrörelsen (som vanligt) tyst om den ryska storövningen Zapad.

En svensk anslutning till ett kärnvapenförbud, som trätt i kraft, skulle sätta ett vapen i händerna på vänstern och den s k fredsrörelsen som – med viss formell rätt – skulle komma att hävda att Sverige inte bör samarbeta med stater som bryter mot internationella överenskommelser inom ramen för FN.

Den s k fredsrörelsen skulle naturligtvis inte acceptera att Sverige byter ut samarbetspolitiken mot ett kraftigt upprustat nationellt försvar (om ett nationellt försvar över huvud taget vore möjligt).

Östersjöområdet utgör nu ett spänningsfält med fokus på de baltiska staternas säkerhet. Härtill kommer att Ryssland av allt att döma strävar efter att kunna etablera Östersjöområdet som ett sanktuarium – d v s ett skyddat område där man bl a kan uppträda med fartyg beväpnade med långdistansroboten SS-N-27 Sizzler.

Det råder emellertid en ömtålig stabilitet i området tack vare Natos närvaro till havs, i luften och iland i de Baltiska staterna. Sveriges strategiska roll som innehavare av Östersjöns längsta kust och Gotland – områden varifrån förbindelserna mellan de Baltiska staterna och Västeuropa samt Atlanten kan behärskas – behöver inte utvecklas här; den är väl känd. Men Sverige är också en destabiliserande faktor genom sitt svaga försvar och vacklande hållning till Nato. Om Sverige skulle ratificera avtalet så riskerar två saker att inträffa:

§      Vårt samarbete med Nato/USA försvåras dels beroende på inrikespolitiska strider (se ovan) och dels eftersom vi har biträtt ett beslut som är ägnat att försvaga alliansens försvarsmöjligheter.

§       Vi öppnar för påtryckningar från Ryssland som en konsekvens av ovan.

Det bör i detta sammanhang understrykas att Ryssland under senare år har utnyttjat kärnvapen på ett nytt sätt. De har gått från att vara rena avskräckningsvapen till att bli medel för ryska påtryckningar och hot (exempelvis hotet att förinta den danska flottan om Danmark skulle gå med i Natos försvar mot ballistiska robotar). Man rör sig fortfarande inom det strategiskt virtuella området men har övergått från en ren defensiv till en hybridstrategi av defensiv-offensiv karaktär. I en sådan utpressningssituation är Sverige beroende av att Ryssland uppfattar att Sverige sannolikt står under USA/Natos kärnvapenparaply. Skulle Sverige ratificera kärnvapenförbudet så minskar denna sannolikhet drastiskt ur ett ryskt perspektiv och Sverige står då mer öppet för hot underbyggda av kärnvapen.

Konsekvensen blir att Östersjöområdet destabiliseras och att Sverige riskerar att hamna i det som under det kalla kriget kallades ”finlandisering” – kort sagt, vi skulle förlora vår säkerhetspolitiska suveränitet.

Finansieringen av vårt nationella försvar

Gällande försvarsbeslut har det blivit mera regel än undantag att mål är alltför lågt satta men ändå underfinansierade. När S + C + M kom överens härförleden så nöjde man sig som vanligt med att besluta om att underfinansiering fortfarande skall gälla – om än i

mindre grad – men – också som vanligt – talade man bara i monetära termer. Vad är det man vill att försvaret inte skall göra?

Eftersom vår finansminister har annonserat att det finns 40 miljarder att spendera på reformer så kunde man tänkt sig att försvarsbeslutet 2015 skulle finansieras fullt ut. Det hade dessutom varit lämpligt att stärka detta beslut. Nu är signalen ”vi kan stärka försvaret men vi vill inte” – underförstått: ”vi blir räddade av USA/Nato”.

IT-skandalen visar att Rikets ledning inte fungerar. Mycket tyder på att Statsministern, mer eller mindre explicit, skickat signalen ”blanda inte in mig” till sin omgivning. Denna misstanke styrks av att han som en första åtgärd flyttade ut krisledningen från Statsrådsberedningen. 

Aktuella hot

Terrorismen är sannolikt det idag mest akuta säkerhetshotet. Inga åtgärder verkar dock vidtas beträffande hemvändande IS-krigare. Det finns inga inrikestrupper som skulle kunna hantera ett omfattande angrepp. Det finns ingen sjukvårdsberedskap värd namnet. En attack typ Bataclan 2015 med ett stort utfall av skottskadade människor kan inte hanteras.

Försörjningsberedskapen är låg, vilket tydligt visades när Kungl. Örlogsmannasällskapet hade en konferens om ämnet i juni i år.

Polisen kan inte hantera vardagssäkerheten i våra städer. Posten kan inte skicka brev. SJ kan inte köra tåg. Sveriges viktigaste hamn, Göteborg, är blockerad av en intern facklig strid sedan flera månader. Vår cyberberedskap är allmänt låg; trenden mot ett kontantfritt näringsliv leder till risk för ekonomisk totalkollaps.

Vår örlogsflotta har en medelålder av 28 år men, bortsett från två ubåtar, finns idag ingen plan för förnyelse.

Anna Kinberg-Batra avgår - till sist och vad hände egentligen i regeringskansliet?

Anna Kinberg-Batra när hon var som bäst - var när hon annonserade sitt avsked!

Uppdaterad 1/9

Det kan tyckas vara hårt och hänsynslöst att fälla den moderata partiledaren på det sätt som gjordes men vilka medel återstår när denne hårdnackat gång på gång meddelar att hon känner stort stöd och tänker sitta kvar. Ett sådant beteende brukar kallas "brist på självinsikt" eller kanske till och med "bristande sjukdomsinsikt".

Hennes politiska gärning började med att hon på ett övertygande sätt påstod att "stockholmare är smartare än lantisar" och inte kunde man ana att det var ett skämtsamt sätt att uttrycka sig. Så nog kan hon vara övertygande i sitt sätt. Inte minst visade hon det i sitt avskedstal som var ett dramaturgiskt mästerstycke. Synd bara att alla hennes tidigare framträdanden helt saknade personlig övertygelse.

Valförlusten berodde, enligt mig och många fler, på Reinfeldts "öppna era hjärtan"-tal som tydligen blev en fullständig överraskning inte bara för de moderata väljarna utan även för den närmaste kretsen. Det är klart att ingen kunde förstå, eller borde man förstått, att den migrations-överenskommelse som man lät Miljöpartiet utforma skulle "stå ut" och locka inte bara asylsökande utan alla (så kallade ekonomiska flyktingar) som på olika sätt sökte ett bättre liv.
Med facit i handen klarar vi inte att integrera alla dessa människor i det svenska samhället. Inte ens Olof Palme som såg till att i grundlagen skriva in en passus om Sverige som ett multikulturellt land, hade kunnat ana vad som skulle hända tror jag.
Nu är vi där och nu måste vi alla hjälpas åt så gott vi kan med att lugna alla känslor som den allt hårdare polariseringen innebär.

Att avgå och utse gruppledaren till tillförordnad partiledare för att denne var en garant för fortsatt Reinfeldtspolitik kändes i förvirringen inte som en öppen och transparent handling. När hon sedan valdes fanns också bara en kandidat.

Hon hade ingen lätt uppgift men insåg inte detta förrän det var försent. Att låtsas om att Sd inte existerar går inte men på det sätt hon gjorde utspelet på, utan förankring och utan övertygelse var hopplöst redan på förhand.

Nu måste Moderaterna ta nya tag och snabbt få fram en ny partiledare. Odenberg är inte aktuell även om han själv vill. Kristersson och Svantesson är båda bra alternativ. Men varför får inte kandidaterna göra sina programförklaringar innan de väljs. Är det för att det strider mot elfte budordet, som lyder; "så har vi aldrig gjort förut" eller finns det andra dolda skäl? Ett öppet och transparent val ökar det så nödvändiga stöd som den nye (nya) partiledaren måste ha! Carl Bildt har fått stort stöd vid en opinionsundersökning och hans familjesituation verkar numera stabil. Han är säkerligen en partiledare som skulle kunna ena partiet och komma tillbaka till 30%. Han borde ha lite revanschlust och suger nog på detta. Kanske skulle han inte heller tveka att redan nu fälla regeringen, tillfället finns!


Vad hände egentligen på regeringskansliet?


I ett tidigare blogginlägg antydde jag att Löfvén blåljög oss alla rätt i ansiktet. Att ljuga innebär stora risker om sanningen kommer fram. Och den brukar alltid göra det, oavsett hemligstämplar eller hur bra man håller sig till sin version.

Nu händer saker och jag tror att både Lennartsson och Löfvén inte förstod innebörden av det som inträffade. Eller så ville man inte förstå. Under samma period inträffade den stora ökningen av migranter som vällde in i landet, vilket sannolikt tog upp mycket uppmärksamhet på statsrådsberedningen. Nu går också avsatte GD för Transportstyrelsen med uppgifter om att regeringen hade full insyn!
Hur som helst tror jag att om Alliansen vill, så har man tillräckligt på fötterna för att fälla statsministern. Men vill man, det är frågan! Vill man i stället mala ned Löfvén ordentligt med detta eftersom man inte verkar vilja överta regeringsansvaret. Eller är man rädd för ett extraval? Ett extraval beslutas i så fall av den sittande regeringen. Skulle inte Carl Bildt vara den som skulle vilja hålla i yxan? Nu var han inte det. Och nog måste man ha förståelse för att en 68-åring, trots populäritet, måste inse att han är passé. Han motiverar sitt beslut att inte ställa upp med att han inte ägnat sig åt partipolitik de senaste tio åren!

Blir det krig nu?

 

En eskalering av retoriken är inte något som på något vis kan minska spänningarna och sänka risken för väpnad konflikt mellan Nordkorea och USA.

I krig och väpnade konflikter finns inga vinnare. Redan nu sjunker börskurserna i Asien kraftigt. Oavsett med vilka "kirurgiska" militära operationer som används kommer människoliv och infrastruktur att offras.

XI Jinping har uttalat att om Nordkorea anfaller först så skall Kina förhålla sig neutrala men om USA anfaller först skall Kina förhindra detta.

Kanske har Rice rätt när hon säger -"lägg ner, säkerställ istället att eventuella robotar som skjuts mot Guam eller andra platser kan skjutas ned"!

Möjligen är den kinesiska tystnaden ett tecken på att denna retoriska konflikt utnyttjas för att de kinesiska konstgjorda öarna som utökar det kinesiska territoriet på bekostnad av Japan, skall hamna i skymundan?

Nej, jag tror att insatserna är alldeles för höga för någon att starta  ett krig, oavsett hur "kirurgiskt" det kan vara. Hursomhelst hoppas jag detta!

Högst intressant, och kanske farligast, är att en nedskjutning av nordkoreanska robotar som är avsedda att landa på internationellt vatten nära Guam, betraktas som en krigshandling!?

Skjut inte budbäraren ----- om inte budbäraren också utformat budskapet!

Trots att moderaternas partiledare lyckats samla Alliansen till ett gemensamt angrepp på regeringen och lyckats få två statsråd utbytta fortsätter raset för partiet.
Var detta ytterligare ett tecken på svagt ledarskap från Kinberg-Batra? Nu går moderaterna vidare med ytterligare KU-anmälningar. Men varför inte gå på Löfvén direkt?

Nu återstår endast två alternativ för Moderata samlingspartiet. Det ena är att snabbt byta partiledare, bli tydligt och det andra är att försöka samla alla krafter bakom henne och riskera ett fullständigt valnederlag. Detta är ingalunda ett val mellan pest eller kolera. Nej det tycks handla om personlig prestige och rädsla att hamna på fel sida i den "palatsrevolution" som någon kanske kallar det.

Om partiledningen, vilken också kan behöva förnyas, avsätter Anna Kinnberg-Batra blir Elizabeth Svantesson som förste vice partiledare, ny tillförordnad partiledare fram till partistämman i höst då en ny partiledare kan väljas. Det kan tyckas ont om tid med hänsyn till kommande val, men att inte ändra "uppställningen" kan visserligen tyckas vara konservativt men alldeles för många i den nuvarande "laguppställningen" kan omöjligen tvätta av sig "Öppna era hjärtan-stämpeln" vilket med största sannolikhet leder till den största valförlusten någonsin.

Om partiledningen omstruktureras så nära ett val föreligger en mängd svårigheter och risker. Å andra sidan kan en lång utdragen valrörelse trötta ut väljarna och budskapet går inte fram.

                  Moderata samlingspartiets valmanifest

Dagens väljare, förutom de ca 20%, som skulle rösta på Socialdemokraterna, även om Musse Pigg var deras partiledare, (sagt av S-märkt journalist) ser mindre på partibeteckning utan mer på politiskt program.

Därför måste det valmanifest som innebär att Sverige kan få en ny regering vara tydligt och endast omfatta några få enkla punkter.

• Sverige skall även i framtiden uppfylla konventionen om mänskliga rättigheter avseende asyl. Detta innebär att den som har asylskäl skall få möjlighet att stanna i landet under den tid som asylskälen har giltighet. Vi skall vare sig genomföra en "brain drain" av dessa länder som så väl behöver dessa för att återuppbygga länderna, eller vara ett land tar hand om alla de fattiga, sjuka eller på annat sätt oförmögna att försörja sig och som deras hemländer lämnat åt sitt öde. De som har asylskäl, skall inte med automatik omfattas av hela det svenska välfärdssystemet. En harmonisering av de europeiska villkoren måste utformas. Ett avslag på asylansökan skall ha en preskriptionstid på minst tio år. Sverige skall inte framstå som ett "paradis" för migranter utan asylskäl. Förutsättningarna för arbetskraftsinvandring skall däremot förenklas.
• Den svenska välfärden skapas genom att så många som möjligt bidrar med arbete som innebär produktion av varor och tjänster som efterfrågas, företrädesvis i utlandet. Därför skall svenskt näringsliv stimuleras. Administrationens storlek inom den offentliga sektorn skall alltid vara föremål för prövning.
• Sverige skall fortsätta att vara alliansfritt. Detta innebär inte, att samarbete med i första hand våra Nordiska grannländer skall kunna göras. Genom vår alliansfrihet, som vi med trovärdighet, med militära medel, skall kunna hävda, utgör vårt land en stabiliserande faktor i Norra Europa.
• I möjligaste mån skall skattetrycket minskas. Detta stimulerar till arbete och konsumtion. Det skall alltid löna sig att arbeta! Höjda skatter på främst arbete innebär ofta minskade skatteintäkter.
• Det svenska utbildningssystemet skall förbereda eleverna för yrkeslivet. Det är lika viktigt att begåvade elever stimuleras som att elever som har svårigheter med teoretiska studier också stöds. Det finns många anledningar till varför elever inte kan tillgodogöra sig utbildningen. Detta kan bero på allt från lärare, direkt olämpliga som pedagoger, skoltrötthet, omognad, koncentrationssvårigheter, sociala missförhållanden, mm, är hinder för en bra utbildning. Några av dessa problem kan lösas med att möjligheterna till "vuxenstudier" blir bättre.    

Det finns naturligtvis anledning att "fila" på alla dessa formuleringar men i all hast ser jag att detta är huvudspåren.

Konsten att ljuga - några punkter att komma i håg! Uppdaterad 2017-07-29

Fråga: Vad vinner en regeringschef med att påstå att denne inte haft vetskap om händelserna på Transportstyrelsen?

Svar: Han håller ett så stort avstånd från det hela som det överhuvudtaget är möjligt och tror sig med det visa hur oskyldig han är - omedveten, som han påstår, om händelsen!

Fråga: Vilken kritik kan han vänta?

Svar: Den uppenbara och självklara kritiken att han inte har kunskap om vad som händer och sker i sin regering som han har ansvar för!

Fråga: Hur bemöter han detta?

Svar: Att den ansvariga departementschefen inte informerat honom!

Fråga: Hur kan han säkerställa att hon inte säger att hon har informerat honom och därmed inte brustit i sitt ansvar?

Svar: Genom att låta henne påstå att hennes, numera avskedade statssekreterare, inte informerat henne!

Fråga: Vilken risk löper en regeringschef som ljuger om att han inte blivit informerad?

Svar: Om det hela uppdagas, att Anna Johansson varit informerad och inte informerat Löfvén sitter hon löst och Löfvén kan sitta kvar. Men om det visar sig att Löfvén varit informerad men inte förstått allvaret och viftat bort händelsen eller att han förstått allvaret och insett att han borde hålla sig borta från saken.
Riskerna är uppenbara att det framkommer att Anna Johansson varit informerad och att Löfvén också känt till saken. En ljugande statsminister kan inte sitta kvar!

Om statsministern, efter sin långa tystnad, valt att "köra" versionen att han inte blivit informerad men att han när han till sist blivit informerad nöjt sig med att få höra att alla berörda departement hade vidtagit de nödvändiga åtgärderna skulle han möjligen kunna klara sig ur situationen.


Men ........

Versionen innebär att behovet av att regeringen leds av en statsminister tonas ned, att han i någon mån, gör sin befattning överflödig.

Det är oerhört viktigt att versionen är vattentät ur alla perspektiv. Den gamla sanningen om alla lögner är att "den som ljuger måste alltid komma ihåg vad han har sagt" är lätt att säga men svårare att utföra. Här är det dessutom flera statsråd som har anledning att förklara varför man inte informerat regeringschefen. Att Hultqvist, självmant gick ut att sa att han hade haft informationen tidigt måste ses i perspektivet att han skyddade sig själv.
Ygeman som har haft fullt upp och många gånger ställt upp för massmedia har varit Löfvéns målvakt och som den, nu tvingas ta smällen. Frågan är hur stark är hans lojalitet mot sin chef och för att inte tala om den avskedade statssekreteraren på Näringsdepartementet och dennes lojalitet?

Nu kommer Löfvén sannolikt att hota med extraval, något som alls inte är nödvändigt. Han kan helt enkelt begära regeringens avsked hos talmannen och avgå utan att förordna om extraval. Frågan är vem, S+Mp regeringen eller Alliansen som är mest rädd för Sverigedemokraternas valresultat?

                                               Alliansen kan sedan bilda regering.

Nu blev det inte så! Den tidigare moderate Försvarsministern Odenberg, lade sig i debatten, massmedia gav honom utrymme och han ifrågasatte Alliansens hot mot Hultqvist. Sannolikt gick detta inte Löfvén förbi som beslöt att behålla sin Försvarsminister. Odenberg verkar vara intresserad av att bli ny moderatledare efter det katastrofval som sannolikt kommer att ske med AKB vid rodret. Något annat syfte är svårt att finna.
Att Löfvén inte utlyste extraval visar hur rädd han är för opinionssiffrorna som SD får. Att han vill stanna kvar vid makten, till varje pris, visar vilken smak han fått för detta liv.
Men matchen är långt ifrån färdigspelad. KU-utredningen snabbstartar och förhoppningsvis så kommer denna att också granska det nationella säkerhetsrådets verksamhet och hur statsministern kunnat vara ovetande. Sanningen är nog att han visste, nonchalerade det hela i sin enastående kompetens och sedan inte ville veta?

Det är aldrig försent att ge upp ..... men

när är det dags då?


Rubriken betyder egentligen "håll ut" men användes av en grupp som en uppmuntran i svåra stunder när uthållighet var en bristvara. Ändå gav man upp. Ibland därför att det inte fanns några möjligheter till framgång. Ibland därför att massmedia startade ett mediadrev och ifrågasatte varje steg i handlandet. Ibland därför att förutsättningarna var otillräckliga.

Så, är förutsättningarna otillräckliga? Kan en partiledare med en genuin övertygelse att problemen med migrationen endast beror på svårigheter att integrera dessa människor vara trovärdig? Att tro att jobb som inte är skattefinansierade skapas i samma takt som folkmängden ökar? Att tro att bara det finns gott om plats i Sverige så löser det sig? Att jämföra situationen med hur Nordamerika och Australien befolkades går inte att göra eftersom vi har lämnat jordbrukssamhället.





Vi var många som hade hoppats på att Anna Kinberg-Batra skulle ta till vara möjligheten att på ett värdigt sätt annonsera sin avgång som partiledare i samband med hennes tal i Almedalen. Men tydligen är "sjukdomsinsikten" och omsorgen om partiet mindre än förhoppningen att kunna vända utvecklingen och 2018 stå som Sveriges första kvinnliga statsminister.


Vänsterpressen ser inte orsaken till de låga siffrorna i partiledarens stelhet och oförmåga att svara på frågor utan mer på hela partiorganisationens otydlighet. Sanningen, ur mitt perspektiv, är att Reinfeldt fortfarande finns kvar i korridorerna och hans syn på migration har inte ändrats sedan hans "öppna era hjärtan" tal.  Reinfeldt lyckades visserligen få svenska folket att förstå hur samhällsekonomin fungerar, att arbete är förutsättningen för välfärd. Men hans överenskommelse med Miljöpartiet om migrationspolitiken bäddade för den situation som vi har fått i dag. Anna Kinberg-Batra erkänner visserligen att decemberöverenskommelsen som tydligen orkestrerades av Reinfeldt, var ett misstag men i övrigt tror jag att hennes övertygelse är att problemen med migrationen är den misslyckade integrationen. Då är hennes öppning till Sverigedemokraterna både otydlig och inte heller övertygande. Många moderater menar öppet att en flyktingpaus måste införas.                                

Så frågan återstår, hur låga opinionssiffror kan det bli? Och var går smärtgränsen?


Och vad sa hon i Almedalen? Att Försvarsmakten skulle få en ekonomisk förstärkning med minst två miljarder? Något som inte på långa vägar stärker svensk försvarsförmåga.
Dessutom hade man "Workshop" med rubriken "Varför Sverige skall gå med i NATO"?

Nåja, demokrati är kanske inte så dåligt ändå, särskilt i jämförelse med alla andra styrelseskick!





Anm: demokrati (grekiska) betyder folkstyre, eller folkvälde

Huruvida vi skall undvika populism och inte ställa olika gruppers intressen mot varandra?

Har svenska folkets "uppfostran" nått nivån där allt sunt förnuft är borta?

Populism används mest som ett skällsord. Betydelsen av populism varierar. En definition är att vända sig till missnöjda grupper och ta deras missnöje på allvar, samt att försöka förmå dessa grupper att uttrycka sitt missnöje på valsedeln. 
En annan definition är att vända sig till missnöjda och trots att ett tillmötesgående skulle strida mot den politiska ideologi man står för ändå försöker att få dessa människors röster. 

Denna typ av populism benämns ofta som att "fiska i grumliga vatten". Göran Persson lyckades vinna ett val genom att i valrörelsens sista minut införa  maxtaxa på "dagis". För många välavlönade barnfamiljer, som kunde räkna, innebar detta att man kunde hämta ut flera tusen kronor i månaden om Persson fick bilda regering. Hans fiske var definitivt lyckat. 
Kanske borde det nu vara passande att försöka definiera betydelsen av demokrati? 

Var alla moderater som nu sympatiserar med SD, nazister, fascister eller rasister eftersom SD är ett parti med nynazistiska rötter? 

Eller .....

Kan det vara så alla dessa väljare är mer intresserade av den politik som SD står för, särskilt migrationspolitiken?

Om det är så .....

Borde väl alla som står upp för den "tillfälliga" lag om migration som är mer restriktiv mot asylsökande vara nazister, fascister eller rasister?

Avvägningar i politiska frågor är att ställa grupp mot grupp!

Alla beslut handlar om prioriteringar vilket innebär att man väger (ställer) det ena alternativet mot det andra. Och självklart måste vi göra detta i alla andra sammanhang. "Du kan inte ställa de äldres omvårdnad och villkor mot de asylsökandes situation" används ofta av massmedias representanter i offentliga diskussioner. Men vänder vi på resonemanget blir det istället ett gammalt socialdemokratiskt mantra "allt till alla!"


Arbetsförmedlingens nya uppgifter om arbetslöshet förklarar Löfvén med att det är de nyanlända som påverkar siffrorna.

Men han var noga med att planera in sin "landsbygdsresa" så att han tog uppmärksamhet från Centerpartiets dag medan resan tydligen tar paus under Socialdemokraternas dag i Almedalen?

Ledarskapet för moderaterna

Märkligt är också hur lite vi får se av Moderaternas partiledare i Almedalen. Enligt flera analytiker tror man att hon avgår efter valet. Kanske använder hon tiden att förbereda sitt tal?
Att lämna Reinfeldts "öppna era hjärtan" politik och öppna för samarbete med Sverigedemokraterna i frågor där man är överens kan inte göras av en person som så tydligt har tillhört Reinfeldts falang, och dessutom blivit hans kronprinsessa.
Nu återstår två alternativ. Det ena är att gå vidare med öppningen mot SD eller att försöka återta platsen som det största nyliberala arbetarpartiet. Problemet just nu är bara att den platsen togs av Annie Lööf och hennes Centerparti.  
Om hon har någon känsla för sitt eftermäle borde hon annonsera sin avgång redan nu. Det måste för alla inblandade vara bättre att ge upp nu istället för efter valet som med största sannolikhet kommer att bli ett katastrofval.

Elisabeth Svantesson syns en hel del och gör bra ifrån sig. Hon är förste vice partiledare och blir den naturliga efterträdaren fram till den moderata stämman i höst. Vad som sedan utkristalliseras är fortfarande ett oskrivet blad. 

Så ett gott råd, med omtanke om Sverige, Moderata samlingspartiet och Anna Kinberg Batra, låt talet bli ditt avsked. Vi är många som skulle lyckönska dig till det beslutet! 

Svar på hur blev väljaropinionen så här Söndag den 25 juni 2017

Raset för Moderaterna har fortsatt, om än bromsat in lite. Centerpartiets framgång har avstannat. Sverigedemokraterna befäster sin ställning som näst största parti. Socialdemokraterna ökar marginellt. Kristdemokraterna noterar återigen resultat under 4% spärren medan Miljöpartiet knappt klamrar sig över spärren på 4,2%.

Hur blev det så. Det enkla svaret är att en moderat partiledare envist stretade på i sin företrädares fotspår. Påbud skickades ut att valförlusten på inte sätt berodde på företrädarens "öppna era hjärtan" tal utan mer på en annan också känd moderat minister.

Inom moderaterna bildades en omfattande opposition mot den stora volym av migration som tog sin kulmen 2016. Steg för steg krävde moderaterna med stöd av de övriga Allianspartierna en mer restriktiv migrationspolitik.
Efter många svaga framträdanden av moderaternas partiledare och mycket oklara besked om en framtida Allianspolitik minskade stödet för Moderaterna långsamt.

Efter utspelet den 19 januari gick till sist partiledaren den inre kritiken tillmötes och öppnade för ett samarbete med Sverigedemokraterna.

Detta resulterade i att Sverigedemokraterna ökade och så småningom befäste sin ställning som det näst största partiet medan många kvinnliga 1) moderata väljare gick över till Centerpartiet. Enligt vissa mätningar hade moderaterna halverats.

En kraftig opposition mot partiledarskapet avvärjdes genom att partisekreteraren sparkades och i den sammanvägda opinionsundersökningen hade raset stoppats och sympatierna hamnade nu strax över 16%.

Så återgick allt till vad det tidigare varit. Visserligen har ett hot om att fälla höstbudgeten om inte tre villkor uppfylls framförts av Alliansen men allvaret i hotet bestäms sannolikt av nästa opinionsundersökning.



Är det partiledarna, partiledningarna, de politiska partierna eller partiernas uttalade politiska program som väljarna borde rösta på?  

Massmedia som medvetet eller inte har svårigheter att försvara yttrandefriheten. Både statsminster, partiledare, gamla som nya, har gjort ett enastående arbete att försvåra rekryteringen av funktionärer till ett parti med kritik mot den migrationspolitik som Sverige har fört under lång tid. Att öppet deklarera att man är medlem och kandiderar för Sverigedemokraterna innebär en påtaglig risk för skilsmässa, utfrysning i sociala sammanhang och till och med risk att förlora jobbet. Så är det fel på åsikterna, flera stora partier har den senaste tiden anammat stora delar av Sverigedemokraternas förslag, eller har massmedia skapat situationen?




Stefan Löfvén må vara en "bra karl" och han rör sig numera otvunget med swung i steget bland de övriga europeiska ledarna. Hans insatser efter terrorattentatet i Stockholm, som han övat på, ökade hans förtroendekapital. Den nya partisekreteraren verkar däremot inte särskilt påläst. Hennes insats vid den söndags- eller var det lördagsintervju var inte lysande. Det socialdemokratiska mantrat att Alliansen bara sänkte skatterna för de högst betalda fick en knäck när intervjuaren påtalade att trots att Alliansen sänkte skatterna med 140 miljarder ökade de sammanlagda skatteintäkterna med 26 miljarder. Hennes svar att detta berodde på att man måste göra beräknings per capita kontrades av journalisten snabbt, med att det var så uträkningen var gjord, fick bara ett obegripligt "svammel" till svar.
Men trots snygga kostymer, ett bra steg är han bara ett verktyg, som också är orolig för nästa val. Och slutligen har han förstått att lämna Miljöpartiet i en ny regering som bara blivit ett sänke och inte varit den legitimering för miljöpolitik som han så gärna önskat att de kunnat vara.
Det är alls inte märkligt att Löfvén numera utmålar sig som mittenpolitiker.

Miljöpartiet har trots de dagsaktuella siffrorna strax över 4% sannolikt gjort sitt. Utan Fridolin hade det förmodligen gått bättre. Miljöfrågan är global och åtgärder måste göras globalt.

Jimmie Åkesson navigerar skickligt och trots ett kompakt motstånd och tillmälen från alla politiska motståndare är han en mycket skicklig debattör. Stollarna i Sverigedemokraterna utgör fortfarande ett problem men att Sverigedemokraterna nu befäst sin ställning som näst största parti kan möjligen både sansa kritiken och underlätta rekryteringen. Det få säger, är att den migrationspolitik som många förväntar sig av Sverigedemokraterna förhindras av svensk och EU lagstiftning.

Moderaterna har problem. En partiledare som försöker vara tydligt genom att säga ordet tydligt så många gånger framstår som mycket otydlig. Hon har heller  inte förstått att ett politiskt parti består av dess medlemmar mellan valen och dess väljare vid valet.
Det är bråttom nu. Både att säkerställa att Alliansen vågar riskera ett extraval genom att förklara misstroende mot finansminister (eller kanske statsministern) och fälla regeringen. Ett säkert sätt att hålla samman Alliansen. Om detta skulle innebära en stor förlust finns möjligheten till "omprov" redan 2018. Vad är problemet, massmedias kritik? Kanske är detta Alliansen sista och enda chans?

Liberalerna sargas av interna maktstrider. Birgitta Olssons utmaning kan lyckas men oddsen är henne emot. Kärnväljarna går inte att rubba. Men de låga 6% kan, om maktkampen fortsätter, bli både 4 och 5%.

Och hur skall de gå för Kristdemokraterna. Partiet var från början ett uttalat parti för frireligiösa väljare som gick från Folkpartiet till Alf Svensson som med sin mörka väljudande röst lockade många som behövde någon att följa. Att Kristdemokraterna skulle bli ett stort statsbärande parti i likhet med tyska CDU trodde många och trots att Alf Svenssons efterträdare styrde partiet från familjepolitik till generell samhällsekonomi ville det sig inte. Dagen partiledning har, både visat mod och tydlighet inte minst i viktiga demokratifrågor (DÖ) och uppfattas ligga till höger om moderaterna. Detta lilla parti borde kunna få utdelning?

Kanske skulle politiska val handla om sakfrågor och inte om politiska partier. En sakfråga kan knappast innehålla "stollar", otydliga partipolitiska budskap, brutna vallöften och partiledare som ständigt måste säga att man är tydlig.
Och fortfarande har den tredje statsmakten möjligheter att påverka både sakfrågor och debatt!

1) Anm enligt Anders Lindberg i Godmorgon Världen 25/6 2017

Därför är det skadligt med skattehöjningar på arbete

Det kan tyckas ansvarslöst av Allianspartierna att protestera och hota med misstroendeförklaring mot regeringen i fråga om den planerade höjningen av brytpunkten för statlig skatt, ändring av 3:12-reglerna och införande av flygskatt.

"Skall vi tvinga in landet i en regeringskris och riskera ett extraval ett år före det ordinarie valet?" "Detta gynnar bara Sverigedemokraterna!" Sägs av alla som verkar veta och vill påverka alla som inte vet!



Kosmetiska ändringar anser någon, men katastrofalt i en högkonjunktur där varje tillfälle till produktionsökning av varor och tjänster måste tas till vara. Då skall inte arbete straffbeskattas så att det blir mer lönsamt att leva på bidrag och "jobba svart!"

Märkligt är det, att våra politiker, som alla erkänner sig till demokratiska regler och värderingar så förbehållslöst, förolämpar så stora delar av väljarkåren som sympatiserar med Sverigedemokraterna.

I den nyligen genomförda partiledaredebatten kritiserade Isabella Lövin alla de andra partierna för att inte tala om miljöfrågan. Men att Åkesson mycket pedagogiskt förklarade att miljöfrågan måste lösas på global nivå och att en satsad krona på miljöförbättringar i Sverige skulle ge hundrafalt om inte tusenfalt högre effekt om den satsades i länder där man verkligen smutsar ner atmosfären, nämnde hon inte med ett ord.

Sverige befinner sig just nu i en högkonjunktur som i mångt och mycket grundats med kloka åtgärder under den långa period av lågkonjunktur som rådde under Alliansregeringens år. Den ökade konsumtionen som migrationen skapat har också påverkat BNP. Dessvärre är denna konsumtion betalt med skattepengar men kan vara en stimulans till övrig både produktion och konsumtion. De överskott som högkonjunkturen skapar måste användas klokt och inte slösas bort med det enda syftet att göra regeringen populär.

Vi har mycket stora bekymmer framför oss, som vi med all kraft måste övervinna. Nedan är tre av dessa som vår regering måste komma tillrätta med!

• utbildningsresultaten är inte tillräckligt bra trots att nästan alla som deltar i skolarbetet nu tar studenten,
• de områden som erfordrar särskilda skyddsåtgärder och där blåljuspersonal måste ha poliseskort för att verka i blir fler och
• klyftan mellan nyanlända som är arbetslösa och inrikesfödda med arbete ökar. 

Forskningen visar att ....  är ett talesätt som används för att göra påståenden trovärdiga. När det gäller utbildning anser man att utbildningsnivån gynnas av att alla elever oavsett förutsättningar blandas i en och samma klass. Självklart kommer det gemensamma resultatet att bli högre än om de elever med de bättre förutsättningarna gick tillsammans i en klass. Naturligtvis hade de elever med annan begåvning visat sämre resultat men varför tillämpas inte dessa "vetenskapliga" landvinningar i länder som Kina och Japan? Står det inte i skollagen att alla elever skall få undervisning i förhållande till sina förutsättningar? Och varför får jag höra så många lärare säga att de duktigaste eleverna klarar sig själva!?

Fler poliser, verkar vara en enkel lösning på utanförskaps-områdena, men det verkar som om polisen inte bara tillämpar polislagen utan också får politiska (humana) direktiv från den högsta polisledningen? Naturligtvis måste man komma tillrätta med problemen. Det har gått alltför långt och nu måste alla medel, humana, arbetsträning, övervakning, sociala åtgärder, med flera åtgärder sättas in!
Och inte minst för framtiden, måste den som har riktiga asylskäl, få skydd. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att man får del av hela välfärdspaketet utan att bidragit med en enda krona och dessutom retroaktivt!
Sverige måste styras av en regering och inte av en fackförening som bara tar ansvar för sina medlemmar. Nyanlända ungdomar som går runt på bidrag och är nöjda med detta måste "tvingas" in i en situation där man kan försörja sig.



Alla ser förmodligen med förskräckelse på situationen i Grekland som ständigt, nu för tiden, riskerar statsbankrutt utan stöd från EU. Men situationen är egentligen densamma i Sverige med den enda skillnaden att i Grekland har staten tagit upp lånen medan här är skulderna privata. Skulle inte tro att EU skulle avskriva några privata lån.
I en högkonjunktur måste varje tillfälle tas till vara för att amortera de privata skuldberget där vi har det icke så imponerande världsmästerskapet i privata skulder i förhållande till landets BNP.