Vad kan vi lära av det tyska och österrikiska valet?
Att det alltid är folket (väljarna) som har rätt i en demokrati och oavsett hur mycket åsikter förtrycks, ignoreras eller stigmatiseras så kommer till sist folkets röst att göra sig hörd.
Men vad skall vi då tycka om åsikter som helt eller delvis vill avskaffa demokratiska värderingar? Historiska exempel finns och det mest extrema är Hitlers övertagande av makten i Tyskland. Men också senare exempel finns, Iran och Turkiet, är goda kandidater även om dessa länder i övrigt inte skall och kan jämföras i alla avseenden.
Att uttrycka åsikter som kritiserar demokratins förespråkare och demokratiska värderingar som rätten till åsikts-, religions-, och alla andra friheter tycker vi är självklart att försvara. Men när åsikterna är sådana att åsikterna inte bara kritiserar dessa fri-och rättigheter utan rent av vill avskaffa allt detta, är det då fortfarande rätt att försvara rätten att uttrycka dessa åsikter? Svaret måste bli ett ja. Gränsen, som naturligtvis måste finnas går istället mellan rätten att uttrycka åsikter och rätten att utföra dessa åsikter.
Medlemmars och väljares inflytande
Opinionsundersökningarna duggar tätt och oavsett att det resultatet på valdagen som är avgörande för maktfördelningen så lägger de politiska partierna ner både pengar, arbetstid och vikt vid dessa undersökningar. Och visst är det ett sätt att lyssna på opinionen. Men är det inte en liten skara i toppen på partierna som formulerar de politiska förslagen som sedan "provtrycks" genom opinionsundersökningarna. Borde inte möjligheterna för medlemmar och väljare bli bättre att föra fram politiska förslag än på partistämmor en gång om året?
Varför så många "stollar" i SD
Utan tvekan finns det många "stollar" som representerar SD. Undantag finns naturligtvis och i ett missnöjesparti (det enda i svensk politik) får man också dra på "svansen".
Fundera en sekund på vad som hade inträffat om du en dag, efter ett rätt hårt resonemang om problemen med vår migrationspolitik, med dina arbetskamrater på en fikarast, att du ställt upp som representant för SD i kommun, region och riksdagsvalet.
Med stor sannolikhet hade samtalet snabbt kommit in på ett annat ämne. Senare på eftermiddagen hade du blivit inkallad till chefen och när du kommit hem vågar du inte tala om för din familj vad du gjort. Tre dagar senare möts du vid hemkomsten av din fru som frågar om du är riktigt klok. Men försöker du, vi har ju båda samma syn på migrationspolitiken. Det spelar ingen roll, vet du vad man har sagt om mig på jobbet?
Att vara funktionär i ett parti som utmanar etablissemanget har sitt pris. Och är detta ett bevis på yttrandefrihet? Åsiktsfrihet eller ett medvetet åsiktsförtryck? Är man främlingsfientligt eller rasist för att man anser det vara en tung belastning för ett land som Sverige med att ta emot så många människor med eller utan utbildning under så kort tid?
Det är alltså de som ifrågasatt rätten till åsikter, som ägnat sig åt stigmatisering av ett politiskt parti och dess företrädare, som har ett tungt ansvar för att så många "stollar" finns som funktionärer i SD!
Vad är moderat politik
Och vad kommer Allianspolitik att bli? De enklaste och mest sanna svaret är att läsa respektive partis partiprogram. Ett annat och kanske enklare sätt att svara på frågan är att beskriva skillnaden mellan politik utformad av S, Mp och V och den som M, C, L och Kd, med visst stöd av SD kan innebära.
Inom området ekonomi utgör skillnaden tydligt hur Allianspartierna vill stimulera näringslivet och incitamenten att alla som kan, skall arbeta för att kunna försörja sig och sina familjer. Skattesänkningar på löner är ett tydligt sådant medel och devisen att det allt skall löna sig ekonomiskt att arbeta än att leva på olika former av bidrag.
Att det ur samhällsekonomisk synvinkel är skillnad på arbete inom den skattefinansierade samhällssektorn och utanför denna (främst exportindustrin) nämns inte. Att det dessutom kan innebära problem att låta äldre (efter pensionsåldern) fortsätta arbeta trots att deras prestationsförmåga, oavsett lång erfarenhet, nedgått väsentligt, måste beaktas men är också en känslig punkt. Eftersom den skattefinansierade sektorn inte på samma sätt värderar effektivitet, vinst och förlust, föreligger denna risk sannolikt inom detta område.
Migration
Att migrationsfrågan är den allra viktigaste frågan för de flesta väljarna har den nye partiledaren uttalat. Han har också kritiserat Decemberöverenskommelsen och den fortsatta nedrustningen av det militära försvaret.
Att de nya reglerna, den tillfälliga lagen som bland annat innebär tillfälliga uppehållstillstånd kan bli permanent genom en överenskommelse över blockgränsen verkar möjligt. Här kan Centerpartiets ställningstagande bli mycket intressant.
Att välfärdssystemet kan komma att "graderas" verkar Alliansen vara överens om och kan bli ytterst kontroversiellt men om den genomförs kan den både innebära en stark signal till EU:s länder som vägrar ta emot flyktingar och till ekonomiska flyktingar.
Konsekvensen att tillfälliga uppehållstillstånd i någon mån försvårar integration kan vara sant men skall vi inte se till hemländernas behov av befolkning om och när man lyckats bringa ordning i dessa länder.
Och varför handlar så mycket av innehållet i de politiska förslagen om att bekämpa och möjligen lindra symptomen istället för att komma tillrätta med orsakerna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar