Svar: Han håller ett så stort avstånd från det hela som det överhuvudtaget är möjligt och tror sig med det visa hur oskyldig han är - omedveten, som han påstår, om händelsen!
Fråga: Vilken kritik kan han vänta?
Svar: Den uppenbara och självklara kritiken att han inte har kunskap om vad som händer och sker i sin regering som han har ansvar för!
Fråga: Hur bemöter han detta?
Svar: Att den ansvariga departementschefen inte informerat honom!
Fråga: Hur kan han säkerställa att hon inte säger att hon har informerat honom och därmed inte brustit i sitt ansvar?
Svar: Genom att låta henne påstå att hennes, numera avskedade statssekreterare, inte informerat henne!
Fråga: Vilken risk löper en regeringschef som ljuger om att han inte blivit informerad?
Svar: Om det hela uppdagas, att Anna Johansson varit informerad och inte informerat Löfvén sitter hon löst och Löfvén kan sitta kvar. Men om det visar sig att Löfvén varit informerad men inte förstått allvaret och viftat bort händelsen eller att han förstått allvaret och insett att han borde hålla sig borta från saken.
Riskerna är uppenbara att det framkommer att Anna Johansson varit informerad och att Löfvén också känt till saken. En ljugande statsminister kan inte sitta kvar!
Om statsministern, efter sin långa tystnad, valt att "köra" versionen att han inte blivit informerad men att han när han till sist blivit informerad nöjt sig med att få höra att alla berörda departement hade vidtagit de nödvändiga åtgärderna skulle han möjligen kunna klara sig ur situationen.
Men ........
Versionen innebär att behovet av att regeringen leds av en statsminister tonas ned, att han i någon mån, gör sin befattning överflödig.
Det är oerhört viktigt att versionen är vattentät ur alla perspektiv. Den gamla sanningen om alla lögner är att "den som ljuger måste alltid komma ihåg vad han har sagt" är lätt att säga men svårare att utföra. Här är det dessutom flera statsråd som har anledning att förklara varför man inte informerat regeringschefen. Att Hultqvist, självmant gick ut att sa att han hade haft informationen tidigt måste ses i perspektivet att han skyddade sig själv.
Ygeman som har haft fullt upp och många gånger ställt upp för massmedia har varit Löfvéns målvakt och som den, nu tvingas ta smällen. Frågan är hur stark är hans lojalitet mot sin chef och för att inte tala om den avskedade statssekreteraren på Näringsdepartementet och dennes lojalitet?
Nu kommer Löfvén sannolikt att hota med extraval, något som alls inte är nödvändigt. Han kan helt enkelt begära regeringens avsked hos talmannen och avgå utan att förordna om extraval. Frågan är vem, S+Mp regeringen eller Alliansen som är mest rädd för Sverigedemokraternas valresultat?
Alliansen kan sedan bilda regering.
Nu blev det inte så! Den tidigare moderate Försvarsministern Odenberg, lade sig i debatten, massmedia gav honom utrymme och han ifrågasatte Alliansens hot mot Hultqvist. Sannolikt gick detta inte Löfvén förbi som beslöt att behålla sin Försvarsminister. Odenberg verkar vara intresserad av att bli ny moderatledare efter det katastrofval som sannolikt kommer att ske med AKB vid rodret. Något annat syfte är svårt att finna.
Att Löfvén inte utlyste extraval visar hur rädd han är för opinionssiffrorna som SD får. Att han vill stanna kvar vid makten, till varje pris, visar vilken smak han fått för detta liv.
Men matchen är långt ifrån färdigspelad. KU-utredningen snabbstartar och förhoppningsvis så kommer denna att också granska det nationella säkerhetsrådets verksamhet och hur statsministern kunnat vara ovetande. Sanningen är nog att han visste, nonchalerade det hela i sin enastående kompetens och sedan inte ville veta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar