Gästinlägg från Wiseman:
Försvarsdebatten pågår för fullt på alla möjliga håll.
För alla försvarsmaktsanställda är det nya ofullständiga avtalet utan preciserade villkor, som man nu tvingar in alla anställda i ett hett debattämne. Så här i valtider så kommer även diskussioner om förbandsnedläggningar upp till ytan igen. Det som ideligen slår mig att det näst intill aldrig förekommer något positivt inom eller runt Försvarsmakten i debatten.
Försvarsmaktens informationsdirektör Lagersten har på en något undangömd plats på Försvarsmaktens annars så ointressanta hemsida, en spalt som man kallar ”Försvarsmakten kommenterar”. Där har det helt plötsligt börjat komma lite inlägg igen. Det senaste inlägget, innan någon sannolikt fick en spark där bak, publicerades i juli….
Men ett av de nya inläggen på denna plats handlar om vad Generallöjtnant Jan Salestrand tydligen kommenterat på ett förbandschefsmöte rörande Officersförbundets debattartikel om vad de anställda anser om förmågan att klara av väpnad strid. Nu pratar vi om vår viktigaste uppgift mina damer och herrar. Resultatet blev som de flesta vet att 8 av 10 anställda inte tror sig reda ut sin egen huvuduppgift.
När man läser detta lilla inlägg så inser man ganska snart att Salestrand bildar dimma. För det är precis just ett uttalande som detta som gör att nästintill alla politiker inte reagerar över hur illa ställt det verkligen är med vår Försvarsmakt i många avseenden. Salestrand påvisar ju hur fantastiskt bra och efterfrågade FM är av allt och alla. Ett mycket smart och professionellt sätt att undanhålla de faktiska bristerna?
Salestrand skriver:
"Jag förstår att den enskilde medarbetaren kan känna sig otillfredsställd. Framför allt eftersom vi har höga krav på oss själva och vår professionalism. Jag ställer mig dock frågan om resultaten ger en rättvis bild av verkligheten.
Som en motvikt vill jag framhålla alla de olika utlandsuppdrag vi genomfört de senaste åren. Vi är och har varit i vitt skilda miljöer runtom i världen; Balkan, Liberia, Kongo, Tchad, Medelhavet, Adenviken och Afghanistan. Vi har ett odelat förtroende från de länder vi har samarbetat med, både mindre och större länder. Det är inte av politisk eller militär hövlighet utan svensk trupp är efterfrågad. Vi skulle inte klara dessa uppdrag gång efter annan och över tid om det vore det så illa ställt som resultaten i undersökningen anger.
Vi deltar i ca 750 internationella samarbetsområden, vilket är långt fler än något annat land av jämförbar storlek. Det gör vi inte för att vi bett om att få vara med. Tvärtom är vi efterfrågade för vår kunskap och professionalism.
Vi når våra uppställda mål enligt verksamhetsuppdragen. Värnpliktsrådets årliga undersökning om hur soldater och sjömän uppfattar tjänstgöringen visar att fler än någonsin har förtroende för befäl, egen och förbandets förmåga.
I sammanhanget vill jag också lyfta fram att en logisk förklaring till resultaten. Vi står mitt i en förändring där vi ska öka tillgängligheten. Insatsorganisationen har idag mycket få förband med hög beredskapsgrad och med direkta resurser knutna till denna förmåga.
Jag tror också att vi har överdriven grad av självkritik i Försvarsmakten, en kultur där vi klär oss i säck och aska. Självklart ska vi fortsatt uppmärksamma de brister och problem som finns, till exempel genom krigsförbandsvärderingen. Men det är viktigt att diskussionen sätts i ett större sammanhang."
Det Salestrand marknadsför som positivt och professionellt med FM är enbart de internationella insatserna. Detta får såklart många politiker, men även gemene man i Sverige att applådera och känna sig delaktiga. Det vill säga de som kanske inte alltid är så särskilt insatta i de viktiga detaljerna.
Nu vill jag inte på något sätt raljera över alla de som åker ut i världen i Svensk uniform och i vissa fall riskerar livet. Alla ni gör ett oerhört bra jobb, inget snack om den saken.
Men….
Det Salestrand verkar glömt (eller medvetet mörkar för politiker m.fl.) är att Försvarsmaktens i särklass viktigaste uppgift trots allt är väpnad strid och att försvara Sverige.
Denna kompetens och förmåga lyfter Salestrand inte fram. Nej, för då heter det ibland ”både och” samt några andra floskler som innebär att förbanden skall kunna göra samma saker på både hemma och bortaplan. Men reder FM verkligen ut det?
Det går inte ens att jämföra svårighetsgraden, och kravet på kompetensnivå och förmågor att jaga pirater i Adenviken med att genomföra strid till sjöss mot en jämlik angripare eller kvalificerad ubåtsjakt i ett skarpt läge.
Det går inte att jämföra att åka runt och patrullera på Balkan i en fredsfrämjande insats med att bygga upp kompetens och förmåga att möta en mekaniserad fiende i svår terräng, och kanske till och med i iskallt vinterklimat. Ja jämförelserna kan göras oändligt långa med de ställen och med den hotnivå och vilka krav på förmågor vi har på våra internationella insatser jämfört vad som kan hända i tider av oroligheter runt, och i vårt eget land. Undantaget är vår insats i Afghanistan.
Nu tänker många att dessa ”kalla kriget förhållanden” inte är relevanta. Men då måste man nog ställa sig motfrågan vilken typ av fiende man anser att FM skall vara kvalificerad att möta? Är det piraten i en fiskebåt och terroristen med hemmagjorda bomben, eller ska vi fortfarande ha förmåga att möta en jämlik, eller starkare fiende? För mig är svaret enkelt.
Försvarsmaktens egen hemsida är för övrigt en enda glädjekavalkad, där det enda verkar handla om att enbart försöka hitta det positiva i FM. Allt annat verkar ignoreras, alternativt göms på Lagerstens lilla dolda plats i små notiser.
Det är sannolikt också därför alla Försvarsbloggar som Wiseman och Chefsingenjören m.fl. lockar en så oerhört stor läsarskara. Dessa bloggar är det enda forum där alla missförhållanden, problem och förmågeglapp inom FM kan ventileras. Men där kommer en annan faktor in i bilden, nämligen sekretessen. Jag är nämligen övertygad att båda dessa bloggare och alla som kommenterar dessa bloggar sitter på ytterligare information, men som man av naturliga skäl aldrig kan yppa då det ofta berör faktiska förmågor (eller oftare brist på förmågor) och operativa förhållanden. Sådant ska självklart inte heller publiceras av olika anledningar, men den som sitter med vetskapen, blir då ännu mer förbannad och frustrerad när man läser uttalandes från FM ledning, och när de förmedlar ett budskap som ska framstå som om att allt i FM är så oerhört bra.
Även Försvarspolitikern Allan Widman lyfter fram detta på sin blogg. Men han understryker att debatten runt dessa missförhållanden är viktigare än något annat.
Försvarsmakten kör gärna en massa mantra som det numera klassiska ÖRA och annat. Men frågan är hur mycket ÖRA som verkligen råder. Bara det att alla försvarsbloggar och alla kommentarer är anonyma ger en helt annan bild av ÖRA. Det är till och med så att ÖRA har fått helt andra betydelser än vad som från början avsågs.
En helt annan sak som man i dessa dagar kan reflektera över är den senaste debatten om förbandsnedläggningar.
Klart är att det finns dokument (BU 2011 samt FM UP) där FM tydligt angivit att man tagit höjd i sin planering för en eventuell nedläggning av en flottilj, ett regemente och ytterligare några mindre enheter.
Detta har blossat upp en debatt mellan framförallt (M) och (S) företrädare där (S) lyfter fram detta som ett orosmoment som kan bli en verklighet efter valet om det nu visar sig att pengarna inte räcker till. Då går (M) till motangrepp och hävdar att man inte alls planerar för något sådant…
Men faktum är att den troliga anledningen till att FM tagit höjd för detta är (M) genomdrivna politiska projekt att avveckla värnpliktsförsvaret och införa ett yrkesförsvar. Detta medför sannolikt ökade kostnader samtidigt som Salestrand hävdar att man kommer få en överkapacitet p.g.a. att man inte längre ska utbilda några värnpliktiga.
Allt hänger ihop, frågan är hur (M) ställer sig till detta eventuella faktum att deras avveckling av värnpliktförsvaret direkt leder till överkapacitet av utbildningsplatser samt underskott i ekonomi, vilket kanske tvingar fram just…. förbandsnedläggningar…… trots att man i dagsläget inte verkar inse sambandet. För hur man än vrider och vänder på saker så hänger allt samman på ett eller annat sätt.
Tack för ordet.
Om detta tycker Carlsson!
- Att det är just behovet av kompetens (väpnad strid) som är det viktigaste skälet för införandet av ett yrkesförsvar!
- Att kostnaderna för detta är svåröverskådliga!
- Att stödorganisationer (myndigheter) som FMV, FOI, m.fl. inte på något sätt anpassat sina kostnader till behovet och att en överföring från dessa bedöms med råge kunna täcka eventuella kostnadsökningar för ett yrkesförsvar!
- Att inga traditioner eller andra "suspekta" svepskäl får hindra en utformning av en Försvarsmakt utan försvarsgrenar som utgör hinder för effektivitet, bara cementerar "socialgruppsindelningen" och är kostnadsdrivande!
- Att administrationen anpassas till behovet!
Jag tror och hoppas att den debatt som inletts i slutspurten av valrörelsen, de löften som avgivits och ett väl utfört arbete enligt ovan resulterar i att inga nya nedläggningar (med tveksamma besparingar som resultat) behöver göras!
Ett annat sätt att snabbt både åstadkomma kompetens och spara pengar är att hyra in RyanAir och lägga ner hela flygvapnet. Se Staffan Heimerssons artikel i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article7771543.ab
Att de rödgröna vill spara in 2 miljarder och återinföra värnplikten kan möjligen påverka arbetslöshetstalen men på intet sätt rätta till kompetensbristen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar