Efter att finansministern medgivit att ett par miljarder får överföras från materielanskaffning till Försvarsmaktens drift kan man anta att striden om Försvarsmaktens pengar är avgjord. Inga regementen, marinbaser eller flygflottiljer skall läggas ned - punkt.
Men det är nu den avgörande striden står - mellan Försvarsmakten och dess "stödmyndigheter". Skall dessa ingå i Försvarsmakten eller få fortsätta att leva som fristående myndigheter. En obetydlig förändring kan tyckas men dessa stödmyndigheter tillämpar en marknadsekonomi utan någon som helst konkurrens vilket har skapat helt orimliga situationer.
Fortifikationsverket, som är Försvarsmaktens huvudsakliga hyresvärd har bara sänkt sina hyresintäkter med 3% sedan förbandsnedläggningarna startade??
Försvarets Materielverk vars ursprungliga uppgift var att anpassa civil produktion till militära krav är numera en intäcktsfinansierad myndighet som försörjer (leasar ut) materiel till Försvarsmakten. Verksamheten drivs enligt marknadsekonomiska principer men utan konkurrens? De personalreduceringar som påtvingades kompenserades snabbt med att konsulter anlitades.
Den som är aningen konspirativ kan misstänka att detta är en av ängsliga politiker medveten organisationstruktur vars syfte var att söndra för att kunna härska.
Den enda frågan där Försvarsmaktens ledning inte verkar ta upp strid är frågan om personalförsörjning. Där är omtanken om sig själv så grundläggande att vi snart kommer att se sjuttioåriga generaler.
Att ÖB i sin senaste intervju svarade med de vanliga undvikande svaren men svarade ett miltäriskt "Ja!" på frågan om han ville ha toppjobbet i EU måste ses som att han också anser det bättre fly än illa fäkta!
Och hur skall det nu gå för den svenska försvarsindustrin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar