FRA-lagen ger möjligheter till egenkontroll?

När jag var en liten buspojke i kortbyxor gjorde jag allt för att slippa mina föräldrars övervakning. Min frihetslängtan verkade kunna spränga alla vallar. En viskning till mina buspojkskamrater väckte omedelbart min mors misstänksamhet. Så visst var det skönt när banden till föräldrarna sträcktes ut och blev tunnare.
Men andra former av övervakning ersatte mina föräldrars omtänksamma och välvilliga tillsyn.
Nu måste jag själv ta det fulla ansvaret för att följa samhällets regler. Jag övervakas av min arbetsgivare som kräver att företaget kan följa internationella kvalitetsnormer, ISO 9000, heter det visst. Jag åläggs ett ansvar för egenkontroll och avvikelser skall rapporteras. Och inte nog med det, en särskild myndighet uttövar tillsyn med återkommande "Audits".
När jag deklarerar min inkomst granskas jag på de mest sofistikierade sätt. I trafiken måste jag snällt och tålmodigt följa trafikreglerna som ibland ter sig absurda som när jag, mitt i natten, tvingas vänta på grönt ljus i en korsning med fri sikt och ingen annan bil syns så långt ögat kan nå.
Nu har riksdagen beslutat om en ny lag som regelerar FRA (Försvarets Radio Anstalt) möjligheter att avlyssna datatrafik på kabel. Lagen som förbereddes av den tidigare socialdemokratiska regeringen har kritiserats hårt särskilt av unga väljare och politiker. Man kan naurligtvis ha synpunkter på lagen och nödvändigheten att avlyssna vår datatrafik. Men med vilken lag kan vi reglera omvärldens rätt att avlyssna vår datatrafik.

Valet mellan pest och kolera blir därför ganska enkelt, bättre att "avlyssna sig själv" och kunna visa att vi tar vårt ansvar än att bjuda in någon annan som utan lag och reglering gör det vi inte önskar.