Säkerhetspolitiken och marknadsandelarna.

För rätt många år sedan blev flera före detta östländer medlemmar i NATO trots löften om att så inte skulle ske. Warszawapakten upplöstes samtidigt med Sovjetunionens uppdelning på republikerna. Någon väntade nu på en världsomfattande nedrustning och en upplösning av NATO. Men nej. Nu framfördes argumenten att NATO var en viktig ledningsorganisation och skulle även i framtiden utgöra en viktig fredsorganisation.

Rysslands dåvarande president Boris Jeltsin blev intervjuad av en ung västerländsk journalist, en ung kvinna, tror jag. Intervjun gjordes med anledning att Polen skulle bli NATO medlem. Journalisten frågade Jeltsin, som hade en av sina bättre dagar just då, vad han ansåg om Polens medlemsskap. Boris svarade snabbt  att han tyckte att det var helt OK och tillade att även Ryssland ville bli medlem. Han fick inga fler frågor.

Nu oroar sig framförallt många "självutnämnda" säkerhetspolitiska experter huruvida USA under Trumps ledning är att lita på. Trump har ju sagt att de länder som inte nått upp till 2% av BNP i sina nationella försvarskostnader inte betalt "försäkringspremien" och måste betala sin del för att med säkerhet kunna få hjälp av de andra medlemmarna.

Den attitydförändring som Trump visat mot Putin och den utsträckta "famnen" som den ryske presidenten svarat med, oroar också experterna. Kan detta leda till att Trump och Putin "gör upp"?

Förvåning är inte ett tillräckligt uttryck i sammanhanget. Vad är nytt i detta? Alltsedan USA och Ryssland skaffade sig kärnvapen i sådan mängd och med sådant skydd (silos, ubåtar, bombflygplan) har dessa stater i praktiken haft taktpinnen i sin hand.
Dessa supermakters främsta intresse är den egna nationens välmående. I slutändan handlar det om marknadsandelar.

Sanktionerna och den försämrade retoriken från väst har skapat Putin och samlat det ryska folket bakom honom. Vad som hänt är att Trump tycker att man skall betala hela sin försäkringspremie för att få ut hela försäkringen. I övrigt försöker han att skapa bättre relationer med Ryssland. Vilka tror att dåliga relationer är ett bra sätt att undvika konflikter? Var inte dialogen vårt vassaste vapen? Och när det kommer till ett avgörande är det militär och industriell förmåga som avgör! Så betala även vår försäkringspremie!

Riktigt intressant blir det hur regeringen svarar på ryssarnas begäran att få hyra hamnar på Gotland. ÖB har i sitt yttrande på regeringens remiss svarat att ryssarnas närvaro på Gotland äventyrar rikets säkerhet och föreslår att gotlänningarna kompenseras ekonomiskt. I den roll han har, kan svaret inte gärna bli annorlunda. Nu läggs ansvaret på den politiska nivån. 

"Förbannat oförskämt" eller "så brukar vi inte göra" kanske tankarna går i huvudena på den politiska ledningen som mest ägnar sig åt en feministisk utrikespolitik! 

Sannolikt kommer regeringen att tillmötesgå ryssarnas begäran. Har man inte kraft bakom orden tvingas man backa. 

Nu menar jag att det yttersta målet måste vara att inte skapa konflikter genom ovilja till samarbete. Men eftersom den svenska regeringen svajar betänkligt i båda riktningarna är frågan både relevant och intressant. För att inte säga spännande!