Säkerhet i ny tid - mer form än innehåll!

Tillägg 19/9

Spekulationerna fyller nu löpsedlarna och från officiellt håll sägs ingenting annat än att det är långsiktig negativ utveckling som utgör skälet till denna omedelbara återmilitarisering av Gotland. 

Skulle det "nya hotet" vara en diplomatisk not från Ryssland där formuleringar som "förhindrar ni Nordstream 2 genom att inte tillåta oss att arbeta från Slite, kommer vi nog att göra det ändå". 

Om så vore, är ett isolerat angrepp mot svenskt territorium i praktiken inte längre uteslutet, vare sig det görs som ett första steg i en operation mot baltländerna eller för ryssarnas egen skull.

I utredningen ”Säkerhet i ny tid” som ambassadör Krister Bringéus nyligen presenterat görs några konstateranden som inte underbyggs och som sedan utredningen motsäger.

I avsnittet ”Fyra iakttagelser” pekas Ryssland ut som den enda potentiella angriparen, att det i praktiken utesluts att Ryssland som ett isolerat angrepp skulle angripa svenskt territorium för dess egen skull.

Samtidigt görs i den tredje och mest centrala iakttagelsen resonemanget att Sverige, med stor sannolikhet, redan i ett tidigt stadium skulle dras in i en rysk – baltisk konflikt.

Den fjärde iakttagelsen är endast ett påstående att ”Planering för militära operationer sker med ianspråktagande av hela regionen”. Iakttagelsen förklaras inte djupare men troligen avses NATO kärnvapenparaply och andra avskräckningsmedel.

Nedan redovisas utredningens avsnitt 5.2 Fyra iakttagelser och del av 5.4 Händelseförlopp

Hela utredningen kan hämtas på nätet www.sou.gov.se där den ligger högst upp.

5.2 Fyra iakttagelser

Även om således några bestämda slutsatser om Rysslands framtida utrikespolitiska agerande inte utan vidare kan dras, görs i denna del fyra iakttagelser med starkt stöd i utredningsarbetet.

Den första är att den enda stat i Sveriges närområde som under överskådlig tid kan tänkas utöva militär aggression mot sina grannar är Ryssland.

Den andra iakttagelsen är att ett isolerat ryskt angreppsföretag mot Sverige, som syftar till att erövra svenskt territorium för dess egen skull, måste betecknas som i praktiken uteslutet. Det är inte

möjligt att se vad som skulle stå att vinna för Ryssland i ett sådant företag.

Efter Sovjetunionens upplösning och de baltiska staternas åter- vunna självständighet utgör Östersjön en mötesplats, och till följd av det förändrade säkerhetspolitiska klimatet i Europa, i dag också en friktionsyta mellan Ryssland och väst. Detta har skapat en ny och inbyggd sårbarhet för Sverige.

En slutsats som utredningen kunnat dra är att Östersjöområdet i militärt planeringshänseende utgör en strategisk helhet – det vill säga ett enda operationsområde – för såväl Ryssland som Nato. Det styrande för aktörerna är behov av rörelsefrihet i vid bemärkelse.

Den situation där Sverige kan tänkas utsättas för militär aggression är därför, enligt utredningens mening, ett ryskt angrepp på Baltikum, i vad som skulle kunna betecknas som ”konsekvens- aggression”.

I själva verket är det så – och detta är den tredje och centrala iakttagelsen – att Sverige med stor sannolikhet redan på ett tidigt stadium skulle dras in i en rysk-baltisk militär konflikt. Skälen är såväl politiska, humanitära som militärgeografiska. Utredningens intryck är i denna del entydiga.

Därvidlag skiljer sig dagens situation från tiden för andra världskriget, när den dåvarande samlingsregeringen hade ett visst utrikespolitiskt manöverutrymme, som kunde utnyttjas för att hålla Sverige utanför kriget.

En allvarlig kris i Östersjöregionen kommer, som utredningen uppfattat det, att hanteras både av EU och Nato. Ett ryskt angrepp på Baltikum skulle involvera EU genom EU-fördragets artikel 42.7 och Nato genom Washingtonfördragets artikel 5.

Vidare har Sverige alltså utställt en solidaritetsdeklaration för EU-länderna och de nordiska länderna.

Utredningen kan, mot denna bakgrund, inte se annat än att det för en svensk regering skulle framstå som politiskt naturligt att Sverige solidariskt bidrog till den internationella krishantering, som skulle aktualiseras i händelse av en rysk-baltisk militär konflikt.

En situation kan dock föreställas, där de olika aktörerna i ett skymningsläge gör skilda bedömningar av risken för ett förestående angrepp. Det skulle kunna tänkas att de baltiska staterna, liksom USA, begär att få inleda försvarsförberedelser med Sverige, samtidigt som den svenska regeringen argumenterar att sådana skulle eskalera krisen.

Avsaknaden av ett multilateralt ramverk för att lösa en dylik intressekonflikt kan vid en kris visa sig vara besvärande. Saken skulle i ett sådant läge sannolikt hanteras genom bilaterala kontakter mellan Sverige och USA, där Sverige kan tänkas hamna i ett förhandlingsunderläge.

En särskild faktor att uppmärksamma är att en rysk-baltisk militär kris med stor sannolikhet skulle leda till omfattande flykting- strömmar. Ett sådant läge ställer höga krav på svenska myndigheters förmåga att agera långt ute på Östersjön, liksom på att kunna organisera ett storskaligt flyktingmottagande. Förmodligen skulle Sverige behöva begära stöd utifrån för att hantera denna situation.

Därutöver finns ett grundläggande militärgeografiskt skäl som talar för att Sverige dras in i händelseförloppet. Tillgång till svenskt territorium är av betydelse både för en angripare och en försvarare. Planering för militära operationer sker med ianspråkstagande av hela regionen.

Detta sagt ska det samtidigt understrykas att ett ryskt angrepps- företag mot Baltikum – vilket är den fjärde iakttagelsen – måste bedömas som i grunden osannolikt. De baltiska staterna är integrerade i den europeiska och transatlantiska gemenskapen. Ett angrepp på en baltisk stat skulle vara ett angrepp mot såväl EU i dess helhet som på Natos samtliga 28 medlemsstater, inklusive USA. Ett sådant vore ett högriskprojekt av sällsynta proportioner.

Även om Ryssland i kriget med Georgien, och än mer i Ukraina, agerat på ett sätt som knappast någon kunnat förutse, får det anses vara en hävdvunnen linje i rysk utrikespolitik att undvika drastiskt risktagande. Det förefaller inte sannolikt att Ryssland skulle inleda ett militärt företag i Europa, där utsikterna till framgång framstår som osäkra.

Problematiken inrymmer samtidigt en uppenbar obalans. En militär konflikt i Sveriges närområde må vara osannolik, men konsekvenserna, om den likväl skulle bryta ut, riskerar att bli katastrofala.

5.4 Händelseförlopp (delar)

Delar av svenskt luftrum inryms idag under det ryska luftvärns- paraplyet. Skulle systemen flyttas över till svenskt territorium ökar det område som Ryssland kontrollerar till att omfatta hela södra Skandinavien, inklusive Östersjöinloppen.

För att försvåra för Nato kan den ryska ledningen därför överväga att, före själva huvudangreppet mot Baltikum, utplacera luftvärnssystem på svenskt område. Exakt var anses vara av mindre militär betydelse, men Gotland vore ett naturligt val.

Ur rysk synvinkel har ett sådant framkantsagerande fördelen att Natos artikel 5 inte utlöses i konfliktförloppets inledande skede. Det vore därför ett mindre riskfyllt företag än själva huvudangreppet.

Ryssland kan tänkas ha dubbla skäl att uppmärksamma Gotland. Dels som en möjlighet att föra fram egna system, dels för att förhindra att Gotland blir plattform för omvärldens försvars- insatser. I den senare delen kan det således bli frågan om en kapplöpning mellan angripare och försvarare.

Mina egna slutsatser är att utredningen mest har ägnat sig åt ”form i stället för innehåll” och att viktiga slutsatser inte har underbyggts.

Ett svenskt och finskt NATO-medlemskap skulle ge Rysslands ledning ytterligare argument för att stärka sin militära förmåga som i sin tur skulle höja spänningsläget, och måste undvikas.  Att USA och NATO har svårigheter att försvara baltländerna utan svensk medverkan betyder bara att Sveriges regering har ett stort ansvar att på egen hand kunna försvara dessa potentiella basområden. Ansvaret för en militärt alliansfri nation att försvara sitt territorium är stort och genom att omöjliggöra eller i alla fall försvåra för en potentiell angripare av baltländerna att från svenskt territorium behärska Östersjöområdet bidrar Sverige påtagligt till avspänning och fred.
 Att ett isolerat ryskt angreppsföretag mot Sverige, som syftar till att erövra svenskt territorium för dess egen skull, måste betecknas som i praktiken uteslutet är en bedräglig formulering. Inget görs för dess egen skull. Det som inte uttalas i utredningen är att ett militärt vakuum är den faktor som på ett påtagligt sätt minskar säkerheten i vårt närområde. 
Den ensidiga solidaritetsförklaring som Sverige gör gentemot EU måste nog anses vara en läpparnas bekännelse och just ensidig. Avseende artikel 5 i NATO-stadgan från 1949, "att ett angrepp på en medlemsstat skall betraktas som ett angrepp på alla och att alla medlemmar är skyldiga att medverka till det angripna landets försvar", så har den aldrig prövats och med tanke på vad den innebär, skulle i alla fall jag inte sätta all min tilltro till den!