Tankar om säkerhetspolitik, migration och svensk ekonomi

Några tankar om den svenska säkerhetspolitiken,

Allt handlar om marknadsandelar. Det sägs aldrig rent ut men med lite djupare analys kommer påståendet att falla ut som en mogen frukt. Ett lands ”rikedom” åstadkoms främst genom att varor (helst långt förädlade) och tjänster säljs till andra ekonomier (export). Det är därför viktigt att ha en ”säker” och trogen kundkrets. USA och flera andra västländer förstod tidigt detta. Genom en stor marknad, trogna kunder, bra produkter och inte minst en billig massproduktion i Kina, kunde väst tillåta sig att spendera stora summor pengar på den offentliga (skattefinansierade) sektorn.

Medlet att införa ekonomiska sanktioner är därför ett medel som både visar omvärlden att man reagerar mot olika former av brott mot de mänskliga rättigheterna och ett sätt att ta över förlorade marknadsandelar.

Den svenska säkerhetspolitiska debatten har mer och mer fokuserat kring ett svenskt NATO-medlemskap. Förespråkarna ser (eller säger) att ett sådant medlemskap säkerställer svensk säkerhet. Ingen företrädare för medlemskapet säger något om de förpliktelser som medlemskapet innebär.

Ett svenskt och kanske till och med finskt, vilken kan bli en följd, kommer också att ge Putin ytterligare argument för att USA och NATO uppträder aggressivt och därmed ger ryssarna ytterligare argument för militär upprustning.

Värdlandsavtalet som träffats med NATO ger en tydlig signal till president Putin och hans säkerhetspolitiska rådgivare att Sverige skulle kunna upplåta svenskt territorium (läs Gotland) för basering av NATO-styrkor om ett militärt hot mot baltstaterna skulle uppstå.

Den militära förmåga som vi har är alldeles för låg i förhållande till den militära förmåga som främst Ryssland kan åstadkomma. Möjligen kan den räcka för att vidmakthålla kompetensen på personalen. En dubblering av antalet markstridsförband med bibehållen kvalitet och anpassning av de nödvändiga stödsystem som erfordras är nödvändig. Marinen måste bl.a. få ett modernt luftvärnsystem. Flygvapnets numerär och bassystem kan alltid diskuteras men den kanske viktigaste bristen, beväpningen, är avhjälpt genom anskaffning av jaktroboten Meteor.

Värdlandsavtalet är en i det sammanhanget genial kompromiss som inte kan användas som argument om ökat hot från NATO av Putin men som skapat en väsentlig osäkerhet om hur Sverige skulle ställa sig vid en konflikt. Kanske skulle till och med den tidigare rektorn för Försvarshögskolan Generalmajor Karlis Neretnieks som så hårt vurmar för ett svenskt NATO-medlemskap kunna vara tillfreds med detta?

Frågan är hur stort ansvar skall Sverige ta för Europas säkerhet?

om migrationen,

Människor som tvingas fly från sina länder där de påtagligt riskerar dödstraff, förföljelse och trakasserier måste naturligtvis ges asyl (skydd). Men människor som mer eller mindre försvårat asylprövningen genom att göra sig av med id-handlingar och uppger förhållanden som inte är riktiga kan inte ges vare sig tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd.

Arbetskraftsinvandringen är förhållandevis bra reglerad och om dessa regler uppfylls är denna migration inget problem utan är ett välkommet tillskott till den nationella ekonomin.

Möjligen skall risken för ”braindrain” från länder som har ett stort behov av välutbildad arbetskraft uppmärksammas. Hur moraliskt är det att tömma de länder som har och när strider upphör kommer att ha, ett gigantiskt behov av dessa människor för att återuppbygga ländernas ekonomi.

Nu fungerar vare sig asylprövningarna eller reglerna för arbetskraftsinvandring särskilt bra.

De långa väntetiderna för asylprövning, de frikostiga möjligheterna till att överklaga beslut, svårigheter att få asylsökande som fått avslag att återvända, både genom att hålla sig gömda och/eller de utpekade hemländernas ovilja att ta emot dessa människor, samt de goda möjligheterna för barnen att rätt till skola och annan omsorg, utgör signaler som få kan motstå.

Tyvärr har den svenska ”humanismen” eller naiviteten bidragit till den svåra situationen vi har framför oss.

och om den svenska ekonomin.

Det verkar som om ingen, inte ens våra främsta politiker förstår hur BNP (bruttonationalprodukt) mäts. Regeringen gläds åt ökad tillväxt medan oppositionen medger att ekonomin blir större. Ingen vill tala om att BNP ökat främst genom konsumtion, fler anställda inom den offentliga sektorn och bara en mindre del beroende på export.

Trots att villkoren för asyl påtagligt skärpts genom blocköverskridande överenskommelser är på intet sätt situationen hållbar och kostnaderna fortsätter att vara en tung post.

Samtidigt ökar också sjukskrivningarna lavinartat och med det både kostnader och utebliven produktion och skatteintäkter. 

Nu påbörjas arbetet med en ny budget. Här är några tips till vår finansminister;

- en skattereform för ökad rörlighet på bostadsmarknaden, främst genom sänkt reavinstskatt,

- en skattereform för ökat entreprenörskap, främst genom betydligt generösare regler för personaloptioner samt generösare och förenklade regler för ägarbeskattning,

- en skattereform för mer arbete, främst genom sänkt marginalskatt samt

- en reformerad sjukförsäkring med tydliga tidsgränser som gör att rehabiliteringen kan snabbas upp (regeringens förslag om att arbetsgivaren ska betala för sjukskrivna efter 90 dagar är ett steg åt fel håll).