Och varför tar inte det enda demokratiska landet i mellersta östern emot några flyktingar från Syrien?

Det är många år sedan nu. Jag var på väg till Kairo i en gammal Volvo 145. Jag hade kört genom hela Europa, åkt färja från Grekland till Haifa i Israel och hade nu stannat i Gaza på något som kallades UN Gaza Beach Club. Det var ett ganska enkelt hotell med en liten sandstrand där FN-personal kunde tillbringa en ledig weekend. Jag skulle inställa mig för tjänstgöring som FN-observatör i Kairo dagen därpå.

Efter att ha ätit middag blev jag sittandes i den svala kvällsluften tillsammans med några civilanställda sociologer. Det var fyra tjejer i 30-35-årsåldern som gärna ville prata med mig. Jag tror att en var från Frankrike, en var britt och två var amerikaner. Samtalet kom naturligtvis att handla om den politiska situationen i mellersta östern. Sent på kvällen och efter flera glas vin kommer jag ihåg att jag yttrade följande ”klokhet”; ”Är det inte märkligt att Storbritannien och Frankrike försöker att spela med i den storpolitiska diskussion som ändå avgörs av Sovjetunionen och USA med sin andraslagsförmåga?” 

Ett år senare, jag hade då tjänstgjort i Sinai och i södra Libanon, satt jag på samma ställe och yttrade en annan ”klokhet” ”Är det inte en jävla tur att Storbritannien och Frankrike finns med och kan moderera den ”korkade” amerikanska utrikespolitiken!”

Som jag hade hoppats tvingade det brittiska parlamentet sin premiärminister att säga nej till den amerikanske presidenten när det gällde att ”bestraffa” den syriska regeringen. En bestraffning vars syfte mest måste handla om att rädda den amerikanske presidentens ansikte.

Om det dessutom visar sig att den kritiserade amerikanska avlyssningen snappat upp ett samtal mellan den syriska regeringen (försvarsdepartementet) och en chef för en kemisk enhet och där man i ”hysteriska” ordalag begärt en förklaring till attacken. Kanske denna ohyggliga och ologiska gärning inte var sanktionerad och beordrad av den syriska regeringen.

Att i det perspektivet angripa den syriska regeringen är i mitt perspektiv helt fel. Utnyttja istället tillfället att få fram en FN-resolution som tvingar fram ett vapenstillestånd och inled förhandlingar.

Att inbördeskriget i huvudsak är en maktkamp mellan religiösa fraktioner som enbart resulterar i död, lidande och flyktingströmmar som hårt belastar grannländerna är uppenbart.

Märkligt är i alla fall att det grannland som menar att man är den enda demokratin i mellersta östern inte tar emot några flyktingar från Syrien?