Med ett klubbslag blev plikten att utbilda sig till rikets försvar, i fredstid, endast frivillig.
Att detta beslut i hög grad påverkats av att internationella insatser numera blivit huvudnumret för det svenska försvaret är svårt att bortse ifrån.
Att utbilda värnpliktiga som man inte vet om de kommer att frivilligt anmäla sig till internationell tjänst och dessutom inte ens "krigsplacera" i förband var naturligtvis fullständigt bortkastat. De soldater som nu frivilligt anmäler sig till militär utbildning har, som jag uppfattat det, som ett villkor tvingats avge en avsiktsförklaring att man är beredd att göra internationell tjänstgöring.
Möjligen kan ett spår av försvarstänkande av det svenska territoriet skönjas i de planerade materielbeställningarna. Men det kanska bara är tanken på en möjlig export av tekniskt högstående ubåtar och nya generationer av JAS som ligger bakom?
Att utbilda sig och förbereda sig för att kunna avvärja ett angrepp mot det svenska territoriet blir mindre och mindre aktuellt.
Avskaffandet av värnplikten var nödvändigt men inte av skälet att trygga rekryteringen till internationella insatser utan för att skapa förutsättningar för att höja kvaliteten på det svenska soldaterna och sjömännen.
Territorialförsvaret och de frivilliga försvarsorganisationerna
Under perioden av eftertanke, dvs åren efter 2:a världskrigets slut, byggdes det svenska försvaret ut på ett tidigare aldrig skådat sätt. Under en period hade Sverige som exempel på detta, världens fjärde största flygvapen.
Lottakåren som tidigare varit den enda frivilliga försvarsorganisationen fick många efterföljare.
I dag finns Bilkåren, Frivilliga Automobilkåren, Frivilliga Flygkåren, Frivilliga Motorcykelkåren, Försvarets Personaltjänstförbund, Frivilliga Radioorganisationen, Flygvapenfrivilligas Riksförbund, Insatsingenjörernas Riksförbund, Svenska Brukshundsklubben, Svenska Blå Stjärnan, Sveriges Civilförsvarsförbund, Svenska Fallskärmsförbundet, Svenska Lottakåren, Svenska Pistolskytteförbundet, Sjövärnskåren, Svenska Sportskytteförbundet, Svenska Röda Korset och Försvarsutbildarna. Dessa 18 organisationer har tillsammans 580 000 medlemmar.
Vad som händer inom Röda Korset vet vi nu alla men vad som händer inom alla de andra organisationerna vet vi inte så mycket om. Att ungdomar som går med i Frivilliga Motorcykelkåren får lära sig att köra motorcykel och att man får tillgång till försvarets resurser är självklart. Att Blå Stjärnan skulle hjälpa till i jordbruk där bonden var inkallad fungerade bra. Att det senare blev en möjlighet för hästintresserade unga flickor att få tillgång till häst och andra resurser vid tävlingar var kanske inte syftet men användes för att stimulera rekryteringen.
Några av dessa organisationer var avsedda att stödja civilförsvaret men efter att civilförsvarsorganisationen succesivt avskaffats hitta man vägen in i den militära grenen.
En sådan är Frivilliga Flygkåren som inledningsvis var en organisation av civila piloter som gått ur värnpliktstiden eller lyckats få en krigsplacering i civilförsvaret. Dessa piloter skulle med inmönstrade småflygplan, privata och klubbägda, kunna utföra radiakindikeringar, rekognosera utrymningsvägar och utföra andra uppgifter för civilförsvaret.
När civilförsvarsorganisationen lades ned hade man lyckats övertyga företrädare för territorialförsvaret om nyttan med ett så kallat försvarsområdesflyg. Och vips hade man fått en ny uppdragsgivare.
I dag klagar man från Frivilliga Flygkårens sida över Transportstyrelsens ifrågasättande av den verksamhet som bedrivs. Transportstyrelsen ifrågasätter behovet av lågflygning, flygning med passagerare och en otillbörlig konkurens med kommersiella flygbolag om bl.a. skogsbrandbevakning. Det så kallade hjälpflyget bedrevs tidigare, och kan även i dag bedrivas av flygklubbar med hjälpflygtillstånd, men har övertagits succesivt av Frivilliga Flygkåren som dessutom lägger på 20% på flygtimpriset. Ett pålägg som går till den egna administrationen.
Att Frivilliga Flygkåren en gång organiserades som en frivillig civilförsvarsorganisation var väl vällovligt men borde inte också det militära flyg som skall stödja territorialförsvar och hemvärn vara militärt och operera under det militära regelverket?
Dessa 18 organisationer utgör med sina 580 000 medlemmar en imponerande numerär. Frågan är bara vad den kostar och vilka andra områden inom försvarsektorn som måste eftersättas för att betala detta`?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar