Bland alla de argument som framförs mot införandet av yrkessoldater hörs bland annat att det blir för dyrt, att kvaliteten inte blir tillräcklig och att det blir för få soldater.
Bara några få har insett att det också kommer att bli en minskning av dagens yrkesofficerare till förmån för specialistofficerare och yrkessoldater.
Uttrycket dyrt betyder till skillnad från, kostar mycket, att något inte är prisvärt. Nu menar man säkert att införandet av yrkessoldater kommer att kosta mycket pengar.
Jag menar att det är precis tvärtom.
Det som är dyrt är att Försvarsmakten tvingas avlöna och sysselsätta alla yrkesofficerare till fyllda 60 år. Huvuddelen av dessa lämnar kärnverksamheten redan innan fyllda 40 för att sysselsättas med administrativa uppgifter med tveksamt värde. Dessutom finns nu möjligheter att stanna kvar några år efter fyllda 60.
Att kvaliteten inte skulle bli tillräcklig är egentligen en fråga om rekryteringsincitament och utbildning och mindre en fråga om att kunna göra ett stort urval. Den personalkategori jag ser framför mig som yrkessoldater är samma kategori människor som nu utgör större delen av våra yrkesofficerare.
Visserligen har ett nytt "mantra" formulerats i de högsta staberna, företrädesvis lokaliserade i Stockholmsområdet. Där säger man att det åtgår lika många stabsofficerare för att leda en nationell Försvarsmakt på 60 000 man som det gör för att leda 600 000. Jag undrar vad som skulle hända om det plötsligt erbjudits tjänster för 600 stabsofficerare i olika NATO-staber? Skulle det finnas möjlighet att besätta dessa tjänster med hänsyn till behovet hemma? - eller? Och skulle effektiviteten i våra nationella staber öka eller minska?
Yrkesförsvar - en nödvändighet
Värnpliktssystemet har sakta men säkert urholkats med eller utan politikernas vilja. Utbildningstiden har förkortats, krigsorganisationen avskaffats, urvalet av värnpliktiga till kompani- och plutonsbefäl har avskaffats. Antalet har minskat och fokuseringen mot internationella insatser har styrt hela verksamheten.
Samtidigt har yrkesofficerarna tidigare och tidigare lämnat soldatlivet för en karriär inom den alltmer växande militära administartionen.
Den militära förmåga som detta system har kunnat visa upp har varit begränsad till kompanienheter som använts för internationella insatser.
Med ett yrkesförsvar kan kompetensen väpnad strid på ett bättre sätt vidmakthållas och utvecklas. (Internationella insatser medverkar också påtagligt till detta)
Med ett yrkesförsvar finns förutsättningarna för att utveckla kompetens på lägsta och kanske viktigaste nivå.
Införandet av yrkessoldater som anställs på begränsad tid, införandet av specialistofficerare och vidareutbildning av yrkesofficerare baserat på behovet är därför en absolut nödvändighet.
Om man dessutom kan upphöra med att byta befattningar i vänster och högervarv vartannat år till förmån för den personliga kompetensen och organisationen vore vår Försvarsmakt på god väg.
Men hur skall dagens yrkesofficer som flexar in någon gång på förmiddagen, kollar sin mejl, surfar ett tag, deltar i ett par sammanträden, fysar lite grann innan det är dags att flexa ut, kunna förvandlas till chef och arbetsledare för en grupp, pluton, kompani, bataljon och brigad krävande yrkesmän som inte är lika "lättlurade" som ett gäng värnpliktiga under några månader.
Militärt hot i dag
Det militära hotet mot Sverige i dag och i en nära framtid skall vara det som dimensionerar vår militära försvarsförmåga! Men ett obefintligt militärt hot innebär inte att försvarsförmågan kan nedgå till noll! Ett sådan situation leder till att en mycket liten militär förmåga i vår omvärld blir ett allvarligt hot i en försämrad säkerhetspolitisk situation och tvingar nationen till politiska eftergifter.
Den förmåga som företrädare för Försvarsmakten anser vara lämpligt när det gäller markstridskrafter är två brigader. Dessa brigader skall innehålla välövade befattningshavare från lägsta till högsta nivå och vara insatsberedda inom dagar.
På samma sätt kommer sjö- och luftstridskrafter att utformas.
Territorialförsvaret ett minne blott!
Och visst är det så att det tidigare territorialförsvaret överges. I en framtid handlar den väpnade striden i första hand att visa upp en militär förmåga, i andra hand att kunna vinna en strid över den del av motståndarens militära förmåga som denne kan avdela.
Carlsson tycker att det är fel att tro att en stor mängd bristfälligt utbildade och utrustade soldater under bristfällig ledning med bristande underhåll utgör stor försvarsförmåga - snarare utgör denna massa ett gigantiskt logistikproblem!
2 kommentarer:
Jag håller med Carlsson. Nästan alla övriga EU-länder har också yrkessoldater. Det är väl bara Finland som har kvar en stor värnpliktsarme, men de har behov av stor volym på grund av sin långa gräns till Ryssland, så det är förmodligen befogat för dem.
Benny
Många tror, att det blir svårt att rekrytera yrkessoldater, och att vi får en sämre kvalitet på soldaterna jämfört med värnpliktssoldater.
Det tror jag inte alls. Vi har en mycket hög ungdomsarbetslöshet, och kommer troligen att ha det framöver också. Dessutom är volymen på vår yrkesarme så liten, så att vi kommer att ha betydligt fler sökande än det finns platser, varför man kommer att kunna göra ett bra urval.
Dessutom är det snart slut på livstidsanställningar i den grad vi har vant oss vid. Företag blir allt mindre benägna att fastanställa mer än en mindre kader på grund av kostnaderna för personalavveckling mm. Vi går mot nya tider med korttidsanställningar, bemanningsföretag osv. Det kommer att bli naturligt att inte förvänta sig livstidsanställningar. Detta gäller hela västvärlden.
Därför blir det heller inga problem med korttidsanställda soldater, vilka ofta får en utbildning i det militära som sedan kan vara nyttig i nästa jobb i det civila.
Benny
Skicka en kommentar