Värnpliktsförsvar vs yrkesförsvar återigen

Under det gamla "goda" invasionsförsvarets dagar frågade jag en gång ett ungt befäl vad hans viktigaste uppgift var. Han svarade snabbt och med fast blick riktad mot mig. - Min viktigaste uppgift är att utbilda soldater! Jag frågade om han inte var krigsplacerad och om uppgiften som krigsförbandschef inte vara viktigare. Han svarade att detta bara var viktigt vart fjärde år. Efter lite diskuterande enades vi om uppgiften som som krigsförbandschef var viktigast och att det var underförstått i hans tidigare svar.

Men nog hade det unga befälets pedagogiska kunskaper kommit till nytta vid en eventuell mobilisering. Frågan är bara, hade hans kunskaper varit tillräckliga för att komplettera utbildningen? Jag tror inte det.

Visst finns det gigantiska fördelar med att ha ett värnpliktsförsvar som bland annat medger att urvalet för att hitta rätt person till rätt befattning kan göras på hela folket.

Tyvärr har värnpliktsförsvaret inneburit en mängd nackdelar för utformningen av försvarsförmågan. Under en lång period var det angeläget att varje försvarsgren och även truppslag utnyttjade så stor del av värnpliktsvolymen som möjligt. Ju fler värnpliktiga som utbildades desto större organisation kunde man motivera och detta påverkade direkt anslagets storlek.

Det var således ont om organisationsförslag där man minskade numerären, särskilt bland värnpliktiga.

Lite lustigt blev det när en utredning om brigadstaber och fördelningstaber presenterades. Här hade man tagit ut steget ordentligt och nu presenterades staber på flera hundra personer. (Kanske var det egna karriärmöjligheter man tänkte på)

Hur som helst volymen var det inget fel på. Men förmågan var det lite sämre ställt med. Utan vare sig ordentligt understöd, möjligheter till snabba eldöppnandet vid sammanstöt under förflyttning, splitterskydd, samband och eforderlig eldkraft skulle dessa snabba manöverförband slå en mekaniserad angripare.

Hade man inriktat sig på att ta terräng som fienden inte behärskade, tagit den, försvarat den och sedan upprepat det hela gång på gång tills dess att fiendens rörlighet var ordentligt begränsad hade man kanske haft någon framgång men minorna lämnades som regel på trossarna!

Varför måste vi överge värnpliktsförsvaret till förmån för ett yrkesförsvar och vad innebär det egentligen? Svaret är entydigt och enkelt!

Försvarsmaktens personal måste genomgå en omfattande kompetenshöjning avseende väpnad strid på lägsta nivå.

Hur skall tillräcklig rekryteringen kunna ske?

Med tillräckliga incitament (lön och anda förmåner) är det möjligt att rekrytera!

Hur skall detta betalas?

Genom minskning av en onödig och gigantisk administration, anpassning av nivåhöjande vidareutbildning till behoven och minskning av fast anställd personal till förmån för yrkessoldater. (Även civilanställdas uppgifter kan övervägas att skötas av korttidsanställa soldater)