Vi är många som förundrats över hur man på så kort tid lyckats eliminera den svenska militära förmågan (hemförlovade krigsorganisationen) från att i varje fall kunna fördröja en militär invasion till dagens tre (3) insatsbataljoner.
Men mer än 20 000 personer är anställda i Försvarsmakten och om bara 50% av dessa kunde användas i väpnad strid skulle antalet bataljoner kunna ökas till 13.
Tyvärr har det blivit så att ett yrkesbefäl som passerat 30 år börjar leta sig efter en befattning av administrativ karaktär. Dessa befattningar har blivit fler och fler, inte bara inom planering och ekonomi utan omfattar i dag allt man kan tänka sig.
De yrkesbefäl som tror att de fortfarande kan göra karriär ser till att inte vara längre tid än två år på samma befattning och det viktigaste är inte att åstadkomma något utan istället att inte göra något fel.
Nu har man försiktigt infört ett tvåbefälssystem baserat på brittisk och NATO-tradition. Det är nog bra om genomförandet görs rätt.
Men den stora frågan återstår och där finns endast två alternativ.
1. Man behåller nuvarande anställnings- och trygghetssystem och alla måste vara beredda att utföra det arbete (väpnad strid från lägsta till högsta nivå) under hela sin anställningstid.
2. Man inför ett nytt personalförsörjningssystem med anställningstider anpassade till behoven. En menig soldat utbildas och tjänstgör under 4 till 5 år kopraler utbildas och tjänstgör 6 till 7 år och så vidare. Kaptener tjänstgör 20 till 22 år i den befattning han utbildats för och så vidare. Administrativa befattningar minimeras och kan med fördel bemannas med civil kompetens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar