Kvinnor i Försvarsmakten - ett misslyckande?

Sedan möjligheten öppnades för kvinnor att bli yrkesofficerare har det varit en stark målsättning att öka antalet kvinnor i Försvarsmakten.
Om andelen är under en viss procentenhet är det ett misslyckande menar man. Men hur stor skall andelen vara? Skall andelen vara 50% (eller 52% eftersom det finns lite fler kvinnor i samhället)för att rekryteringen skall vara lyckad?

Är inte lämplighet en urvalsgrund längre? I ett annat sammanhang kan det knappast vara en bra rekrytering att ha 50% kvinnor som spermadonatorer!

Med det menar jag inte att kvinnor kan ha en plats i Försvarsmakten och dessutom göra ett bättre jobb än många män. Men utgångspunkten för resonemanget är fel.

Vid ett tillfälle var det aktuellt att jag skulle få en kvinnlig officer som medarbetare. Hon var full av kvinnliga attribut med långt blont hår men jag visste också att hon glidit in på sin officerskarriär genom att utnyttja sin kvinnlighet. Jag hade tre manliga militära och två kvinnliga civila medarbetare. Jag funderade länge på hur detta skulle gå. Efter lite funderande knäppte det till och plötsligt såg jag allting klart och tydligt. Varje person måste betraktas utifrån de individuella egenskaper den har utan hänsyn till könstillhörighet. Och visst finns det kvinnor med mer "manliga" egenskaper än de som vissa män besitter och tvärtom.

Hur gick det då? Det blev inget av med anställningen - inte beroende på att kvinnligheten inte skulle gå att använda för fortsatt karriär utan av helt andra orsaker.

Det är inte svårt att förstå att chefer som hela tiden känner ett tryck på att öka rekryteringen av kvinnor har svårigheter med objektiva bedömningar och att det därför kan bli en "kvotering" av kvinnor. En situation som kommer att vara en nackdel för dessa kvinnor och som de kommer att få slåss mot under hela sin karriär.

Carlsson tycker; att varje individs lämplighet skall utgöra grund för rekrytering i samhället. Låt kvinnor få vara kvinnor och män få vara vara män med allt vad det innebär, inte minst för samhällets fortlevnad!