Det första beslutet Sten Tolgfors tog som ny Försvarsminister var att uppgradera alla svenska JAS-flygplan till B- eller var det möjligen C-version (exportversionen). Strax efteråt begärde ÖB att få använda en del av materielanslaget till att finansiera verksamhet eftersom det skulle fattas pengar...
Försvarsministern gick inte med på detta utan menade att budgeten måste hållas! ÖB ville då ställa in övningar och förkorta utbildningen för de få värnpliktiga som utbildas. Något som man ofta gjort tidigare. Försvarministern gillade inte heller detta utan menade att Försvarsmakten måste vidtaga åtgärder som långsiktigt skulle vara hållbara (minska de fasta kostnaderna) och så kom listan med förband som skulle kunna läggas ned.
Vad är det som händer? Varför blir det så här? Är Försvarsbudgeten redan uppdelad på materiel och annan verksamhet? Har verkschefen (ÖB) inte handlingsfrihet med försvarsanslaget?
Om vi försöker svara på den sista frågan är svaret nej! Allt sedan den pinsamma situationen under andra världskriget då Sverige stod utan något försvar växte den svenska försvarsindustrin upp. Det var Bofors, Eriksson, Kockums, Volvo och inte minst SAAB. När kriget var slut hade alla dessa, då svenskägda företag producerat mängder av försvarsmateriel till stora summor pengar. Produktionen fortsatte även efter kriget och så fort ett företag hade problem kom stora försvarsbeställningar för att minska behovet av permitteringar.
Men i och med att de militära hoten mot landet Sverige minskat har inte försvarsindustrins aptit minskat. Man har till och med en förening med en VD (fd överste) vars uppgift sannolikt är att bevaka materielanslagets användning. Det tal om att man inte längre skulle kunna "hålla den svenska försvarindustrin under armarna" längre verkar bara ha varit tomt prat. Björn von Sydow försvarade då JAS-projektet med resonemanget att när man inte längre kunde ha en svensk försvarsindustri utan skulle tvingas till import och ett utlandsberoende var det viktigt att vi hade någon spetskompetens kvar i landet för att på ett trovärdigt sätt kunna göra affärer med omvärlden.
Men det verkar som om hela materielanslaget förbrukas, om inte till materiel så med Försvarets Materielverks benägna hjälp på administration.
Fasta- och rörliga kostnader
Trots att nästan all personal inom Försvarsmakten räknar pengar har man ännu inte lärt sig att skilja på fasta- och rörliga kostnader. Dessutom används internpriser vid budgetering och uppföljning av budgetar. Internpriser som kan räknas upp när som helst beroende på investeringar och prishöjningar av leverantörer. Nog räknar man pengar i Försvarsmakten. Men pengarna blir inte fler för att man räknar dem flera gånger.
Uppgiften
Om den enda uppgiften för det svenska "insats"försvaret är att skicka ut 2000 soldater på internationella insatser behövs inte 10000 yrkesofficerare och nästan lika många civila. Vi behöver heller inga JAS-flygplan, ubåtar fregatter, materielverk och Högkvarter!
Långsiktig beredskap mot väpnat angrepp
Inom ramen för en övergripande uppgift som skulle kunnat formulerats som "Långsiktig beredskap mot väpnat angrepp" skulle en försvarsmakt utan fördyrande och förlegad försvarsgrenstruktur med korttidsanställda soldater och officerare med tidsbegränsad anställning arbeta med att vidmakthålla och utveckla sin kompetens inom områdena väpnad strid på marken, vid kusten och på havet samt i luften.
Vi hade också haft förmåga att på ett trovärdigt sätt hävda vår nationella integritet och kanske på det sättet bevara den avspända militära situationen i vår omedelbara omvärld. Och om vi anser det gynna världsfreden och svenska säkerhetsintressen så skulle vi kunna sända ut dubbelt så många välutbildade soldater för internationella insatser.
Ett SuperJAS kanske kan passa in om inte det är dags för SAAB och sin Brittiska partner att lämna bemannade flygplan. Och visst är det dags att erkänna att hela JAS-projektet varit ett enda stort industristöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar