Så var det fastighetsskatten. Att staten behöver driva in pengar på alla möjliga sätt är vi nog på det klara med. Att man gör det genom skatt på vår konsumtion vet vi, men vi vet också att den skatten den kan undvikas genom att vi inte konsumerar och då bromsas tillväxten.
Att beskatta inkomster, särskilt på arbete, har länge varit en metod. Den kan dessutom göras progressiv, dvs den som har de högsta inkomsterna betalar mer. Rättvist kan tyckas med risken är att det leder till en astronomisk löneutveckling för de allra högst betalda.
Att beskatta inkomster leder också till oönskade effekter som att det inte lönar sig att arbeta i alla fall om inte arbetet utförs "svart".
Men skatt på fasta tillgångar, som dessutom ökar i värde och står emot en aldrig så hög inflation måste ju vara nästa möjlighet. Fasta tillgångar kan heller inte gömmas eller föras utomlands.
Men vad blev det eller vad blir det. En avgift som i princip blir lika hög för alla kombinerad med en högre realisationsskatt? Eller blir det olika höga avgifter beroende på hur stort hus man har?
Vad vill man åstadkomma?
Vill man att det äldre paret skall ha råd att bo kvar i sitt hus som av olika skäl råkat ligga i ett attraktivt område?
Eller vill göra det ännu mer lönsamt att investera i fast egendom?
Att en högre realisationsvinst minskar benägenheten att realisera sin egendom (sälja och flytta) kanske är riktigt men å andra sidan blir det billigare att bo i det nya huset.
Jag hjälpte min yngste son att flytta och parkerade min bil på en parkeringsplats utanför ett dagis. Ut kommer en ung mamma med sin lilla knappt ettåriga dotter. Barnet placeras bakvänd i en barnstol i höger framstol. Mamman stänger dörren och jag får se dottern sitta med sina små händer fastklamrade vi en bilnyckel. Bilnyckeln stoppas i munnen och med ett "knäpp" är bilen låst, inifrån.
Mamman tittar på mig och säger -"hon låste bilen". -"Du har väl en reservnyckel", säger jag. "Jodå men den ligger i min väska i bilen"
En och en halv timme senare har bärgningsmannen med hjälp av två långa spröt och ett antal kilar lyckats fiska upp nyckeln och jag kan med hjälp av ett annat spröt trycka på nyckelns unlock-knapp.
Att mamman grät mer än sin dotter kommenterade bärgningsmannen med -"du är inte den första mamman jag sett gråta när man låst sitt barn inne".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar