Demokrati betyder folkstyre, och får inte förväxlas med rättvisa. Rättvisa är ytterligare ett ord som missförstås. Det finns många olika slags rättvisa. Några exempel är; fördelning av resurser efter behov, fördelning av resurser efter förmåga att tillgodogöra sig dessa, fördelning av resurser efter förtjänst, lika fördelning av resurser oavsett allt ovan. Inom juridiken återfinns också ett antal definitioner på rättvisa, såsom reparation rättvisa vilket innebär att förövaren får möjlighet att konstruktivt bidra till att reparera den skada brottet har orsakat offret.
Men i demokratiska värderingar återfinns så mycket annat, bl.a. åsikts- och tryckfrihet. Men hur är det egentligen med både folkstyret och åsiktsfriheten. Mellan valen har folket (väljarna) små möjligheter att påverka hur de politiska partiledningarna styr och ställer. Visserligen kallas det "representativ demokrati" i regeringsformen och visst ger de många opinionsundersökningarna en fingervisning om vad folket anser både om partiledningar och den förda politiken, men ändå?
Och är det inte en felaktig översättning av Elenor Roosevelts formulering; "all human beings are born free and equal in dignity and rights". Nog betyder väl dignity fortfarande värdighet. Och visst hade det varit så mycket lättare att åstadkomma det, än att försöka förmå oss att tro att vi har lika värde? Och i så fall värde i vilket sammanhang? Och värde för vem?
Nu har Sverigedemokraterna etablerat sig som det näst största partiet. Och detta trots att massmedia och de etablerade politiska partierna gjort allt för att misskreditera partiet och inte minst dess historia. Så inte är det konstigt att rätt många "stollar" samlats i partiets ledning. Så vem eller vilka har skapat den situationen? För sympatisörerna är det väl inget fel på och inte åsikterna heller?
Steget att officiellt "komma ut" som SD-are är många gånger större än att komma ut som HBTQ-person eller något annat.
Om moderaternas vårmotion och ansökan om Nato-medlemsskap
Man kan undra om politiken är något som har till uppgift att vara en födkrok för politikerna eller om politikerna skall arbeta för sina väljare?
När man misslyckats så fullständigt att man förlorat 50% av väljarstödet genom osäkert och "svajigt" uppträdande som mer och mer upplevs onaturligt och uppövat måste man allvarligt ompröva sin ställning.
I andra sammanhang brukar man säga att kaptenen skall vara sist att lämna skutan. Tyvärr har vi kunnat se att kaptenerna nu klättrar högre och högre i masterna, inte för att vara sist att lämna, utan för att hålla sig kvar så länge som möjligt.
Det är ingen skam att ta sitt ansvar. Vi är alla olika. Vi har olika egenskaper. Men att surra sig själv vid masten kan vara en förebild för en fartygskapten på ett stormande hav men inte för en politiker som själv åstadkommit stormen!
Och för allt i världen stryk idén om Nato-medlemsskap. Om inte riskerar partiet att hamna på 10%! Att Putin redan nu går ut med varningar om åtgärder om Sverige blir medlem är sannolikt bara ett första steg. Vi har redan, genom värdlandsavtalet, skaffat oss möjligheter att snabbt få hjälp (en hjälp till självhjälp) utan att tvingas utföra fler motprestationer med tveksam effekt!
Om migrationen
Det var länge sedan någon påstod att migrationen var en framtida investering för Sverige. Lite försiktigt har man sagt att de låga resultaten i skolan beror på att så många inte kan svenska men kommenteras endast med tystnad.
Att vi har en brottsstatistik som till och med ger eko i USA kommenteras med att presidenten använder alternativ fakta (lögn). Att de allra flesta i detta land säger "att detta var väntat" efter terrordådet på Drottninggatan visar var vi står.
Måste det vara en "naturlag" att asylsökande skall omfattas av alla bidrag och förmåner plus de särskilda bidrag som skapats just för dem och att man till och med kan få retroaktiva bidrag för barn som inte befinner sig i landet?
Är inte detta "försäkringar" som vi bidragit till med våra skattepengar? Tror inte att jag får någon ersättning för nedbrunna hus om jag inte betalt försäkringspremien!
Det är alls inte konstigt att Sverige blir en magnet i den globala världen och drar till sig alla som har minsta möjlighet att komma hit!
Och vad görs för att hitta de ensamkommande flyktingbarnens föräldrar som säkert är oroliga för sina barn och möjliggöra att barnen kan återvända till sina föräldrar? För det kan väl inte finnas andra skäl?
Att människor flyr har inte bara en orsak. Krig, förföljelse och hot mot person är den orsak vi med all kraft måste komma tillrätta med, och inte som nu genom att stödja uppror. En annan orsak är att Europa, och särskilt Sverige, lockar med ett ekonomiskt välfärdspaket som ingen kan stå emot. Att komma tillrätta med den första är inte enkelt och måste göras med globala samarbeten. Den andra orsaken kan vi enklare komma tillrätta med!
De som vill komma hit och genast kan klara sin egen försörjning är välkomna och jag tror att alla kommer att välkomna dessa människor.
och slutligen hur tänkte ni nu?
Den här texten fick ligga till sig ett tag, någon vecka bara, men mycket hann hända under den korta tiden. Moderaternas partiledare reste till USA för att viga sin stabschef och kombinerade detta med att träffa Condoliza Rice. Allt i syfte med att förbereda sig för statsministerposten. Frågan är vad som planerades först och vad som fick inrymmas i den planeringen?
Men den som kan lite historia vet att kungen eller den regerande drottningen inte får lämna palatset tomt när "ulvarna fått vittring". Nu blev det inte 14 utan 18% i SCB opinionsundersökning, Tobé och Ask offrades men planen för att få upp opinionssiffrorna var väl tunn. Den påminde lite om Löfvéns säkerhetsstrategi. Problemen listades, men lösningarna saknades. Nu väntar sommaren och då görs inga opinionsundersökningar vilket kan ge henne lite andrum. Åkesson passade dessutom skickligt på att ta tillbaka alla krav på inflytande för att stödja en moderatledd regering.
Samtidigt kommer extremliberalen Birgitta Ohlsson ut och utmanar Björklund om partiledarposten med hot om nu eller aldrig.
Finns bara en slutsats att dra. Överallt står den egna karriären. Insikten att en politiker skall tjäna sina väljare och sitt land antyds inte ens i handlingar och verkar inte finnas som tanke heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar