Är det många sega gubbar eller ett högteknologiskt försvar som skall kunna möta, avvärja och skapa en trovärdig och avhållande tröskel mot militärt angrepp vi behöver?

Uppdaterad 04-28

Det är lätt att tro att många enkelt utrustade och utbildade soldater kan ge den erforderliga försvarsförmåga som vi idag behöver för att vi med tillräcklig säkerhet skall kunna undvika ett militärt angrepp.

Med en återinförd värnplikt skulle minst 50 000 unga män och kvinnor kunna utbildas till soldater. Om vi antar att dessa skulle kunna stå kvar i en krigsorganisation under tolv år hade vi haft en styrka på 600 000 man. Detta motsvarar ungefär den numerär det svenska försvaret hade några år efter andra världskrigets slut.
Vid samma tid hade de beställningar av försvarsmateriel som gjordes under och efter kriget levererats och Sverige ansågs ha världens tredje starkaste flygvapen. Marinen (Kustartilleriet) byggde ut kustbefästningar som aldrig förr medan armén tog hand om de stora volymerna värnpliktiga. Man skulle kunna säga att vi hade anammat en kontracyklisk anpassningsdoktrin.

Många "framstående" analytiker säger ofta att det inte går att förutsäga hur det framtida kriget kommer att se ut mer än att det inte kommer att bli som vi tror!??

Inte är uttalandet särskilt modigt. Inte särskilt insiktsfullt heller. Även om förutsägelser är svåra kan konstateras att några viktiga faktorer förändrats. Dessa kommer att vara avgörande för det framtida kriget.

Supermakternas kärnvapen och andraslagsförmåga (dvs man har så många och så skyddade vapen att även om man blir beskjuten först så kommer tillräcklig många vapen att finnas kvar för att åstadkomma en mycket kännbar vedergällning) har fått den effekten att storanfallet som ofta leder till ett totalt- och utnötningskrig nu blivit föremål för historieforskare.

Informationssystemens utveckling har fått följden att informationskriget och folkopinionen är en mycket viktigare faktor än någonsin, kanske den avgörande.

När Argentina, enligt brittisk förebild, ockuperade Falklandsöarna och skickade hem den brittiska garnisonen i första klass trodde man att saken var klar.
Förvåningen var stor när britterna rustade en flottstyrka som begav sig till andra halvan av jordklotet för att återta öarna. Den argentinska ledningen överförde då drygt 10 000 man till öarna bara för att ge britterna ett tydligt budskap att deras försök att återta öarna skulle vara meningslöst.

Tydligen förstod man inte budskapet i London och då de 10 000 soldaterna var nyinryckta värnpliktiga med bara några dagars utbildning blev de efter en kort tid bara ett gigantiskt logistiskt problem för den argentinska ledningen och så gick det som det gick.

Det är också lätt att snegla på finnarnas erfarenheter under vinterkriget och fortsättningskriget. Det intryck som ges är att de finska soldaterna var mycket illa utrustade men sega och uthålliga. Jag har inga synpunkter på detta men påstår att det som räddade Finland var det finska artilleriet, som var dåtidens "hightech".

Morgondagens konflikter (eller dagens) som involverar militära medel kommer i det längsta att avstå från våld och ödeläggelse av infrastruktur. Behovet att behärska territorier är heller inte lika viktigt eftersom det kräver resurser  för att hålla den "tagna terrängen".  I stället kommer striden att vara inriktad på att neutralisera motståndarens försvars- eller krigsmakt, statsledning och administration.  

Vi behöver i dag en försvarsmakt bestående av markstridsförband med stor rörlighet, eldkraft och skydd. Tyngre delar (stridsvagnsförband, mm) måste vara utgångsgrupperade med hänsyn till den aktuella hotbilden medan övriga delar med välutbildade soldater snabbt skall kunna sättas in mot en angripare.
Marina enheter som ubåtar och övriga sjöstridskrafter måste avvägas så att vi både kan få förvarning, skapa en angreppströskel och understödja annan strid. Detta förutsätter naturligtvis att dessa förband utrustas med vapen.
Våra flygstridskrafter som är de snabbaste och i viss mån också mest eldkraftiga av alla system måste finnas i erforderlig omfattning. Detta förutsätter naturligtvis att de också är beväpnade. Att utrusta JAS Gripen med någon form av intelligent långräckviddigt attackvapen är ett måste i dagen miljö.

Dessa resurser som alla måste kunna mäta sig (med avseende på underrättelsesystem, räckvidder, eldkraft och skydd) med en framtida motståndare.

Detta kostar naturligtvis pengar. De pengar som nu går tillbaka till finansdepartementet genom att Försvarsmakten länge betalat oskäliga hyror för sina lokaler kan vara ett första steg i finansieringen efter principen krona för krona.

Det fanns många bra saker med allmän värnplikt. Unga män fick en bra utbildning och ledstång ut i livet. Tyvärr blev utbildningen kortare och kortare medan ledigheterna och hemresorna blev längre och längre. 
Hur skulle tio tusen man på Gotland kunna hindra en välutrustad rysk kustinvasion, understödd av flyg och marinstridskrafter. Möjligen kunde man ha påverkat världsopinionen - förutsatt att internet tillåtits fungera på ön!

Kan man då inte få stopp på denna upptrappande konflikt?

Jag har funderat i ett par dagar på hur man skulle kunna få stopp på denna eskalerande konflikt. I morse läste jag en liten artikel i den lokala tidningen där en namngiven tidigare chef för arméns underrättelseskola uttalade kritik mot den ukrainska regeringens sätt att agera mot de separatisternas ockupationer. Han menade att man var alldeles för försiktig och avvaktande.
Tidigare har jag försökt belysa den balansgång som den ukrainska regeringen har att behärska. Att få stopp på ockupationerna samtidigt som man vill undvika att ge den ryska regeringen anledning att gå in i Ukraina.
Att denne före detta namngivne officer villigt utgett sin namn får mig att erinra talesättet inom de allra hemligaste av hemliga; "det finns ingen anledning att vara hemlig om ingen känner till det".

Det utmärkande "modus operandi" för Putin och hans medarbetare har hela tiden varit att agera på demokratiska (betyder folkvälde) premisser. Tidigt, mycket tidigt, tillkännagav man att folkomröstningar skulle genomföras. Och med stöd av dessa skulle fortsatt agerande göras.

Kanske är det precis det vapen som skulle kunna vända på utvecklingen i denna så riskfyllda konflikt. Ytterligare sanktioner för oss bara tillbaka till ett kallt krig och kanske värre än så?

Men att inleda förhandlingar inom FN-ram och genomföra folkomröstningar som övervakas och låter sig genomföras på ett korrekt sätt och i bästa samförstånd dela Ukraina enligt det resultat som folkomröstningen utfaller i, skulle kunna vara det enda sättet som just nu kan desarmera denna farliga konflikt.

Det kan inte vara en katastrof om delar av Ukraina väljer att tillhöra Ryssland i en federation eller på annat sätt. Delningen av Tjeckoslovakien är en bra förebild.   

Ryske utrikesminister hotar med ryskt svar enligt "internationella regler"

Konceptet är tydligare än någonsin. Begrepp som "legitim" och "internationell rätt" eller regler tolkas enligt praxis.

Mycket av detta handlar om att nu ta tillbaka det inflytande (geopolitiska) man förlorat till väst. Alla de brutna löften om att inte ansluta tidigare sovjetstater till Nato används framgångsrikt i den ryska propagandan och det ryska ledarskapet vinner i popularitet.

Hoten om sanktioner avvisas enkelt med att detta bara gynnar ryska intressen som slipper dyr import.

Ukraina tvingas sannolikt möta de ryska kraven med att låta östra Ukraina bli en federation i Ryssland.

Här hemma reagerar vi som vanligt.

När behovet är som störst är vår försvarsförmåga som lägst och när behovet är lågt är förmågan som störst!   

Kanska inte det bästa sättet för ett land som (tillsammans med Finland) utgör en alliansfri zon mellan supermakterna i östersjöområdet.

Nu får vi tio nya flygplan, beväpningen talas inget om, några ubåtar och fartyg. Detta skall ske stegvis och vara uppe i ett tillskott på 5,5 miljarder om tio år. Hur mycket det blir nu sägs inget om. Däremot skall det betaldas med högre bötesbelopp. En anledning för försvarsvänner att fundera över att övergå till en kriminell verksamhet - som avslöjas och beläggs med böter!?

Ukrainas "legitima" regering fortsätter sin försiktiga politik men Putin blir alltmer otålig.

Uppgifter (visserligen obekräftade och vars källa är den ryska statliga televisionen) uppger nu på morgonen att pro ryska separatister blivit angripna vid en vägspärr som de upprättat och att et flertal dödsoffer (på den pro ryska sidan) krävts.

Samtidigt uppges att förstärkningar av amerikanska markstridsförband överförs till Polen. Tidigare har också NATO påbörjat större närvaro i Östersjön.

Tyvärr är krisen i Ukraina långt ifrån över! Och nu begär separatisterna att Ryssland med fredsbevarande styrkor skall svara för säkerheten i Ukraina! 
Ryska utrikesdepartementet reagerar "med vrede" och separatisterna inför utegångsförbud mellan 2400 och 0600 i natt.

Och så gick det med det ......

Eftersom Ryssland förnekat all inblandning i separatisternas ockupation av byggnader och institutioner var det enkelt att träffa en överenskommelse med USA och EU om avväpning av dessa grupper.

Nu vägrar dessa grupper att låta sig avväpnas och ger ........ anledning att hjälpa till. Putins önskan om att slippa ta till våld för att lösa krisen i Ukraina kanske inte uppfylls!

Lite för lätt och oroande att man talar om att icke legitima styrkor skall avväpnas!

Det skulle inte förvåna mig särskilt mycket om man från rysk sida menar att icke legitima styrkor är de som har ukrainska flaggor och emblem.

Visserligen har den strategi med "flexible respons" varit någorlunda framgångsrik och inte minst har demonstrationen för Ukraina samlat fler deltagare än vad som väntats men sannolikt är detta inte slutet på historien.

Redan i morgon får vi se åt vilket håll det lutar.

Ingen lätt uppgift - använda våld och riskera att provocera eller avvakta och förlora medborgarnas förtroende?

Den tillfälliga ukrainska regeringen har ingen lätt uppgift. Agerar man med våld och slår ner de pro ryska demonstranterna, som nu stöds av ryska trupper, kommer med säkerhet detta att innebära en rysk inmarsch.

Avvaktar man förlorar man sina medborgares förtroende och sakta men säkert kommer den ryska infiltrationen att fortsätta enligt den gamla salamidoktrinen. Det betyder att man tar Ukraina bit för bit och till sist kan man påstå att nu återstår så litet att man tar det också.

Att försöka använda någon form av "flexible respons" dvs att använda det minimala våld som erfordras för att återta myndighetsbyggnaderna är oerhört tidsödande och kan innebära att tålamodet på bägge sidorna brister.

Någon hjälp från väst lär inte komma. Hjälpen kommer sannolikt från annat håll och eventuell kritik kommer att avfärdas med hur USA och västvärlden agerade (stödde) det kosovoalbanska upproret.

                                          Foto SvD

Kan Ukrainas "krigsförklaring" till Ryssland få följden att hela Ukraina förloras?

Den hittills mycket kloka och försiktiga hållningen till den ryska aggressionen har nu förbytts till att sätta in hela den ukrainska armén mot de proryska ockupanterna.
Att alla tålamod har en bristningsgräns kan förstås men kan denna retoriska upptrappning var ett sista rop på hjälp?

Några frågor måste få ett svar innan en bedömning av hur utvecklingen kommer att bli och vad detta slutligen kommer att leda till.

Lojaliteten

Den första frågan är lojaliteten inom den ukrainska armén (och övriga försvarsgrenar)? Många officerare har lång tid och starka band till den sovjetiska tiden och kanske inser att ett militärt motstånd bara leder till stora mänskliga och materiella förluster och slutligen bara kommer att innebära en total kapitulation.

Risken för eskalering till ett kärnvapenkrig

Oavsett om, vilket är osannolikt, ett stöd från NATO skulle kunna hjälpa upp situationen har man på ett mycket påtagligt sätt medverkat till att höja risken för ett tredje världskrig som mycket väl skulle kunna utvecklas till ett kärnvapenkrig vilket alla officerare till varje pris måste försöka undvika.

Den ryska målsättningen

Kommer ryssarna att vara nöjda med att införliva östra Ukraina i linjen öster Dnepr eller kommer man att utnyttja situationen (Ukrainas "krigsförklaring") och fortsätta västerut för att sedan ha bättre förhandlingsutrymme.

Just nu måste svaret sökas i Putins huvud!

Hur mycket är Ukraina (östra) värt för USA och västvärlden?

De ryska truppsammandragningarna vid Ukrainas östgräns, Rysslands hot om att strypa gasleveranserna och kräva in skulder från Ukrania, Kinas och Rysslands hot om att överge dollarn som handelsvaluta, mm, mm, riskerar att allvarligt stoppa upp den spirande upphämtning av konjunkturen som nu kan skönjas.

De inbussade demonstranterna har trots vodka och andra påtryckningsmedel inte givit den effekt som man hoppats på i Moskva. Det blir också allt svårare, ju längre tiden går, att utan vidare göra ett militärt "angrepp" på östra Ukraina eller vad det kommer att kallas.

Det ligger ytterst nära att Ukraina (östra) offras till förmån för att inte låta vare sig handelskrig eller krig med skarpa vapen skall bryta ut. Troligen är det redan försent att undvika handelskriget, möjligen kan eftergifter begränsa skadorna?

Tiden håller just nu på att rinna iväg för Vladimir i Moskva. De närmaste dygnen kommer att ge besked.

Kanske skall vi vara glad för att vi inte har en "triggerhappy" cowboy i Washington eller hade en sådan avhållit Vladimir från sina äventyr?

Putin avvaktar inte länge till!

 Kanske lite för allvarligt att skämta om .....

 men å andra sidan ......

 Eftertankens kranka blekhet .........

I ett krig finns bara förlorare!

Och så fortsatte det på samma sätt - och alla blev förvånade igen!

Så har då de inledande aktionerna inletts i östra Ukraina.  Likheten till de inledande händelserna på Krim är slående.

Dessvärre är händelserna också kusligt lika händelserna för 76 år sedan.