Vicekorpralens renässans

Mycket försiktigt har man återinfört underofficersrollen i det svenska försvaret. Visserligen kommer dessa befäl att benämnas specialistofficerare eller med engelsk förkortning OR (other ranks). Lite lustigt är att vicekorpralsgraden som togs bort i samband med införandet av NBO nu införs den igen.

Förutsättningarna för en behövlig devalvering av det militära tjänstegradssystemet finns nu!?

Utan stora presskonferenser och utan att avgående informationsdirektören Staffan Dopping fått arrangera några pressträffar har man insett värdet av kontinuitet och kvalitet utanför den akademiska världen.
Nu kan man i det svenska försvaret vara menig soldat, menig första klass, vicekorpral, korpral, sergeant, förste sergeant, fanjunkare, förvaltare och regementsförvaltare.
Fanjunkaren har högre tjänsteställning än fänriken och förvaltaren har högre tjänsteställning än löjtnanten medan regementsförvaltaren har högre tjänsteställning än majoren.

Det mest intressanta är ändå skrivningen att befordran endast kan ske om en befattning är ledig.

Vem bestämmer då om antalet befattningar?

Och kommer detta, att en befattning måste vara ledig för att befordran skall kunna ske, gälla även för kaptener, majorer, överstelöjtnanter, överstar, briggadgeneraler, generalmajorer, generallöjtnanter och generaler och dess motsvarigheter inom flottan?