Vem skulle kunna tänka sig en värnpliktig soldat med tre månaders utbildning som förare i ett av våra JAS 39 flygplan?
Inte det! Men hur kan vi acceptera att vi låter unga män och kvinnor med några månaders utbildning uppträda i befattningar som är mycket svårare?
Låt oss göra en jämförelse i dagens system.
JAS piloten har lång utbildning särskilt anpassad till uppgiften. Piloten är utvald efter omfattande tester.
Miljön är utformad för att passa människan. Hela tiden får piloten omvärldsinformation anpassad till uppgiften. Uppdraget kan förberedas och varaktigheten är kort och inför nästa uppdrag kan återhämtning göras i en lämplig miljö.
Om JAS piloten misslyckas i sitt uppdrag förloras oftast stor försvarseffekt.
Värdet av pilotens liv anser vi, i vår västerländska moraluppfattning var värt vad ett människoliv är värt!
Skyttesoldatens utbildning är ofta kort och sällan anpassad till den specifika uppgiften. Soldaten har inte varit utsatt för någon mer omfattande urvalsprocess och lämplighetstest. Miljön är inte anpassad. I den mån det är möjligt gör motståndaren vad den kan för att försämra miljön. Helt beroende på sin närmaste chef, kommunikationsmöjligheter, högre nivåers förmåga ges som regel ofullständig omvärldsinformation. Möjligheterna till förberedekser varierar, varaktigheten är ofta lång och möjligheter till återhämtning är oftast obefintlig.
Om skyttesoldaten misslyckas i sitt uppdrag förloras oftast liten försvarseffekt.
Värdet av skyttesoldatens liv, anser vi, i vår västerländska moraluppfattning vara lika mycket värt som JAS pilotens.
Jämförelsen är gjord i perspektivet att vi nu är på väg att inte längre (i fredstid) utbilda värnpliktiga. Förutsättningarna finns nu att utbilda soldater till en nivå som skulle kunna motsvara JAS-pilotens.
Problemet är att få våra administrativa karriärofficerare att inse behoven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar