Kan "omplaceringen" av Dan Eliasson vara den kompromiss regeringen tar till för att rädda sina egna felsteg i ett försök att slippa "pudla" och be svenska folket om ursäkt och behålla lite av förtroendet?
Ja sannolikt är det ett försök att komma undan. Nu har man fått Dan Eliasson att själv be om en omplacering. Han medger, säger inrikesministern, att han gjort en felbedömning och inser att han för allas bästa måste lämna MSB. Möjligen har det förekommit påtryckningar från många håll. Inte minst har det sipprat ut missnöje från hans egen organisation att förtroendet för honom och MSB har skadats.
Det hade varit mycket värre om regeringen hade tvingats avskeda (ja han fick sitt förordnande förlängt vid nyårsskiftet) så det handlar bara om att han hamnar på "elefantkyrkogården".
Intressant är de röster som höjts från det djupa folkhavet som försöker ge sitt stöd till främst statsministern och hans medlöpare som i oförstånd inte förstått värdet av att vara föregångsmän.
Nu är det så och det verkar som om betongen omgärdat politiska åsikter och ingenting verkar kunna rubba uppfattningen.
Annat är det i det stora landet i väster där personligheten tydligen avgjort både president och senatorsvalen.
Så är det inte i landet Sverige där politiska uppfattningar verkar styras med järnhand, så stark att den bara kan kännas igen i länder som har mycket totalitära regimer.
Nu får vi hoppas på något som kan liknas vid ett politiskt lugn och att vi alla kan vara varandras föredömen och när vaccinet så småningom når oss alla kan återgå till att bygga upp vårt lands ekonomi för att kunna leva ett normalt liv.
Mycket har pandemin lärt oss - men kommer vi att glömma alla lärdomar eller kan vi hoppas på att något finns kvar från livets skola, nu när skolorna bedrivs på distans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar