Att både ha och äta kakan

 Kan "omplaceringen" av Dan Eliasson vara den kompromiss regeringen tar till för att rädda sina egna felsteg i ett försök att slippa "pudla" och be svenska folket om ursäkt och behålla lite av förtroendet?

Ja sannolikt är det ett försök att komma undan. Nu har man fått Dan Eliasson att själv be om en omplacering. Han medger, säger inrikesministern, att han gjort en felbedömning och inser att han för allas bästa måste lämna MSB. Möjligen har det förekommit påtryckningar från många håll. Inte minst har det sipprat ut missnöje från hans egen organisation att förtroendet för honom och MSB har skadats.

Det hade varit mycket värre om regeringen hade tvingats avskeda (ja han fick sitt förordnande förlängt vid nyårsskiftet) så det handlar bara om att han hamnar på "elefantkyrkogården".

Intressant är de röster som höjts från det djupa folkhavet som försöker ge sitt stöd till främst statsministern och hans medlöpare som i oförstånd inte förstått värdet av att vara föregångsmän.

Nu är det så och det verkar som om betongen omgärdat politiska åsikter och ingenting verkar kunna rubba uppfattningen.

Annat är det i det stora landet i väster där personligheten tydligen avgjort både president och senatorsvalen. 

Så är det inte i landet Sverige där politiska uppfattningar verkar styras med järnhand, så stark att den bara kan kännas igen i länder som har mycket totalitära regimer.

Nu får vi hoppas på något som kan liknas vid ett politiskt lugn och att vi alla kan vara varandras föredömen och när vaccinet så småningom når oss alla kan återgå till att bygga upp vårt lands ekonomi för att kunna leva ett normalt liv.

Mycket har pandemin lärt oss - men kommer vi att glömma alla lärdomar eller kan vi hoppas på att något finns kvar från livets skola, nu när skolorna bedrivs på distans?

 

Den svåra konsten att leva upp till det förtroende som skapas av att vara ett gott föredöme!

 Många tycker att Dan Eliasson som chef för MSB (myndigheten för samhällsberedskap) borde få sparken när han så uppenbart visar dåligt omdöme att under julen åka till Spanien under två veckor.

Att han inte är ensam om att visa detta dåliga omdöme, har vi också fått veta. Vår statsminister har besökt en galleria ett par gånger i ärenden som inte någon kan anse som nödvändiga.

Morgan Johansson var, vad vi vet först med att bryta mot statsministerns påpekande att låta bli att gå på mellandagsrea och statsminsitern passade på att ge justitieministern en avhyvling.

Magdalena Andersson kunde inte avstå från att åka till fjälls och upptäcktes då hon var i färd med att hyra skidor.

Hans Wallmark insåg att han snart också skulle upptäckas att ha åkt till Spanien. Visserligen hade han förstått att det alltid är bättre att förekomma än att förekommas och bad förbehållslöst om ursäkt.

Nu ryktas det att fallet med Dan Eliasson har högsta prioritet vid regeringssammanträdet i morgon. Sannolikt kan regeringen inte göra någonting eftersom ett avskedande skulle innebära att regeringens egna felsteg då skulle framstå som mycket allvarligare.

Såå, det är alltså helt OK att strunta i sina egna uppmaningar oavsett om man blir påkommen eller ej. Ingen av regeringens representanter har visat någon som helst antydan till avbön eller "pudel" som någon uttryckte det.

Att förtroendet för våra högsta tjänstemän (ämbetsmannatiteln har ju avskaffats) lever ett liv helt avskilda från det folk man har ansvar att leda om inte förbrukat så har allvarligt skadats. Hur allvarligt lär vi få veta i en framtid.

Det värsta med denna inställning, är den översittarattityd som tydligt präglar dagens politiker, särskilt i ett maktfullkomligt parti.

Fel kan vi alltid göra, men att så tydligt förminska och försöka bagatellisera felet är inte, att vare sig inse vad man gjort, inse konsekvenserna av handlandet.  Särskilt viktigt måste vara att be hela svenska folket om ursäkt. Inte bara en gång utan i varje tänkbart tillfälle upprepa ursäkten, för att möjligen kunna återfå något av det skadade förtroendet.

Men kommer det att bli så? Troligen inte.