Några tankar om den svenska säkerhetspolitiken,
Allt handlar om marknadsandelar. Det sägs aldrig rent ut men
med lite djupare analys kommer påståendet att falla ut som en mogen frukt. Ett
lands ”rikedom” åstadkoms främst genom att varor (helst långt förädlade) och
tjänster säljs till andra ekonomier (export). Det är därför viktigt att ha en
”säker” och trogen kundkrets. USA och flera andra västländer förstod tidigt
detta. Genom en stor marknad, trogna kunder, bra produkter och inte minst en
billig massproduktion i Kina, kunde väst tillåta sig att spendera stora summor
pengar på den offentliga (skattefinansierade) sektorn.
Medlet att införa ekonomiska sanktioner är därför ett medel
som både visar omvärlden att man reagerar mot olika former av brott mot de mänskliga
rättigheterna och ett sätt att ta över förlorade marknadsandelar.
Den svenska säkerhetspolitiska debatten har mer och mer
fokuserat kring ett svenskt NATO-medlemskap. Förespråkarna ser (eller säger)
att ett sådant medlemskap säkerställer svensk säkerhet. Ingen företrädare för
medlemskapet säger något om de förpliktelser som medlemskapet innebär.
Ett svenskt och kanske till och med finskt, vilken kan bli
en följd, kommer också att ge Putin ytterligare argument för att USA och NATO
uppträder aggressivt och därmed ger ryssarna ytterligare argument för militär
upprustning.
Värdlandsavtalet som träffats med NATO ger en tydlig signal
till president Putin och hans säkerhetspolitiska rådgivare att Sverige skulle
kunna upplåta svenskt territorium (läs Gotland) för basering av NATO-styrkor om
ett militärt hot mot baltstaterna skulle uppstå.
Den militära förmåga som vi har är alldeles för låg i
förhållande till den militära förmåga som främst Ryssland kan åstadkomma.
Möjligen kan den räcka för att vidmakthålla kompetensen på personalen. En
dubblering av antalet markstridsförband med bibehållen kvalitet och anpassning
av de nödvändiga stödsystem som erfordras är nödvändig. Marinen måste bl.a. få
ett modernt luftvärnsystem. Flygvapnets numerär och bassystem kan alltid
diskuteras men den kanske viktigaste bristen, beväpningen, är avhjälpt genom
anskaffning av jaktroboten Meteor.
Värdlandsavtalet är en i det sammanhanget genial kompromiss
som inte kan användas som argument om ökat hot från NATO av Putin men som
skapat en väsentlig osäkerhet om hur Sverige skulle ställa sig vid en konflikt.
Kanske skulle till och med den tidigare rektorn för Försvarshögskolan
Generalmajor Karlis Neretnieks som så hårt vurmar för ett svenskt
NATO-medlemskap kunna vara tillfreds med detta?
Frågan är hur stort ansvar skall Sverige ta för Europas
säkerhet?
om migrationen,
Människor som tvingas fly från sina länder där de påtagligt
riskerar dödstraff, förföljelse och trakasserier måste naturligtvis ges asyl
(skydd). Men människor som mer eller mindre försvårat asylprövningen genom att
göra sig av med id-handlingar och uppger förhållanden som inte är riktiga kan
inte ges vare sig tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd.
Arbetskraftsinvandringen är förhållandevis bra reglerad och
om dessa regler uppfylls är denna migration inget problem utan är ett välkommet
tillskott till den nationella ekonomin.
Möjligen skall risken för ”braindrain” från länder som har
ett stort behov av välutbildad arbetskraft uppmärksammas. Hur moraliskt är det
att tömma de länder som har och när strider upphör kommer att ha, ett
gigantiskt behov av dessa människor för att återuppbygga ländernas ekonomi.
Nu fungerar vare sig asylprövningarna eller reglerna för
arbetskraftsinvandring särskilt bra.
De långa väntetiderna för asylprövning, de frikostiga
möjligheterna till att överklaga beslut, svårigheter att få asylsökande som
fått avslag att återvända, både genom att hålla sig gömda och/eller de utpekade
hemländernas ovilja att ta emot dessa människor, samt de goda möjligheterna för
barnen att rätt till skola och annan omsorg, utgör signaler som få kan motstå.
Tyvärr har den svenska ”humanismen” eller naiviteten
bidragit till den svåra situationen vi har framför oss.
och om den svenska
ekonomin.
Det verkar som om
ingen, inte ens våra främsta politiker förstår hur BNP (bruttonationalprodukt)
mäts. Regeringen gläds åt ökad tillväxt medan oppositionen medger att ekonomin
blir större. Ingen vill tala om att BNP ökat främst genom konsumtion, fler
anställda inom den offentliga sektorn och bara en mindre del beroende på
export.
Trots att villkoren
för asyl påtagligt skärpts genom blocköverskridande överenskommelser är på
intet sätt situationen hållbar och kostnaderna fortsätter att vara en tung
post.
Samtidigt ökar också
sjukskrivningarna lavinartat och med det både kostnader och utebliven
produktion och skatteintäkter.
Nu påbörjas arbetet
med en ny budget. Här är några tips till vår finansminister;
- en skattereform
för ökad rörlighet på bostadsmarknaden, främst genom sänkt reavinstskatt,
- en skattereform
för ökat entreprenörskap, främst genom betydligt generösare regler för
personaloptioner samt generösare och förenklade regler för ägarbeskattning,
- en skattereform
för mer arbete, främst genom sänkt marginalskatt samt
- en reformerad
sjukförsäkring med tydliga tidsgränser som gör att rehabiliteringen kan snabbas
upp (regeringens förslag om att arbetsgivaren ska betala för sjukskrivna efter
90 dagar är ett steg åt fel håll).
