Vet Carl Bildt något som vi andra inte vet?

Den ovanliga tveksamheten som Carl Bildt visade när frågan om ett svenskt deltagande i Libyen blev aktuell var mycket överraskande och mycket olikt vår utrikesministers tidigare agerande.
Misstankarna om att den halva divison JAS (EAW) som ingår i Nordic Battle Group inte alls är så redo och villig att sättas in dök upp. Och i perspektivet av alla "svårigheter" eller den ovilja att ställa upp med ett par helikoptrar i Afghanistan är misstanken inte ogrundad?

Även om jag är mycket tveksam till många internationella insatser blir jag glatt överraskad av att läsa nedanstående artikel. Det blir lite tufft för Dukes kollegor att nu anmäla att "man glömt strykjärnet på hemma och därför inte kan åka";


Bättre än så här blir det inte

Jag är nyss hemkommen från den årligt återkommande största flygoperativa övningen i Sverige. På TTP (Technical Tactical Procedures), som övningen snustorrt heter, så samövar vi bl.a. med finska F-18, norska F-16, svensk ASC 890 och tankerflygplan. Flygföretag med upp till 40 flygplan inom samma område har koordinerats inför varje pass, oftast av svenskar, mellan ländernas olika baser, med och utan skarp ammunition. Scenarierna var liknande de som nu genomförs i Libyen. Vi använde andra länders flygstridsledare och de våra. Förfaringssättet var samma som inom NATO eftersom det är enda interoperabla standarden. Det gick alldeles utmärkt.

Den förväntade insatstypen i Libyen är, hur konstigt det än kan låta, som gjort för Gripen och de stridsflygförband vi satt upp i EAW/NBG. Möjligheten att basera på fredlig mark, och samtidigt kunna verka inom ett avstånd som är väl inom Gripens aktionsradie med lufttankning, är en mycket lämplig första insats - i modern tid - för svenskt stridsflyg.

Sverige och svenskar har en självbild av att vara solidariska och hjälpsamma. Vi ger en stor del av BNP till bistånd, vi tar emot förhållandevis stor andel flyktingar och har minst inkomstklyftor i världen. Att omfördela medel för att göra detta är inte något regeringen riskerar att förlora val på, det är ett ganska riskfritt sätt att vara solidarisk.

Men hur långt sträcker sig politikernas vilja att vara solidarisk? Enligt mig är det mer solidariskt att lösa människors problem direkt på plats, så att de inte behöver fly, än att ta hand om dem som flyktingar senare, oavsett hur bra. Om nu lösningen som står till hands innebär en viss risk i hemmaopinionen så blir det dock genast knivigare. Då hamnar de beslutande i den prekära situationen att de måste välja mellan att vara solidarisk och att potentiellt få byta ”regering” mot ”opposition” på visitkortet nästa fyraårsperiod. Attans, då blir valet genast svårare och solidariteten känns nästan ouppnåelig i vårt trygga I-land.

Försvarsmakten säger att EAW, eller i alla fall resurserna, är redo att åka. Jag som EAW-pilot i 10-dagars beredskap anser att vi är redo att åka och jag har inte hört något avvikande från de övriga. Media har inte tydligt tagit strid emot en insats, vilket indikerar att mediekriget fortfarande går att inte kraschlanda, i alla fall om man räknar bort TV 4.

Bildts förklaring till varför vi inte packar är att ingen har frågat. Oklart vem ingen är eftersom alliansen för närvarande är en samling initiativrika länder snarare än NATO. Dessutom, skulle det vara NATO i förarsätet så får man först frågan OM man vill ha frågan ställd. Så Bildt gör det enkelt för sig när ha säger att vi inte fått en förfrågan. Vill vi hjälpa till med stridsflyg så får vi det, så klart.

När det gäller kostnaden för en insats så är jag tämligen säker på att Saabs vinstskatt vid en, då mycket troligare, försäljning av Gripen överstiger flera insatser. Dessutom är inte Sverige direkt i likviditetskris just nu, tigerekonomi och allt, så denna diskussion behöver vi inte ens befatta oss med.

Allt hänger således på om regeringen vågar riskera att, om allt går åt pepparn och media vänder sig emot, inte få kalla sig regering nästa termin. Visitkortstext ställs således mot mänskligt lidande. Det är aldrig för sent att räta ut krokryggen anno 1939 och våga hjälpa till att sätta P för en ond despot!

Duke

Att veta vad klockan är ........

Att ha en klocka på armen som visar rätt tid är inte bara en tillfredsställelse, det inger en känsla av makt och kontroll. Vid en av mina avlagda examina önskade jag mig som examenspresent en klocka som hade klarat den test som Schweiziska staten utfärdar och kallas COSC. Det var en Omega Constellation Cronometer med en fantastisk precision. Vid några tillfällen fick jag den ruckat hos Stjärnurmakare för att den gick en sekund för långsamt eller för fort per dygn. Ruckningarna gjordes utan kostnad för mig men resultatet blev oftast det motsatta, istället för att gå en sekund fortare eller långsammare gick den efter ruckningen två sekunder långsammare eller fortare.
Min förhoppning att skaffa mig mer makt genom att alltid ha kontroll på tiden blev inte vad jag hoppades på förrän jag en dag för några hundralappar kunde köpa en quartzklocka som visade rätt tid nästan jämt. Efter något år kunde jag känna makten över tiden efter att jag för ett par tusenlappar inköpt en Seiko Sport Quartz som alltid visade rätt tid.

Men hur tråkigt var inte det. I dag finns klockor med fantastiska mekaniska urverk, självuppdragande med hjälp av handens naturliga rörelser, utan batterier, som ibland visar tiden nästan lika rätt som ett quartzur men till ett pris som är tio eller hundra gånger högre.

SvD:
Försvaret har haft problem med flygpersonalens klockor som vid flera tillfällen gått sönder. Det har inneburit att planen inte fått starta innan varje liten del hittats.
Nu har tusen nya klockor a 10 000 kronor styck köpts in. De ska klara snabba tryck- och temperaturförändringar och inte kunna gå sönder i delar. De första har levererats till besättningarna i helikopterförbandet som den 1 april inleder sin insats i Afghanistan.

Visst är det ett sådant armbandsur man skall ha men varför skall överbetalda piloter i Försvarsmakten ha dessa klockor betalda av oss skattebetalare när man inte ens kan använda sin klocka i den miljö man arbetar.

Kul för Sjöö&Sandström men vad faan håller håller FMV på med?

Varför inte tala om huvudproblemet på vår jord?

Det förskräckliga har hänt. Den största jordbävningen i modern tid har drabbat Japan. Jordbävningen skapade en Tsunami med vågor högre än vad någon tidigare hade kunnat bedöma som möjliga. Tsunamin vällde över de skyddsvallar som skulle klara en 7 meter hög våg. Reservkraftsaggregaten slogs ut av vågen och nödkylssystemen vid några kärnkraftsanläggningar kunde inte aktiveras.

I perspektivet att kanske 10 000 personer omkommit måste problemen med kärnkraftverken ges riktiga proportioner. Ännu har ingen person omkommit på grund av reaktorhaverierna.

Att förutse framtida katastrofer är ett ständigt pågående arbete. Det goda med händelserna i de Japanska kärnkraftverken är att en mängd erfarenheter har vunnits som kommer att kunna höja säkerheten i världens alla kärnkraftverk.

Utan att veta det hade kanske Tage Danielsson rätt; "nu när det har hänt är sannolikheten noll" Inte för att detta har något med sannolikhetsläran att göra, där varje händelse är oberoende, utan för att man nu kunnat lära sig så mycket av händelsen och kunnat vidta åtgärder mot detta.

Det kanske nu är dags att satsa på fler kärnkraftverk istället för att fortsätta med miljöförändrande utsläpp som i en förlängning bidrar till att skapa naturkatastrofer.

Någon har föreslagit att vårt stora gemensamma problem skall lösas genom att vi alla blir veganer.

För visst är det största mijöproblemet jordens överbefolkning!