En tragisk olycka med två militära helikoptrar där fyra besättningsmedlemmar omkom har inträffat. Alf Ingesson-Thoor, flygpsykolog och pilot som förresten borde ha gått i pension vid det här laget, säger i ett uttalande att man flyger för lite. Så är det nog men varför?
I mina tidigare inlägg har jag hävdat att Försvarsmakten i den säkerhetspolitiska situationen som statsmakten förlitar sig till borde ha uppgiften "långsiktig beredskap" och att verksamheten borde präglas av att vidmakthålla och utveckla kompetenserna, på alla nivåer, inom området väpnad strid.
För att kunna göra detta måste den kritiska massan hittas inom varje kompetensområde.
Om vi anser att vi i framtiden har behov av att kunna operera med ubåtar måste vi kanske ha tre, fyra eller fem stycken samt ett antal besättningar till dessa. Skall vi ha förmåga att uppträda i mekaniserad brigad måste det finnas minst en sådan med personal till alla befattningar. Skall vi ha transporthelikoptrar för att kunna understödja en luftburen bataljon måste man ha några stycken men alls inte det fulla antalet enligt den specifikation som framtagits för förbandet.
Det jag misstänker att man gjort hittills, är att alla materielinköp gjorts så att man köper så stor volym som möjligt och helst lite till, med den bistra konsekvensen att man inte har råd att använda prylarna. I fallet med militära piloter, är man alldeles för många, särskild de som inte flyger "stridsflygplan"och alla vill flyga.
I vanlig svensk demokratisk ordning får alla flyga lite grann. Det riktiga hade varit att man avskiljde det antal piloter som inte behövs. Många av dessa lyckades också förhandla sig till ett mycket gynnsamt löneavtal med hänsyn till den hårda konkurrensen från den civila marknaden.
Avtalet slöts också precis när den civila pilotmarknaden brakade ihop och mängder av civila piloter blev arbetslösa. I dag börjar efterfrågan på civila piloter sakta att öka och möjligen kan militära piloter kunna konkurera med de civilt utbildade. Visserligen är lönerna lägre och arbetet många gånger slitsamt men flyga får de göra.
Men den svenska Försvarsmakten har en lång och god tradition att alltid vara "ur fas".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar